Gammelmanssamtal

Jag känner mig äldre efter ett telefonsamtal med en jämnårig vän. Det var en föraning av såna samtal som Astrid Lindgren hade med sina väninnor; "Döden, döden, döden", sa dom alltid då dom började prata i telefon - så var det ämnet avhandlat och klart.

Mannen som ringde och var deft i sinnet.

• Han hade vart på vårdcentralen och konstaterat att kolesterolvärdet nu var uppe i samma värde som temperaturen en tidig vårdag... runt 7 (4,5 är en sorts övre normalgräns)
  
• Han hade fetmat och mätte plus 100 runt midjan
• Han hade ingen ork att påbörja sin träning
• Han behövde progressiva glasögon.
• Han hade börja köra bil till jobbet - något som aldrig hände förut
• Glädjen över 2 bilar, stort hus och ett nyrenoverat kök lös inte igenom. Han var inte längre sina saker. Egot var något stukat. Dags för honom att möta sig själv, eller sin egen lägre natur?

Jag föreslog ett antal åtgärder - de föll inte omedelbart i god jord. Jag hoppas att den här mannens rädslor brottas ner av en smärta som tar honom till ett bättre varande...


"Du är den ficklampa som lyser upp min själ"

Han talar så sweet till mig numera, den här mannen. Från att tidigare i livet haft en ormtunga, så är det nu mjuka softa ord som droppar ur hans mun...Citatet här under Black Adder-bilden kom en dag då jag sänt ett mail. Jag blev lika gråtmild som när jag såg Fredrik i "Bonde söker fru" få ett bryt över sitt damsällskaps feedback.



40 är din ungdoms ålderdom...50 är din ålderdoms ungdom, skaldade Uffe Lundell för några år sen'.

Ja, det är kanske så, livet hinner ifatt och då är det dags att agera. Själv blir jag rädd för en ålderdom som innebär att jag förlorar kåtheten på livet, sitter och ångrar saker jag inte gjorde och börjar gräva ner mig i en sorts bitterhet. Måtte jag få behålla min ständiga nyfikenhet på livet och dess möjligheter...