Hypnotisören

Dristade mig till att se Hypnotisören tillsammans med min blivande hustru. (SPOILERVARNING)

(det är i alla fall min plan - att hon skall bli det. Jag övar ofta genom att säga - när jag ringer till Comhem eller nån myndighet - då säger jag; "Ja, godda...jag ringer för min hustrus räkning"...sån' är jag)

Vi hade problem med filmen innan vi ens började titta... "Hypnositören" eller "Hypnosisören"...svårt det där.

I alla fall...

Hej, jag heter Micke, men ser inte alls så här hård ut i filmen. Jag zombieknarkar och går i mysbyxor

Som du säkert vet bygger Hypnotisören på Lars Kepplers debutbok. Jag läste den och hade vissa invändningar  - men jag tänkte och skrev även följande; 

 "På något sätt tror jag att boken kan bli film. En riktigt bra film i händerna på en habil regissör som får ett gott manus att gå loss på - för det finns potential - men jag tycker att det är taffligt skrivet - nerven som drar igång mig och som kan få mig att bladvända till kl 3 på natten saknas helt."

Och så går det som det går. Lasse Hallström kommer hem, kliar sig i nacken, klipper med ögonen och börjar regissera efter ett manus som brister betänkligt.

OK- jag förstår svårigheten med att överföra den här boken till film. I alla fall om man har aspirationer på att göra spännande film. Boken är nämligen fett ospännande genom att själva splattermordgåtan får en tidig upplösning.

Benjamin - Persbrandts & Olins son försvinner. En spännande scen, men sen...ur spännande är det att någon inte är där och inte heller korsklipps i vad som händer honom?

Nåväl... upplösningen som i boken är Den sista färden med banjo har här blivit ett mycket konstigt klimax.

Joona - supersnuten - och Persbrandt & Olin - tar sig lååångt upp i Norrland där den förlorade Benjamin skall finnas. Under framryckning till huset finns det många poliser med. Bilar, overaller....men plötsligt i och med inbrytning i hus med psykotisk kidnapparkvinna är ALLA borta - utom Joona och Persbrandt & Olin. Det är ju mycket konstigt att barnets föräldrar är med i stormningen - men inte poliserna.

Det är också mycket märkligt att psykoskvinnan släpar iväg barnet in i en gammal buss och remmar iväg över isen. det är som upplagt för nagelbit då bussen går genom isen...oj, oj...hur skall det gå?

Repliker som; "-Skynda dig..vi måste ut...bussen sjunker" är kanske inte den info man tänker på att lämna när vattnet forsar runt en i öronhöjd - men det kanske är för att vi dumma tittare skall förstå att det är DUMT att stanna i sjunkande fordon?

Det finns andra delar i och kring filmen som jag undrar över; 

Varför massa flygbilder med Gladiatormusik?

Varför hela tiden mänskor som säger vad de skall göra - "Jag går upp nu" 

säger Olin när hon går upp på övervåningen?

Varför plockades den den här filmen ut som Sveriges bidrag till Oscarsnomineringen

för bästa icke engelskspråkiga film?

Vems säkringar hade brunnit på Svenska Filminstitutet?

Hur kom det sig att filmen inte fick en enda guldbaggenominering? (om den nu höll Oscarklass)

Finns det då inga förtjänster med filmen? Jo - relationsspelet mellan Persbrant & Olin är ångestdoftande och starkt - men nu var det väl knappast det som som skulle vara huvudtema? En thriller behöver mer än enstaka vassa familjescener för att ta tag i mig.

Se hellre; Barninfiltratören (hög Johan Falk-klass) eller Snabba Cash 2 - alternativt The Bourne Legacy

Så här tyckte andra om Hypnotisören