Tysk höst...

Så var det dags… en ny vecka med friska insatser, betydande utmaningar och en stor portion lättja.

Mina 4 hemuppgifter i terapeututbildningens 5:e termin som skall produceras ligger som en kvarnsten om halsen och bara väntar på att få mig att göra annat. Så lätt…

Efter att ondgjort mig över män i arbetskläder och illasinnade verktyg är det dags att kasta sig över smutsiga tyskar.

Tyskar jag mött utomlands är ofta en uppvisning i lorteri. Första erfarenheten kring detta fenomen upptäckte jag på en sylta Georgetown, Penang, Malaysia för snart 20 år sedan. En Boris Becker-lik människa…fast märkt av annat än hårt arbete på centercourten uppenbarande sig och sände signaler… en annan tysk klev in i vår hyrda Holden och ville lifta från Brisbane och norrut. På grekiska chartermål är håriga armhålor 100% tyska och finns det handdukar på en solstol före gryningen är den givetvis tysk.

Igår var det så dags igen att stöta på detta bullriga folk. I en tågkupé från Uddevalla och söderut satt ett sällskap. En titan med svettig grönrutig skjorta och en frisyr som sedan länge varit i behov av tvätt orerade med sinna tyska medsystrar tills han tystnade i höjd med Stora Höga och tog fram en bok; ”Das Ekel aus Säffle”… så passande.


DAGENS BILD: Tysk man under turistutövning

Lika som bär...??

Det finns män som vurmar för olika saker...

Några blir brandmän...en del spelar boll...andra börja sjunga opera medan vissa sysslar med lagerhållning, flyttning och magsinering.

Har föga förståelse för de som startar flytt och magasineringsföretag.

Vad kommer det sig? "När jag blir stor skall jag inte köra lok, bli polis eller popstjärna. Jag skall skaffa ett stort hus där andra människor kan stapla sina saker i små utrymmen".

Är det så dom tänkt? Dom som blev VD:s i flytt- o magasineringsföretag....för att inte tala om saneringsfirmor..."Jag skall ha ozonkammare för brännskadade möbler, vattenskadade lägenheter skall jag kasta mig över och ställa in avfuktningsaggregat (smaka på det..aggregat...) plocka husgeråd i lådor och köra till återvinningscentralen. Jag skall ha en ilsket röd overall och bära saker mellan bil och hus..."

Ja, ja... bättre det än att bli pastor i Knutby...det kan gå illa..det gick väldigt illa. Tycker mest synd om han..den andre...som är så lik - GI-gurun... att saluföra glykemiska index som affäridé är OK...men nunan är förskräckande lik en som enligt egen utsago "betett sig som en riktig gris"

DAGENS BILDER: Freddan o Helge...lika som bär?

Warum alle männer mit hosen für arbeitsschaft?

05:34 - tittar ut på Kapellplatsen...

En man blåser löv
han blåser löv
för sista gången i livet
blåser ha löv
sedan går han in i högen...

Så ...ungefär...lät en dikt som jag fick mig till livs av en gotländsk poet som stack in huvvet i det veritabla getingbo som bara en flock hormonstinna centerungdomar kunde uppbringa våren 1978. Platsen var Stjärnhov strax utanför Gnesta och jag var där på nån sorts verksamhetsledarkonferens (läs gathering by booze, politics and enviorment romantics).

Alltnog... imorse såg jag en man blåsa löv utanför och tänkte då...

Hur kommer det sig att denne man valt att blåsa löv mitt i ett bostadsområde vid pass en timme före morgonrodnad?

Fanns det måhända inte andra platser att dra igång detta helvetesaggregat? Drottningtorget?
Götaplatsen? Ullevi?

Svaret kom fortare än jag kunnat ana. På min jonne svampade jag ner för backarna mot city i riktning Kruthusgatans Bussterminal. Avhämtning av gods. På väg ..åter ser jag mannen med lövblåsen. I Brunnsparken.

För att odla begreppet "mannen som gör vad som faller honom in" stegade jag av cykeln...gick fram till mannen och gestikulerade lite...blåsen gick ner på tomgång. "Hörru.. (bara en sån öppning)... kan du inte börja blåsa löv här nästa gång och blåsa på Kapellplatsen efter 7 på morgonen...den där blåsen väcker hela kvarteret och jag blir irriterad...jag skulle bli jätteglad om du visade mera hänsyn?"

Han såg på mig som om jag kom från en annan planet...muttrade något om arbetsscheman som skulle följas och fortsatte blåsa. Där fick jag för min strävan att leva som jag lär...

DAGENS BILD: spela boll med lövblås - ny OS-gren?

Att göra det rätta..?

I mina kommentarsspår kring det här ansträngda försöket att genomföra ett bloggår...vad produkten sedan skall användas till är oklart - genljuder mothugg, aversion och imposanta gliringar.

De lugubre Prof. Coma ser till att nycklar till mitt förflutna vrids om och framkallar magsyreattacker samt hänger sig åt frosseri i felaktiga yrkesval, snödda företagsprocesser och noblessens feluttal av grönsaker som oftast kostar 39:90 kg på Konsum.

I de försök jag genomfört de senaste 4 åren - att genom daglig självrannasakan, andligt bygge och en betvingande lust att inte unna mig lyxen att vara orolig, irriterad eller missnöjd - har jag funnit att blogggen är det andningshål jag behöver för att borsta av mig den smuts som fastnar i mötet med andra människor, de intryck som media levererar och de tankefoster som ständigt virvlar runt i en 46-årig hjärna...marinerad under 20 år...blottlagd vid 40...ständigt nyfiken numera - om jag dristar mig till en egen-recension.

Mina vänner i terapeututbildningen uppmanar mig att vara mer spontan...vad är det?
I jämförelse med vad? Jag vill gärna ha en plan för dagen. Att som flera av de terapeutiska människor jag mött (de är i många fall nån sorts korsning av Basil Fawlty och Thomas di Leva) inte ha någon ordning alls på vare sig nutid, dåtid eller framtid...utan istället famla runt i nåt sorts känslomässigt kosmos - tilltalar mig inte alls...jag skulle stiga till väders...stranda på nån meditativ beach i Goa eller Kerala.

Mannen som gör vad som faller honom in... skulle det vara jag???

Hmmm...tål att tänkas på. Jag oroar mig dock för att börja agera utifrån det jag tänker och känner. Att låta mage o hjärta styra utan att plocka med huvvet i processen kan få ödesdigra konsekvenser. Detta resonemang för jag helt utifrån upplevelser från förr...speciellt vid pass 03:00 natt till söndag i lokaler där ja är ja och nej kan vara kanske...

Vilar i detta...

DAGENS BILD: Förvirringen tilltar...

Bacon = Bäjkån eller basón

Går idag...en morgon då jag ruar mig för ett besked från min revisor huruvida jag skall betala 30000 mer i skatt eller inte...

Men det var knappast därför jag vaknade kl 03:53 (se "Amityville Horror") och därefter låg och vred mig som ett av gårdagens ondgörelseverktyg i sänghalmen...

På senare tid har jag upptäckt att vuxna människor börjat kalla rimmat sidfläsk för "basón" (som basun...fast med "o").

Det ororar mig mer än 30 papp...Konstigt, va???

DAGENS BILD: Basooon...eller vad?

Hornbach horror...

Att plocka med döda ting. Att lägga ner sin själ i död materia som trä, järn rör, metall, klämmor, stag, grepp och fuktspärrar.

Att se varje nedbrutet torp som ett erigerat renoveringsobjekt med en Timell i varje vrå får mig att gå sönder av apati.

Jag hoppas denna inställning fortgår för resten av mitt liv. Min fria tid vill jag ägna åt mig själv och andra LEVANDE varelser. Bygga relationer, utveckla mig som människa.

Närhelst ett flåsigt extreme-homemake-over-program poppar upp får jag eksem. Känner mig mentalt stelopererad och går ner i depressiv spagat. Inte ens den framlidne Ulf Schenkmanis och hans "Trädgårdsdags" kunde få mig att vederkvickas eller tilltalas.

Matprogram... handlar om ting som levt..men nu dött eller huggits ner för att tillfredställa mättnadsbehoven...ligger på gränsen.

Återstår Relations-TV... OK.

I min egen värld är datorer, hårdvara och skärmar ett nödvändigt ont. En förenkling av vardagen som till viss del tilltalar mig...som ger mig tid över att njuta och vegetera i soffa o säng...bara tryna och må bra för att emellanåt sträcka ut mina små taxben längs någon längre cykelväg eller trilskas med vikter.

Fram för odlandet och snickrandet av inre välbefinnande, harmoni med självet, omgivningen och de små varelserna från yttre rymden (blidkar jag di Leva nu...???)

DAGENS BILD: otyg...inte verktyg

g

Aluminium...

...på sin höjd.

En måndag som kom att bli något utöverdet vanliga i avseendet; tristess, hög arbetsbelastning och ekorrsnurr....

Förmodligen helgens njutningar som kontrasterar.

DAGENS BILD: mörker....

Paradise City...

Göööööteborg... säger bara det.

En söndag i oktober Monumentala höstfärger. Regnvått, sol och löv.

Med studsiga steg mot Järnbrott för att ta ut det svarta stålet. Som nu ägare till en Cresent Logic LTC X 8 trampade jag frejdigt in mot stan längs Säröbanan...tog ett varv i Slottskogen och jopnnade friskt upp för Säldammsbacken. Hejade på pelikanerna och flöt ner i Hängmattan för ännu en stilla stund med kvinnan, lökbröd från franskmannen och nyblandad müsli.

Har ÄVEN lyckats installera hårdvara i burken. 4 nya snabba USB-portar och en extern hårddisk för diverse backups - ett måste.

Njuter av kvällen - töserna kommer snart.

Stilla skymning över Gotham City

DAGENS BILD: Göteborg, Göteborg, Göteborg

Transformering

När Mondeo blev lyxbil, när X2000 blev skakig Intercityfärd och Nemo upplevde sig som strålskadad besvärlig och stelopererad...

Mycket händer under några klara dagar i trakter där tågen passerar varje kvart och sanmhället sover. Rönninge satte definitiva avtryck. Se vidare www.tallidenkonferens.se där det rummet jag sov i finns med på bild.

Läste så ut Östergrens "Gangsters" som skall vara en fortsättning på "Gentlemen". Enligt vinjetten på Bokus är bokens stomme denna; Romanen sträcker sig från 1970-talets slut och tjugofem år framåt. Om ett självbedrägeri som förenar och skiljer två människor åt, om ett ödesdigert möte i Wien och en plats i radioskugga, långt bortanför 3G-nät och kraftledningar, om illegala vapenaffärer och en ros som heter Fleur du mal och blommar rikligt och sent. En berättelse som tar oss från slutet på 70-talet fram till nuläget, tjugofem år senare, en ny situation där berättaren fått överblick och perspektiv på vad som egentligen har hänt. På så sätt fullbordas två historier om omöjliga människor, omöjlig kärlek och omöjlig sanning.
Jag läste och fann att det var en roman om det mesta - utom en fortsättning på Gentlemen. Förresten...det var det nog...men annorlunda. Stillsamt blev jag lotsad genom ett värdigt åldrande och fick smaka på hur det är att resa i tiden. Klas gör ett veritabelt självmord på sin egen bok men det är på nåt vis en annan man som är huvudperson..åtminstone i bokens mitt. En passage som gjorde att jag vek mig av skratt var en beskrivning av en golfare....

Nu stod han där i full golfmundering och såg allt annat än arg ut. Frun och dottern gick i matchande utstyrsel. Det här hände när golf fortfarande var en sport för bättre bemedlade, jeans var förbjudna, man fick inte ens spela i kortbyxor på Wrena. Men man fick gärna vara rutig. Franzén var rutig på alla ledder. Man kan inte slåss med en så rutig kille, man kan inte ens upprätthålla en vital fientlighet mot någon som ser ut som om han trasslat in sig i ett färglatt överkast. Man vill bara ta killen i famnen och säga: "Du måste ta dig ur det här!" (s 70)

Så långt Gangsters.... Går nu över till "Att fortsätta vidare bort"

Hade tänkt att ondgöra mig över utplacerade psykfall på spårvagnen, tjackpundare på perrongen i Flemingsberg, elektroniska bizizmän på X2000 som inte ser/vill se mobilteleförbudet i vagnen....eller varför inte den tilltagande demoraliseringen på landets biografer med snack, prassel, viskingar och kommentarer. Går jag på bio och pyntar 90:- spänn skall det vara TYST. Och det är inte MIN uppgift att se till det. Mail till sf o sandrews är att vänta. De enda salongerna i GBG som funkar OK är Capitol och Svea...men då får jag bara se svår film...Kvinnan o jag var och såg "Crash" för ett tag sen. Katastrof.

Är jag känslig? Håller jag på att gå in i gubbjävelstadiet på allvar?

För att råda bot mot detta har jag idag köpt mig en spänstig cykel. Jag kommer inte att börja spela golf. Kepsen bär jag bak o fram..

Nu lördag em och sinnesron kommer med lax, pasta, kyssar och lördagsgodis...

Neil Young på i systemet och det blåser i luren...

Dagens bild: Coma har förlängt sig...

Svunna tider...

Plockar in lite hittegods från de tider då ja var nej och nej betydde ja...eller så....

Snart kommer mer...


Askungen-fylla: Du kommer hem och har tappat en sko och kläderna hänger i trasor.

Törnrosa-fylla: Du slocknar i hundra år.

Snövit-fylla: Du vaknar upp med sju främmande män i sängen.

Lilla Sjöjungfrun-fylla: Dina fötter klibbar ihop och luktar fisk.

Lilla Rödluvan-fylla: Du vaknar upp med mormor i samma säng.

Kejsarens nya kläder-fylla: Du vaknar helt naken i rännstenen och upptäcker en pekande folksamling.

Fula Ankungen-fylla: Du vaknar upp med en äkta hälft - men det är inte din. Den här är snyggare.

Nalle Puh-fylla: Din buk har svällt till dubbel storlek och din mun är kladdig.

Stålmannen-fylla: Din kropp är både röd och blå, och folks viskningar låter som höga skrik.

Joakim von Anka-fylla: Du vaknar och har en stor hög med pengar men inga byxor.

Musse Pigg-fylla: Dina öron är svullna och du har dina vita handskar, men av fracken syns inte ett spår.

Hans och Greta-fylla: Du kan lätt hitta till toaletten genom att följa spåret av nattens uppkastningar.

Pippi Långstrump-fylla: Du vaknar mellan en häst och en apa och finner väskan full med pengar.

Stora Stygga Vargen-fylla: Du har så taskig andedräkt att du kan blåsa omkull ett hus.

Bambi-fylla: Dina ben vägrar lyda dig och ditt huvud känns stort som en badboll.

Attila-fylla: Du lämnar kaos och förödelse där du drar fram.

Hitler-fylla: Du slocknar i en bunker.

Christoffer Columbus-fylla: Du vet inte vart du är på väg, inte var du är när du kommer fram, men hela kalaset bekostas av staten.

Tarzan-fylla: Du vaknar halvnaken i skogen och undrar varför du är så hes.

Y2K-fylla: Din hjärna fungerar inte och din tankeverksamhet är totalnollad så du börjar om från igår.

Microsoft-fylla: De flesta av dina kroppsfunktioner krånglar och du vet att du inte hinner fixa till dig innan svärmor kommer, men du vägrar erkänna att det är ett problem.

Pretty Fly for a white guy...

07.50 - tömning. Flytande. 12 km från Kapellplatsen, via Wavrinskys plats längs Dag Hammarsköldsleden och ett hastigt hemvändande i höjd med Järnbrottsmotet.

09.30 - Frukost. Gröt, Pappabröd, Ägg. Espresso. Banan med brunaktigt skal.

12.30 - Lgh välstädad, sanerad och avfuktad. Fönstren åt gården rengjorda. Golv, parkett och linoleum kommer starkt så här på hösten. Känns riktigt. Kakel, Mr Muscle och badrum. Hygien, päls och frotté.

14.00 - Höstpromenad med töser. 4- gott i sikte. 2,5 hg lösgodis. Gommen skall ha sitt.

14.10 Möte i Vasastan. En member kommer glidande på cykel.

14.15 Struvor på 7-eleven.

15.00 Comaläge på sängen

16.30 Avmarsch och framryckning mot Linnéstan och det så hett åtrådda köttet.

Kan en lördag börja bättre? Knappast.

DAGENS BILD: Rött o gult på blått - feng shui i köket


















Bloggen pauserar till förmån för UGL-vecka. Denna gång i trakten av Södertälje, Ronna eller nåt...scary.

Har ÄVEN bloggat i tre månader nu... det blir bara skojigare. Hade tänkt att få fler läsare än de 8 unika besök jag haft idag.

På www.bloggtoppen.se under "Persoligt" ligger jag inte sååå bra till. Working on it. Sprider budskap...men borde kanske jönsa mindre och vara mer spontan.

KÖTT!!!!

Dags för riktigt kött...med lammkött, biff och modell skall vi spisa KÖTT,,,riktigt kött.

En gång...för länge sedan...då bodde jag i Uppsala. Tror jag har bloggat den positionen förut. det är snudd på dagen 24 år sedan jag checkade in strax bortom Vaksala torg och började bete mig som det anstår en fjunig officer i karriären - ovärdigt på alla vis, alltså.

Redan då var Prof. Coma min sidekick...eller snarare tåfjutt...för det var inte så mycket support..mera assistans.

På Le Coupole...en balkansk krog med smak för creolska servitörer klev vi in och Prof. Coma utbrast; Har ni KÖTT här?

En klar C-fråga då hela stället stank av flottigt stekos. vi var emellrtid inte riktigt vid klara pappaer och hade snurrat till det genom att gå på nåt disco som hette Nattuppen...eller så.

Kyparen visste att hantera två kryp som oss..."Klart vi har kött!"

"Har ni rättigheter oxå"...fes Prof Coma fram.

"Ja, men du skall inget ha..."

Jag tror det löste sig i vart fall.

Nu - idag finns inte de falsarierna på agendan... KÖTT med mina töser på Hereford Beefstouw

Detta föregås att ett morgonpass med mp3-spelare, keps och syntetiska löparställ...schyssta ställ.

DAGENS BILD: kött...riktigt kött

En man fyller år...

Mötet med den store Artisten då, för två veckor sedan, blev inte riktigt vad jag trott.

Min tanke var att förse mig med ett CD-kit. En limiterad utgåva och ynnesten i att äga, förvalta en RIKTIG CD i dessa pod-tider börjar jag numera att känna som en sällsynt företeelse.

Istället blev det Prof. Coma som dedicerades detta album...snullet.

I Jiffy-bagen, som nu förmodligen nått sin adressat, levererades med adress "parhus i östgötsk mylla" medföljde ett brev i urskuldrande, nostalgiska och litterära tjuvnadstermer...

Full fart i natten…det fullödiga mötet efter Clapton i Göteborg med det då rostbruna tåget till Stureplan på 6 timmar blankt. Inget kaffe…bara stöl. Där står han…min förlupne litterat ..i svampskyddet och trycker… The Matchstick man… utan släkt…utan kvinna.

Ta fram mig…res mig…förlös mina lustar…du bror utan andra mål än kanditatpoäng. Det blev Marinella, Python och sedan mådde du som filmen vi sett…en negerkvinna fick närapå smaka det din kontaminerade kropp fick fram så fort dagen därpå.

Det var livet efter Agnholm, ”På andra sidan Poffi”. Även om vi inte ägde världen…så skulle vi i vart fall tillägna oss något mer än vi förtjänade. Ett parallellspår som fick en ände vid Tåkerns strand en oktoberdag i nådens år 1993. Där tog vi nog farväl av en sorts gamängartad eskapism ihop. Vad som följde därefter har mer varit frågor kring etik, moral och fördärv.

Våra inre resor har fört oss i olika riktningar och för egen del har jag tappat mycket på vägen. Ryggsäcken har tömts med det har fört det goda med sig att där har blivit plats för annat.

Det har hursomhelst blivit andra tider nu. 25 år i galopp, stiltje, sot och baconfett. Östergötland – Bohuslän completly unlimited. Hela tiden fanns den där snubben som sjöng och kvinnor i röd klänning och skrev böcker om sig själv och sände nådastötar efter sönderfallets startskott på Sveavägen 1986.
Inspirerad av alla, nykter av nåd, målat på tavlor,invirad i scarf på Österlen. Och allt han vill är att hitta en kvinna…

Jag har mött honom nu…denne man, denne morfar. En liten grå tomte med stålbågar på näsan. Lite farbroderlig. Barnjaget höll jag dolt och sa; ”Det är till en vän jag har…du får gärna sända en hälsning.”
Han sa; ”Vad heter din vän, vad behöver han nu?” Jag svarade; ”Han sitter i ett parhus på en åker i Östergötland, han försöker springa långt ibland, har kör Chrysler med tonade rutor…och så har han cykelhjälm, fru och tre barn…han mår väl som han förtjänar…”
Han sa; ”Det där låter illa…”

Vad han syftade på tordes jag inte fråga…men där jag stod nedanför podiet och såg hur hans hand svepte med silverpennan över digipacken slogs jag av ånger och tänkte att jag kunde fört ett gemensamt resonemang, en tydligare frågeställning, gett mer information; Vad vill du sätta ner på ett konvolut till en man som går genom livet likt en näbbmus på jakt, som vill väl och skapar sina egna tunga ramar om vad livets goda är?

Kanske hade resultatet blivit detsamma… men här föreligger i vart fall en riktad uppmaning från vår gemensamme folkhemsguru. Tror varken, Bruce, Van eller Bob ens hade kommit på tanken att få ner en slik hälsning.. Jag tror framförallt på den fyra inledande spåren och de fem avslutande. Hade OK Baby OK, Högtryck och Lazarus tröckts ihop till en samlad dubbel hade vi haft ett diskografiskt mästerverk. Less is more, Uffe…Less is more….

Ta väl vara på din 46:a till Sture eller vart året nu för dig. Don’t let it end with a bang...not even with a whimper. Som John Mellencamp sa; Du måste stå för något – annars faller du för vad som helst

Broder Bart hälsar från Sin Citykvart

Lucky 13

Borås... denna dag skall jag sitta i BORÅS.

Förra veckan Dömle...nu Borås.

I Borås har jag vart med om mycket.

Mina första minnen handlar om en etta med Öfu. En f d kollega i gröna kläder bodde där.

Vi fann varandra i nån sorts mystisk dualism. Han -rekordelig med mycket rättrådighet och ambition. Han gillade faktiskt sitt jobb.

Jag - en lätting som mest av allt valde den militära banan för att få så mycket som möjligt av det mesta som fanns på så kort tid som möjligt.

Tänkte inte längre än ovanför--- eller i höjd med dagens jeanslinningar.

Nåväl.. Borås. Där fanns ett "säkert ställe" som kallades "Gyllene Slasken". Pilsner på eftermmiddagen, och nåt sort Statt-Hades på kvällen.

Söndag f m ägnades åt att respensera, slicka sina sår och se på någon videorulle...innan återfärden mot UDDEVALLA började.

Att resa bort från Borås...hade kanske kunnat kännas som en befrielse...istället sat jag i ett litet gult hus med gröna tapeter...där tapetblommorna sakta åt sig genom väggen..och motorvägen brusade strax utanför.

Borås är således förknippat med olustigheter, även där finns en motorväg som genomkorsar stadsbilden coh det regnar...men det visste du kanske redan. En svensk version av SEVEN kan med fördel spelas in i Borås.

DAGENS BILD: Hösten kommer...trots allt..och tankarna

Mittwoch..

Ein wunderbar Tag, zum macht für arbeit.

Vad händer...är jag tysk? Har jag drömt om gorillor, eller Göran Persson utklädd till Pippi Långstrump igen?

Neither... en kaotisk natt med spårvagnar fulla av fisk... dessa fiskdrömmar gör mig lite nutty?

förstår inte hur fisk kan komma till mig i drömmarna när jag mår så bra som jag gör.

Det måste vara månens dragningskraft...min heliga sten i svart granit eller nåt new-age-jox. Kanske har det att göra med att jag sover 482 cm från min dators hårddisk.
Skall jag bli stråltant före 50? Vad händer? Skall jag börja sportfiska utklädd till bäver? Skaffa hund och börja röka?

Får fundera vidare i den varma hösten... där satt den...värmen...högtryck. Det är det som besjälar mig. Jag är en reinkarnation - with no direction home - like a complete unknown - Like a rollin' stone...

DAGENS BILD:



















Bob regerar...

Ekorrhjul - ganska kul

En dag som denna lämpar sig inte i nåt större för Blogg.

Det suger på de flesta håll. Munsår. Herpes simplex n:o 5...eller nåt. På väg ut.

Vaknade 05:18 tog fram Östergren. Han har en god passage på s 126 där han konstaterar att en alkis inte behöver bli omvänd inför Gud. Han är rättvänd från början...han är van att följa en stor och tvingande auktoritet. Så kan det vara..


Där var jag inte idag. De sidor jag förbrukade i gryningensljuset som flöt upp kring Delsjöterrängen handlade mer om händelser i en lägenhet i Hjorthagen. Scary...

Har skumma minnen från de kvarteren i sambnad med OS 2000 och JEOPARDY-inspelningen.

Under kvällen igår kom jag även att bese "No direction home" Scorseses Dylan-dokumentär som Juttan så påpassligt lagt i den nya digitala Kunskapskanalen... hur kul är det???

DAGENS BILD: petit moi...nyediterad (narcissismen skall ha sitt)

Back från Dömle...

Dömle...sug på det!

Kan det finnas annat än välvilja i ett sånt härad? Bara snälla människor. Värmland har mycket gott med sig. HAJK, Vikingarna, män som kör rally, Klarälva och ...Dömle. En lisa för själen.

Åter efter en skogsdoftande tillvaro och med Östergrens "Gangsters" halvläst. Fantastisk bok.
Där finns flera obeskrivliga passager som jag gärna citerar en senare bloggdag.

Idag är min väntan fokuserad på töserna som kommer insmitande i kvällningen. Med löften om Pappabiff och spagetti.

Tillvaron är i balans...mitt UGL-arbeten var uppskattad av såväl kompanjon som deltagare. Gott att vila i det. Det behöver jag verkligen inför en vecka med fulltidsjobb, klienter och föräldramöten.

Återkommer med lite allmängods under veckan.

Såg f ö i Aftonbladet att en kolumnist tar upp kampen mot bioterroristerna. Mobiler som ringer har jag inte ont av längre...där verkar det som om inlärningsprocessen i hut, hyfs o hållning kommit i fas.

Värre är det då med småprat, kommentarer och prasslande kolapapper.

Heders åt den biograf som kan fostra sin publik till att hålla käft, se rakt fram och uppleva film istället för att hångla, prassla och bete sig som om biosalongen var deras vardagsrum.

Nu blev jag lite "vän av ordning" och det är jag nöjd med...så det så. Hr Jävelberg, typ.

DAGENS BILD: så sanslöst dumt att det är genialt... (klipp ur TEKNIKMAGASINETS katalog)




Då kom solen tillbaka...

Puss alla...och kramas i den underbara höstsolen.