Den finske cancermannen

Ni har sett honom - i Arkiv X - Cancermannen. Jag har sett hans finska motsvarighet i en Ford Mondeo på en camping på Bornholm. Så här var det...

Have you inhaled today?

Sommar -98 - då med friluftsälskande fru som närhelst vädret tillät skulle elda ris, bränna kvist, grilla korv, cykla runt, resa tält, kratta kott eller göra andra sysslor som hör naturen till...jo..hon hade inköpt en cykelvagn där småknoddarna kunde monteras ner. En svajig röd vimpel skulle oxå finnas. Cykelsemester var det nya relax-holiday!

Kopplingar o stag införskaffades. Det bar av till Bornholm och resan var glimtvis minnesvärd, men till o från sordinerad av en krånglande utrustning och dåligt väder...nåväl...sista anhalten...på en camping i Hasle (vi cyklade ön moturs..) - där satt han - Cancermannen. Han var urtypen för en skinntorr läderartad, djupt fårad finne och han påminde om mannen på bilden här ovan. Speciellt sättet att hålla ciggen, de smala läpparna och det rynkiga ansiktet. Baseballkeps och seriemördarbrillor. Vindtygsjacka och terylenebyxor. Sneakers i något fulsportmärke.

Han var överkucku i en finsk familj vars dysfunktionalitet då det gällde campingliv gick utanpå det mesta;

Morgon - det rör sig i tältet... ut kommer mormor - en finsk rund mormor... hon försvinner snabbt in i Mondeon. Strax kommer två barn i 12-14årsåldern ut och försvinner in i bilens bakre delar. Till slut gör Cancermannen entré. Han sätter sig vid campingmöblerna, tänder en cig och dricker kaffe. Mycket kaffe. Många cigaretter. Sedan försvinner även han in i Forden.

Vad skall hända nu? Skall de på bilutflykt? Nej, de bor i bilen. Tältet verkar mest vara nåt att sova i eller om det är en förvaringsplats för nåt.

Under de två dagar vi är grannar ser vi dem i bilen hela tiden. Mycket oklart vad de gör. Ungarna spelar iaf gameboy i baksätet. Cancermannen röker - i bilen, vid campingmöbeln, i tältet...och han öser i sig kaffe. En stor gul pumptermos står som en ikon på det skrangliga stålrörsbordet.. Mormor läser nog tidningar. Vi hör dem aldrig prata. Det är knäpptyst i finsklägret. Vi ser heller aldrig någon som äter nåt - bara Cancermannen och hans kaffe.

Jag får nattliga tvivel kring den här familjen. Hockeymasker, barnvåldtäkter och luststyckningar av danska pensionärer. Det var som om de satt och väntade på att den rätte skulle få komma in...

Vi lämnade Hasle och campingen - Cancermannen var kvar. Jag har mycket svårt att släppa dem ur minnet...