Den som är aktiv i sitt beroende slutar vanligtvis inte dricka förrän konsekvenserna blir för stora och för svåra. När omgivningen sätter gränser ökar konsekvenserna för den beroende. Alla som finns runt en beroende kan delta i att sätta gränser. Chefen kan kräva närvaro. Kollegerna kan kräva att uppgifter görs i tid. Fotbollslaget kan kräva att man kommer ihåg att ta med matchtröjorna. Men vad kan de nära anhöriga göra?
Det är skillnad med de anhörigas förmåga att sätta gränser eftersom de är så mycket mer känslomässigt involverade. De är oftast lika sjuka i medberoende som den som dricker är i alkoholismen. Därför är det viktigt att påminna om att en anhörig aldrig kan få den som dricker att sluta dricka. En anhörig kan/ska bara fokusera på att ta hand om sig själv och sätta gränser mot den som dricker för sin egen skull.
Dessa gränser kan handla om att:
Sluta dölja – tala öppet
Sluta handla på systemet
Sluta serva med städ, tvätt och körning
Säga ifrån så att alla hör
Sluta ljuga för chefen
Sluta låna ut pengar, lägenhet, rena kläder
Sluta bjuda personen på middagar/fester
Kräva alkohollås om de ska skjutsa barn eller barnbarn
Kräva att de är nyktra om de ska vara med på släktträff/studentmottagning
Bryta kontakten
Hej! Medberoende pratas det ofta om vid alkoholism. Tyvärr glöms ofta medberoende till psykiskt sjuka, deprimerade och andra bort. Att vara medberoende är alltid ett helvete och glöms ofta bort. Svensk psykvård är skit för medberoende.
SvaraRaderaSäkert är det så. Medberoendet, i förhållande till beroenden, sjukdom, destruktiva beteenden eller vad det än är drabbar lika oavsett ursprung
SvaraRaderaVi pratar för lite om medberoende. Alldeles för lite. I alla sammanhang.
SvaraRaderaJepp. Det bör högre upp på dagordningen - framförallt bör medvetenheten kring medberoende öka. Som att sprida kunskap om vilken sjukdom som helst
Radera