Idag fyller min blogg fem år. Det är till att komma ur coltåldern och dags att växa upp. Men ack..
Som tidigare uppflaggat kommer jag att lägga mitt skötebarn i malpåse och inte blogga något mer i år. Inte för att jag skäms... nä, nä
Skälet till min bloggträda är flera. Det handlar mest om att jag skall skriva fortsättningen på "Anfäkta" - och det tar tid. Bloggtid. Jag sitter vid datorn tillräckligt. I jobbet, på fritiden - ja, köttvärlden behöver mig - och jag behöver den mer.
I avvaktan på en eventuell återuppståndelse 2011 rekommenderar jag varmt bloggarna som jag själv följer. De flesta av dem ser du i marginalen till höger.
Låter även David Bowie salutera den här dagen - med en svensk text som jag egenhändigt tillsammans med Googles översättningsverktyg har knåpat ihop... Enjoy!
Knuffar mig fram genom torget här, så många mödrars kinder våta
Nyheten hade just kommit; vi hade fem år kvar att gråta
Nyhetskillen grät och sa; jordens tillstånd suger
Grät så mycket, hans ansikte var blött, så jag visste - han är ingen som ljuger
Jag hörde telefoner, operahus, favoritmelodier
Jag såg pojkar, leksaker, strykjärn och fyrverkerier
Min hjärna ont som ett lager - hade det inget utrymme kvar
Jag var tvungen att klämma in så många saker att lagra allt som jag spar
Och allt det fett-magra människor, och alla höga-kort personer
Och all icke-människor, och alla några-människorna
Jag trodde aldrig jag skulle behöva så många människor
En flicka i min ålder tappa' huvudet och slog några mycket små barn
Om den svarta inte dragit bort henne, hon skulle hackat dem till små, små flarn
En soldat med en bruten arm, stirrar på hjulen på en Cadillac
En polis knäböjde och kysste fötterna på en präst, och en bög spydde upp en sko med hög klack
Jag tror jag såg dig i en glassbar, drack en milkshake, kall och lång
Leende, vinkande - så söt utan tänk
du visste att det var dig jag sjöng om
Och det var kallt och det regnade
så jag kände mig som en skådis
och jag tänkte på mamma, ville tillbaka, det var brådis
Din kropp och ditt lopp, sättet du ringer
Jag kysser dig, du vackra, jag vill se när du springer
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Fem år, det är allt som vi fått
Fem år
Fem år
Fem år
Fem år
But I never wave bye-bye... (Modern Love - oxå Bowie)
lördag, juli 17, 2010
fredag, juli 16, 2010
Vi är mycket oroade...
Jag har gjort en insekt!
... min äldsta dotter och jag.
Efter att igår kväll ha sett "The human centipede (first sequense)" (länken går till Fiffis recension - och jag delar dess åsikt) - tänkte vi lite vidare där i soffan.
Alltså - filmen är obehaglig, men lite tafflig. OK - men jag är mer oroad över hur det är ställt med manusförfattare, skådisar och så... det här är ingen storfilm med en budget på miljontals dollar. Det luktar t o m 70-talsprulle då filmen inleds på en rastplats. Skådisarna kan iofs inte vara så bra - för det måste vara svårt att tacka ja till att vandra omkring med sin mun fastsydd i framförvarandes rövhål. Dessutom gissar jag på att det har varit många omtagningar... Svenska Wiki vet mer.
Något annat vi diskuterade - var det nån symbolik i att två amerikanska tjejer syddes fast vid en manlig asiat? Alltså - nummer ett i kedjan av den mänskliga tusenfotingen (som inte fick munnen fastsydd i någons anus) var japan och talade bara japanska filmen igenom. Det var ju lite dumt eftersom doktor Heiter (jo han hette så) inte förstod japanska.
Funderade på om filmmakarna hade någon idé om att USA nu ligger efter Asien och de få suga i sig resterna av det som Det asiatiska undret skapar. Men, nej - det måste handla om något annat.
Vi undrade också varför japanen brast ut i en vacker filosofisk betraktelse i filmens slutskede.. det var mycket oväntat och var egentligen som ett klipp från en svår cineastrulle av Wong Kar-Wai, eller nåt.
Det fanns två tyska snutar med i filmen. Dom såg i alla fall ut som tyska civilsnutar skall göra; svarta skinnjackor och grått långt hår.
Update: Om man vill skojsa till det, så kan man göra en uppföljare, men då behöver man fler personer.... typ 10-12 stycken - sen sammansätta den som har fri mun längst fram med den som har fri röv längst bak. Så skapar man THE HUMAN DOUGHNUT (ultimate sequense). Där har vi en film jag faktiskt skulle titta på - men inte vilja vara med i
torsdag, juli 15, 2010
Foux du Fafa
Mina töser är hemkomna från Franska Rivierian.
Enligt deras mor har de varit flitigt uppvaktade...
Så här nånting...
För övrigt var det med sorg i hjärtat som Flight of the Conchords sista avsnitt sändes igår. Det är god höjd på samtaliga avsnitt - men säsong 1 (som jag har på köp-DVD) Var grym.
Se fler klipp och videos på Youtube. Sök på "Flight of the Conchords" - eller köp DVD:n.
Just nu finns den på CDon.se för stabila 99:-
Enligt deras mor har de varit flitigt uppvaktade...
Så här nånting...
För övrigt var det med sorg i hjärtat som Flight of the Conchords sista avsnitt sändes igår. Det är god höjd på samtaliga avsnitt - men säsong 1 (som jag har på köp-DVD) Var grym.
Se fler klipp och videos på Youtube. Sök på "Flight of the Conchords" - eller köp DVD:n.
Just nu finns den på CDon.se för stabila 99:-
tisdag, juli 13, 2010
Inte lika mysig som Becks...
Efter en febril genomlyssning av En nästan vanlig man gav jag mig hän åt Grannen av Buthler & Öhrlund.
Den tidigare presentationen som jag anser vara en spoiler av megaformat lockar onekligen till att läsa/lyssna på Grannen.
Dessvärre kommer mina förväntningar på skam. Detta är en bok - som sin intrig till trots går mycket på repeat. Eller - den står och stampar i ett och samma tillstånd hela vägen fram till upplösningen - både i tid, rum och händelseupprepningar.
Du som ännu inte läst En nästan vanlig man - sluta läs här.
Du som tänker läsa Grannen kan också med fördel sluta läsa, men jag skall inte tala om hur boken slutar.
Fullblodspsykot och wackon med fläskkotelettsfrisyr, den makalöst vackre Christopher Silverbielke är tillbaka och nu skall han hämnas.
Tidigare vännen Hans Ecker ligger pyrt till. Han har svikit och försökt döda Christopher. Nu sitter Hans på Kumla och får däng av sina medfångar. Han skall förflyttas. Fångtransporten utsätts för överfall. Två väktare skjuts ihjäl. Hans Ecker fritas - men ändå inte.
Han hamnar i en källare som Christopher gjort iordning på sitt eget speciella sätt. Här kommer Ecker att hållas inspärrad och förnedras under större delen av boken. Det är en återkommande scen.
En annan flitigt förekommande aktivitet är sexlekarna med Hans Eckers fru - Veronica. Det är också nogsamt och frekvent skildrat boken igenom. Deras SMS-trafik, hemliga möten osv.
Nästa tema är grannskapet och den terror som Christopher utsätter flera par ur "verklighetens folk" för. Bara så där på skoj gör han diverse vuxenpojkstreck, skadegörelse, fiffel med post, räkningar m m.
En kvinna retar honom så - sedan hon vägrat släppa till - så att han åker till Mallorca några dagar för att ställa till en scen. Mycket jobb för det, kan tyckas.
Den som är hans primära mål för hämnd - Herbert de Wahl får också sina fiskar varma.
Upplösningen kommer under bokens sista 30-40 sidor och är öppen, bäddar för en fortsättning på något sätt.
Vi får givetvis ta del av poliserna och deras utredning som inte ger så mycket. Det blir lite ketchupeffekt på slutet. Samtidigt kommer en ny polis in i bilden - Linda Schecker. Jag misstänker att hon figurerar även i "Förlåt min vrede".
Sammantaget - boken är lite väl repetiativ och händelsefattig för att motivera närmare 500 sidor. Den kunde tightas ner till 400 och då blivit riktigt bra.
Nu ger jag den tre fiskar - för jag kunde omöjligtvis sluta lyssna - och jag vill veta hur det kommer att gå i nästa bok om Christopher.
Den tidigare presentationen som jag anser vara en spoiler av megaformat lockar onekligen till att läsa/lyssna på Grannen.
Dessvärre kommer mina förväntningar på skam. Detta är en bok - som sin intrig till trots går mycket på repeat. Eller - den står och stampar i ett och samma tillstånd hela vägen fram till upplösningen - både i tid, rum och händelseupprepningar.
Du som ännu inte läst En nästan vanlig man - sluta läs här.
Du som tänker läsa Grannen kan också med fördel sluta läsa, men jag skall inte tala om hur boken slutar.
Fullblodspsykot och wackon med fläskkotelettsfrisyr, den makalöst vackre Christopher Silverbielke är tillbaka och nu skall han hämnas.
Tidigare vännen Hans Ecker ligger pyrt till. Han har svikit och försökt döda Christopher. Nu sitter Hans på Kumla och får däng av sina medfångar. Han skall förflyttas. Fångtransporten utsätts för överfall. Två väktare skjuts ihjäl. Hans Ecker fritas - men ändå inte.
Han hamnar i en källare som Christopher gjort iordning på sitt eget speciella sätt. Här kommer Ecker att hållas inspärrad och förnedras under större delen av boken. Det är en återkommande scen.
En annan flitigt förekommande aktivitet är sexlekarna med Hans Eckers fru - Veronica. Det är också nogsamt och frekvent skildrat boken igenom. Deras SMS-trafik, hemliga möten osv.
Nästa tema är grannskapet och den terror som Christopher utsätter flera par ur "verklighetens folk" för. Bara så där på skoj gör han diverse vuxenpojkstreck, skadegörelse, fiffel med post, räkningar m m.
En kvinna retar honom så - sedan hon vägrat släppa till - så att han åker till Mallorca några dagar för att ställa till en scen. Mycket jobb för det, kan tyckas.
Den som är hans primära mål för hämnd - Herbert de Wahl får också sina fiskar varma.
Upplösningen kommer under bokens sista 30-40 sidor och är öppen, bäddar för en fortsättning på något sätt.
Vi får givetvis ta del av poliserna och deras utredning som inte ger så mycket. Det blir lite ketchupeffekt på slutet. Samtidigt kommer en ny polis in i bilden - Linda Schecker. Jag misstänker att hon figurerar även i "Förlåt min vrede".
Sammantaget - boken är lite väl repetiativ och händelsefattig för att motivera närmare 500 sidor. Den kunde tightas ner till 400 och då blivit riktigt bra.
Nu ger jag den tre fiskar - för jag kunde omöjligtvis sluta lyssna - och jag vill veta hur det kommer att gå i nästa bok om Christopher.
söndag, juli 11, 2010
Littorin, horan och sanningen
Alla vet. Ingen har kunnat undgå - därför ger jag mig inte in på att dra förutsättningarna - men det är viktigt att ge den bild, eller slutsats jag har dragit inför mitt resonemang. Jag kan bli missförstådd, kommer att bli feltolkad ändå.
Den fd prostituerade "Anna" påstår att Sven-Otto under nick-namet "Peter" köpt sex för 2000 kr i hennes bostad. Detta skulle ha skett 2006 - innan Sven-Otto blev minister. Som bevis för detta finns bland annat ett telefonummer i Annas datorbaserade adressbok (förmodligen kopplad till "Peters" hotmailadress) som numera går till en förskola, men tidigare tillhört Sven-Otto.
Är detta bevis för att sexhandel ägt rum? Knappast.
Aftonbladet konfronterar Sven-Otto med de här uppgifterna. Han avgår. I samband med avgången lägger han tonvikten vid sina barn och den pågående vårdnadstivisten samt hur han känner sig förföljd av media.
Det är lätt att veta hur man borde ha gjort om man haft tillgång hela sitt intellekt och inte varit stressad och pressad. Det är tveksamt om Sven-Otto hade det efter tingsrättsförhandling, flyg, åter till Visby osv... men - låt oss anta att "Annas" story bara är luft. Eller - de hade cyberkontakt, men inget mer.
1. Sven-Otto kunde ha avgått - men samtidigt meddelat sin sanning av ställt mot "Annas" uppgifter - även om det inneburit att han sagt; Ja, jag var där. Jag träffade henne. Jag köpte sex för 2 000 kronor. Det hade tagit udden av all vidare publicitet, spekulationer (och den här bloggposten)
Den fd prostituerade "Anna" påstår att Sven-Otto under nick-namet "Peter" köpt sex för 2000 kr i hennes bostad. Detta skulle ha skett 2006 - innan Sven-Otto blev minister. Som bevis för detta finns bland annat ett telefonummer i Annas datorbaserade adressbok (förmodligen kopplad till "Peters" hotmailadress) som numera går till en förskola, men tidigare tillhört Sven-Otto.
Är detta bevis för att sexhandel ägt rum? Knappast.
Aftonbladet konfronterar Sven-Otto med de här uppgifterna. Han avgår. I samband med avgången lägger han tonvikten vid sina barn och den pågående vårdnadstivisten samt hur han känner sig förföljd av media.
Det är lätt att veta hur man borde ha gjort om man haft tillgång hela sitt intellekt och inte varit stressad och pressad. Det är tveksamt om Sven-Otto hade det efter tingsrättsförhandling, flyg, åter till Visby osv... men - låt oss anta att "Annas" story bara är luft. Eller - de hade cyberkontakt, men inget mer.
1. Sven-Otto kunde ha avgått - men samtidigt meddelat sin sanning av ställt mot "Annas" uppgifter - även om det inneburit att han sagt; Ja, jag var där. Jag träffade henne. Jag köpte sex för 2 000 kronor. Det hade tagit udden av all vidare publicitet, spekulationer (och den här bloggposten)
2. Sven-Otto kunde ha setat kvar i okackat bo. Om "Annas" uppgifter är helt gripna ur luften, borde samvetet vara vitt och då brukar sanningen inte vara svår att bära - anklagelser till trots. (typ: ryktet om min död är betydligt överdrivet)
3. Sven-Otto kunde avgått med heder och nämnt sexköpsanklagelserna som huvudsakligt skäl - istället för sina tre barns namn. Jag skulle haft full förståelse för detta också. Att han bara inte orkade ta mer (speciellt om anklagelserna är falska - eller påspädda)
Nu till Aftonbladet. Det är en tidning vars förhållningssätt i väldigt många frågor lämnar mycket övrigt att önska. Det är en tidning vars löp och innehåll påminner om en skiva man köper på Statoil. Eller trycksvärtesufflé som snabbt sjunker ihop då man börjar hugga in på den...
Om det visar sig att Aftonbladet inte har mer att lägga fram än de uppgifter som de hittills publicerats OCH Sven-Otto är helt oskyldig - och han dessutom kan bevisa det (men att bevisa sin oskuld skall man egentligen inte behöva göra) då kan Aftonbladet ligga pyrt till. Hoppas jag. Men de har förmodligen sålt många extra lösnummer och kan skratta hela vägen till banken då de i sammanhanget också indirekt agerat politruker åt såssialdemokraterna genom att misskreditera en mininster och även sittande regering...
Regeringen, ja. Men, alltså... hallå. Det här har Reinfeldt skött med vänster hand, mörkat, eller inte velat veta. Snacka om att skicka ut Sven-Otto i kylan med enkel biljett - på kredit förmodligen.
Vad händer nu: oerhört svårt att sia om - men jag hoppas att Sven-Otto - om han är så oskyldig som han påstår går ut och redogör för sin syn på anklagelserna. Om han köpt sex av "Anna" eller haft en relation, verklig eller cybernetsik - så bör han tala om det också. Om inte annat för att städa upp och ge sitt parti och den regering han tillhört möjligheter att fokusera på annat.
Expressen ger i en artikel bilden av "sanningen bakom". Rent spontant låter den hållbar och logiskt trolig, d v s Sven-Otto har sexchattat, men inte gjort något hembesök. Utifrån detta ter sig regeringens agernade mer förklarligt, men kanske inte särskilt klokt ändå.
Det vore också lämpligt om Aftonbladet blev tydligare i den fakta och den info de besitter. Som det är nu verkar de endast ha konfronterat Sven-Otto med "uppgifter" inte bevis.
Hela storyn stinker och jag har inte sett någon inblandad som hanterat det här på ett vettigt sätt - oavsett vad som är sant, sannolikt, falskt eller spekulationer.
Slutsats: sanningen är alltid bäst - och helst om den kommer innan den står i Aftonbladet.
3. Sven-Otto kunde avgått med heder och nämnt sexköpsanklagelserna som huvudsakligt skäl - istället för sina tre barns namn. Jag skulle haft full förståelse för detta också. Att han bara inte orkade ta mer (speciellt om anklagelserna är falska - eller påspädda)
Nu till Aftonbladet. Det är en tidning vars förhållningssätt i väldigt många frågor lämnar mycket övrigt att önska. Det är en tidning vars löp och innehåll påminner om en skiva man köper på Statoil. Eller trycksvärtesufflé som snabbt sjunker ihop då man börjar hugga in på den...
Om det visar sig att Aftonbladet inte har mer att lägga fram än de uppgifter som de hittills publicerats OCH Sven-Otto är helt oskyldig - och han dessutom kan bevisa det (men att bevisa sin oskuld skall man egentligen inte behöva göra) då kan Aftonbladet ligga pyrt till. Hoppas jag. Men de har förmodligen sålt många extra lösnummer och kan skratta hela vägen till banken då de i sammanhanget också indirekt agerat politruker åt såssialdemokraterna genom att misskreditera en mininster och även sittande regering...
Regeringen, ja. Men, alltså... hallå. Det här har Reinfeldt skött med vänster hand, mörkat, eller inte velat veta. Snacka om att skicka ut Sven-Otto i kylan med enkel biljett - på kredit förmodligen.
Vad händer nu: oerhört svårt att sia om - men jag hoppas att Sven-Otto - om han är så oskyldig som han påstår går ut och redogör för sin syn på anklagelserna. Om han köpt sex av "Anna" eller haft en relation, verklig eller cybernetsik - så bör han tala om det också. Om inte annat för att städa upp och ge sitt parti och den regering han tillhört möjligheter att fokusera på annat.
Expressen ger i en artikel bilden av "sanningen bakom". Rent spontant låter den hållbar och logiskt trolig, d v s Sven-Otto har sexchattat, men inte gjort något hembesök. Utifrån detta ter sig regeringens agernade mer förklarligt, men kanske inte särskilt klokt ändå.
Det vore också lämpligt om Aftonbladet blev tydligare i den fakta och den info de besitter. Som det är nu verkar de endast ha konfronterat Sven-Otto med "uppgifter" inte bevis.
Hela storyn stinker och jag har inte sett någon inblandad som hanterat det här på ett vettigt sätt - oavsett vad som är sant, sannolikt, falskt eller spekulationer.
Slutsats: sanningen är alltid bäst - och helst om den kommer innan den står i Aftonbladet.
Vad tycker du?
En man som jag träffat och gillar högt är Paul Ronge - han tycker så här
Leif GW Persson gör andra kopplingar och det väcker givetvis minnen till liv...
Man kan också anlägga ett oerhört liberalt perspektiv på det hela.. och låta var och en göra det man finner bäst - en skrotad sexköpslag eller inte - men det här handlar mer om vad som är sant/osant än moral/omoral
En man som jag träffat och gillar högt är Paul Ronge - han tycker så här
Leif GW Persson gör andra kopplingar och det väcker givetvis minnen till liv...
Man kan också anlägga ett oerhört liberalt perspektiv på det hela.. och låta var och en göra det man finner bäst - en skrotad sexköpslag eller inte - men det här handlar mer om vad som är sant/osant än moral/omoral
lördag, juli 10, 2010
En nästan vanlig man
Nemo lyssnar bok...
När miljonkonton, sex och kokain inte längre är nog...
Christopher Silfverbielke är stjärnmäklare i Stureplans finansvärld. Beundrad och avundad, men helt känslokall och hänsynslös under den charmfulla ytan. Van att få vad han vill. Och vem han vill. Men miljonerna och framgångarna är inte nog. Han kräver mer, mycket mer. Något nytt, som kan ge honom spänning i livet.
Hans Ecker är Christophers bäste - och kanske ende - vän. På väg att motvilligt dras in i ett seriöst förhållande med Veronica, men inte beredd att släppa det ljuva livet med champagne, brudar och kokain. Johannes Kruut är rikemanssonen som på nåder får vara med i gänget, ivrig att platsa och bra att ha till hands när krognotorna blir för höga.När miljonkonton, champagne, sex och kokain inte längre är nog, går de tre männen över gränsen i sin jakt på spänning och njutning. Med Silfverbielke som manipulerande hjärna ger de sig in i en kriminalitet som trappas upp alltmer och resulterar i mord. Katt-och-råtta-leken mellan kommissarie Jacob Colt och trion blir kicken som Silfverbielke letat efter, beviset på hans överlägsenhet.
Så presenteras boken och jag blev nyfiken efter att ha läst pocketbloggs recension.Det var rätt att bli nyfiken. Efter konvertering till mp3-filer började jag lyssna.
Kapitlen kryssar fram ur både brottslingars, bifigurers och polisernas synvinkel. Många cliffhangers blir det.
En av huvudpersonerna - Christopfer är obehagligt sociopatisk, kall och hänsynslös. Det finns sådana människor. Jag känner igen dragen från människor jag mött och delvis hos mig själv - i vissa stunder - i tankarna ialla fall. Då jag anser att större delen av världen befolkas av idioter. Vad jag saknar är en beskrivning om hur han blivit som han blivit - de yttre uppväxtförhållandena förklarar inte hans psykopati eller antisociala personlighetsstörning… kanske är det en yrkesskada som bidrar till min efterlysning av en bakgrundshistorik.
Litterärt påminner Christopfer om Leif GW Perssons antihjälte Bäckström, då det gäller syn på andra människor - men Christopfer nöjer sig inte med att tänka som Bäckström - han agerar.
Jag blev fångad av boken och ville veta hur det skulle gå - den är mycket spännande. Dessutom är den språkligt skärpt, utan onödiga beskrivningar, metaforer och utfyllnad. Inget tjafs.
Den har dessutom begåvats med goda analyser av samhällstillståndet på flera plan. Boken är alltså oavbrutet spännande, men den del som handlar om ett besök i Berlin hade vunnit på att kortas ner betydligt, då de viktiga händelserna där kunnat skildrats lika rappt och vasst som resten av boken
En stor del av behållningen ligger i Stefan Sauks uppläsning som gör boken till habil radioteater emellanåt. Dialekter och tonfall är träffsäkra - utom göteborgskan en rättstekniker skall prata… den är sån som de som skall säga Götlaborg i tid och otid envisas med att tala.
Det finns en fortsättning på den här boken, som heter Grannen. Det är inte smart att läsa vad den boken handlar om INNAN du läser den här. Den presenteras på ett sätt som gör att du får ett saftigt facit över hur den här boken slutar.
Efter att ha mailat författarna, och fått svar, har jag förstått att de bytte förlag - och att förlaget för den nya boken - Grannen - valde att presentera den boken på det sätt de gjorde. Så fruktansvärt dumt... spolilervarning utfärdas.
Det är tydligen så att en av deras tidigare böcker - Förlåt min vrede - helst skall läsas EFTER Grannen - för att kronlogin skall bli den rätta. Är du med?
OK - det var inte jag - jag har läst presentationen av Grannen - innan jag läste ut En nästan vanlig man. Det gjorde inte sååå mycket ändå - men lite av nerven försvann. Nu lyssnar jag på Grannen - den tar galenskapen till nya dimensioner... återkommer gällande den.
Fyra feta firrar till En nästan vanlig man
onsdag, juli 07, 2010
Rhodos D. I. Y - all exclusive
Att snika sig med på charterplan är egentligen inget jag strävar efter. Alltså - varför hosta upp 5 tuss och bara få en flygstol? Inget transfer, inget hotell, inget välkomstmöte vid poolen och inga käcka utflykter?
"Kan själv". "Vill inte". Och "Näh-äh" trycker starkt på i argumentationen.
Så voffö charteravgång alls?
Det är det ofta så att när älsklingen och jag skall resa - så är antalet avgångsdagar att resa på begränsat. Alternativen är få. Bara att bita ihop och gilla läget. Applådera vid landningen och så vidare. Dessutom begåvades nedresan med en "skön rulle". Farsan av Josef Fares. Say no more.
I år blev det Rhodos som fick nöjet bli utforskat av två soltörstande, frusna och badlängtande själar under två veckor.
Vill vi ha det här?
Elli beach - Rhodos stad
Nä - det vill vi inte….
Vi vill ha detta:
Kalathos beach - nånstans mitt på - med tysktältet uppslaget
Och fick det.
Hur gör man? En schysst bil är en bra början
Gosemumsan vinkar glatt
En snabbguide till Rhodos - all exclusive
Efter att återigen packat för mycket kläder - (jfr förra DIY-inlägget om Kreta) landade vi mitt på dan söndag 20 juni och blev hämtade Kristinas söner. Vi bodde där de tre första nätterna - på "Kristinas rum", alltså. Detta skulle visa sig vara ett lyft på flera sätt - det fanns svenska sängar att sova i - vilket innebar att vi sov på IKEA-Sultan och bäddmadrasser.
Du som varit i Grekland vet att sängnormalitet betyder ett styck resårmadrass med ett tunt lakan på - inget mer. Inga skydd. Inga tunna småmadrasser som mjukgör horisontalläge.
Allvarligt - jag tror att mycket av Greklands kris beror på deras sängstandard. En hel befolkning som ligger på något som ger mig en känsla av "mjuk sten" kan inte vara bra för nationalekonomin. En trött och befolkning jobbar sämre än en utvilad. Åtgärdspaket från EU: bäddmadrasser istället för Eurolån. Tro mig, det kommer hjälpa landet på fötter. För att inte tala om att de hygieniska förutsättningarna gradvis förbättras. Varje hotell och alla dessa sängar... vågar inte tänka på alla DNA-blandningar, kroppsvätskor och annat som bor i dessa resårmadrasser...
Alltnog - Kristina har bott på Rhodos i 30 år och kan ön. Gav ovärderliga tips om platser, stränder och restauranger.
Apropå stränder så har den käre Kapten Barfota en mycket bra guide - och nej - det är inget krav att vara naken - stränderna är bra ändå.
Men - ge gärna Gamla Stan på Rhodos några kvällar. En helt unik miljö. Shoppingen är OK - men alla inkastarna vid restaurangerna som ligger i turistgyttret är påfrestande. Syrahöjande.
Restaurant Lipsi undantaget. Där var det vänligt, gott och fullt med folk.
Basföda - lunch och middag
I Pefki - där vi sedan kom att bo under resten av resan - var det lätt att känna sig snygg. 90% av alla turister var engelsmän. De är som regel inte jättesnygga. De är ofta mycket blekta, föga långsträckta och ser äldre ut än vad de är. Alla män är tatuerade. Deras flickvänner har alltid klänning på kvällarna som sitter konstigt på deras kroppar. De få undantagen som skiljer sig från den bleksskära skaran är chokladöverdragna och toppade med frisyrer med färg av spunnet socker. De påminner om installationer mer än människor på på något vis
I Pefki bodde vi hos Mrs Mika och hennes man Sifis. Så här ser det ut där:
Mrs Mika var precis som Kristina mycket tjänstvillig med resturangtips. Nikolas Restaurant o Taverna var en hit. Samt Artemis. Likaså Dinonysos Restaurant i Lindos (som här bjuder på en 360-virtual tour)
Pefki som var vår bas är ett gott läge - det är 5 km från Lindos. Lindos stad är helgjutet mysigt på kvällarna. Förutom Dionysos kan jag varmt rekommendera Marias Taverna.
Otur i pannan? På Santa Lucia i Rhodos stad kan du äta svenskt
Så till det egentliga syftet med resan - bad, sol och bokläsning. Så glad att både jag och älsklingen av att ligga som strandade valar längs en öde beach och bara vegetera. Göra absolut ingenting... då är det gott att leva.
Vi fann Kalathos beach som det bästa alternativet (ligger mellan mellan Haraki och Lindos) se på Google maps. 5 km lång pebblesstrand med klart vatten och lagom fläktande vindar
Badet på Kalathos beach kryddades av att bonden Kornström transporterade sin fru varje dag kl 16. En nedtuffande traktor med frugan på släpet. Hon skulle bada. Bonden själv slog sig ner på en medhavd stol och väntade till tanten badat klart. Efter 20 minuter avgick detta ekipage lagom stillsamt upp mot bebyggelsen igen. Så mycket mer hände inte på stranden under en dag.
Den serviceinriktade äkta mannen
Vi var även på Tzambika beach lite längre norrut. Sand. Men lite väl många kuk-Greker som lajjade runt i vattenbrynet och kamakade sig. Det är inte stabilt.
Faliraki fick också ett besök - hastigt och osunt var det. Som ett valrossberg med hög människotäthet. Även här snurrades könsdelar moturs i vattenbrynet. Att folk kan vara så osnygga. Ja, inte alla - men det är ju dom man lägger märke till... cocky Greeks..mest.
Pefki var också lämpligt för sunda rörelser. Fyra löpträningspass på mellan 6-11 km blev det. Trots att jag försökte komma upp innan förmiddagshettan satte in - så var det svårt att vakna och känna sig mjuk och spänstig. (Se ovan ang. de grekiska sängarna)
Efter 10 dagar var det dags att åka tillbaka till Rhodos stad....
Den sista natten hamnade vi på Nikis Hotel i ett snyggt rum. Men lampan... pyntad med lô.
I lölampans sken avslutade jag min läsning under resan. Det var trögt att komma igång - så det blev bara fyra volymer - och en ljudbok
Från vänster: Nagelbitande bladvändare, Skitbra thriller, Överreklamerat sömnpiller, skruvad Enquist
That's all...
Sammanfattning - kommer inte åka till Rhodos igen om det inte är en väl liggande restresa som lockar - för Kreta, Korfu och Zakyntos (som är jämförbara i storlek) slår Rhodos - på alla sätt utan gamla stan och Lindos - men det är tveksamt om det är värt en egen resa.
Om du däremot är ute efter att ha allt på krypavstånd - bad, stad, nattliv och parasollstrand - då är Rhodos en charterö för dig...
"Kan själv". "Vill inte". Och "Näh-äh" trycker starkt på i argumentationen.
Så voffö charteravgång alls?
Det är det ofta så att när älsklingen och jag skall resa - så är antalet avgångsdagar att resa på begränsat. Alternativen är få. Bara att bita ihop och gilla läget. Applådera vid landningen och så vidare. Dessutom begåvades nedresan med en "skön rulle". Farsan av Josef Fares. Say no more.
I år blev det Rhodos som fick nöjet bli utforskat av två soltörstande, frusna och badlängtande själar under två veckor.
Vill vi ha det här?
Elli beach - Rhodos stad
Nä - det vill vi inte….
Vi vill ha detta:
Kalathos beach - nånstans mitt på - med tysktältet uppslaget
Och fick det.
Hur gör man? En schysst bil är en bra början
Gosemumsan vinkar glatt
En snabbguide till Rhodos - all exclusive
Efter att återigen packat för mycket kläder - (jfr förra DIY-inlägget om Kreta) landade vi mitt på dan söndag 20 juni och blev hämtade Kristinas söner. Vi bodde där de tre första nätterna - på "Kristinas rum", alltså. Detta skulle visa sig vara ett lyft på flera sätt - det fanns svenska sängar att sova i - vilket innebar att vi sov på IKEA-Sultan och bäddmadrasser.
Du som varit i Grekland vet att sängnormalitet betyder ett styck resårmadrass med ett tunt lakan på - inget mer. Inga skydd. Inga tunna småmadrasser som mjukgör horisontalläge.
Allvarligt - jag tror att mycket av Greklands kris beror på deras sängstandard. En hel befolkning som ligger på något som ger mig en känsla av "mjuk sten" kan inte vara bra för nationalekonomin. En trött och befolkning jobbar sämre än en utvilad. Åtgärdspaket från EU: bäddmadrasser istället för Eurolån. Tro mig, det kommer hjälpa landet på fötter. För att inte tala om att de hygieniska förutsättningarna gradvis förbättras. Varje hotell och alla dessa sängar... vågar inte tänka på alla DNA-blandningar, kroppsvätskor och annat som bor i dessa resårmadrasser...
Alltnog - Kristina har bott på Rhodos i 30 år och kan ön. Gav ovärderliga tips om platser, stränder och restauranger.
Apropå stränder så har den käre Kapten Barfota en mycket bra guide - och nej - det är inget krav att vara naken - stränderna är bra ändå.
Men - ge gärna Gamla Stan på Rhodos några kvällar. En helt unik miljö. Shoppingen är OK - men alla inkastarna vid restaurangerna som ligger i turistgyttret är påfrestande. Syrahöjande.
Restaurant Lipsi undantaget. Där var det vänligt, gott och fullt med folk.
Basföda - lunch och middag
I Pefki - där vi sedan kom att bo under resten av resan - var det lätt att känna sig snygg. 90% av alla turister var engelsmän. De är som regel inte jättesnygga. De är ofta mycket blekta, föga långsträckta och ser äldre ut än vad de är. Alla män är tatuerade. Deras flickvänner har alltid klänning på kvällarna som sitter konstigt på deras kroppar. De få undantagen som skiljer sig från den bleksskära skaran är chokladöverdragna och toppade med frisyrer med färg av spunnet socker. De påminner om installationer mer än människor på på något vis
I Pefki bodde vi hos Mrs Mika och hennes man Sifis. Så här ser det ut där:
Mrs Mika var precis som Kristina mycket tjänstvillig med resturangtips. Nikolas Restaurant o Taverna var en hit. Samt Artemis. Likaså Dinonysos Restaurant i Lindos (som här bjuder på en 360-virtual tour)
Pefki som var vår bas är ett gott läge - det är 5 km från Lindos. Lindos stad är helgjutet mysigt på kvällarna. Förutom Dionysos kan jag varmt rekommendera Marias Taverna.
Otur i pannan? På Santa Lucia i Rhodos stad kan du äta svenskt
Så till det egentliga syftet med resan - bad, sol och bokläsning. Så glad att både jag och älsklingen av att ligga som strandade valar längs en öde beach och bara vegetera. Göra absolut ingenting... då är det gott att leva.
Vi fann Kalathos beach som det bästa alternativet (ligger mellan mellan Haraki och Lindos) se på Google maps. 5 km lång pebblesstrand med klart vatten och lagom fläktande vindar
Badet på Kalathos beach kryddades av att bonden Kornström transporterade sin fru varje dag kl 16. En nedtuffande traktor med frugan på släpet. Hon skulle bada. Bonden själv slog sig ner på en medhavd stol och väntade till tanten badat klart. Efter 20 minuter avgick detta ekipage lagom stillsamt upp mot bebyggelsen igen. Så mycket mer hände inte på stranden under en dag.
Den serviceinriktade äkta mannen
Vi var även på Tzambika beach lite längre norrut. Sand. Men lite väl många kuk-Greker som lajjade runt i vattenbrynet och kamakade sig. Det är inte stabilt.
Faliraki fick också ett besök - hastigt och osunt var det. Som ett valrossberg med hög människotäthet. Även här snurrades könsdelar moturs i vattenbrynet. Att folk kan vara så osnygga. Ja, inte alla - men det är ju dom man lägger märke till... cocky Greeks..mest.
Pefki var också lämpligt för sunda rörelser. Fyra löpträningspass på mellan 6-11 km blev det. Trots att jag försökte komma upp innan förmiddagshettan satte in - så var det svårt att vakna och känna sig mjuk och spänstig. (Se ovan ang. de grekiska sängarna)
Efter 10 dagar var det dags att åka tillbaka till Rhodos stad....
Den sista natten hamnade vi på Nikis Hotel i ett snyggt rum. Men lampan... pyntad med lô.
I lölampans sken avslutade jag min läsning under resan. Det var trögt att komma igång - så det blev bara fyra volymer - och en ljudbok
Från vänster: Nagelbitande bladvändare, Skitbra thriller, Överreklamerat sömnpiller, skruvad Enquist
That's all...
Sammanfattning - kommer inte åka till Rhodos igen om det inte är en väl liggande restresa som lockar - för Kreta, Korfu och Zakyntos (som är jämförbara i storlek) slår Rhodos - på alla sätt utan gamla stan och Lindos - men det är tveksamt om det är värt en egen resa.
Om du däremot är ute efter att ha allt på krypavstånd - bad, stad, nattliv och parasollstrand - då är Rhodos en charterö för dig...
söndag, juli 04, 2010
Sinnesro - eller övertro
Sinnerobönen - den sociopatiska versionen
Med tanke på att jag för tillfället ljudbokslyssnar på "En nästan vanlig man" av Dag Öhrlund & Dan Buthler - samtidigt som jag vandrat omkring i ett spritlandskap på den Rhodonesiska västkusten och inte haft den minsta lust att tuta i mig sponken - de grisskära engelsmännens excesser räcker så gott att se för att jag skall finna sinnesro i mitt eget varande - så kunde min mobilkamera inte låta bli...
Comin' up:
Ett längre blogginlägg om, med och för Rhodos - all exclusive-varianten
fredag, juni 25, 2010
Det gömda och osagda...
Artikeln har jag plockat härifrån:
När svensk kriminalitet diskuteras, synas sällan alkoholens roll. Men faktum kvarstår, idag kan man säga att alkoholen varit den utlösande faktorn bakom flertalet fall i Sverige vad gäller mord, misshandel, kvinnofrid och våldtäkt. Mer alkohol i ett samhälle, innebär ett stegrat våld, detta är ett uppenbart samband. Ett samband dock som få verkar våga nämna och ta tag i.
Den som säger detta är Ulrika Grann, medicine doktor och forskare knuten till kriminalvården. Hon har under lång tid forskat i frågan om alkoholens roll i samband med kriminalitet. Studien är omfattande, den innefattar dömda i Sverige med straff längre än fyra år.
– De dömda som jag studerat rör intagna vid Kumlaanstalten som dömts för brott som generellt gett dem långa fängelsestraff, säger Ulrika Grann. De intagna har gjort sig skyldiga till brott som omfattar mord, misshandel, sexualbrott, våldtäktsbrott, grov kriminalitet. Frågan som ställts i undersökningen har varit vilken roll alkoholkonsumtionen haft i samband med utförandet av våldshandlingen.
Ulrika Grann berättar att studien har visat ett mycket nedslående samband. I flertalet, 70 procent av fallen, hade de intagna haft en stor mängd alkohol i kroppen, när dåden utfördes.
– Det märkliga i dagens samhällsdiskussion är att alkoholens roll sällan nämns när kriminalitet diskuteras, säger Ulrika Grann. Däremot kommer ofta andra variabler upp när kriminalitet förklaras. Man förklarar våldet ofta med rent sociologiska orsaker som exempelvis bristfälliga boendemiljöer, arbetslöshet eller en svår uppväxt. Men faktum kvarstår, många av de brott som begåtts skulle aldrig ha inträffat om samhället haft en mer restriktiv linje till alkoholen.
Ulrika Grann påpekar att alkoholen är en i jämförelse med andra droger djupt underskattad drog.
– När jag kommer med vissa jämförelser häpnar folk, säger hon. Man vill kanske inte acceptera hur det förhåller sig. Att nyttja alkohol innebär exempelvis en 14 gånger så stor risk för att utföra ett brott, än om samma person nyttjade cannabis. I jämförelse med amfetamin är nyttjandet av alkohol sju gånger så farligt vid våldsbrott. Detta innebär ju självklart inget försvar i resonemanget för vare sig cannabis eller amfetamin, men visar snarare alkoholens farlighet.
Ulrika Grann säger att tendensen just nu är en ständigt ökad tolerans av alkohol i samhället. Alkoholkonsumtionen verkar öka bland flertalet inom samhällets olika sociala skikt.
– Det senaste är inom idrottsrörelsen, påpekar hon. Numera säljer fotbollsklubbarna öl vid sina idrottsevenemang, något som kan synas märkligt, idrott och alkohol ska väl inte vara förenliga. Utan denna försäljning försämras klubbarnas ekonomi kraftigt. Intäkterna för klubbarna möjliggör ytterligare dyrbara spelarinköp.
Ulrika Grann säger att om ett samhälle vill stävja våldet och kriminaliteten, är enklaste sättet att drastiskt gå in för minskad konsumtion av alkohol i samhället. Men vilka åtgärder kan då vara lämpliga? Ulrika Grann nämner den tidiga ransoneringen i Sverige då motbok nyttjades.
– Att införa ransonering enligt den tidigare modellen i Sverige är nog inte realistiskt just nu, säger Ulrika Grann. Samhällsklimatet i Sverige är inte mottagligt för sådana resonemang.
– Men restaurangernas alkoholförsäljning borde bli mer restriktiv, fortsätter hon. Krogar som missbrukar sitt utskänkningstillstånd ska ju självklart förlora ett sådant. Myndigheter vill oftast detta, men politiker går oftast emellan och förordar fortsatt öppethållande av rent populistiska skäl.
– Men oavsett åtgärder måste första steget vara att svenskarna blir mer medvetna om sambandet mellan hög alkoholtolerans i ett samhälle och hög våldskriminalitet, säger Ulrika Grann. Där är vi nog inte idag – ännu.
Trevlig midsommar - även...
lördag, juni 19, 2010
Bloggsemester
Lämnar allt vad bröllop, fotboll och skitigt gråväder heter. Nu blir det lata dagar under grekisk sol med alla de där böckerna som jag vill läsa och lyssna på.
Det brukar jag göra så här års. I år åker jag mycket oförberedd då det gäller sol. På beachen kommer jag känna mig som en kokainpåse utlagd på ett bord i svart marmor. Inte en dag har solen fått steka min hud.
Det kommer förmodligen brusa i vattnet då min albylkropp möter Medelhavet.
Mycket solkräm blir det... och väldigt lite Intörnetz. Och blogg. Och Facebook. Och media överhuvudtaget.
Sköt om dig i sommar och krama många människor... mest dig själv. Lås in Luther i en trång garderob och träna på att göra ingenting. Det är ett fantastiskt tillstånd. Inga måsten, bara goda tankar och låga krav.
söndag, juni 13, 2010
Ser min blogg bekant ut?
...kan ha att göra med detta
Ännu ett exempel på den typ av humor som kan orsaka andningsstillestånd, högrödhet och Lolingmyassoffrollingroundonthefloor hos mig
P S - den här hybriden av LOTR och Monty Python är inte så tokig heller - speciellt dialogen
Ännu ett exempel på den typ av humor som kan orsaka andningsstillestånd, högrödhet och Lolingmyassoffrollingroundonthefloor hos mig
P S - den här hybriden av LOTR och Monty Python är inte så tokig heller - speciellt dialogen
lördag, juni 12, 2010
I mina kvarter
Ibland - när jag youtubesurfar - så kommer jag över små pärlor.
Det här klippet är pappavitsroligt. Jag gillar när man skall göra gammalt av nytt. Just i detta fallet är det så lågt. Saknar dock käckt vinkande personal från Konsum - det hade varit så värt...
Speakern har försökt lägga sig i 30-40-talsnivå och lyckas duktigt. Finns dock en övernerv i idiomet som andas skräck-parodi. Oklart om jag gillar det. Ett gott anslag är det i alla fall.
Förmodligen kommer endast jag och möjligen någon till tycka att det här inlägget är kul - bra i så fall. Det är kvalitetssäkring av min låga humor.
Det här klippet är pappavitsroligt. Jag gillar när man skall göra gammalt av nytt. Just i detta fallet är det så lågt. Saknar dock käckt vinkande personal från Konsum - det hade varit så värt...
Speakern har försökt lägga sig i 30-40-talsnivå och lyckas duktigt. Finns dock en övernerv i idiomet som andas skräck-parodi. Oklart om jag gillar det. Ett gott anslag är det i alla fall.
Förmodligen kommer endast jag och möjligen någon till tycka att det här inlägget är kul - bra i så fall. Det är kvalitetssäkring av min låga humor.
fredag, juni 11, 2010
Jag ville ju bara softa...
Bild: Ernst Billgren
Avlyssnade C-H Svanbergs tankar för ett drygt halvår sen;
-Alltså. Det här med telecom är ju fett råddigt. Cred har jag så det räcker, men VD:a och gå omkring och möta pressen hela tiden...nja.
Dessutom har jag gott med deg på banklönekontot nu. Faktiskt... jag skulle kunna sluta jobba helat och änfa leva mycket gott på att bara köpa o sälja värdepapper tills jag stupar.
Men... vänta. Telefon.
Jaha... jasså? BP säger du? Jaha - vad skall jag göra då?
Mmmm....mmm... stort hörnrum? Utsikt över Hyde Park? Ingen media? Alllt flyter på?
Du - det är taget.
- Fan, så soft. Bara laja runt i styrelserum och se lite avmätt bred ut för många mille per år... det är väl inget lurt med det här?
Nutid:
- Iiiiiiiihhhhh. Iiiiiiihhh. Iiiiiihhh. Obama. Inte det också. Shit, shit, dubbelshit.
torsdag, juni 10, 2010
En man kom i mål - alla vann
Med detta inlägg skall jag sätta punkt för allt som handlar om hälsenor, klocktider, spray, muskler, pace, tåtuttar och skobekymmer.
Kröner detta med ett alldeles speciellt klipp som min gode vän (vi möttes på Ios -81) Punkfarfar satt ihop - då han jobbade som backupfotofgraf vid målgången för att fånga upp de som inte fick någon tid (tappade eller trasiga chip)
Nåväl - det är något gubbludrigt över samtliga som kommer inknäande med 42 km i benen efter 4 tim 30 min på Stockholms gator - men jag trodde nog att jag skulle se lite spänstigare ut.
Hursom - mitt lilla event med SMS-följning och bokutlottning är nu klart.
Idag sätter jag in 180:- på Erstas postgiro och skickar en signerad bok till..... Chris Wesslen som tillsammans med 8 andra följde mig i lördags. Besök hennes blogg - den är kanon när det handlar om mat. Mycket inspirerande.
Lottdragningen skedde med nio namn på var sin lapp i min keps... skaka, skaka... och på den lapp jag drog upp stod Chris namn
Tack till alla övriga för engagemang och support!
Bloggen totalt sett närmar sig en längre vilopaus har jag bestämt.
Den 17 juli fyller den 5 år. Fram till dess kommer jag att göra ett 10-tal inlägg för att knyta ihop säcken.
I sommar och höst skall jag börja jobba med min nya bok och fokusera på annat än bloggar, twittrar och sånt. Min abstinens kommer jag hantera på ett fysiskt/andligt plan. För det här är tufft - jag vet det.
Bloggen kommer inte att dö. Den kommer möjligtvis att återupplivas och det social nätverket aktiveras när det närmar sig boksläpp. Fram till dess får vi synas i Köttvärlden.
Kröner detta med ett alldeles speciellt klipp som min gode vän (vi möttes på Ios -81) Punkfarfar satt ihop - då han jobbade som backupfotofgraf vid målgången för att fånga upp de som inte fick någon tid (tappade eller trasiga chip)
Nåväl - det är något gubbludrigt över samtliga som kommer inknäande med 42 km i benen efter 4 tim 30 min på Stockholms gator - men jag trodde nog att jag skulle se lite spänstigare ut.
Hursom - mitt lilla event med SMS-följning och bokutlottning är nu klart.
Idag sätter jag in 180:- på Erstas postgiro och skickar en signerad bok till..... Chris Wesslen som tillsammans med 8 andra följde mig i lördags. Besök hennes blogg - den är kanon när det handlar om mat. Mycket inspirerande.
Lottdragningen skedde med nio namn på var sin lapp i min keps... skaka, skaka... och på den lapp jag drog upp stod Chris namn
Tack till alla övriga för engagemang och support!
Bloggen totalt sett närmar sig en längre vilopaus har jag bestämt.
Den 17 juli fyller den 5 år. Fram till dess kommer jag att göra ett 10-tal inlägg för att knyta ihop säcken.
I sommar och höst skall jag börja jobba med min nya bok och fokusera på annat än bloggar, twittrar och sånt. Min abstinens kommer jag hantera på ett fysiskt/andligt plan. För det här är tufft - jag vet det.
Bloggen kommer inte att dö. Den kommer möjligtvis att återupplivas och det social nätverket aktiveras när det närmar sig boksläpp. Fram till dess får vi synas i Köttvärlden.
onsdag, juni 09, 2010
Hej Stockholm! Hejdå!
Vid sidan av själva marathonäventyret kan jag kosta på mig lite missnöje i sann lokaltidningsbesvikelseanda.
Det är alltid lika trevligt att vara komma till Stockholm - utan bagage, men har jag väskor att släpa på mig känner jag mig kriminellt mottagen. Oftast. Har med bagaget att göra. 50:- spänn för att stoppa in en väska i ett hål. OK. Jag kan ta det.
Tar fram mitt plastkort för att betala. Nej. Mynt skall du ha. Ser mig omkring. Alla butiker signalerar; kom inte hit och växla.
Växlingsautomaten kräver sedlar. Överhuvudtaget är möjligheterna att hantera förvaringsboxar utan kontanter ett svårt problem.
Jag har lärt mig. Har ett gäng guldtior i beredskap.
Nu är det så här - att SJ inte har med lokalerna att göra. Det är JERNHUSEN som sköter det hela. Eller JERNDDÖDHUSEN som jag kallar dom efter helgen.
Det byggs citybana. Det renoveras. Hela partier av Centralstationen är avstängda. Förvaringsboxarna räcker inte till. Det är fullt överallt. Människor i flock, lika hålögda som på spårvagnen en måndagsmorgon - fast med massa bagage tittar sig uppgivet omkring... lite bedjande; - Varför gör ingen nåt?
På JERNHUSENS hemsida står; "...samt rikligt med förvaringsboxar är också en självklar service till våra besökare." De tänker förmodligen på någon dag mitt i vecka 38.
Det är så gement uselt och sänder gris-PR till alla besökare som anländer Stockholms central. DDR-faktorn är påtaglig. En bemannad och flexibel inlämning är ett grundkrav om man skall bedriva verksamhet. Dessutom fanns det mååånga lååånga väggar. Tomma - med plats för fler, långa rader av boxar.
Det här var kanske inte så farligt... varför inte utgjuta sig i poetiskt proffsgnäll i nivå med Birro?
Svaret är enkelt - jag vill gärna tro att den eller de som är ansvariga har haft otur när dom tänkte. Om dom tänkte. En utstuderad plan för att skapa så mycket armsvett som möjligt på kort tid kan omöjligtvis legat på projektbordet när förvaringsboxplanerna diskuterades.
Men...för böfveln... gör om - gör rätt.
måndag, juni 07, 2010
Ett lopp för en tränad kropp
Det är något brunt mellan mig, Szalkai och det träningsprogram som han föreslår för att uppnå en viss tid. För fem år sedan tränade jag för 3:30 med sikte på att komma under 4 timmar med viss marginal. Då sket det sig - och jag lastade misslyckandet på gamla stumma skor. Mest.
I år har jag med Rainmanskt fokus följt programmet för en 4-timmarstid. Det innebär att ett tempo på runt 5:40 skall räcka för att nå det målet.
Under resans gång har jag hela tiden undrat när resultaten skall komma - när det skall släppa och 5:40 skall kännas om en lättsam inandning.
Den känslan har uteblivit. I alla fall efter 10 km. Det är på tider runt 6:00 per km som jag kommer till min rätt - utifrån den träning som jag presterat. Gott så - jag ville inte vara dum - jag reviderade min plan och siktade på 4:15.
Det första 2 milen var som en dag på jobbet. Bara mysigt, skönt, bra flyt. Låg puls. Mellan 2-3 mil började psyket och benen flagga för att något extra var på gång.
Depåstopp vid 30 km för ... Foto: Gosan
Det började kännas att jag var ute och gjorde något extra strax före 30 km. Men strax före Slussen stod min älskling med Coaca-Cola och pussar. Iförd röd keps med svamp som ett trubbigt och fyrkantigt horn (symbolik?) tultade jag vidare mot Söder Mälarstrand. Jag fick ny kraft och det flöt på bra bortemot Västerbron ända tills en trafikdelare + refug + Nemos blick på klockan höll på att sänka hela projektet.
...nånting brunt och sött Foto: Gosan
Jag stöp som en överladdad spriträv rakt ner i backen. På något konstigt sätt blev den enda kroppsliga skadan ett tumnagelstort skrapmärke i vänster handflata.Mirakulöst nog. Här kunde mitt lopp ha avbrutits tvärt och jag kunde ha blivit aj-aj-aj-mannen på SÖS istället.
Den sista milen var en transport av tvivel, kramp, tjurskallighet som sakta men säkert bröt ner mig. Enda ljuspunkten var på Torsgatan då livet kom åter när den här låten kröp in i mina hörselgångar. Det är lite av en skämskuddelåt - men jag kan lova att den fick nackhåren att resa rygg och mina ben att skjuta fart
För varje kilometer blev det tyngre och från 40 och in i mål var jag som en hund - stannade vid väldigt många stolpar - men jag pissade inte - jag löste upp kramper i vadmuskler och framsida lår. Till och med den tänkta defileringen på Stadion ballade ur. Krampen högg till igen och jag fick sträcka ut mot kanten vid löparbanan med 200 m kvar.
Så här var mitt lopp i siffror. För den som vill bita, analysera och grotta ner sig (så som jag själv gör med mina egna och andras resultat)
Efter målgång var jag ändå kvickt återhämtad och tackade mina tåtuttar och väl inlöpta skor för att jag var utan blåsor. Jag var också tacksam för all vit vaselin som jag hade strukit på insidan låren.
Snabbt iväg till T-banan och hotellet. Effektiv kroppsvård och massage innan utgång. Dansa hela natten! Tjoho! Neee.. så blev det inte - men kapaciteten fanns. Istället ville jag ha KÖTT. Riktigt Kött. Så fick det bli. Kan varmt rekommendera Grill på Drottninggatan
Där är ALLT grillat. Till och med desserterna är grillade. Nå - jag högg in på deras Absolut Grill-del i menyn och beställde ett kvarts kilo svensk oxfilé. När den kom in och landade i min munhåla vid pass 22.15 på lördag kväll upplevde min munhåla ett kulinariskt samlag med extra allt. Har aldrig. Svär... aldrig gottat mig så i en serverad maträtt.
Resten av kvällen blev helgod och romantisk med min älskling som njöt av sin grillade röding och sitt vita goda vin. Och - nej det blev inte raveparty, inte disco eller annan utgång. Det blev hemgång, godispåse och sängen samt första kvarten av Apocalypse Now Redux. Därefter mörker.
En man klev på tåget - fetägde hela vägen t Göteborg Foto: Gosan
Jag vet - alla som tar sig runt är vinnare. Jag känner mig som en värdig sådan. Besvikelsen gäller att jag inte förmår leverera trots att jag följt ett program. Denna gången har jag INGET att skylla på.Förmodligen är min kropp sådan att den behöver längre sträckor för att lära sig springa marathon.
Jag häpnar inför de som nöjer sig med att träna max 20 km och sedan springer marathon. Likaså de som tränar uppåt 10 km och drar av en halvmara lätt som ingenting.
Det är ett sätt som inte funkar för mig. Skall jag fortsätta med marathon så kommer jag behöva göra ultrapass på 5-6 mil för att hitta takt, ton och tempo. Det verkar så. Vill jag det? Teksamt.
En variant är då att träna SOM inför ett marathonlopp och bli en fena på lopp mellan 20-30 km. Jo, så gör vi…eller?
Imorgon skall jag börja träningen för Lidingöloppet som är om 17 veckor. Det skall bli kul!
När det gäller mitt "cause" för utsatta barn har jag räknat in nio följare som direkt har flaggat för
Att de SMS-föjde mig under loppet.
Kan ha missat någon - då vill jag gärna ha en signal om det, senast imorgon - på torsdag blir det dragning och insättning till Ersta.
Följande 9 har jag på min lista:
Chris W
Catha
Kinna
Kristina J
Åsa H
Eva L
Niclas C
Peter G
Eva H
Som sagt - det kan vara fler - då vill jag veta. Maila i så fall.
I år har jag med Rainmanskt fokus följt programmet för en 4-timmarstid. Det innebär att ett tempo på runt 5:40 skall räcka för att nå det målet.
Under resans gång har jag hela tiden undrat när resultaten skall komma - när det skall släppa och 5:40 skall kännas om en lättsam inandning.
Den känslan har uteblivit. I alla fall efter 10 km. Det är på tider runt 6:00 per km som jag kommer till min rätt - utifrån den träning som jag presterat. Gott så - jag ville inte vara dum - jag reviderade min plan och siktade på 4:15.
Det första 2 milen var som en dag på jobbet. Bara mysigt, skönt, bra flyt. Låg puls. Mellan 2-3 mil började psyket och benen flagga för att något extra var på gång.
Depåstopp vid 30 km för ... Foto: Gosan
Det började kännas att jag var ute och gjorde något extra strax före 30 km. Men strax före Slussen stod min älskling med Coaca-Cola och pussar. Iförd röd keps med svamp som ett trubbigt och fyrkantigt horn (symbolik?) tultade jag vidare mot Söder Mälarstrand. Jag fick ny kraft och det flöt på bra bortemot Västerbron ända tills en trafikdelare + refug + Nemos blick på klockan höll på att sänka hela projektet.
...nånting brunt och sött Foto: Gosan
Jag stöp som en överladdad spriträv rakt ner i backen. På något konstigt sätt blev den enda kroppsliga skadan ett tumnagelstort skrapmärke i vänster handflata.Mirakulöst nog. Här kunde mitt lopp ha avbrutits tvärt och jag kunde ha blivit aj-aj-aj-mannen på SÖS istället.
Den sista milen var en transport av tvivel, kramp, tjurskallighet som sakta men säkert bröt ner mig. Enda ljuspunkten var på Torsgatan då livet kom åter när den här låten kröp in i mina hörselgångar. Det är lite av en skämskuddelåt - men jag kan lova att den fick nackhåren att resa rygg och mina ben att skjuta fart
För varje kilometer blev det tyngre och från 40 och in i mål var jag som en hund - stannade vid väldigt många stolpar - men jag pissade inte - jag löste upp kramper i vadmuskler och framsida lår. Till och med den tänkta defileringen på Stadion ballade ur. Krampen högg till igen och jag fick sträcka ut mot kanten vid löparbanan med 200 m kvar.
Så här var mitt lopp i siffror. För den som vill bita, analysera och grotta ner sig (så som jag själv gör med mina egna och andras resultat)
Efter målgång var jag ändå kvickt återhämtad och tackade mina tåtuttar och väl inlöpta skor för att jag var utan blåsor. Jag var också tacksam för all vit vaselin som jag hade strukit på insidan låren.
Snabbt iväg till T-banan och hotellet. Effektiv kroppsvård och massage innan utgång. Dansa hela natten! Tjoho! Neee.. så blev det inte - men kapaciteten fanns. Istället ville jag ha KÖTT. Riktigt Kött. Så fick det bli. Kan varmt rekommendera Grill på Drottninggatan
Där är ALLT grillat. Till och med desserterna är grillade. Nå - jag högg in på deras Absolut Grill-del i menyn och beställde ett kvarts kilo svensk oxfilé. När den kom in och landade i min munhåla vid pass 22.15 på lördag kväll upplevde min munhåla ett kulinariskt samlag med extra allt. Har aldrig. Svär... aldrig gottat mig så i en serverad maträtt.
Resten av kvällen blev helgod och romantisk med min älskling som njöt av sin grillade röding och sitt vita goda vin. Och - nej det blev inte raveparty, inte disco eller annan utgång. Det blev hemgång, godispåse och sängen samt första kvarten av Apocalypse Now Redux. Därefter mörker.
En man klev på tåget - fetägde hela vägen t Göteborg Foto: Gosan
Jag vet - alla som tar sig runt är vinnare. Jag känner mig som en värdig sådan. Besvikelsen gäller att jag inte förmår leverera trots att jag följt ett program. Denna gången har jag INGET att skylla på.Förmodligen är min kropp sådan att den behöver längre sträckor för att lära sig springa marathon.
Jag häpnar inför de som nöjer sig med att träna max 20 km och sedan springer marathon. Likaså de som tränar uppåt 10 km och drar av en halvmara lätt som ingenting.
Det är ett sätt som inte funkar för mig. Skall jag fortsätta med marathon så kommer jag behöva göra ultrapass på 5-6 mil för att hitta takt, ton och tempo. Det verkar så. Vill jag det? Teksamt.
En variant är då att träna SOM inför ett marathonlopp och bli en fena på lopp mellan 20-30 km. Jo, så gör vi…eller?
Imorgon skall jag börja träningen för Lidingöloppet som är om 17 veckor. Det skall bli kul!
När det gäller mitt "cause" för utsatta barn har jag räknat in nio följare som direkt har flaggat för
Att de SMS-föjde mig under loppet.
Kan ha missat någon - då vill jag gärna ha en signal om det, senast imorgon - på torsdag blir det dragning och insättning till Ersta.
Följande 9 har jag på min lista:
Chris W
Catha
Kinna
Kristina J
Åsa H
Eva L
Niclas C
Peter G
Eva H
Som sagt - det kan vara fler - då vill jag veta. Maila i så fall.
söndag, juni 06, 2010
Titta, jag kom i mål
4.32.08 blev det till slut efter en sista mil med krampkänning i vaderna. Tack för allt stöd. Återkommer med längre postning om lopp, insamling m m.
fredag, juni 04, 2010
Cyberboosten?
Sällan har en ensam löpare lyckats genomföra sina bedrifter utan stöd från omgivningen.
Eftersom jag inte har så många köttvänner - men desto fler på cybernetisk bas, så tänkte jag så här:
Med hjälp av Stockholm Marathons SMS-servicetjänst är det möjligt att följa Nemo under maratonloppet. Du får snabbt mellantider vid tre ställen längs banan samt givetvis löparens sluttid.
Så här beställer du SMS-bevakning på Nemo i Stockholm Marathon: Skicka SMS till 72700 med text : SM mellanslag 7809
Under loppet får du passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt naturligtvis även tiden i mål. Dessa tiden skickas direkt efter det att löparen passerat en av tidskontrollerna/mål.
SMS-tjänsten kostar 35 kronor.
Så här beställer du SMS-bevakning på Nemo i Stockholm Marathon: Skicka SMS till 72700 med text : SM mellanslag 7809
Under loppet får du passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt naturligtvis även tiden i mål. Dessa tiden skickas direkt efter det att löparen passerat en av tidskontrollerna/mål.
SMS-tjänsten kostar 35 kronor.
What's in it for me? tänker du avmätt.... Josseribob - för varje följare avsätter jag 20 kronor till Ersta Diakoni och deras arbete med barngrupper, vars föräldrar är i aktivt beroende.
PG 90 00 54-8 ...och dom behöver stöd
För att jag skall kunna göra rätt för mig behöver jag veta någotsånär hur många SMS-följare jag har. Hur får jag reda på det?
Du SMS-ar mig på 0705-100804 och talar om det. Eller så lämnar du en kommentar i bloggposten.
Bland följarna lottar jag ut ett ex av min bok Anfäkta - signed, sealed, delivered - and yours. Jag kommer således att räkna in endast kända följare
Var det här komplicerat? Ja - visst hade det varit bättre om 10 kr av SMS-tjänstens kostnad gått direkt till något välgörande. Eller om du satte in eller SMS:ade en gåva till Ersta direkt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Dessutom är det gott att få visa sig tapper med sin keps och sin sko. Jag är inte fullkomlig - fortfarande egocentrisk och märkvärdig.
Vad får det här påhittet för konsekvenser?
Du höjer din mobilräkning med 35 kr och har då inte råd att gå ut för att ta den där ölen på kvarterskrogen. Istället bestämmer du dig för att själv börja träna inför nästa års Stockholm Marathon. Din granne hör talas om det och bjuder på en grillafton för att fira. På det viset sparar du middagkostnaden och köper två trisslotter, vara den ena ger dig en miljon direkt på skrapet. Du säger därför upp dig från jobbet och börjar sälja grönsaker, väva mattor och öppnar ett hem för överblivna djur. Du får dessutom mycket tid för att träna inför ditt premiärlopp 2011.
Som om inte detta var nog; Direktsändningen i TV4 - börjar kl 13.45 - sänds även på Internet via marathon.se! Varför vara utomhus och skada huden - när det är svalt och skönt inne framför TV:n?
Nu kör vi... förutom den boost som SMS-följning ger, så förföljs jag av Mark Levengood med startnummer 16 379, samt en curlingsnubbe med hästsvans 16 381. Dessa faktorer kommer ge ökat tempo -for sure... ;)
torsdag, juni 03, 2010
Sidovinster
Så här ett två dagar innan maran summerar jag - bygger upp ett pulssaldo på det mentala kontot och tänker igenom de goda vinster som det här projektet fört med sig - eller vars förutsättningar varit uppfyllda
- Jag har varit frisk - kärnfrisk, faktiskt - när det handlar om förkylning under ett helt år.
- Jag har undantagslöst följt träningsprogrammet som startade upp 1 december.
- Jag har viktminskat 7 kg
- Jag har blivit piggare och fått ett godare humör
- Jag har fått nya låtsaskompisar (cybervänner)
- Jag kommer att fullfölja loppet - med värdighet
- Jag får en gratisskjuts mot Lidingöloppet - nästa mål
- Jag kommer att få värdefulla och nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång.
- Jag kommer förhoppningvis springa för en god sak (se bloggen imorgon)
- Jag ser fram emot att få komma iväg från Lidingövägen kl 14 på lördag.
- Jag har varit frisk - kärnfrisk, faktiskt - när det handlar om förkylning under ett helt år.
- Jag har undantagslöst följt träningsprogrammet som startade upp 1 december.
- Jag har viktminskat 7 kg
- Jag har blivit piggare och fått ett godare humör
- Jag har fått nya låtsaskompisar (cybervänner)
- Jag kommer att fullfölja loppet - med värdighet
- Jag får en gratisskjuts mot Lidingöloppet - nästa mål
- Jag kommer att få värdefulla och nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång.
- Jag kommer förhoppningvis springa för en god sak (se bloggen imorgon)
- Jag ser fram emot att få komma iväg från Lidingövägen kl 14 på lördag.
Tracks for the track
Min lilla mp3-spelare är laddad. Tror det skall räcka i drygt 4 timmar - eventuellt så rycker jag lurarna efter 3 mil, låter hornen växa ut och löper på med tjurskallig envishet istället för musik.
Är det något som saknas på listan? En "springlåt" som sätter fart på löpmusklerna?
Tips mottages tacksamt under dagen - från fredag morgon och framåt är inladdningsmöjligheterna begränsade
onsdag, juni 02, 2010
Löpning på förr i tin'...
2005 - strong man - 16 km-passeringen
Sist det begav sig - 2005 - hade jag jazzat runt Göteborgsvarvet på 1.45.21 två veckor innan maran och fyrat av ett klämkäckt; "Ok, skall vi ta ett varv till, eller..?" i samband med målgång.
Det gjorde jag inte i år. Värmen stukade till det och gjorde tänkt kilometerfart till något betydligt mer ansträngande än jag räknat med.
2005 var däremot ett år med perfekt löparväder; det hade regnat hela förmiddagen och vädret var lagom kyligt för bra prestationer.
Det är bra att minnas sånt. Det är även bra att plocka fram det gamla diplomet från Stockholm Marathon 2005 och se sina mellantider;
5 km - 29:30
10 km - 55:36 (Var jag helt jävla dum i huvvet?? 5:10-tempo?)
15 km - 1.23.15
21 km - 1.57.10
25 km - 2.18.59
30 km - 2.47.46
Sedan ballade det uuur...
35 km - 3.21.53 - det tog alltså 34 minuter att förflytta sig 5 km
40 km - 3.58.51 - 37 minuter - och nu snittade jag 7:25 per kilometer
Mål: 42,2 km - sluttid 4:14:58 - 8 minuter per km de sista två.
Vad hände efter 30 km? Vädret var det bästa - 15-16 grader och lugna vindar, molnigt. Jag hade dessutom följt Szalkais program för tider kring 3:30 - men hade målsättning "under fyra timmar". Och det såg lovande ut vid 30 km.
På Söder Mälarstrand efter 32 km tog mina ben slut. Pang. Det kan ha varit mjölksyra. Det kan ha varit mina för gamla och stumma skor. Eller en combo. Vill inte vara med om det igen. Skorna - det är lugnt. Mina New Balance 1064 är lagomt insprungna och har inte körts mer än drygt 30 mil ännu.
Mjölksyran har jag fått lite koll på nu. Mest beroende på mitt laktatest från slutet av mars.
Om jag kan behålla mitt förstånd och värdighet under loppet - så springer jag på min puls - inte på min tid. På så sätt kan jag skjuta upp eller kanske helt undvika att komma upp i pulsnivåer som gör att kroppen producerar mer mjölksyra än den producerar - något som för min del sker vid c:a 160-162 i puls.
Det var alltså sjukt dumt att göra som jag gjorde sist - dra på mellan 5-10 km för att komma ikapp någon sorts tidplan.
Så - nu skall jag inte babbla mer om det här - ett förmodligen fullständigt döfött blogginlägg - men jag behövde processa det här - som en del i den mentala uppladdningen.
måndag, maj 31, 2010
Marathon - på lördag smäller det...
Det är med viss vånda som jag går in i tävlingsveckan. Min vikt ökar för att jag fortsätter att äta som om jag tränar på högvarv. Skapar oro. Min högra lilltå har bestämt sig för att återkomma och ömma. Ingen större fara, den skall jag nog få ordning på med fotvård, bra skor och pyssel.
Göteborgsvarvet gav ju ett bra besked på ett sätt; det är bra att ta det lugnt om det är varmt.
För att få lite empirisk studs i det här med värme och löpning skrev jag till Petra som idogt bloggat marathon på SvD i ett halvår. Det var jag tydligen inte ensam om. Det blev en hel artikel med nyttiga tips och fakta som jag faktiskt inte hade så god koll på.
Min speciella nyfikenhet gällde förhållandet hög värme - hög puls; så jag frågade:
"- Är dock inte helt klar över hur det kommer sig att det "går långsammare" dvs att pulsen tycks stiga i takt med att värmen ökar - jag löper på i 5:30-tempo med puls 145-148 kring 15 grader. När det sedan är 25 grader stiger även pulsen lika mycket - till 155-158"
Läkaren Claes Mangelus svarar i artikeln:
”Ja, det är vätskebristen som orsakar det mesta av pulsstegringen - också värmen som ställer större krav på cirkulationen (man svettas mera=större vätskeförlust) - ju större vätskebrist desto fler slag behöver hjärtat pumpa för att hålla samma blodtryck.”
Han säger också:
"- Under kalla förhållanden förlorar man ungefär en halv liter vätska i timmen, men när det är så varmt som i förra veckan kan vätskeförlusten uppgå till två liter. Och eftersom kroppen maximalt kan tillgodogöra sig runt en och en halv liter vatten i timmen uppstår en vätskebrist som ökar ju längre loppet pågår. "
Det här sammantaget är ju fundamentalt - men för mig tidigare okänt - att kroppen göra av med 2 liter, men bara tar upp 1,5 liter - en nettoförlust på 2 liter under en mara som pågår i fyra timmar.
Och pulsen då... hmm - mina ambitioner på lördag kommer att revideras i förhållande till värmen.
Så här skall det va...(prognos 8 dygn innan) eller?
Bara två pass kvar nu innan lördag och det skall nog till om jag jazzar ut kring hotellet i Stockholm på fredag kväll - skulle väl vara för att pinna iväg för att hämta nummerlappen, då.
.... kanske så här (prognos 7 dygn innan)
Update: Nu (söndag kväll) ser det ut att bli nåt mittemellan - 20 grader och molnigt.
Den här veckan kommer jag blogga marathon lite mer än vanligt - har bl a en idé om att göra något gott i samband med loppet. Får se... funderar och återkommer.
Göteborgsvarvet gav ju ett bra besked på ett sätt; det är bra att ta det lugnt om det är varmt.
För att få lite empirisk studs i det här med värme och löpning skrev jag till Petra som idogt bloggat marathon på SvD i ett halvår. Det var jag tydligen inte ensam om. Det blev en hel artikel med nyttiga tips och fakta som jag faktiskt inte hade så god koll på.
Min speciella nyfikenhet gällde förhållandet hög värme - hög puls; så jag frågade:
"- Är dock inte helt klar över hur det kommer sig att det "går långsammare" dvs att pulsen tycks stiga i takt med att värmen ökar - jag löper på i 5:30-tempo med puls 145-148 kring 15 grader. När det sedan är 25 grader stiger även pulsen lika mycket - till 155-158"
Läkaren Claes Mangelus svarar i artikeln:
”Ja, det är vätskebristen som orsakar det mesta av pulsstegringen - också värmen som ställer större krav på cirkulationen (man svettas mera=större vätskeförlust) - ju större vätskebrist desto fler slag behöver hjärtat pumpa för att hålla samma blodtryck.”
Han säger också:
"- Under kalla förhållanden förlorar man ungefär en halv liter vätska i timmen, men när det är så varmt som i förra veckan kan vätskeförlusten uppgå till två liter. Och eftersom kroppen maximalt kan tillgodogöra sig runt en och en halv liter vatten i timmen uppstår en vätskebrist som ökar ju längre loppet pågår. "
Det här sammantaget är ju fundamentalt - men för mig tidigare okänt - att kroppen göra av med 2 liter, men bara tar upp 1,5 liter - en nettoförlust på 2 liter under en mara som pågår i fyra timmar.
Och pulsen då... hmm - mina ambitioner på lördag kommer att revideras i förhållande till värmen.
Så här skall det va...(prognos 8 dygn innan) eller?
Bara två pass kvar nu innan lördag och det skall nog till om jag jazzar ut kring hotellet i Stockholm på fredag kväll - skulle väl vara för att pinna iväg för att hämta nummerlappen, då.
.... kanske så här (prognos 7 dygn innan)
Update: Nu (söndag kväll) ser det ut att bli nåt mittemellan - 20 grader och molnigt.
Den här veckan kommer jag blogga marathon lite mer än vanligt - har bl a en idé om att göra något gott i samband med loppet. Får se... funderar och återkommer.
| Tävlingsveckan. Lätt löpning och lite överfart(tisdagen) för att hålla benen igång. Jag rekommenderar, att på tisdagen före loppet ska du äta kolhydratfattig mat. Ät proteinrik kost med lite fett, och undvik eller minska pastan/riset/potatisen. (Själv brukar jag göra en omelett och fylla på "energilös" sallad) Träna på tisdagskvällen, och innan frukost på onsdagen. I samband med frukosten på onsdagen börjar sedan inlagringen av extra kolhydrater, från nu äter vi lite extra kolhydrat rik föda/dryck fram till och med fredag kväll. Överät dock inte, men lite extra vid varje mål, och något extra gott mellanmål. På tävlingsdagen ska du vara fulladdad och bara äta normalt, så att du inte behöver känna dig tung i magen vid starten. Ät en bra frukost och ett litet mellanmål några timmar innan starten klockan 14:00. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
 | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
fredag, maj 28, 2010
torsdag, maj 27, 2010
Dum - dummare
En av mina absoluta favvobloggare - Ulrika Good - hade nyligen böcker framme som i kombination gav ett lössläppt intryck.
I min kommentar kring bokdubblar som hör ihop - men ändå inte, föreslog jag Doktor Glas och Doktor Mugg (två läkare - två saker att dricka ur - samesamebutverydifferent).
Där fick jag svar på tal... det var redan taget - och jag visste att jag läst det.
Hör ihop - men ändå inte...eller
onsdag, maj 26, 2010
Det kom ett mail...
Mitt varv - som pulskurva
Hej!
Grattis till 15 GöteborgsVarv!
Vi skickar diplom till dig så fort vi kan!
Bästa hälsningar / Best regards
Jenny
Löparservice
GöteborgsVarvet/ GöteborgsVarvet Half Marathon
Göteborgs Friidrottsförbund/ Göteborg Athletic Association
Box 12174
402 42 Göteborg, Sweden
Blir jag stoltare eller megastolt? Det är så gott att få visa sin tapperhet med sin keps och sitt steg...
2009 års insats...lite rundare - och därmed godare
tisdag, maj 25, 2010
Om vikten av att träna
-Vad skall det vara bra för?
-Vad är meningen?
-Kan du inte få nog snart?
-Femton minus - och du skall springa ett långpass på 2 mil… nu åker vi till Östras psykaut, så du kommer till sans igen...
Ifrågasättandet av mina göromål kring träning tycks aldrig sina. Lika ofta som jag får glada tillrop så nagelfars min planering och mitt konsekventa sätt att genomföra saker och ting. Det var framförallt Petras postning och Den hemska tvillingens funderingar som födde behovet av att skriva ur sig kring det här. Att det här är något som rör om märks - speciellt i kommentarerna till Petras bloggpost
I korta ordalag handlar det för mig om vikt, hälsa, bekräftelse och njutning. I den ordningen.
Min kroppsvikt har alltid varit ett bekymmer. Inte så att jag har lagt ut och blivit smällfet, men jag har oerhört lätt att lägga på mig extrakilon. Och följer jag bara mina spontanreflexer och låter livet tugga på så är jag på ett halvår en bekvämt tillbakalutad bullpadda som placerat filttofflorna vid fåtöljen, sitter och hummar med en bok i knät och lyfter blicken mot TV:n med jämna mellanrum, krafsar i mig lite snacks eller godis och låter tillvaron skena iväg, medan jag vegeterar.
När känslan får styra...
Den ångest som den här visionen framkallar är motivation nog för att hålla mig i schack med ett träningsprogram, en metod och ett mål - men det är knappt att ens det fungerar - jag får likafullt tänka på vad jag äter, när och vad - vågen sticker iväg direkt. Mina gener och min stigande ålder har fått min ämnesomsättning att vara i nivå med en koalas.
Med generationer bakåt i släkttavlan av små feta män med högt blodtryck, som på ålderns höst låter byxlinningen bli sin kropps ekvator i armhålehöjd, skulle det kunna innebära att jag får blodfettshalter som gör att talgoxar börjar titta lystet åt mitt håll och att hjärt- kärlsjukdomarna hemsöker mig. Det kan de göra ändå - men jag vill gärna minska sannolikheten för det. Så jag bestämde mig för att göra vad jag kan för att bryta den trenden. Jag vill vara snygg naken - även som död... i alla fall inledningsvis.
Detta är en utmaning. För varje hittills genomfört pråschäkt som handlar om att nå ett viktmål eller genomföra ett lopp på en viss tid - så hemfaller jag snart till det jag nämnde tidigare - vila på lagrarna, njuta av tillfredsställelsen att ha lyckats, att vara snygg från alla håll och att belöna sig, gotta till det och slappa…. App, app, app…. Förfallet kommer snabbare än köttfärs blir gammal.
Det jag brottas med nu; skapa ett viktmässigt hålrum. Min kropp behöver komma ner till nätta 72-73 kg och min midja behöver krympa till 87-88 cm.
Trots att det bara handlar om 3-4 kg ner och lika många centimeter, så verkar det ogörligt - psyket säger ifrån. Min älskling säger ifrån " - Du sticks" säger hon.
Och i takt med att mitt nogsamt avvägda matintag börjar fallera, så vittrar systemet sönder.
Att min omgivning påstår att jag är så fin som jag är - det köper jag - det tror jag på. Självbilden är nyanserad i det avseendet - det är hålrummet jag vill åt - så jag kan få några kilos marginal att slappa på… så gott det vore - sen skall jag inte gnälla mer...
...men förnuftet får tala
De som inte kan, vill eller orkar träna - är ofta de som aldrig har gjort det. Tränat alltså. Det gäller även de som ifrågasätter hur det ens går att tänka tanken; "Nästa år skall jag springa New York Marathon" Och hur kan jag klandra dom? Det blir omöjligt att föra en diskussion eftersom de inte har upplevt skillnaden.
Att sakta men säkert märka av alla positiva bieffekter med en aktiv träning i form av ökad vitalitet, bättre sömn, lugnare sinne och klarare huvud är i högsta grad en njutning som är värd att upptäcka.
Samtidigt går allt att överdriva och låta vansinnet tillta... då löpningen/cyklingen/styrketräningen...whatso börjar få oönskade konsekvenser (du som regelmässigt följer den här bloggen vet vad jag syftar på)
Summering; lika lite som jag har förståelse för de som lägger obegränsat med tid på att iordningställa och renovera döda föremål - lika stor förståelse har jag för de som kritiserar fysisk utveckling. Det är en fråga om personliga värderingar - om vad som är viktigt i livet. Vissa renoverar hus som de vill bo i - jag tar hand om och sköter en kropp som jag bor i - och inte kan flytta ut ifrån. No big deal...
-Vad är meningen?
-Kan du inte få nog snart?
-Femton minus - och du skall springa ett långpass på 2 mil… nu åker vi till Östras psykaut, så du kommer till sans igen...
Ifrågasättandet av mina göromål kring träning tycks aldrig sina. Lika ofta som jag får glada tillrop så nagelfars min planering och mitt konsekventa sätt att genomföra saker och ting. Det var framförallt Petras postning och Den hemska tvillingens funderingar som födde behovet av att skriva ur sig kring det här. Att det här är något som rör om märks - speciellt i kommentarerna till Petras bloggpost
I korta ordalag handlar det för mig om vikt, hälsa, bekräftelse och njutning. I den ordningen.
Min kroppsvikt har alltid varit ett bekymmer. Inte så att jag har lagt ut och blivit smällfet, men jag har oerhört lätt att lägga på mig extrakilon. Och följer jag bara mina spontanreflexer och låter livet tugga på så är jag på ett halvår en bekvämt tillbakalutad bullpadda som placerat filttofflorna vid fåtöljen, sitter och hummar med en bok i knät och lyfter blicken mot TV:n med jämna mellanrum, krafsar i mig lite snacks eller godis och låter tillvaron skena iväg, medan jag vegeterar.
När känslan får styra...
Den ångest som den här visionen framkallar är motivation nog för att hålla mig i schack med ett träningsprogram, en metod och ett mål - men det är knappt att ens det fungerar - jag får likafullt tänka på vad jag äter, när och vad - vågen sticker iväg direkt. Mina gener och min stigande ålder har fått min ämnesomsättning att vara i nivå med en koalas.
Med generationer bakåt i släkttavlan av små feta män med högt blodtryck, som på ålderns höst låter byxlinningen bli sin kropps ekvator i armhålehöjd, skulle det kunna innebära att jag får blodfettshalter som gör att talgoxar börjar titta lystet åt mitt håll och att hjärt- kärlsjukdomarna hemsöker mig. Det kan de göra ändå - men jag vill gärna minska sannolikheten för det. Så jag bestämde mig för att göra vad jag kan för att bryta den trenden. Jag vill vara snygg naken - även som död... i alla fall inledningsvis.
Detta är en utmaning. För varje hittills genomfört pråschäkt som handlar om att nå ett viktmål eller genomföra ett lopp på en viss tid - så hemfaller jag snart till det jag nämnde tidigare - vila på lagrarna, njuta av tillfredsställelsen att ha lyckats, att vara snygg från alla håll och att belöna sig, gotta till det och slappa…. App, app, app…. Förfallet kommer snabbare än köttfärs blir gammal.
Det jag brottas med nu; skapa ett viktmässigt hålrum. Min kropp behöver komma ner till nätta 72-73 kg och min midja behöver krympa till 87-88 cm.
Trots att det bara handlar om 3-4 kg ner och lika många centimeter, så verkar det ogörligt - psyket säger ifrån. Min älskling säger ifrån " - Du sticks" säger hon.
Och i takt med att mitt nogsamt avvägda matintag börjar fallera, så vittrar systemet sönder.
Att min omgivning påstår att jag är så fin som jag är - det köper jag - det tror jag på. Självbilden är nyanserad i det avseendet - det är hålrummet jag vill åt - så jag kan få några kilos marginal att slappa på… så gott det vore - sen skall jag inte gnälla mer...
...men förnuftet får tala
De som inte kan, vill eller orkar träna - är ofta de som aldrig har gjort det. Tränat alltså. Det gäller även de som ifrågasätter hur det ens går att tänka tanken; "Nästa år skall jag springa New York Marathon" Och hur kan jag klandra dom? Det blir omöjligt att föra en diskussion eftersom de inte har upplevt skillnaden.
Att sakta men säkert märka av alla positiva bieffekter med en aktiv träning i form av ökad vitalitet, bättre sömn, lugnare sinne och klarare huvud är i högsta grad en njutning som är värd att upptäcka.
Samtidigt går allt att överdriva och låta vansinnet tillta... då löpningen/cyklingen/styrketräningen...whatso börjar få oönskade konsekvenser (du som regelmässigt följer den här bloggen vet vad jag syftar på)
Summering; lika lite som jag har förståelse för de som lägger obegränsat med tid på att iordningställa och renovera döda föremål - lika stor förståelse har jag för de som kritiserar fysisk utveckling. Det är en fråga om personliga värderingar - om vad som är viktigt i livet. Vissa renoverar hus som de vill bo i - jag tar hand om och sköter en kropp som jag bor i - och inte kan flytta ut ifrån. No big deal...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)