Kaffehöst...

Bilden kommer från Egolego på Flickr

Med hösten kommer också den tid av dysterhet och svårmod som följer av en tro om att jag någon gång var född till ett liv i sol och värme. Hur det kommer sig att jag reinkarnerades (återförköttades) till att hamna i Sverige och dess klimat överlåter jag åt andra att bry sig om.

Även om Gudarna för stunden verkar tokiga och tycker att vi skall ha sommar i september... så är det nu mörkret som tar över. Mörkt när jag vaknar. Mörkt när jag ser ut genom våningsfönstret efter Aktuellt 18:15.

Ändå vill jag förlika mig med mörkret och kylan. Jag söker mig då till mörkret i en kaffekopp. De barhäng jag numera njuter av är en stilla stund på Espresso House... Vasagatan wolly-bully Boulevard. En hit om hösten...en vilsam resa av att känna sig som deltagare i ett sorts microkosmos. Så nära en kosmopolitisk smältdegel Nemo kan komma utan att överdriva exesserna. Gränslösheten är annars min smutsiga och fransiga mantel, glömd i en bar någonstans på Avenyn för 5 år sedan.

Stulen lycka i en försvunnen tid. Att istället söka långsamheten, intigheten och att vegetera med sitt kaffe under någon timma och bara låta människorna omkring göra som dom vill, leva sina liv och jaga vidare utan att jag lägger mig i eller har någon vilja att förändra deras liv, åsikter, värderingar och utseendemässiga tillkortakommanden i fråga om frisyrer, klädval och annat som med enkelhet kan göras om.

Det är dags att göra ett besök där - Idag!

Bloggpaus från nu till fredag 6 okt.