Bloggmossa

Jag nedslås då jag läser bl a Bloggfrossa och minnen av Tage. Inte tillnärmelsevis kan jag prestera ett kasernminne eller någon uppeldad hamster i samband med något retoriskt fylleslag som är av den haubitskaliber som Mikebike levererar från Bulten.

Inte ens mitt onda Nemesis -Prof Coma - kan från sin tid som säckfläckare på centraltvätten på Uddevalla lasarett genljuda med en falling down av den sorten.

Nu var det detta med prestationsångest... jag har trynat av i blogghänseende... slickar mig matt om munnen så fort det skall vankas en bloggpost. Skrivkramp är det inte - men brist på fokus.

Det händer så mycket annat i livet just nu;

• Min våning håller på att editeras - kraftigt
• En tung Enneagramsteori håller mig sysselsatt
• Ett oseriöst fastighetsbolag håller på och jiddrar i mina anhörigutmarker
• Kroppen skriker efter motion, vettig kost och luft... bara att lyda...eller?

Ev kommer en blogg post nästa vecka - annars dröjer det till bortre delen av januari

Såg också Drevet i TV4 förra veckan - här om programmet;

Julia, 25 år, började missbruka när hon var 10 år. Efter 15 år av tungt missbruk av narkotika, alkohol och benzodiazepiner reser hon tillsammans med sin mamma till Prag. På en klinik där ska hon ta den starkt hallucinogena afrikanska drogen Ibogain för att bli kvitt sitt missbruk.

Ibogain har inte prövats vetenskapligt, men det påstås att en eller ett par behandlingar räcker för att bota en knarkare för gott från suget och beroendet av droger. Hur ska Julia klara behandlingen? Ska hon bli fri från sitt missbruk? Och är det möjligt att bota narkomaner?

I reportaget möter Drevets reporter Thabo Motsieloa flera svenska narkomaner som varit i Prag och tagit Ibogain. Svaren de ger är häpnadsväckande.

Många är kritiska
Det finns forskare i Sverige vill titta närmare på Ibogainet som knarkavvänjningsmetod. Men andra menar att det handlar om ett livsfarligt och ovetenskapligt experiment med desperata människor som riskerar allt för att bli fria från sitt missbruk.

-När man ska använda läkemedel så måste man ha ordentlig forskning kring biverkningar. Det finns en del förkliniska studier och jag kan inte se någon ordentlig forskning någonstans såvitt jag kan se, säger Björn Fries, som är regeringens narkotikapolitiske samordnare.

Jag såg programmet i efterhand och som alltid är jag skeptisk när det gäller kemiska lösningar på ett kemiskt problem...

Avslutar med en reflektion

Min maktlöshet inför alkohol försvinner inte när jag slutar dricka. I nykterheten har jag fortfarande inget val – jag kan inte dricka. Det val jag har är att ta fram och använda den enkla uppsättning andliga verktyg som ligger framför mig

(Anonyma Alkoholister, sid 39).

Detta är verkligen en ynnest - att ha 12-stegsprogrammet för att må allt bättre och sakta men säkert befrias från att dricka tvångsmässigt. Min tacksamhet är stor.