Idag är det Valborg och många förväntas bli gött packade, få övre tandraden inslagen, bli ofrivilligt penetrerade bakom en nyknoppad buske i en daggvåt park och alla ville väl egentligen bara ha trevligt från början....
För några dagar sedan skrev jag ett inlägg som svar på en annan bloggpost. (Många poster blir det…)
Det handlade mest om vågskålar - vad det är som gör att en person slutar dricka och börjar överväga att styra om kursen mot ett annat sätt, ett annat liv.
En av mina bloggläsare - m·x|360° - undrade i en kommentar
Varför låter inte behandlingssystemet människor bli nyktra under en obestämd tid så att de kan slutföra sina plikter innan de tar ett beslut om att eventuellt fortsätta att leva ett liv med alkohol? Borde inte systemet och samhället gilla detta, även om det inte är för alltid?
I samma kommentar förkom också ett antal påståenden som kanske till viss del förklarar frågeställningen.
"Att alla som är beroende av alkohol mer eller mindre"
Enligt mitt sätt att se det är du beroende - eller inte. Lika lite som man kan var mer eller mindre gravid kan man vara mer eller mindre beroende. Beroende kan vara mer eller mindre utvecklat - men den springande punkten handlar om att du inte förmår att avstår från aktiviteter som ger dig konsekvenser som du inte vill ha. Och ja - det kan gälla något så simpelt som att du bestämt dig för att göra en bestämd aktivitet på lördag (träna, köra till sommarstugan före kl 11, träffa en bekant) men avstår detta för att du inte orkar...det blev lite mycket igår.
Nu menade kanske m·x|360° mer eller mindre långt gången.. mer eller mindre grava konsekvenser av sitt beroende. Han fortsatte;
"Att sluta för en plikts skull tillåter varken AA-möten eller behandlingshem för där gäller det att falla till föga, rätta sig i ledet och kamma luggen innan storebror klipper till en. Det gäller att låta sig frälsas av de tolv stegen eller något likvärdigt "
Att AA skulle innehålla plikter och ställa upp villkor är en vanföreställning. Endast "en önskan om att sluta dricka" är det som formulerats i AA:s traditioner. De tolv stegen ses som en rekommendation - men ingen kan uteslutas, bortstötas eller vägras tillträde till AA-möten.
Behandlingshem förutsätter som regel total avhållsamhet från alkohol. Har jag diagnostiserats som alkoholberoende kommer behandlingen inte vara framgångsrik - såvida inte syftet är att "lära sig dricka som folk". Hittills har jag inte träffat på någon med alkoholism som lärt sig den konsten mer än högst tillfälligt.
Syftet med att tillfriskna från alkoholism är väl för de flesta primärt att de negativa konsekvenserna upphör. Få om ens någon får det resultatet med fortsatt drickande.
Vi kunde i veckan läsa om Emma Igelstöm som tampats med sin alkoholism. Hon säger sig ha en beroendepersonlighet;
"– Jag har en beroendepersonlighet och det tar sig uttryck i träning, bantning, jobb eller vad som helst. Det är ingenting jag skäms över längre, jag är snarare stolt över att jag vågat ta tag i mina problem och får den hjälp jag behöver. Får du veta att du exempelvis drabbats av cancer eller diabetes är det inte förknippat med skam, det ska inte heller den här sjukdomen vara. Jag berättar och hoppas att det kan hjälpa andra.."
Det handlar alltså inte bara om att sluta dricka och bli nykter - även om det är det primära målet. För att du skall få ett gott tillfrisknande handlar det om att se över sitt sätt att leva och på sikt bygga upp ett saldo. Ett andlighetskapital en självkänslotyngd eller inre trygghet/frid...you name it
Jan Blomqvist har skrivit en bok som heter "Inte bara behandling". Den har jag läst. Jag har den i bokhyllan. Jag lånar gärna ut den. Den belyser en relativt stor studie kring personer som valt andra sätt att nå nykterhet än genom AA eller behandlingshem. Jan Blomqvist kallar dessa för självläkare.
Om boken: Hur går det till att sluta med ett avancerat alkoholmissbruk? Vilka upplevelser och inflytanden är det som får människor att besluta sig för att förändra skadliga alkoholvanor? Vad krävs för att man ska kunna gå från beslut till handling? Hur växer en ny, nykter livsstil fram ur det som från början kanske bara var ett tillfälligt uppehåll i drickandet? Det finns många studier av utfallet av olika behandlingsprogram. Den undersökning som redovisas i denna bok tar istället sikte på det långsiktiga förändringsförloppet och försöker ge en bild av hur vägen ut ur missbruket formas i samspelet mellan yttre inflytanden och psykologiska processer. Undersökningen bygger på intervjuer med människor, som funnit en väg ut ur missbruket med hjälp av olika former av behandling, med stöd av AA, eller på egen hand. Boken försöker ge en bild av vad som skiljer dessa vägar åt, men betonar framför allt det som förenar dem. I en inledande del granskar författaren gängse förklaringsmodeller till missbruk och argumenterar för ett övergripande och samlande perspektiv, där missbrukarens drickande ses som ett komplext livsstilsproblem. Boken vänder sig såväl till praktiker på missbrukarvårdens område som till studerande vid olika utbildningar och en intresserad allmänhet. Författaren är leg. psykolog och fil.dr i socialt arbete, och har under en lång följd av år varit verksam på området, både som praktiker och forskare.
Eftersom jag länge såg mig som en självläkt alkoholist (jag hade några svåra och gravt miserabla år kring 1989-1991) för att sedan under i stort sett under hela 90-talet bara "balla ur" 3-4 gånger per år - så är jag en aning skeptisk kring de slutsatser som dras i boken. Bland annat är självläkarna nästan uteslutande människor som inte haft en haft en accelererande alkoholkonsumtion under åren närmast före lösningen (sid 181). De är inte heller särskilt väl uppföljda enligt mitt sätt att se det - hur såg det ut efter 10-15 år t ex.
Vidare kom SBU redan för tio år sedan med en stor och omfattande studie kring vilken typ av behandlingar som var framgångsrika:
Flera psykosociala behandlingsmetoder, som karakteriseras av en klar struktur och väldefinierade åtgärder, har gynnsamma effekter mot alkoholberoende. Dit hör kognitiv beteendeterapi, tolvstegsbehandling, strukturerad interaktionell terapi, strukturerad modern terapi med dynamisk referensram, motivationshöjande behandling, parterapi samt strategier där anhöriga engageras i behandlingen.
Slutligen - hela behandlingsapparaten och synen på kompetens kring behandlarna när det gäller beroenden är i Sverige en makalöst märklig manick... Läs gärna vad Utbildningsföretaget Bergströms belyser i denna PDF.
Ta väl vara på dig och de dina i helgen....
För några dagar sedan skrev jag ett inlägg som svar på en annan bloggpost. (Många poster blir det…)
Det handlade mest om vågskålar - vad det är som gör att en person slutar dricka och börjar överväga att styra om kursen mot ett annat sätt, ett annat liv.
En av mina bloggläsare - m·x|360° - undrade i en kommentar
Varför låter inte behandlingssystemet människor bli nyktra under en obestämd tid så att de kan slutföra sina plikter innan de tar ett beslut om att eventuellt fortsätta att leva ett liv med alkohol? Borde inte systemet och samhället gilla detta, även om det inte är för alltid?
I samma kommentar förkom också ett antal påståenden som kanske till viss del förklarar frågeställningen.
"Att alla som är beroende av alkohol mer eller mindre"
Enligt mitt sätt att se det är du beroende - eller inte. Lika lite som man kan var mer eller mindre gravid kan man vara mer eller mindre beroende. Beroende kan vara mer eller mindre utvecklat - men den springande punkten handlar om att du inte förmår att avstår från aktiviteter som ger dig konsekvenser som du inte vill ha. Och ja - det kan gälla något så simpelt som att du bestämt dig för att göra en bestämd aktivitet på lördag (träna, köra till sommarstugan före kl 11, träffa en bekant) men avstår detta för att du inte orkar...det blev lite mycket igår.
Nu menade kanske m·x|360° mer eller mindre långt gången.. mer eller mindre grava konsekvenser av sitt beroende. Han fortsatte;
"Att sluta för en plikts skull tillåter varken AA-möten eller behandlingshem för där gäller det att falla till föga, rätta sig i ledet och kamma luggen innan storebror klipper till en. Det gäller att låta sig frälsas av de tolv stegen eller något likvärdigt "
Att AA skulle innehålla plikter och ställa upp villkor är en vanföreställning. Endast "en önskan om att sluta dricka" är det som formulerats i AA:s traditioner. De tolv stegen ses som en rekommendation - men ingen kan uteslutas, bortstötas eller vägras tillträde till AA-möten.
Behandlingshem förutsätter som regel total avhållsamhet från alkohol. Har jag diagnostiserats som alkoholberoende kommer behandlingen inte vara framgångsrik - såvida inte syftet är att "lära sig dricka som folk". Hittills har jag inte träffat på någon med alkoholism som lärt sig den konsten mer än högst tillfälligt.
Syftet med att tillfriskna från alkoholism är väl för de flesta primärt att de negativa konsekvenserna upphör. Få om ens någon får det resultatet med fortsatt drickande.
Vi kunde i veckan läsa om Emma Igelstöm som tampats med sin alkoholism. Hon säger sig ha en beroendepersonlighet;
"– Jag har en beroendepersonlighet och det tar sig uttryck i träning, bantning, jobb eller vad som helst. Det är ingenting jag skäms över längre, jag är snarare stolt över att jag vågat ta tag i mina problem och får den hjälp jag behöver. Får du veta att du exempelvis drabbats av cancer eller diabetes är det inte förknippat med skam, det ska inte heller den här sjukdomen vara. Jag berättar och hoppas att det kan hjälpa andra.."
Det handlar alltså inte bara om att sluta dricka och bli nykter - även om det är det primära målet. För att du skall få ett gott tillfrisknande handlar det om att se över sitt sätt att leva och på sikt bygga upp ett saldo. Ett andlighetskapital en självkänslotyngd eller inre trygghet/frid...you name it
Jan Blomqvist har skrivit en bok som heter "Inte bara behandling". Den har jag läst. Jag har den i bokhyllan. Jag lånar gärna ut den. Den belyser en relativt stor studie kring personer som valt andra sätt att nå nykterhet än genom AA eller behandlingshem. Jan Blomqvist kallar dessa för självläkare.
Om boken: Hur går det till att sluta med ett avancerat alkoholmissbruk? Vilka upplevelser och inflytanden är det som får människor att besluta sig för att förändra skadliga alkoholvanor? Vad krävs för att man ska kunna gå från beslut till handling? Hur växer en ny, nykter livsstil fram ur det som från början kanske bara var ett tillfälligt uppehåll i drickandet? Det finns många studier av utfallet av olika behandlingsprogram. Den undersökning som redovisas i denna bok tar istället sikte på det långsiktiga förändringsförloppet och försöker ge en bild av hur vägen ut ur missbruket formas i samspelet mellan yttre inflytanden och psykologiska processer. Undersökningen bygger på intervjuer med människor, som funnit en väg ut ur missbruket med hjälp av olika former av behandling, med stöd av AA, eller på egen hand. Boken försöker ge en bild av vad som skiljer dessa vägar åt, men betonar framför allt det som förenar dem. I en inledande del granskar författaren gängse förklaringsmodeller till missbruk och argumenterar för ett övergripande och samlande perspektiv, där missbrukarens drickande ses som ett komplext livsstilsproblem. Boken vänder sig såväl till praktiker på missbrukarvårdens område som till studerande vid olika utbildningar och en intresserad allmänhet. Författaren är leg. psykolog och fil.dr i socialt arbete, och har under en lång följd av år varit verksam på området, både som praktiker och forskare.
Eftersom jag länge såg mig som en självläkt alkoholist (jag hade några svåra och gravt miserabla år kring 1989-1991) för att sedan under i stort sett under hela 90-talet bara "balla ur" 3-4 gånger per år - så är jag en aning skeptisk kring de slutsatser som dras i boken. Bland annat är självläkarna nästan uteslutande människor som inte haft en haft en accelererande alkoholkonsumtion under åren närmast före lösningen (sid 181). De är inte heller särskilt väl uppföljda enligt mitt sätt att se det - hur såg det ut efter 10-15 år t ex.
Vidare kom SBU redan för tio år sedan med en stor och omfattande studie kring vilken typ av behandlingar som var framgångsrika:
Flera psykosociala behandlingsmetoder, som karakteriseras av en klar struktur och väldefinierade åtgärder, har gynnsamma effekter mot alkoholberoende. Dit hör kognitiv beteendeterapi, tolvstegsbehandling, strukturerad interaktionell terapi, strukturerad modern terapi med dynamisk referensram, motivationshöjande behandling, parterapi samt strategier där anhöriga engageras i behandlingen.
Slutligen - hela behandlingsapparaten och synen på kompetens kring behandlarna när det gäller beroenden är i Sverige en makalöst märklig manick... Läs gärna vad Utbildningsföretaget Bergströms belyser i denna PDF.
Ta väl vara på dig och de dina i helgen....
