Om vi har något gemensamt fel så är det att dölja vår egen ilska för oss själva. Här följer en checklista för att hjälpa dig att fastställa, om du döljer din ilska för dig själv. Vilken som helst av dessa är vanligtvis ett tecken på dold outtalad ilska.
1. Att dra ut på tiden med att slutföra påtvingade arbetsuppgifter.
2. Att ståndigt vanemässigt komma försent.
3. En tendens att vara sadistisk eller ironisk..
4. Att vara sarkastisk, cynisk eller nonchalant i konversationer.
5. Att sucka ofta.
6. Att vara överdrivet artig, ständigt munter och att ha attityden le och uthärda.
7. Att le då Du känner Dig ledsen.
8. Att ofta ha drömmar som upprör eller skrämmer Dig.
9. Att ha en alltför kontrollerad och monoton röst då Du pratar.
10. Svårigheter med att somna eller sova hela natten igenom.
11 Att vara uttråkad, känna Dig apatisk eller förlora intresset för saker som Du vanligtvis känner dig entusiastisk över.
12. Att röra Dig långsammare.
13. Att ha lättare än vanligt att bli trött.
14. Att bli alltför irriterad över småsaker.
15. Att känna Dig dåsig vid olämpliga tidpunkter.
16. Att sova mer än vanligt - kanske 12 till 14 timmar om dygnet.
17. Att känna Dig trött då Du vaknar, snarare än utvilad och pigg.
18. Att bita ihop käkarna - särskilt då Du sover.
19. Att Dina ansiktsmuskler rycker till, Dina fötter rör sig spasmodiskt, Du knyter nävarna vanemässigt eller liknande fysiska beteenden som Du gör ofrivilligt eller omedvetet.
20. Att gnissla tänder - särskilt då Du sover.
21. Att ha en kroniskt stel eller öm nacke eller axelmuskel.
22. Att vara kroniskt deprimerad - långvariga perioder då Du känner Dig nere utan någon bestämd anledning.
23. Magsår.
Det handlar inte om raseri. Raseri är okontrollerad ilska, som tar överhand över dig. Det handlar om känslan vi kallar "irritation", "förtret", "att bli arg" osv. Alla de negativa känslorna har en sak gemensamt, de anses icke önskvärda, som bäst syndiga eller destruktiva som värst. Vi blir lärda att undvika dem, att om möjligt undvika att ha dem (det är det inte) och absolut att undvika att uttrycka dem. Tyvärr går många människor till överdrift med att kontrollera negativa känslor. De kontrollerar inte bara sitt uttryck av dem, utan även sin medvetenhet om dem.
Bara för att du är omedveten om att du är arg, betyder det inte att du inte är arg. Det är den ilska Du är omedveten om som kan orsaka mest skada för dig och ditt förhållande till andra människor. Det beror på att den i och för sig blir uttryckt, men på olämpligt sätt. Freud liknade en gång ilska med röken i en gammal vedspis. Den vanliga vägen för röken att komma ut, är genom skorstenen. Om den vanliga vägen är blockerad, kommer röken att sippra ut genom spisen på ett oavsiktligt sätt - omkring luckan, genom gallret osv och kväver alla som finns i rummet. Om alla vägar är blockerade, släcks elden och spisen upphör att fungera. På samma sätt, är det normala (mänskliga) sättet att uttrycka ilska, att röra sig med grova, rörelser och/eller att prata högt. Se bara på en hungrig baby med illrött ansikte. Vid ungefär fem års ålder, får vi lära oss att sådana sätt att uttrycka sig är oacceptabla för andra och leder till icke önskvärda konsekvenser, såsom att få stryk eller bli vägrad kärlek.
Vi får lära oss att "vara snälla", vilket betyder (bl a ) att dölja dåliga känslor. Då vi blir vuxna, blir även muntligt uttryck inskränkt eftersom en civiliserad människa förväntas vara "hövlig". Följaktligen blir vi hindrade att uttrycka oss och för att skydda oss från den outhärdliga bördan av "dåliga" känslor som vi ständigt undertrycker går vi till nästa steg och övertalar oss själva att vi inte är arga, fastän vi är det. Sådant självbedrägeri lyckas däremot sällan och den undertryckta ilskan "sipprar ut" på olämpliga sätt. En del av de sätten har nämnts tidigare.
De saker som står på listan är alla varningstecken på att negativa känslor undertrycks. Det är sant att varje sak kan orsakas av annat än ilska. Förhalande t ex kan orsakas av en oresonlig rädsla för misslyckande. Om någon av dessa saker gäller dig, finns det emellertid tillräckliga skäl till att du letar inom dig efter en dold förbittring. Om du är mänsklig, kommer du att finna det. Om du har tur, kommer du bara att finna lite, eftersom du har lärt dig effektiva sätt att släppa ut förbittringen på. Om du är som de flesta av oss, kommer du att behöva göra dig av med några gamla ovanor, innan du kan lära dig nya sätt att hantera "dåliga" känslor - sätt som är konstruktiva snarare än destruktiva.
Att göra sig av med dold förbittring som har byggts upp under ett helt liv, är en stor uppgift, vilken är ett av målen för psykoterapi. Huruvida en sådan process är nödvändig för dig, bör avgöras i samråd med en kvalificerad, utbildad människa. Vår främsta angelägenhet med dessa verktyg är att lära dig några tekniker som kommer att hjälpa dig att inte ytterligare bygga upp förbittringen, hur djup den än må vara för närvarande. Processen av att ta itu med negativa känslor kan delas upp i tre delar eller diskussionsämnen, fastän den i grund och botten är sammanhängande.
De tre delarna är:
l. Att förstå dina känslor.
2. Att äga dem - att erkänna att de är dina.
3. Att släppa ut dem - att åtgärda dem på något sätt.
Att förstå sina känslor
Alla har sina kroppssignaler som antyder rådande ilska. Leta efter dina. Vänner och anhöriga kan vara tillhjälp eftersom de kanske är medvetna om din irritation innan du är det. Dom kanske kan tala om för dig hur dom märker att du är upprörd. Några vanliga signaler är; att vara tystlåten, rodna, att vara anfådd, trumma med fingrarna, att stampa med fötterna, att darra eller skruva på sig, att skratta fastän det inte är något som är lustigt, att klappa eller stryka sig på huvudet, att bita ihop käkarna eller knyta nävarna, att hålla tummen i näven, att gäspa eller bli dåsig, att plötsligt vägra att ha ögonkontakt med någon, att inte kunna sitta still, att be om ursäkt fastän det inte finns några skäl, att känna smärta i nacken, magen eller ryggen, att få huvudvärk, att höja sitt tonfall. Listan ar oändlig. Försök att/finna vilka dina signaler är. Om du känner dig deprimerad eller melankolisk och inte vet varför, tänk tillbaka på något som inträffat det senaste dygnet. Försök komma underfund med vem som har gjort något som fått dig att bli arg (depression är vanligtvis följden av undertryckt ilska) Glöm bort att du är en hygglig männsika och föreställ dig att du är den mest lättretliga, oresonliga och barnsliga människan i hela världen. Tänk tillbaka på din dag och leta efter en händelse där denna fantasimännsika skulle ha kunnat bli arg. Allting talar för att du blev det utan att veta om det. Erinra dig om det du egentligen sade och gjorde i den situationen. Försök att "återuppleva det . Du kanske lär dig vilka några av dina egna inre signaler för ilska är.
Ilskan är din
Den andra människan kan ha sagt eller gjort något som utlöste din ilska, men avtryckaren är din, likaså de känslor den utlöser. Du kan inte göra någon annan ansvarig för dina egna känslor. Klander hjälper inte. Ingenting den andra människan gör hjälper, om det inte är som gensvar till något du gör. Att acceptera ilskan som din egen. är lättare ifall du överger idén av att känslor måste vara berättigade. Det måste de inte och kan ofta inte bli det. ”Borde” och ”känner” är två ord som inte hör ihop. Det är meningslöst att säga att någon ”borde känna” på ett visst sätt. Känslor bara finns på samma sätt som att din hud, dina muskler och olika organ bara finns. Faktum är att det är rent av skadligt att oroa sig över vilka känslor man ”borde ha”. Sådan oro sätter sig i vägen för att du ska kunna ta reda på vilka känslor du har. Att veta vad du känner bestämma vad som är bäst att göra.
Att släppa ut sin ilska – eller åtgärda den på något sätt
Först och främst, dölj den inte. Du kommer med all sannolikhet ändå inte att lyckas. Ilska kräver uttryck. Om du har förstått den och äger den, då har du ett val av när, var och hur du kan uttrycka den. Samhället (och din egen säkerhet) förbjuder våld. Vänskap eller andra personliga förhållanden (såsom make/maka, arbetgivare/anställd) gör att explosiva verbala uttryck till sist blir självförgörande. Att bara säga ”Det där gör mig arg” eller ”Jag tycker inte om när du...” kanske inte ger lika stor tillfredsställelse än att inte säga eller göra något alls. I verkligheten finns det en del situationer, där det är bäst för dig att dröja med att uttrycka dig. Det finns däremot inga situationer, där du kan kosta på dig att dröja med att förstå eller äga dina känslor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine