Stilla helg

Gör bloggpaus ett par dagar. Har en del att reda i.

På relationsfronten är det dock stilla, vackert och gott.

Det finns dom som har det annorlunda....

En fot/sandal i röven...

Bilden plockad från http://www.zirkus.se/slak/

Om någon vill ha fler argument till orsaken kring utträdet ur Svenska Kyrkan för 9 år sedan - säg till, så fixar jag fram fler bilder.

Fiction vs Reality

Finns det nån filmjölk kvar?

Här är Kwådd. Han bodde under trappan i huset som Jonas Karlssons rollfigur Fredrik hade köpt ihop med sin vackra fru. Här är dom:



För dig som inte sett serien - gör det. Den finns på SVT play fram till och med 4 nov. Eller läs boken. Den är mycket bra den med.

Åter till Kwådd. Han bodde alltså under trappan i huset där TV-serien tilldrog sig.

Som framgår av bilden nedan var Fredrik och Kwådd inte de såtaste vänner - bilden är från sista avsnittet i serien. Mycket går fel, som man säger, och vad som egentligen hände kan vara svårt att hålla ordning på, så här i efterhand.


Din jävel... du skall ge fan i oss!!!

Tur då att TV 3 finns och visar i ren och skär trash-reality-anda vart Kwådd tog vägen. Han har nämligen bosatt sig ett alldeles eget hus och har vägbekymmer med grannen. Se så lömsk han ser ut.


- Jag har inte dödat några ekorrar...

Tur att Robban i sällskap med Jonas tar tag i saker och ting... reder ut det hela.


- Nu slår vi hand på att du inte ballar ur igen... OK?

Hur gör ett gammalt trapptroll när två så raka nävar kommer farande i luften? Givetvis viker han ner sig och faller till föga. Något boende under trappor blir det inte i fortsättningen... inga spikslangbellor eller döda smådjur fästade vid byxbältet heller, för den delen.

Vill du se hur det slutade? Klicka här.

Min favorit

..han jag hyser sån delad, dubbel och motvillig beundran inför, men som jag aldrig läst.

Skall försöka - men är rädd för orden... orden som kommer att dränka hela berättelser.

I sitt senaste alster levereras aforismer på Ranelidska. Ikväll skall han vara med i Babel.

På bokens omslag finns ett aforismexempel, som jag inte vågar återge ordagrant, för då tar jag en bit av Björn, tror jag. Där skriver Björn att hans språk är ett genetiskt monogram, som endast skall existera i ett exemplar i världen.

Kan meddela att min yngsta dotters första novell äger samma öde...

Dessutom saknar jag förmågan att stoppa mig själv här och nu... blommar ut med samma språkliga friska doft;

Havet är min moder - den blöta kyss jag stigit ur och min röst är den krusning på vattenytan som får vågor att skvalpa, båtar att gunga. Drick mig, ty du är den som skall få mitt skum..

Mental besatthet

Image by icantcu via Flickr

"Vad duktig jag är som inte dricker. 10 dagar nu. Oh, vad alla dricker mycket nu för tiden. Förresten nu stänger systemet snart. Men jag ska inte dricka. Det är bra att jag inte dricker. Men bara en öl. Det har ju varit en så stressig vecka. Men nej, jag har ju lovat att inte dricka. Men va f-n det är väl jag som bestämmer om jag ska dricka eller inte. Var är bilnycklarna? Nu åker jag till systemet. Det är jag värd."

Citatet kommer från den eminenta bloggen Nattens Bibliotek, och har rubriken "Så här tänker en alkoholist som tar ett uppehåll".

Bloggens författare, Siri, mailade och undrade; - Jag är nyfiken på hur en nykter alkoholist tänker när suget kommer. I kontrast till hur en alkoholist tänker som bara gjort ett uppehåll.

Det tänkte jag försöka förklara....

Till att börja med verkar det som om gränser mellan nykter och spritfri inte är helt klart och redigt definierad.

För mig är det inte samma sak.

Spritfri är den som talar i det inledande citatet. Alltså - kemiskt ren från alkohol, men med alla beteenden, tankemönster och själslig oro som en spritfri, men inte tillfrisknande alkoholist har.

En nykter, eller tillfrisknande alkoholist, har ofta problem med sug (mental besatthet) under det första halvåret i sin karriär som nykter/tillfrisknande.

Man kan säga att "alkoholsåret" i hjärnan inte läkt riktigt. Stygnen sitter kvar. Det kan till och bli varigt och kladda lite...

Med tiden, under förutsättning att den tillfrisknande gör rätt saker, läker såret och det bildas ett ärr som kommer sitta där livet ut.

Ibland kliar ärret. Den tillfrisknande blir orolig, irriterad, missnöjd. Självömkar. Ser alla i sin omgivning som idioter, blir grandios... men har man tillräckligt med kapital på det andliga kontot kan man hejda insjuknandet och ärret förblir intakt. Suget kan möjligtvis återkomma, men den nyktre alkoholisten som skött de andliga insättningarna kan göra uttag och möta det här utan att såret skall spricka upp.

För spricka upp det kan det göra. Tillsätt alkohol och det börja blöda omedelbart.

I min kommande bok "ANAMMA" skall jag utveckla det här med att göra "rätt saker". Redan idag finns en bok som till viss del tar upp detta - Leva Nykter

Alkoholforskare Johan Franck utvecklar, och pratar om "ärret":

Sista måndagen i oktober...

Neeeeejjjj! Jag viiiiilll inteeeeeeeee gå till jobbet idag.

SATS:a på reklam....

Under några veckor har skyltmännen åkt Skylift och stökat runt i kvarteret. Fasaden på Landala Torg har fått en så kallad ansiktslyftning. Men plastikoperationen har mankerat något då i vart fall en av annonsörerna brast i tänket, inte samlade ihop all müsli i kartongen eller vevade grillspettet tillräckligt många varv.



Klicka - så kanske du ser vilka som knappt vill tala om att dom finns.

Till mannen i den rosa grillkiosken sa jag;

- Den hänger där och skäms..

Och så kom pappavitsnerven fram...

På förlusterna vi skyllt
och visar det med liten skylt

Storleken har ibland betydelse,
vår slogan får en annan lydelse;

Swedbank - vi låter andra SATS:a på reklam

In the mood för mod

-Vad modig du är som skrivit en så självutlämnande bok!

Har fått höra det från flera av varandra oberoende källor, som det brukar heta. Och de syftar då på att Nemo står där i sin kranka nakenhet. Utsöpen, skamsen, misslyckad och laddad som en Stalinorgel med feta ångestraketer som bara vänta på att avfyras i alla riktningar.

Tillräckligt mycket har kommit till mig för att reflektera. Handlar det om mod - eller något annat?

Det kanske bara är ren och skär spräcknarcissism?

Har funderat fram och åter. Kommit fram till nåt sånt här - just nu i alla fall...

Det handlar främst om ett behov att återta tappad relationsmark. Att återvinna ett socialt liv i någon mån. Och sluta upp att skämmas, dölja mitt förflutna. Färdig med det.

Och skaffa nya relationer, flytta staketet, putsa fasaden…skrubba ordenligt. Med boken som sköld och vapen.

Att bli den jag är, djupast sett innerst inne. Få bekräftelse på det från flera håll. Växa. Bli vuxen, ta ansvar för mina handlingar och mitt liv på ett annat sätt än jag gjort tidigare. Det kanske är modigt? Vet inte. Känns inte modigt. Bara nödvändigt.

Det handlar om att dela med sig – gå före och ta täten. Ganska nära mitt sanna jag som
den förlösta enneagramsåttan

Åttan - inte enneagramsråttan...

Det jag behöver jobba med för att mogna... utvecklas är;

• Återfinna sin oskuldsfullhet

• Lära sig hur mycket kraft som behövs och när det blir överdrivet

• Tona ner sin påverkan på omgivningen

• Förstå och respektera andra människors sanning

• Tillåta sin egen sårbarhet

• Att lära sig bortse från sina förutfattade meningar

• Att förstå att alla har sin egen sanning

Fatta att jag har jobb att göra - men tror att nyckeln ligger i att visa sin egen sårbarhet - boken är ett verktyg. Jag avdramatiserar förhoppningsvis mig själv och lär mig samtidigt - i takt med ökad exponering att människor runt mig finner min person betydligt mindre intressant än vad jag inbillar mig. De har säkert nog med sitt - det behöver jag erfara och möta.

You Go Gudrun!

Knappt 10 minuter Gudrun i sitt esse... mycket bra om alkohol.

Det är givet, att mycket av det Gudrun Schyman och hennes kamp mot diskriminering uppfattas som enögd och besvärande enkelriktad många gånger. Besvärande för att den är svår att snacka bort.

Man behöver inte hålla med - men man kan vara nyfiken.

Under dessa minuter visar hon prov på både öppenhet, ärlighet och befriande klarsyn kring alkohol - inte minst ur ett kvinnoperspektiv. Talet hölls på Bokmässan då Gudrun anknöt till boken SKÅL!



Gudrun har också läst Anfäkta. Efter det fick jag mail, som jag citerar ur;

Det som verkligen förenar oss är det viktigaste - det faktum att det är kärleken till våra barn som varit den största drivkraften för att välja livet och våga livet.

Det är starkt, det är vackert, det är illustrationen på det största vi kan göra som människor.

Ge Gudrun 9:55 av din tid. Det är hon värd. Du med - man som kvinna



Var snäll mot dig själv och andra i helgen... det är mörkt som det är... krama varandra.

Och Gudrun... tack för att du läste min bok. Det är jag väldigt glad över.

Google Wave goes Pulp Fiction

Har varit med Google Wave ett par dagar.

Har ännu inte riktigt förstått hur det funkar - eller kommer att bli - men det är som nån sorts avancerad msn-chatt - med möjlighet att samverka och prata med fler samtidigt.. ett sorts levande mailsystem

Det finns gadgets att infoga som Sudoku - och du kan tävkla med dina wavekompisar i realtid. Du kan ta del av hur det går till här.

Bästa YT-klippet är dock när Pulp Fictionljudspåret integreras med Google Wave. Det är snyggt...

Undress the stress

Bloggvärldsbloggen har stresstema den här veckan. Tacksamt att skriva om , men då infinner sig detta…stress.

Att jag kan känna viss stress över att skriva något djupsinnigt, klokt och begåvad på temat stress.

Andas… andas… här och nu… så, nu känns det bättre.

En ständig följeslagare för många under livet. Omgivningens krav, Luther och Jante och vad skall folk tycka… numera orkar jag inte bry mig. Det har helt enkelt blivit nödvändigt för mig att skaffa en stresshanteringsstrategi. Att vara sensitiv och märka av de stressorer som påverkar mig negativt. Oro, irritation, missnöje. Dålig sömn, osund mat, kass mage...


Stress är ett begrepp som till sin natur och böjelse uppfattas olika av människor. En situation som stressar en, lugnar en annan.

På så vis kan det vara vanskligt att tala om stressfaktorer i t ex arbetslivet. Det är en grupps upplevda stress som äger tolkningsföreträde – inte en enskild individ, även om den individen givetvis behöver tas på allvar. Hans sanning är hans. Och hans stress. Men vad skall vara normerande? Det är lite som det där med vem som upplever sig kränkt av en viss händelse eller ett beteende. Vems sanning skall gälla?

Man kan dela upp det här i termer av stimulans, press och stress. Mellan stimulans och press/stress råder en klar skillnad. Stimulans är positivt, medan press och stress är negativt och kan t o m mätas i kroppens hormoninnehåll. Begrepp som ”gladstress” och ”positiv stress” blir då motsägelsefulla eftersom det som avses är stimulans. Skillnaden mellan stimulans och press/stress är upplevelsemässigt den samma Precis som det är mellan utmaning och hot.


Hur kommer det sig att vi stressas?

Våra inre drivkrafter, det som motiverar oss och det som driver oss och får oss att växa som människor går inte alltid hand i hand med våra jobb, vår familjesituation.

När det kolliderar – när omgivningens krav inte har något att göra med det vi vill bli sedda för tar vi på oss en mask, spelar teater och gör oss till. På bekostnad av att vi förminskar oss själva. Gör oss små. Hindras från att blomma.. mår sämre...det knyter sig. Kroppen börjar säga ifrån. Vi blundar - skjuter upp.Pressar tillbaka våra känslor. Vad som kan hända har jag skrivit om förut.


Vad som händer då vi blundar för känslorna. För länge. Och det är så lätt att fastna. Bli hemmablind... tugga på i samma fåror. Det trygga som gör ont - hellre än det okända som kanske är bättre... men vi vet inte. Kanske är vi för stressade för att prova.

Det verkar dock som nästan all stresshantering numera går ut på att var med medveten i sin närvaro - och att söka sig dit med hjälp av olika tekniker. Mindfulness, meditation, yoga och liknande.

Förhållningssätt har jag hittat inspiration genom Osho, Eckhardt Tolle, Byron Katie

Annette Utterbäck - som bland annat svara på läsarfrågor i GP - har på sin hemsida sammanfattat några hållpunkter, som jag tar mig friheten att återge:

"Verkligheten är som den är. Det som har skett är riktigt - dvs det har hänt. Försök inte ändra på det eftersom det per definition är omöjligt. Från en position av acceptans slösar du inte energi på att skylla på andra eller anklaga dig själv. Du inser att du är fri att handla om nödvändigt eller möjligt, eller att bara stanna kvar i upplevelsen.

Håll dig till ditt. Vad andra gör, säger eller tycker är deras ensak – även om det handlar om dig. Din ensak är hur du bemöter det.

Ärlig kommunikation börjar med dig. Svara med det som är ärligt för dig, oavsett hur den andra personen kommer att reagera. Be om det du vill ha från andra. Förvänta dig inte ordlös förståelse. Förvänta dig inte att den andre ska ge det du ber om. Fråga med ett öppet sinne. Svaret kan bli både ja och nej.

Problem är tankar. Utan tankar finns inga problem. Det är berättelsen vi tror på som skapar förvirring. Vi lider när vi tror på en tanke som inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Världen är en spegelbild av ditt sinne.

Förstå dina tankar. Det är inte andra som orsakar dina problem eller sårar dig - det är tanken du tänker om det som sårar dig själv. Förlåtelse är när du förstår att det inte finns någon att förlåta - varken dig eller någon annan. Tanken försvinner när vi ser att det inte är så som vi tänker att det är. "

Att dessutom ställa sig frågan kring vem som är huvudrollsinnehavare, regissör o manusföfattare i filmen om ditt eget liv kan ge upphov till tankar... om svaret är; "-Inte jag i alla fall." Vem/vilka är det då?

Slutligen - att endast läsa kloka ord och böcker räcker inte långt. Aktiv träning, kurser i att praktiskt tillämpa - det är fina grejer det. Kopplat till mentorskap/ett bollplank kan det bli ännu bättre för att få en avstämning, undvika fallgropar. Det är osedvanligt lätt att falla ner i gamla beteendemönster och tankespår.

[ Update; Bloggvärldsbloggens sammanställning över alla de som skrivit om stress]

Pay peanuts - get monkey...

Det är sånt här som får mig att tänka på de där gångerna jag ville vara lite extra smart.. göra ett klipp. Sticka ut och känna att tyngden i plånboken var så gott som intakt.

Jag väljer ett billigare alternativ... det är helt OK när det gäller böcker, skivor - kan du hitta samma-samma fast till lägre pris...so what?

Det är tjänster jag far efter. Och kläder. Speciellt kläder. Har handlat skjorta och tröja på Dressman en gång. Använt lika ofta. De kliar, sitter illa och luktar kemilektion. Köpte billigt, kände mig blåst.


Skor i konstläder - snygga - men ack så stygga mot mina hobfötter. Din Sko... undviker numera.

Eccomannen... Hushpuppies-softish - det är jag det. Mina fötter skall må bäst. De är roten av min kropp.


Tjänster, då? Jo... det billigaste hotellet är inte det med högst standard. Det förstår alla. Nästan. Utom i såna där lokatidningsbesvikelsereportage. Eller ibland hos Sverker.


Dom som köpte en all-inclusiveresa till Turkiet för 3800:- och inte kunde förstå varför dom hade det sämre än de som betalat över 10 000:-. Knepigt, va?

Eller dom som gick till frisören som tog 100:- för en klippning och inte 500:- Och så blev dom besvikna... vad trodde dom?

[Update: Efter att ha läst Ians artikel på Newsmill fann jag en ny rubrik; Be peanut - and monkey..]

Bröllopsfotografen

Den var med i Smala Sussie - när Kjell Bergqvists roll - polisen - satt och skämdes. Ja, efter det klippet - tror jag.

Den är med i bröllopsfotografen också.




Det är en haschsång... och det skulle ju vara mjukt på 70-talet

En vuxen människa

1...........är tacksam för feedback och glad över den möjlighet att växa som den ger henne

2...........hänger sig inte åt självömkan, ...har börjat bli medveten om att hela livet styrs av lagar som utjämnar orättvisor i långa loppet.

3...........väntar sig inte specialbehandling från någon annan människa.

4........... behärskar sitt humör.

5...........uppträder balanserat i krissituationer.

6...........är inte lättsårad

7...........tar ansvaret för sina egna handlingar utan att försöka hitta ursäkter.

8...........har vuxit ifrån "allt-eller-inget-stadiet". Hon förstår att ingen människa eller situation är helt och hållet god eller helt och hållet dålig och hon börjar uppskatta den gyllene medelvägen

9...........är inte otålig över rimliga förseningar. Hon har lärt sig hon inte är den som bestämmer över universum och att hon ofta måste rätta sig efter andra människor och vad som passar dom.

10.........är en god förlorare. Hon kan ta ett nederlag eller en besvikelse utan att gnälla eller klaga.

11.........oroar sig inte i onödan över saker hon inte kan göra något åt

12.........ägnar sig inte åt att skryta etter visa sig duktig på socialt oacceptabla sätt.

13........ är uppriktigt glad när andra har framgång eller tur. Hon har vuxit ifrån avundsjuka och svartsjuka.

14........är öppen nog att lyssna eftertänksamt på andras åsikter.

15.........är inte någon kronisk felfinnare.

16.........planerar saker och ting i förväg istället för att lita på stundens ingivelse.

Slutligen - lite om andlig mognad, som innebär att man.....

1...........tror på en kraft starkare än en själv.

2...........känner sig som en organisk del av heta mänskligheten och lämnar sitt bidrag till varje grupp som man är medlem av.

3. ..........lever efter den andliga innebörden i den gyllene regeln:
”Älska din nästa så som dig själv.”

Rattfluff på

Utan droger - inga frågor... och det är så tyskt. Nr 2, 3, 7 och 9 höll på att välta mig av stolen. Sällan eller aldrig har jag garvat så åt något tyskt.



Jo... det har jag - men det räknas kanske inte

Relationsbygget

Hur har du det med dottern...sonen...mannen...kompisen...arbetskamraten...eller någon annan du lever nära inpå - frivilligt eller på grund av att du behöver få mat på bordet (arbetet)?
Pröva gärna den här modellen för att utveckla relationen/teamet/gruppen.

Du/ni väljer själva hur öppna du/ni vill vara – ju större öppenhet desto större möjlighet att lära känna varandra bättre och undanröja missförstånd, lita på varandra och hantera konflikter tidigt och med stor öppenhet för att på detta sätt fördjupa och utveckla er relation

Ta en punkt i taget – gå inte igenom hela listan först.

• När saker och ting sker annorlunda än jag tänkt så…

• Jag vill helst vara en människa som…

• Jag tycker om…

• Mitt första intryck av dig var…

• Jag tror att mina främsta styrkor är…

• Som ledare tror jag att jag är sämst på…

• I en konflikt mellan två människor tycker jag…

• För mig betyder det att vara i en grupp att…

• Mina behov kopplat till umgänge med andra är…

• Jag reagerar normalt på kritik genom att...

• Om jag inte hinner med en uppgift i tid så…

• Det jag tycker om hos Dig är…

• Vad jag undrar över hos dig är…

• Det värsta som kan hända på i en relation är…

• Det bästa som kan hända på i en relation är…

• Min bild av Dig är…

• I stressade situationer blir jag…

• Jag vill att Du talar om för mig om jag…

• Jag föredrar att arbeta tillsammans med människor som…

• Den person som jag haft mest besvär med är………därför att…

• Jag tror att Du uppfattar mig som….

• Det här är något som jag tycker att Du bör känna till om mig

• Min vilja med vår relation är att…

• Vi kan tillsammans…

Efteråt: Hur öppna har ni varit? Är det något ni vill tillägga? Sedan kan ni, beroende på om det är en kärleks-, arbets- eller vänskapsrelation ni har, göra något mysigt/trevligt ihop.Tända ljus, laga mat ihop, massera, meditera, lyssna musik, bada, träna... ja, du vet..

Se på mig...

En mycket intressant infallsvinkel på bloggen som catwalk hade Ulrika för ett par dagar sen.

I en kommentar på det inlägget skrev jag;

Om bloggen är en catwalk - går jag i clownkostym, säck o aska, kavaj m t-shirt o jeans - för det mesta.

I min walk-in closet finns en del favoritplagg som inte tillåter exponering; kostym, röda chinos med gummistövlar och lite annat. För närvarnande har mitt kontrakt på modehuset Twitter blivit stängt.

Harvar vidare i liten skala och gör visningar för mogen publik med udda smak.. kommer aldrig fylla ett Ullevi.

Och så är det väl, till stor del. Jag söker bekräftelse. Under en period ville jag inte ha det. Jag ville blogga för min egen skull och försökte tänka bort bekräftelsebehovet. Suddade besöksräknare.Tog bort möjligheterna att kommentera. Ansåg att "vill någon höra av sig, så går det bra att maila". Insåg senare att bloggning i mångt och mycket bygger på interaktion. Släppte på kommentarer... det började hända saker. Jag börjar bevaka mina besökssiffror. Hade jag lurat mig själv? Kunde jag inte lika gärna suttit med en fet Moleskine och plitat på kammaren och stoppat i en sekretär? Så som man gjorde förr... när allting var på riktigt (Hör du det Guillou... på riktigt!)

Idag är jag spretig och vet varken ut eller in kring profilering eller marknadsföring.

Är jag författare? Är jag terapeut? Är jag relationskonsult med specialitet på gruppdynamik?

Föreläsare, strateg, wanna-beepajas? Agitör? Spelar det någon roll? Kan jag inte bara vara jag?

Jo.. och vem är det och vad gör du?

I det här frågeklustret har jag tvingat in mig i ett hörn och börjat rannsaka mig själv. Igen. Ständigt denna rannsakan...

Den tunna linjen mellan seriös/trovärdig eller lösnäsebeteende. Isch... och det är där jag hela tiden skall hålla på att testa av... väga.

Tror att nyckelorden är - arena, målgrupp, anslag (ton)... ja, nåt sånt.

Har anlitat ett bollplank för marknadsföring - så får vi se vartåt det bär... och när...

Tillsvidare blandar jag trams, tankar, musik, klipp och funderingar kring alkolhol och sånt... och relationerna - det mellanmänskliga. Mitt huvudintresse. Det kanske är därför jag catwalkar?

I'll never wave bye-bye...

Gooooooogle Wave.

Kommer snart. Några måcklisar har fått invites. Cyber-VIP:s.

Där platsar inte jag. Men efter att ha sett den här lilla filmen - så börjar jag fatta vad som är på G. Och jag vill definitivt hänga på låset då cyberticnet öppnar luckan. Om nu inte någon bland de som fått förtur och fixat sig ett konto med tillhörande invites vill förbarma sig över en bloggare i svår Twitter-cold-turkey. (Nog med självömkan...för idag)

Exit Twitter

Image by kopp0041 via Flickr

För ett tag sedan bestämde jag mig för att sluta twittra.

Det kom att bli till ett behov - ett beroende. Såna har jag nog av ändå.

Som ett led i att marknadsföra Anfäkta-boken var det fullkomligt lysande. Det har också gett mig mycket värdefulla kontakter för fortsatt utveckling i mitt egenföretagande och jag har haft oerhört kul.

Jag satte ribban vid 5 000 tweets. Bra. Det passerade jag i helgen - och fortsatte. Dumma mig... eller?

Efter att jag tog del av "Tio saker som du kan sluta twittra om" är det bara att vika ner sig. Jag har absolut ingenting att tillföra. För det är egentligen bara detta jag twittrar om. Samtidigt har jag känt mig smickrad av god feedback i twittrandet.

Men... ingen skall säga till mig vad jag får och inte får twittra om. Analyserar jag min senaste träningsrunda, min matsmältning eller tweetar en bild på en papperskorg... so what?

Det handlar om att jag fokuserar på datorn för mycket. Jag lägger för mycket energi på det här. Jag har samtidigt upptäcket at jag blir irriterad när min omgivning ifrågasätter mitt datoranvändande och interagerade - det är en varningssignal. Twitterkontot kommer jag att stänga genom att en av döttrarna byter lösenord åt mig. (Låser barskåpet och kastar nyckeln)

Min tillgänglighet står inte och faller med twitter - bloggen är en kanla. Facebook en annan. Och mail...eller (Snälle gode cyberguden, ge mig en Googlewaveinvite) något nyare.

Nu är det twitterlocket på... så får vi se om de vita knogarna lockar mig tillbaka. I så fall är det läge att starta en TA-grupp (Twitters Anonymous).

Steg 1 - Vi erkände att vi var maktlösa i cyberrymden, att twittret tagit kontrollen över våra liv.

Surdeg i tidiga timman

Ofta gör jag utflykter till stans bästa franskman. I Aftonbladet hittade jag flera av hans recept.

Franskmän gör mig annars mycket nervös. Språket, gesterna, arga bönder som sprutar gödsel eller kastar fisk på parlamentet, atombomber i Stilla Havet, högljudda sexlekar och cigaretter överallt... men bakning. Chezzuzz... dom här bröden möglar garanterat och blir gamla fort.

Dom är inte mjuka i tre veckor. Och dom smakar som bröd skall smaka. Efter att jag började handla här klarar jag inte av färdigskivat från Pågens, Pååls och annat industribröd. Jag bakar allt själv. Eller köper hos franskmannen i Majorna

Har håller till på den här adressen, om du vill köa och köpa själv. Från 7 på morgonen mån-fredag. På lördag har dom sovmorgon och öppnar 8. Det är bra att ringa dagen innan och beställa "sin" påse. De mumsiga lökbröden brukar försvinna snabbt. Mina favvisar är valnötsbröd och råg-surdeg.

Men nu tänkte jag - kan själv. Om 9-10 dagar vet jag...

Surdegsbröd

1 bröd

Dag 1:

1 dl (60 gr) vetemjöl special

4 matskedar vatten

1. Blanda samtliga ingredienser.

2. Låt surdegen jäsa i rums­temperatur, 20–25 grader i 8–12 timmar.

Dag 2:

Blanda i en hushållsassistent på låg växel i 3 minuter:

3 dl vatten

9 dl (550 gr) vetemjöl special

2,5 dl (150 gr) surdeg från dag 1 (du kan även köpa surdeg hos din bagare)

1. Låt stå i 20–30 minuter.

2. Tillsätt 10 gram salt. Blanda på låg växel i 3 minuter sen kan du öka hastigheten i 5 minuter tills degen blir slät.

3. Plasta in degen. Låt den jäsa ca 1 timme, vik ihop den, fortsätt jäsningen i 2 timmar till.

4. Efter det kan du bulla upp degen. Den mår bra att jäsa i en brödkorg, eller under duk ytterligare ett par timmar.

5. Vänd slutligen brödet på en plåt.

6. Värm ugnen till 250 grader.

7. Snitta brödet med en vass kniv eller rakblad.

8. Spraya vatten efter att du satt brödet i ugnen.

9. Surdegsbröd skall bakas 45–60 minuter. Sänk till 200 grader efter 30 minuter.

Valnötsbröd

2 bröd

3,3 dl (200 gr) vetemjöl special

5,5 dl (300 gr) rågsikt

3 dl vatten

2,5 dl (150 gr) färdig fördeg*

10 gram salt

10 gram jäst

80-100 gram valnötskärnor

1. Blanda samtliga ingredienser, saltet kan tillsättas senare så inte jäsningen hämmas. Det tar 6 till 8 minuter med hjälp av en hushållsassistent. Tänk på att börja blanda långsamt tills degen blir slät, sedan kan du öka hastigheten lite så degen får mer elasticitet.

2. Salta ett par minuter innan degen är färdigblandad. För ett bra resultat bör degen vara 24–26 grader och ganska mjuk, det går bra att tillsätta lite vätska efter ett par minuter, prova dig fram och hitta ditt eget recept. Tillsätt valnötter någon minut före degen är färdigblandad.

3. Plasta in degen och låt den jäsa ca 90 minuter i rumstemperaturen 25  – 30 grader.

4. Forma degen försiktigt till något avlånga bröd, låt det jäsa ytterligare 90 minuter under duk.

5. Värm ugnen till 250 grader.

6. Snitta brödet med en vass kniv eller rakblad.

7.. Spraya vatten efter att du satt brödet i ugnen.

8.Valnötsbrödet skall bakas

30–40 minuter, får brödet för mycket färg sänk till 200 grader efter 25 minuter.

*Fördeg:(denna kan du anpassa i mängd beroende på hur mycket du skall baka - till valnötsbröden behövs c:a 1/3 av nedanstående:

8,3 dl (500 gr) vetemjöl special

3 dl vatten

10 gram salt

10 gram jäst

1. Blanda samtliga rumstempererade ingredienser till en slät deg. 25 grader är en bra temperatur till en färdig deg.

2. Låt degen jäsa 1 timme i en bunke under fuktig duk eller plast.

3. Ställ degen i kylen i 12 till 24 timmar.

Dessutom har jag förstått att jag är plågsamt rätt i tiden.... jag går dessutom runt barfota i linnebyxor, river mig i huvvet och känner i köket. Ernst-faktorn är påtaglig

Suddigt i dimman

Diffusa begrepp. I nedanstående klipp försöker Peter Wirbing att reda i begreppen riskbruk, missbruk och beroende.



Om du lagt 8 minuter på att se klippet - ja, gör gärna det - så gör jag följande reflektion;

Det är helt OK att prata riskbruk. Det är den glidande skalan...den som svajar runt i "missbruk" som blir diffus.

Peter definierar riskbruket i form av mängd alkohol; 2,5 flaskor per vecka för en man - 1,5 flaskor för en kvinna. Håller man på så är risken stor att ett beroende så småningom utvecklas. Parametern "intensivdrickande" förekommer också. Dricker man en flaska vin på en gång, under en kväll, eller på någon timma - så är det också riskbruk, säger Peter Wirbing.

Missbruket - det är samma som riskbruket - fast bara mer av allt det här, fortsätter Peter. Man börjar också få konsekvenser som rattfylla, det slirar på jobbet osv... men beroende - nehäpp.

Beroende är de som har ett sug för att börja supa, har fått hjärnan kidnappad av alkoholen. Peter uppskattar att det handlar om 3-4 % av oss. Medan riskbrukare och missbrukare är 15-20%.

Här går det runt för mig på allvar.

Är inte detta att krångla till det nåt alldeles oerhört?

Antingen har jag förmåga att hantera alkohol - vid upprepade negativa konsekvenser - styr jag om mitt drickande, stryper tillförseln och får fortsatt ett normalt socialt förhållande till alkohol. End of story.

Eller så är jag beroende - mitt förhållande, min relation till alkohol är så skadad att jag inte bör fortsätta umgänget. Alls. Vid tafatta försök går jag snabbt ner mig igen. Förmodligen - med mycket stor sannolikhet - klarar jag inte detta själv.

Den som är beroende och vill gå ur ett aktivt, intesivt drickande klarar förmodligen inte att avstå från alkohol under en tremånadersperiod utan att det medför stora själsliga olägenheter.

Svarar du dessutom ja på två eller fler av dessa fyra frågori CAGE-modellen, - kan du med stor sannolikhet behöva hjälp att komma i ordning. Om du vill.


Cut down Har Du någon gång känt att Du behöver skära ner din alkoholkonsumtion?
Annoy Har någon retat dig genom att kritisera ditt sätt att dricka alkohol?
Guilt Har Du någon gång haft dåligt samvete eller känt dig skyldig för att du dricker?
Eye opener Har Du startat dagen med alkohol (öl, vin, sprit) för att stilla nerverna eller för att bli av med en baksmälla?

Här finns dessutom en länk till ett AUDIT-test. Ta det gärna - var ärlig

In The Cage

Image by Thai Jasmine via Flickr

I got sunshine in my stomach
Like I just rocked my baby to sleep.
I got sunshine in my stomach
And I can't keep me from creeping sleep,
Sleep, deep in the deep.

Rockface moves to press my skin
White liquids turn sour within
Turn fast-turn sour
Turn sweat-turn sour.
Must tell myself that I'm not here.
I'm drowning in a liquid fear.
Bottled in a strong compression,
My distortion shows obsession
In the cage.
Get me out of this cage!

If I keep my self-control,
I'll be safe in my soul.
And the childhood belief
Brings a moment's relief,
But my cynic soon returns
And the lifeboat burns.
My spirit just never learns.

Från Genesis album "The lamb lies down on Broadway"

Det får bli så idag... solsken i magen

Här kan du lyssna på Spotify.

Ja just det... saknar du Spotify? Maila mig, så kan du få en invite

" - Det här är ett svineri"

Efter en sommarfager lunch med den behaglige Anjo hade jag Keplerboken i nypan. 572 sidor blod och våld.

En bok som hissades av SvD och samtidigt bepussades av DN.

Båda recensionerna tar upp bokens handling och innehåll ur flera aspekter. Och jag hade inte tänkt att recensera recensionerna.

Pang på: Jag upplever boken ospännande. Det är för lite thrillerkänsla och whodunnit. Inte heller polisarbetet beskrivs initierat eller begripligt. Kommisarie Joona bara vet hur sakernas tillstånd är genom nån sorts mystisk intuition – och credden av att aldrig ha fel.

I korta drag – ett blodigt jävla vanisinnesilldåd begås i början av boken. Slakt. Splatter. En familj utplånas – och den förmodade gärningsmannen stökar runt på ett lagom overkligt sätt.

Hypnotisören – Erik Maria Bark – är inblandad i detta. I samband med det försvinner hans son. Kidnappad? Av vem? Och varför?

Här har vi bokens egentliga gåta – som inte heller triggar mina spänningsnerver. Det blir för spretigt åt alla håll med en polissvärfar, Pokemonkort, otrohetsaffärer och annan skit som inte har någon större relevans för själv krim-storyn.

Det kan ha att göra med att huvudpersonen och de som omger honom är svåra att knyta an till – eller finna sympatier för. Det är möjligt att författarna medvetet har gett huvudpersonerna diffusa karaktärsdrag för att jag som läsare skall ha svårt att välja; vem är god – vem är ond. Ett gott syfte – men det ökar inte min läslusta.

Det finns passager och närmanden av obehagliga hus och platser som med rätt språkhantering skulle kunnat bli klaustrofobiska. Nu läser jag bara förstrött - ungefär som om poliserna skulle hälsa på någon snäll bullmormor.

Upplösningen föregås av ett längre 100-sidorssjok av en tillbakablick som på något vis skall ge nycklar till det som händer och kommer att hända. Upplösningen sker i ett sorts Sistafärden-miljö och jag saknar banjospelet som borde ackomanjera ondskan. Det påminner om ett Beck/Wallander-filmslut

På något sätt tror jag att boken kan bli film. En riktigt bra film i händerna på en habil regissör som får ett gott manus att gå loss på - för det finns potential - men jag tycker att det är taffligt skrivet - nerven som drar igång mig och som kan få mig att bladvända till kl 3 på natten saknas helt.

Apropå det, så läser jag just nu Jo Nesbö - Rödhake...den är olidligt spännande



[Bloggrubriken syftar på den store regissören Bergmans uttalande beträffande ena halvan Kepler - Alexander Ahndoril - som skrev en fejksjälvbiografi kring tiden då Bergman filmade Nattvardsgästerna.]

SJukt och lågt SJ

Efter gårdagens Författarsnack i Karlstad var jag stärkt och varm. Det var en mycket fin tillställning och goda möten i öppen miljö.

Efter en god natts sömn och frukost på hotellet tar jag så tåget mot Göteborg.

Allt går bra. Tills vi når Trollhättan.

Tåget blir stående lite väl länge.

Till slut hörs en röst i tågets högtalarsystem;

-Polisen i Göteborg har stoppat all tågtrafik på grund av en incident*. Vi har beställt ersättningsbussar som är på väg. Ni behöver inte gå av tåget, utan kan vänta tills bussarna kommer.

Jag satt och väntade... en kvart. Tänkte att det kunde vara skönt med lite luft. Jag tog min rygga och gick ut och ställde mig i höstsolen och njöt av den friskma som endast en krispig oktoberdag har.

Plötsligt rasslade det till och tåget sattes i rörelse. Det stannade efter 10 meter. Tur tänkte jag - men blev samtidigt orolig, så jag skyndade tillbaka mot perrongen via den gångtunnel som förbinder stationssidan/bussterminalen med spåren.

När jag kom upp på perrongen hade tåget börjat rulla igen och försvann i fjärran....

Jag - och många med mig - var lack. Undrade hur det kom sig att SJ: personal inte brydde sig eller ropade ut något i det stora högtalarsystemet.

Samtidigt kom ersättningsbussarna.... jamendåså... det var bara det att chaufförerna inte fick köra. De var tvungna att invänta order från någon SJ-hövding. Denne gick inte att nå.

- Han svarar inte i mobilen, sa Kurt som var tjock och körde buss.

- Jag har en tenta i Karlskrona och nu missar jag min enda anslutning, sa en bedrövad yngre 20+-man.

Eftersom ett regionaltåg var på ingång så tog vi det och kom till Göteborg en timme senare än tänkt.

Det är lugnt för mig - jag skulle bara vidare till jobbet. Men jag tänker på 20+-mannen som skulle tenta i Karlskrona och hade en viktig tid att passa... vad innebar SJ:s nonchalans och infobrist för honom?

Betyget till SJ denna dag är lågt.

* Incidenten hade helt kunnat undvikas om Bill & Bull på Återvinningscentralen haft förmågan att skilja på minor och luftfilter

Strax framme

Att stå i väntläge och kolla högspänning. Det finns annat som är mer meditativt

Imorgon - Karlstad

Efter en fantastisk helg på www.vann.se med lilla mamma, (lilla mamma och jag behövde prata om min bok och vissa passager i den) så rullar Anfäktahjulet vidare mot Karlstad.

Som en del i en föreläsningsserie - där även författaren till och huvudpersonen i El Choco samt Marcus Birro ingår - skall jag föreläsa om mitt författarskap.

Eftersom det ännu inte är så brett är jag givetvis nyfiken på frågor.

Vad skulle du - bloggläsare - ställa för frågor till mig i samband med en sån här föreläsning? Ta chansen - jag svarar. Kanske inte idag - men snart...

Dessutom - då jag på börjat arbetet med uppföljaren till Anfäkta är jag nyfiken på vad du som läst Anfäkta undrar över i samband med fortsättningen utifrån infallsvinkeln;

- Hur klarar man sig som nykter efter en behandling? Vad är svårigheterna? Vilka är möjligheterna?

Ja... just det - om du är i Karlstad, eller har vänner där - tipsa. Jag hoppas att det kommer några fler än bara kärntrupperna i IOGT

Kan man bli fri från beroende och skam?

I TV-serien Kysst av spriten finns några tilläggsklipp där bland andra Peter Wirbing lägger ut texten kring en del frågställningar. Peter har en frågespalt i DN och jag finner hans resonemang och svar till största delen vettiga. Det jag har invändningar mot är exercerandet i mängden man dricker - men i övrigt finner jag resonemangen och synen på beroende i linje med "min skola".

I klippet nedan tar Peter upp "Kan man bli fri från sitt alkoholberoende" Det är intressanta 5 minuter som jag varmt rekommenderar.





och det här - om skammen - det som hindrar är klockrent. Det handlar mycket om historia - om hur vi ser alkoholism som ett socialt problem, snarare än ett medicinskt/hälsoproblem - kopplat till svårigheten kring moraliteter och oförmågan att erkänna misslyckanden...

Kärlek - del II

Image by illustir via Flickr

Musik är det bästa... jag vet inte vart jag skulle ta vägen utan.

Nu har jag ääääääntligen kommit över min gnetpuckel och löst ett Spotifykonto på årsbasis.

Fördelarna är nu för många för att stå kvar och skrika GRAAAATIS!

- bättre ljud - ja här är alla features
- ingen reklam (tack.. inga mer vansinnesjinglar)
- offlinespelning - funkar utan uppkoppling
- on the go - i mobilen (om man har Android eller Iphone - vilket jag inte har... men vänta bara)

Det bästa är ända 30 invites till Spotifykonto som bara är att lovebomba sin omgivning med.

Det gör jag gärna och vill du ha en - så får du maila mig. Jag delar ut så länge det räcker...

Kärlek

Image by gadl via Flickr

För lite sen läste jag Birros nya blogg - och hans brev till Jonna. Det är vackert och starkt. Innerligt.

Det är en text som för mig närmare mig själv och den hjälper mig så att jag vågar släppa taget och själv visa kärlek. Så är det. Men det var inte så förr.

Jag var inbunden och rädd... satt och grymtade framför datorn och cybersurfade. Allt var som tidigare - fast utan sprit. Nyår och kallt...
Så började jag cyberchilla med Antianara på Mötesplatsen... det övergick till att vi började tala i telefon...länge.

Vi skulle ses och äta pasta...och sedan kysstes vi korsningen vid Pappershörnan. Då började allt. På riktigt.

Med henne - med S - vågar jag visa mina öppna spjäll, min smuts, min gråt och min litenhet. Hos henne kan jag försvinna in i en famn och vara minst. Inte bevisa något. Bara vara och låta vad som helst hända.

I över sju år har jag hela tiden tänkt "detta är en människa som aldrig någonsin vill göra mig nåt illa". Jag är så lycklig att jag kan vara nära dig så ofta...

" - Våra kroppar tycker om varandra". Det sa vi nästan samtidigt efter bara några dagar i mars 2002. Och dom tycker bara mer om varandra nu, när dom blivit bekanta.

"Vi måste ringa och prata ikväll...det blir konstigt annars". Så säger vi - för så är det. Min nyfikenhet på dig vill aldrig ta slut. Jag längtar efter dig på jobbet, när jag skall sova..när jag vaknar och det är tomt. Du behöver inte göra något. Bara vara varm och nära.

Marcus skriver:

"Ensam är jag frost. Ensam är jag fotsteg som går i cirklar. Ensam är jag en mörk, stum skog. Ensam är jag Gollum. "

Det är det här som skrämmer mig... för vad blir jag utan dig? Den frågan behöver jag reda i. Jag äger dig inte, kan inte ställa några krav att; du skall, du får inte. Jag får vara beredd på att du kan gå. Att det kan hända något som gör att vi går isär, eller att någon av oss plötsligt inte finns mer.

Om det sker - och jag är kvar - behöver jag kunna kämpa och jag behöver dom rätta verktygen. Dom finns, jag vet var jag kan hitta dom, men är jag beredd att använda dom? Är det lättare att lämna verktygslådan på sin hylla och ta den gamla inarbetade vägen som fungerade så bra som en snabb fixlösning. Spriten - som snickeriets gaffatejp, liksom...

Det är när dom här tankarna kommer upp som jag begriper att det aldrig går över, det finns alltid kvar i mig- det behövs en inre styrka att möta det svåra - det som kan rasera.

Men, som du brukar säga till mig: - Förskottsoro, är bara slöseri med energi.

Jag älskar dig....

Autumnatiska tankar...

Höstkänning ger kroppsspänning.

Så är det för mig. Axlarna åker upp. Jag känner mig fastskruvad mellan axlarna. Huden torkar. Det är varmt inne, narigt ute. Massage, för böfveln. Jag tycker det är bäst att göra den själv, då massörer är dyra och kladdar på mig.

Då breder jag ut mina handdukar och plockar fram oljan…. Egenmassage – it is


Har du en långsam kroppstyp som Vata är huden ofta torr och du är kanske lite frusen. Då är daglig massage under ett par veckor da shit.
Oljemassagen renar, balanserar lymfsystemet och det endokrina systemet, smörjer, mjukar upp muskler, vävnader och leder. Den gör också huden lysande och ungdomlig. Sesamolja är den bästa oljan för den tränger in i huden.

Innan du använder sesamoljan skall du"mogna" oljan. Det innebär att du värmer upp oljan till 100 grader. Detta gäller endast ren sesamolja, alltså sådan som säljs för matlagning m m. Använd alltid en termometer. Mogna den mängd olja som du använder under en vecka, ca 1,5 dl. Tänk på att oljor är eldfarliga. Därför bör du tänka på att:

- Ha låg värme på plattan.
- Aldrig lämna oljan obevakad.
- Omedelbart ta av kastrullen från plattan när oljan kommit upp i rätt temperatur.

Jag brukar köpa min sesamolja på hälsokostaffärer

Så här gör du
Innan du börjar massagen ska oljan värmas till kroppstemperatur eller varmare. Lägg gärna ut en handduk du inte är rädd om på badrumsgolvet, då man lätt spiller olja och det kan blir lite halt.

1. Börja med att massera huvudet. Doppa fingertopparna i oljan och massera in oljan i hårbotten. Yes – in i håret (i mån av tillgång) Här har jag det bekvämt. Under hela massagen använder du så mycket som möjligt av hela handflatan och inte endast fingertopparna. Eftersom huvudet är en av de viktigaste kroppsdelarna att massera, så använd gärna lite mer tid där än för de andra delarna.

2. Smörj försiktigt in ansiktet och ytteröronen. Massera med hela handflatan där det går. Ansikte och hals masserar du försiktigt. Inte så kraftigt som på övriga kroppsdelar.

3. Sedan går du vidare till hals, nacke och övre delen av ryggraden. Massera med öppna händer och lätta rörelser.

4. Det är bra om du först applicerar oljan på alla kroppsdelar och sedan börjar om uppifrån och masserar. På så vis hinner oljan ligga på huden längre tid.

5. Fortsätt med armarna. Massera med fram- och återgående rörelser längs med de långa musklerna och med cirklande rörelser över lederna.

6. Gå vidare till bröstet och buken. Över hjärtat masserar du med lätta cirkelformade rörelser. Massera buken medsols från nedre högra sidan, uppåt, till nedre vänstra sidan.

7. Massera alla delar av rygg och ryggrad så långt du når.

8. Fortsätt med benen. Massera med fram- och återgående rörelser längs med de stora musklerna och med cirklande rörelser över lederna

9. Sist masserar du fötterna. Precis som huvudet anses fötterna vara en av de viktigaste kroppsdelarna att massera. Använd gärna lite mer tid för fötterna. Massera fotsulorna med hela handflatan


Den här massagen brukar ta mig 15 minuter och då gör jag den helst på morgonen innan jag duschar. En flaska på 60-70 cl brukar räcka till 10 massager.

Har du ont om tid – massera huvud och fötter 2-3 minuter