60 punkter innanför skjortan

#blogg100 p 27

En sån däringa lista som nu roterar på diverse bloggar. Denna hittade jag hos Mymlan

1. Hur gammal är du?
54

2. Hur gammal känner du dig?
25 i kroppen, mellan 3-80 i huvvet

3. Vad har du gjort i dag?
Slagit dank

4. Vilken film såg du senast?
Black Mirror - miniserie

5. Vem ringde du senast?
Yngsta dottern

6. Är du besatt av någonting?
Att ta reda på fåniga saker om film, musik - nörderier alltså

7. Är du rädd för blod?
Nej

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu?
Det finns djur här...

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet i Sverige?
Ja

10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga?
Nej

11. Vilken färg är dominerande i din garderob?
Rutigt?

12. När vaknade du i dag?
07:43

13. Vilken är din favorithögtid?
Midsommar - för sommarens skull och att jag då ofta är utomlands

14. Vart i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Det är bra här

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?
Jakarta. Var där några dagar 1988 och det var ett djävulens rövhål till stad. Fy satan.

16. Hur vill du tillbringa din pension?
På resande fot ellerlängre perioder på ett och samma ställe för att ta hand om mig - Indien, Grekland och kanske något skumt ställe i USA eller på Irland

17. Vad lyssnar du på just nu?
Min inre röst

18. Har du någon gång brutit ett ben?
Nehännedadå

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl?
Yoghurt, müsli, helt bovete, kaffe och mjölk

20. Vem är din favoritkändis?
Ahh..den var svår. Uffe Lundell då - mest för att han triggar igång så mycket hos mig

21. Vad är du på för humör just nu?
Sway!

22. Vilka världsdelar har du varit i?
Europa, Asien, Oceanien, Nordamerika

23. Snarkar du?
Snarkopererad 1995. Garanterat ljudlös. Läkarna karvade ut en hel f%&#ick köttunnel, revade gomseglet. Rena Hallandsåsproschäktet

24. Vilka yrken har du provat på?
Brevbärare, Färghandelsbiträde, Officer, Skadereglerare, IT-pedagog, Kompetensenehetschef, Personlig Handläggare på Försäkringskassan, Internutbildare på samma kassa samt Kognitiv Beroendeterapeut

25. Hur går du helst klädd?
Boots, jeans, t-shirt m tröja utanpå. Känner mig konstig i skjorta o slips. Kavaj är OK. Ofta ngt på huvet...annars drar det kallt på ollonskallen

26. Vilket stjärntecken är du född i?
Sån skit... kräfta

27. Vilket är ditt favoritgodis?
Saltlaktris

28. Vad sa du senast?
"Dra röven i koks!" (mumlade tyst åt en störig man på gatan)

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
musik

30. Vad har du på dig just nu?
karatebyxor och scarf

31. Vilken är din favoritaffär?
MediaMarkt - tyskt, men ändå

32. Vad har du för storlek i kläder?
31/32 jeans, M-L på överkroppen

33. Vad har du i dina fickor?
karatebyxor har inga fickor - annras ofta iPhone i brallan

34. Vad köpte du senast?
Påslakan

35. Hur många gånger har du flyttat?
11 ggr

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med?
Ett inre lugn, hopp och längtan

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Morgon

38. Senaste filmen du såg på bio?
Anna Karenina - följde med lilla mamma på hennes födelsedag

39. Har du blivit sydd någon gång?
Japp!

40. Har du någon gång badat naken utomhus?
Många gånger. Söker badplatser för detta, både i Sverige o utomlands. Känner mig
påtagligt obekväm med badkläder på kroppen. Speciellt efter badet

41. Vad åt du till frukost?
Bovetegröt med aprikos o katrinplommon, ett kokt ägg samt svart kaffe

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Arbetsmässigt var det skit. Jag jobbade i kommunen och mådde dåligt av det, samtidigt firade jag ett års förhållande med S - det var bra - livet hade börjat visa uppsida och totalt sett gav nykterheten enorma sidovinster. Framförallt upplevde jag en större närhet till mina döttrar som då var 10 och 8.

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning?
Nej

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
S - hon är speciellt god och bra på att hantera mig och mina dippar

45. Vart lägger du din mobiltelefon när du sover?
På laddning, ljudlöst

46. Vad var det sista du åt?
Ägg - kokat i 5:30

47. Vem är världens vackraste kvinna?
S...i alla fall för mig

48. Är du blyg?
Ja - utom när jag bestämmer mig för att inte vara det och beter mig extrovert

49. Vilken var den sista konserten du var på?
Ehh... det var nog Bruce på Ullevi 28 juli

50. Vad heter du i andranamn? 
Jan Peter Lennart - det var nära att jag skulle få heta Jan-Peter i tilltalsnamn. Orka..

51. Har du varit med om en bilolycka?
Några stycken. Alltid med militär anknytning, endast mörbultad inget brutet

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?
Det hoppas jag...

53. Vilken är den roligaste träningsformen?
Slätlöpning...och långt

54. Har du några husdjur?
Nej

55. Vill du gifta dig?
Ja

56. Var växte dina föräldrar upp?
I Uddevalla

57. Har du någon gång ringt polisen?
Ja

58. Har du svenskt ursprung?
det beror på hur långt bak vi skall gå... men i vedertagen mening; ja

59. Har du, eller har haft, något smeknamn?
Jungan och ...Greven

60. Vilka är dina största svagheter?
Jag har lätt att ge efter för smicker

Trångsynt om trängsel

#blogg100 p 26

"Att tänka innan man talar är att som att torka sig i röven innan man skiter" påstår Arne Anka.

Då jag är en prydlig och hövlig mänska nöjer jag mig med att säga så här;

"Att kräva folkomröstning om trängselskatt är som att prata med röven"


Eller...

"Att kräva folkomröstning om trängselskatten i Göteborg är som att kräva en folkomröstning kring frågan om Sverigedemokraterna skall få vara kvar i riksdagen"

Då blir det mer fattbart - eller hur?

Utifrån det perspektivet är dagens motstånd och krav om flytt av betalstationer och avskaffande, upprivning rent nys.

Avvakta valet 2014. Det är 18 månader dit. Rösta på Vägvalet och ha det så trevligt sen...

Frågor på det?

Lillfingret

#blogg100 p 26

Har medvetet sugit på det här fingerinlägget. Det är svårast. De övriga inläggen finner du

här i bloggen, med hyfsat jämna mellanrum sedan 31 januari.

Lillfingret - detta får mig att känna mig liten

Nu är det ju så att jag är legitimerad känslopolis - och "liten" är då ingen känsla, utan beskriver mer en upplevd storlek i förhållande till något annat. Liten är yvigt.

Om jag ställer mig bredvid Patrik Sjöberg, då känner jag mig kanske orolig (känsla) samtidigt som jag upplever mig som en liten människa. Kort och satt. I sällskap med Carola Häggkvists 153 cm kan jag (förmodligen på goda grunder) känna mig orolig, men uppleva mig som reslig och bastant. Du fattar...

Så - det jag vill åt här är nog främst känslan av mindervärdig. Inkompetent. Osäker. Rädd. Samlingsuttryck... jag känner mig liten.

Män i kostym har alltid triggat igång mig, Hastig förminskning uppstår i mitt mentala inre. Är de dessutom några i grupp som pratar siffror eller teknik blir jag hastigt 11 år och aggressiv. Jag överlåter till min terapeut att ta upp det här och analysera vidare vad som ligger bakom.

En annan situation som framkallar hastig hopsjunkning är min upplevda inkompetens. Om jag till exempel hamnar i ett sammanhang och det börjar pratas om ett ämne som jag tror mig ha hyfsad koll på, jämfört med de andra, som då genast förvandlas till pajasar eftersom jag vet bättre (min fantasi) och så tar jag sats och börjar bräka, lägga ut texten och orera...så plötsligt tar en av clownerna av sig sin dumstrut och kan mer än jag. Då blir det omåttligt svårt.

De här situationerna - då litenheten är till hinder och skrämmer mig uppstår alltmer sällan numera och det är jag mycket glad över.

Bäst är när jag kan känna mig liten i soffan bredvid min älskling som klappar mig på kinden och säger att allt ska bli bra.... då är litenheten det bästa som finns

Här är ditt hus?

#blogg100 p24

Jag är lite kluven inför den här bilden och mannen vars hågkomster uppenbart brister betänkligt ifråga om gjorda förvärv.

Ingvar är ju annars en man som jag då och då gjort mig lite lustig över. I den här intervjun från januari 2010 framkommer att det däringa Intö'rnet är tunga grejer:

"Jag ser att du har 1 500 vänner på Facebook? 

 – Ja, men jag vet inte vad det är för några. Jag har aldrig varit inne på internet. Det var en tjej som frågade om hon fick lägga upp en sida åt mig, och då sa jag att "det är klart"."

Samtidigt som jag drar på smilbanden, så blir jag också bekymrad.

Att vara bortkopplad från nätet är en stor brist. Det är övermåttan tragiskt. Kjell Eriksson har gjort en lysande dokumentär "De bortkopplade". Den finns på UR Play. Den ligger kvar till 11 maj. Gä gärna in vid 3:50 i klippet, så får du en hint om vilken nivå det handlar om.

Personerna i programmet lider inte. Inte alla som det verkar. Men det är väl så att de äldre (det finns en och annan 70-90-talist som valt bort nätet av principiella skäl) är de som skulle ha störst nytta av att kunna hantera kontakter med myndigheter, vården, kollektivtrafik, färdtjänst, biljettbeställningar, bankärenden, köpa böcker, skivor, beställa resor OCH JÄMFÖRA PRISER...för det tycker äldre människor om att göra. Det VET jag.

Ja.. inte Oldsberg, då. Kan han dribbla bort en lägenhet i Mexico, så är kanske inte en surfning till pricerunner.se prio ett?

Politiskt korrekt - en strävan?

#blogg100 p 23

När dog rebellen i mig? Den punkiga och trasiga attityden? Motvallet?

Redan i övre tonåren försökte jag göra uppror mot politiska strukturer - på mtt sätt. För det är ju så - när en mexitegelvilla i Uddevallas yttre krans är fortet mot omvärlden - och inte en hyreskasern i Rågsved, då blir anslaget ett annat.

Halvmesyrer var mitt signum under tonårtiden. Illa länkade hybrider i markörer och beteenden. Punkig och rebellisk vit armépäls... och så en blå moppehjälm på det. Vad sänder det för signaler? Gärna revolution... men försiktigt? Indisk skrynkelskjorta med skoltröja från Catco utanpå, Bowiefrisyr och en HoolaBandoolalåt på tungan...på väg till en centerstämma. En tänkt journalist/musikerkarriär som slutade på en kaserngård. Stadd i uniform, gapandes på beväringar i några år - och sedan var uppstudsigheten  nedtonad. Istället marinerad i alkohol, missnöje och förlamad längtan efter frihet.

Idag - sakta återvunnen självständighet, fri att tycka och göra lite mer som jag vill utan belastningar av dåligt samvete, bakfyllor och ångestdriv - göra jag Kung Markattas PK-test efter att ha läst Ulrika Goods bloggpost där hon kanske mest fokuserar på det reklammässiga värdet av kampanjen och frågar sig om testet möjligtvis kan reta upp människor.

Det är märkliga markörer som ger mig mina PK-poäng, och jag tar det hela med en klackspark.

 Dramaten och Göteborgs Centralstation är tydligen goda PK-markör (till skillnad från Oscars och Arlanda?)

Hade förmodligen fått ännu högre poäng om jag varit kvar i gruppen Vita kränkta män - men se den gick jag ur då den la ner och samtidigt meddelade att de nu skulle finnas på alliansfrittsverige.nu istället.
Då rann sinnet till. Genusfrågor blir för mig omöjliga att dela in i höger o vänster. Istället har jag nu gått med i  gruppen JA till Trängselskatt i Göteborg och detta borde väl få mitt PK-värde att nästan ta guld i redighet?

Sedan kan jag undra över vad Eckart Tolle har med PK att göra. Och Solsidan.

Det bästa är att jag genom att göra testet fått ett träd planterat. Det är väldigt PK. Gör det du också. Bli mer PK - det är fint att vara PK - så länge du gör gott.

Instagarv

#blogg100 p 22

Mitt eget jävla Narnia hette en blogg en gång. Drivs av en kille som heter nästan som en minister - med den skillnaden att den här Tobias är rolig

För ett par dagar sedan hade han snokat upp ett par politikers Instagramkonton - helt befriade från orroz

Inlägget når höjder i nivå med Jonas Adners följetong om Rosalie.


Jag länkade upp detta på Facebook med följetexten "Varför jag lämnade politiken i 20-årsåldern..."

Utan närmare eftertanke - rent reflexmässigt hade jag en idé om att det var tråkigt. att jag blev tråkig av att syssla med politik. Svårt att vara spontan. Tala från hjärtat. Att alltid tala från huvvet. Om jag skulle fortsätta. Vara med... inte mot. Anpassa mig. Rätta in mig i ledet.

Har inte varit speciellt bra på det. Nånsin'

Kanske lite mer luttrad och vaggad, krockad och körd nu. Så jag vågar ta sats. För det rycker i påverkanstarmen.

Det finns mycket att göra. Oklart om jag vågar, vill och orkar. Att inkludera mig själv i ett sammanhang har alltid varit en svag gren. Vill ju helst att någon skall komma och säga; Snälla, du kan väl komma och vara med oss.

Det händer sällan - mitt kroppsspråk och min uppsyn säger ofta nej, om jag inte skall vara skentrevlig för en viss situation.

Återkommer någon dag här och förklarar det här med Inludering lite mer ingående.

Mitt liv som film #5

#blogg100 p 21

- Älskling,... vilken sida är du på?

- 75

- Jag är på 83...

- Men du, din pappersbok är ju på 700 sidor...e-bokenpå min iPad är på 482.

-Ja, ja... då är vi väll ganska lika, då..

(två minuters tystnad)

- Du..den där Lennart Oscarsson...fängelsechefen...var han inte mer i "Tre Sekunder"?

- Nja..det kommer jag inte ihåg...Spelar det någon roll?

- Det kan ju ha betydelse...

- Mmmm...

- Nä, nu är jag trött...det är en dag imorgon också.

- Ja..jag läser en stund till...Pyss-i-pyss...

- Pyss-pyss...

Jag har hamnat i "Fyra nyanser av brunt", fast med annan bok, bättre förhållande. Jag jobbar inte på ett djurkrematorium heller.

Röda linser utan ögon

#blogg100 p 20

Vad vore en söndag utan en rejäl linsgryta - jag brukar numera göra storkok och fiffa till matlådor eller frys in det som blir över. Förutom receptet kokar jag basmatiris och snor ihop en raita. Röda linser är smockfulla med protein (37 g per 100 g) - dubbelt så mycket som t ex lax, torsk

Ingredienser:

• 1 gul lök
• 2 msk olivolja, rapsolja eller ghee (indiskt klarerat smör)
• 2-3 krm torkad chili eller något starkt
• 2 tsk garam masala eller het curry
• 4 dl röda linser
• 400 g krossade tomater
• 4 dl vatten
• salt och peppar
• ÖVERKURS TILL LINSGRYTA:
• 2 morötter
• 2 vitlöksklyftor
• 1 msk riven, färsk ingefära
• 1 tsk koriander
• 1/2 tsk mald kummin
• 1 krm malen kanel
• 400 ml kokosmjölk, sojamjölk, havremjölk
• Saft från en lime

Tillagning:

1. Skala och hacka löken. Skala och pressa vitlöken.
2. Fräs lök och vitlök i oljan i några minuter.
3. Rör ner curry samt alla kryddor och fräs runt i någon minut.
4. Häll i linserna och rör om ordentligt, tillsätt sedan krossade tomater samt vatten. Vill du ha i kokosmjölk så ta uteslut halva vattnet.
5. Rör om och låt linsgrytan koka på medelvärme i 25 minuter.
6. Smaka av med salt, peppar och curry samt chili. En nypa socker kan också göra susen. Klart att servera. Om du vill pressar du över limesaft - då blir linsgrytan extra god.

Den där låten...

#blogg100 p 19

..som du kanske trodde kom från en bakgata i värsta ghettot -

("The song tells a story in which Warren G, while looking for some "skirts", is mugged in Long Beach, California. Nate Dogg comes along guns blazing and saves the day, and the two go off looking for their women. The two rappers go back and forth, telling each side of the story with some of the cleverest lines in hip-hip history.") Hela texten - som bekräftar en del fördomar om G-funk finns här

Warren G – Regulate (länk t Spotify) Sedan har den samplats ett varv till: Jadakiss – Kiss Is Spittin' - Featuring Nate Dogg

gör inte det. Alls... det är i själva verket en westcoast/FM-radio-hit från sångaren i det Doobie Brothers som verkade i slutet av 70-talet. Medan Warren G och Nate Dogg sjunger och röka, bilar, brudar och cool attityd är Michaels grundversion en ballad om förlorad kärlek.

Michael McDonald – I Keep Forgettin' [Every Time You're Near]  (Spotify-länk)

"Hej, jag är hårig - till och med i halsen"

Detta album kom för drygt 30 år sedan - och Michael är då 30 år, medan Warren G plockade upp en stor samplingsbiff och gjorde hip-hop 12 år senare.

Vilken version gillar du bäst?

Ringfingret... samt om kärlek och hat

#blogg100 p 18

Ringfingret - Min passion/kärlek

 Mina älskade döttrar hamnade på tummen – de får plats här med. Annars delar jag upp Passion/Kärlek i delar av företeelser (rum, sysselsättning) och människor.

 Den djupaste kärleken/passionen riktar jag mot S. En kvinna som kom in i mitt liv för ganska prick 11 år sedan. Jag är nykär ännu. Om det har att göra med att vi inte bor ihop (än) eller för att vi båda känner oss hyfsat klara med nödvändiga dikeskörningar tidigare i livet låter jag vara osagt. Jag vet inte. Jag vet däremot att det inte går många timmar utan att jag tänker på henne. Om vi inte pratar med varandra varje dag känner jag mig konstig och ohelad. Det småskaver då.

 Sällan har jag mött någon som är så god och vänlig men samtidigt har en integritet och fasthet i sin person. Den combon faller jag för och älskar. Hela tiden. Vi gör så mycket kul ihop och det är få personer som jag lyckats trivas med på det sättet. Nu är jag ju partisk här... stå ut med det.

Älsklingen och jag i livets ying o yang - hennes vurm för ancient history- min för stränder

Och när vi ändå är inne på kärlek - senaste dagarnas debatt om #näthat vs #nätkärlek:


Läs Mymlans begåvade tankar om kärlek på nätet

och det gör även Magnus Betnér

Kundvård

#blogg100 p17

Mogge skojar till det i kvartersbutiken.....

Långfingret

#blogg100 post 16

Åh.. det här fingret har jag väntat på.

Detta gör mig förbannad:

Åhå... så blir det lite svårigheter med detta. Har svårt att reta upp mig numera. Eller så kommer det sig av att jag inte försätter mig i situationer där ilskan tar över och styr.

"Ilska är en lyx som du inte har råd att unna dig" påstod flera av de terapeuter jag träffade under mina första nyktra år och det har jag försökt ta lärdom av.

Detta har inneburit många felsteg och tramp upp i högpulsområdet med varnade ansiktsfärg och kraftfulla magsyrepåslag.

Numera börjar jag dra öronen åt mig fort; ju fler människor i min omgivning som jag betraktar som idioter - ju farligare är det för min sinnesro. Jag blir orolig, irriterad och missnöjd. Tillstånd som behöver läkas och få vädras ut på något sätt. Ibland har den här bloggen eller Internetz i allmänhet fått kanalisera mina frustrationer, förhoppningsvis utan att göra andra illa - för det är inte meningen.

Sedan är jag ju precis som de flesta andra - jäser i soffan, ser någon på TV som misshagar mig (det händer lätt) - kvider ett "jävla idiot" i halvliggande ställning och zappar vidare till något annat.

Men - det finns ett par frågor som engagerar mig och där jag har svårt att stilla still och vara helt passiv.

Trängselskatt - i Göteborg. Det är motståndet som jag är ilsk på. Inte skatten. Orka...
Sverigedemokrati - som bygger på att betrakta människor som grupper och inte individer
Jämställdhetsfrågor - där jag hött med näven många gånger kring föräldraförsäkringens utformning

Går vi utanför landets gränser... oj, så jobbigt - då finns det så jättemycket  och jättemånga att vara arg på.  Talibaner, högerkrafter i Ungern, Nordkoreas ledarskap och Silvio Berlusconi 

Bokerier

#blogg100 16

Hittade en bokenkät hos Älskade dumburk och drog bort och la till lite. Den som vill får gärna sno och svara.

 1. Ljudbok eller bok i handen? Blir mer och mer e-bok. iPad har fantastiska möjligheter, både med köpeböcker och lån från Elib - och det är så enkelt  - kolla klippet

 



2. Pocket eller inbunden? Både och - men bara pocket på resa - lämnar alltid kvar  lästa böcker på hotell och så.

3. Påhittat eller verklighetsbaserat? Har med stigande ålder blivit mer och mer inne på verklighet. Gärna biografier

4. Harry Potter eller Twilight? Harry - men jag har inte läst mer än ettan.

5. Fantasyvärld eller vår värld? Vår värld - men jag är en sucker på Tolkien

6. Låna eller köpa böcker? Helst låna - men bara e-bok

7. Bokhandlar eller online? Online - enstaka gånger i bokhandel

8. Tjock bok eller kort bok? Spelar ingen roll - det är innehållet som avgör

9. Mysa under en filt eller steka i solen? Jag +  Grekland + strand = bok

10. Varm choklad eller latte? Kaffe - och det skall vara svart som en sotarröv

11. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning? Jag läser helst recensioner först och boken sen

12. Sträck ut armen och ta en bok ur bokhyllan. Vilken blev det? "Den sista cigaretten" av Klas Östergren

13. Senast köpta bok? "Sandmannen" av Lars Kepler - som julklapp till syrran

14. Bok som du har i bokhyllan men ännu inte läst? "Stalin" av Simon Sebag Montefiore

 15. Senaste bok du rekommenderade till någon? "Inte så tråkiga indisk mat" av David Batra

Pekfingret

#blogg100 post 14

Fortsätter att gå igenom Handens fem fingrar och har kommit till pekfingret;

Mitt mål o inriktning - hit vill jag

Detta är nog det svåraste fingret - har faktiskt ingen aning om vad jag skall bli när jag blir stor.

Tillåter mig att spåna fritt och hamnar i någon sorts digitalt nomadskap. Att jag kan verka o arbeta (skriva böcker och terapera) oavsett var jag befinner mig. Att slippa vara knuten till någon speciell arbetsplats. Att kunna göra nytta och hjälpa andra via Skype/FaceTime - telefon - mail.

Det där med ekonomiskt oberoende är ingen förutsättning, men det ökar valfriheten, samtidigt som jag ser en fara i att komma in i ett lättjefullt skov och glamma runt, bli drygare, fetare och avmätt rigid.

Ett retreat-meditationscenter-kursgårdsjox på Kreta...DET vore något.

Så... det var drömmarna - nu till det realistiska i närtid;

Jag tänker fortsätta att underhålla min hälsa, äta nyttigt och utveckla mitt motionerande genom att hitta fler aktiviteter. I och med att älsklingen och jag skall vara i Grekland under 5-6 veckor i sommar står Kitesurfing högt på dagordningen. Tänkte ta kurs här i Göteborg i vår - hyra utrustning på Naxos. Yiiee!

På jobbfronten trivs jag så oerhört bra. Att få jobba med "mjuka utbildningar" och få förmånen att se andra göra insikter och växa - det är mums för mig och mina behov.

Alkoholens ansikte

I fredagens Skavlan framträdde Anna Wahlgren. Hennes medverkan tycks mest ha framkallats utifrån att Felicia Feldt - dotter till Anna - var med hos Skavlan för ett år sedan och då med anledning av boken Felicia försvann.

 

Anna Wahlgren har därefter skrivit en "svarsbok" - Sanning eller konsekvens som av många anses fördjupa sprickan, såret, mellan mor o dotter ännu mer. Hur det ligger till med den saken har jag ingen åsikt om - har inte läst Annas bok, men väl Felicias.

Nu var det inte dessa böcker bloggposten skulle handla om - utan alkohol.

Parallellt som Benny Haag bloggar om Mattias Flinks "vansinnesdåd" i Falun 1994 och då ställer sig lite frågande inför alkoholens bortglömda inblandning i massmordet.

Det är lite på samma tema jag ser Anna Wahlgrens framträdande - och även här har handlingarna, kopplat till alkohol, en avgörande roll.

30 minuter in i programmet tillstår Anna att hon är alkoholberoende på Skavlans fråga. Om detta skall hon ha skrivit i boken men finner sig snabbt och tillägger;

- Beträffande detta med alkoholen, så vill jag bara tillägga - jag har varit gift med en alkoholist, så jag vet hur sjukdomen alkoholism ser ut; jag är inte alkoholist.... så om jag skall kallas alkoholist, ja..det vet jag att jag inte är.  Och fortfarande...bruk av alkohol - eller missbruk; jag kan inte dra gränsen mellan bruk och missbruk - men fortfarande är det väl vad  du GÖR när du dricker - det är väl handlingarna som avgör om man går att leva med?

Detta resonemang är inte ordagrant, men nära på. Även om det inte är korrekt citerat så gör inte det så mycket. Det är bisarrt nog ändå.

Det visar så tydligt (i mina ögon) alkoholismens fula tryne. En alkoholberoende människa, som inte är alkoholist. Som anser att det är handlingarna som avgör om man är alkoholist eller inte.

Då skulle jag vilja bemöta det genom att påstå följande;

- alkoholism yttrar sig rent fysiskt genom att jag har en oförmåga att avstå från att dricka. Tappra försök genom att minska konsumtionen misslyckas
- irritation över att andra har synpunkter på mitt drickande
- en viss skuldmedvetenhet kring mitt förhållande till alkoholen
- gärna en återställare dagen efter... helst före lunch

Om endast handlingarna avgör skulle ju jag kunna återuppta mitt drickande igen. Några lådor whisky på en öde ö med endast en apa till sällskap - där skulle jag förmodligen inte kunna agera så störande. Jag är däremot övertygad om att alla mina destruktiva tanke- o känslomönster snart skulle återvända.

Inte sällan bidrar alkoholen till att förstärka karaktärsdrag som självcentrering, påtagen offerroll "stackars mig", paranoida tankar om att alla är ute efter mig och liknande.


Om Anna Wahlgren i fredagens Skavlan var ute efter att återupprätta sig och mildra de omdömen som förekommer i Felicia försvann, så misslyckades hon svårt.

Det var mycket tragiska minuter som möjligtvis inte borde ha sänts, med hänsyn till henne själv.

Avslutar med  inledningen till ingressen som ofta läses i anslutning till AA:s möten;

Sällan har vi sett en människa misslyckas som utan förbehåll följt vår väg. De som inte tillfrisknar är de som inte helhjärtat kan eller vill följa detta enkla program. Vanligtvis är det män och kvinnor som är så skapta att de inte förmår vara ärliga mot sig själva. Det finns sådana olyckliga människor. Det är inte deras fel, det tycks vara medfött. De är av naturen oförmögna att förstå och utveckla ett levnadssätt som kräver omutlig ärlighet. Deras chanser är därför mindre än för genomsnittet. Sedan finns det också de som lider av allvarliga känslomässiga och mentala störningar, men många av dessa människor tillfrisknar trots detta – om de förmår vara ärliga.

Skatåsdag

#blogg100




Såååå.... peppad #ironi

Smurf the ticket

#blogg100 post 11





Biljettsmurfkontrollanter, formly known as Tensonligan

Tummen

Kopplat till föregående inlägg om Handens fem fingrar och den där beskrivna presentationsmodellen går jag nu in och avverkar mina egna fingrar - en i taget


Tummen - det här är jag stolt över;

Exklusive mig själv...fast det handlar nog mer om ödmjuk tacksamhet..den där nåden kring att leva nykter...så står det mer och tydligare klart att jag är mycket stolt över mina två döttrar...eller mina och mina?

Två människor jag fått till låns under en tid i livet då de behövt styrsel och vägledning.
 Lyckligtvis har de haft en bra skolgång, omgivna av ambitiösa lärare i skolor med resurser och de har dessutom haft bra kompisar. Jag är också glad över att min ex-fru och jag haft samstämmiga värderingar kring gränssättning och sånt.

Det var någon som sa; "I och med att ni fyller femton är min uppfostran avslutad. Jag kan nu endast fungera som en förebild" En vettig syn på föräldraskap tycker jag  - utifrån att barn gör inte vad man säger till dem att göra - utan den gör som man själv gör.

Just nu tänker jag mycket på äldsta dottern som på bilden här ovan står till vänster och sträcker armarna mot skyn. Hon är tillsammans med två vänner och reser i Asien. Efter ett par veckor i Goa och södra Indien är de nu mitt på Sri Lanka. Så här skriver de på sin blogg; 

"Igår besökte vi Sigiriya Landmark, 120 meter högt och tusentals trappor upp tidigt på morgonen! Och blev asglada och nöjda när vi kommit upp på toppen haha! Sen tog vi oss till ett tempel och kollade vi på världens största Buddha :) Och var lite svettiga när vi klättrade upp för ännu mer trappor till ett 2000 år gammalt buddhistiskt klipptempel... Riktigt härlig och aktiv dag! Har åkt massa lokalbuss överallt och gått hur mycket somhelst, jättenöjda! Inatt ska vi upp klockan tre och pilgrimsvandra, önska oss lycka till!"

...och det är ju inte svårt att göra...önska lycka till alltså. Om allt går väl (och det tror jag att det gör) så är hon hemma lagom till sin 20-årsdag i början av april. Jag blir så glad och stolt när jag tar del av deras bloggposter och får kvitto på att; Men... det här går ju riktigt bra samtidigt som jag kan få skuldkänslor över att tänka så...varför inte, liksom. Tillitsövning i högre skolan detta.

Här är yngre dottern som hade den goda smaken att hälsa på mig i Stockholm för några helger sedan då jag var kvar över helgen. Vi gick på Dramaten, på Riche och ett par museer. Hur trevligt som helst. Den här flickan är målmedveten och sköter sig själv på många sätt. Film och kulturintresserad. Går på Schillerska och har skådespelardrömmar som redan infriats till viss del genom en större roll i  ungdomsserien Svaleskär samt ett par småroller i svensk TV-krim.

När jag tänker på dem blir jag varm och samtidigt läser jag en artikel i Aftonbladet om Instagramupproret och upplever parallella världar. Eller?

Handens fem fingrar

”If you want to be less scared, try to be open faster” - en fin devis, om du frågar mig.

 Under mitt yrkesverksamma liv har jag varit på otaliga konferenser och kurser där människor skall "lära känna" varandra. Detta har ofta skett på konstlade sätt, säkert med gott syfte, men där resultatet har utmynnat i någon konkurrerande tävling, uppgifter som framkallar beteenden av skentrevlighet och mycket yta av skal. Lite kärna och autenticitet.

Här är en uppgift som kom till mig under ett större möte för några dagar sen. Det är en fransman som heter Olivier Herlin. Han är med i det internationella nätverket inom The Human Element

Så här går det till;

Varje finger representerar ett ämne;

 - Gillar med mig själv alt. Detta är jag stolt över
 - Mitt mål/riktining - hitåt vill jag
 - Det här gör mig förbannand
 -Min passion/kärlek
 - Det här får mig att känna mig liten

I en större grupp - dela in eller låt gruppen dela in sig i smågrupper 4-5 personer i varje grupp.

Uppgiften genomförs stående och deltagarna uppmanas att tydligt använda fingrarna under sin presentation.

Har du förslag eller tips på liknande uppgifter/övningar som påskyndar ett öppnare klimat?

Panik i väderfabriken

I väntan på "DET STRUKTURERADE KLIMATET".....

Pappvitstips

Var och så Johan Glans på Konserthuset för några dagar sen. det var 90 minuters svår magplåga. Sällan har jag skrattat så mycket under så lång tid.

Hoohohoho...hahhahahah..Moahahahaaaa lät det. Ofta

Några passager var riktiga höjdare i min humorskola. Bland annat när Johan kom in på Pappavitsar.

Han förklarade hur det var förr så här... "Ja, ni vet...när far kommer förbi i köet och säger Här var det glass...i stora lass. Eller Spagetti...spagotti."

När han sean drog pappavitsandet till nya nivåer och nutid;

"Tänk dig att du är på restaurangen och pappamässigt skall betala notan. In kommer servitören med en kortdosa där du för in VISA-kortet och knappar in belopp och kod, men istället stoppar du i kortet, trycker lite random siffror, lyfter dosan mot örat och säger; Hallååå...banken?

Sånt tycker jag är oemotståndligt kul Så oemotståndligt att jag kommer att göra det IRL. Sån' är jag...

Vilket nummer är det nu till Banken?

Update; Var på Resturang Räkan med jobbarkompisar måndag kväll och fick tillfälle att praktisera. De fyra i mitt sällskap gjorde ingen stor sak av att jag försökte ringa med kortläsaren. Jag fann det som om de närmast såg det som ett naturligt beteende från min sida. Troligen är jag redan från början dömd som ett wacko i deras ögon...

Gnällbrist

Dag 6 av 100 - och jag är helt väck.

Skall det va så här?

Va..den..bloggrosten

Orkar inte en gnälla, trots att jag åkt med SJ.

Måste  bero på att mitt "måbrasaldo" är vältankat.

Något som får mig att må ännu bättre är grekiska stränder.

Denna här ovan är från Naxos. Beachen heter Plaka och ligger c:a 15 km söder om Naxos stad och 3 km norr om Mikro Viglia.

Lite mer tankar om medberoende

Den som är aktiv i sitt beroende slutar vanligtvis inte dricka förrän konsekvenserna blir för stora och för svåra. När omgivningen sätter gränser ökar konsekvenserna för den beroende. Alla som finns runt en beroende kan delta i att sätta gränser. Chefen kan kräva närvaro. Kollegerna kan kräva att uppgifter görs i tid. Fotbollslaget kan kräva att man kommer ihåg att ta med matchtröjorna. Men vad kan de nära anhöriga göra?

Det är skillnad med de anhörigas förmåga att sätta gränser eftersom de är så mycket mer känslomässigt involverade. De är oftast lika sjuka i medberoende som den som dricker är i alkoholismen. Därför är det viktigt att påminna om att en anhörig aldrig kan få den som dricker att sluta dricka. En anhörig kan/ska bara fokusera på att ta hand om sig själv och sätta gränser mot den som dricker för sin egen skull.

Dessa gränser kan handla om att:

Sluta dölja – tala öppet

Sluta handla på systemet

Sluta serva med städ, tvätt och körning

Säga ifrån så att alla hör

Sluta ljuga för chefen

Sluta låna ut pengar, lägenhet, rena kläder

Sluta bjuda personen på middagar/fester

Kräva alkohollås om de ska skjutsa barn eller barnbarn

Kräva att de är nyktra om de ska vara med på släktträff/studentmottagning

Bryta kontakten

Litteratur på Bokus

När kylan biter i...

...är det gott att återvända till arkiven.

Här ett bildspel som minner om sommaren på Kreta, Karpathos och Rhodos 2011





Det går inte att komma runt det här - jag är så såld på Grekland, även om sommaren 2012 hade fokus på Sardinien och Korsika... så nu till sommaren är det dags igen och i nära sex veckor. Sååå gött


Vad skall du göra i sommar?

Hypnotisören

Dristade mig till att se Hypnotisören tillsammans med min blivande hustru. (SPOILERVARNING)

(det är i alla fall min plan - att hon skall bli det. Jag övar ofta genom att säga - när jag ringer till Comhem eller nån myndighet - då säger jag; "Ja, godda...jag ringer för min hustrus räkning"...sån' är jag)

Vi hade problem med filmen innan vi ens började titta... "Hypnositören" eller "Hypnosisören"...svårt det där.

I alla fall...

Hej, jag heter Micke, men ser inte alls så här hård ut i filmen. Jag zombieknarkar och går i mysbyxor

Som du säkert vet bygger Hypnotisören på Lars Kepplers debutbok. Jag läste den och hade vissa invändningar  - men jag tänkte och skrev även följande; 

 "På något sätt tror jag att boken kan bli film. En riktigt bra film i händerna på en habil regissör som får ett gott manus att gå loss på - för det finns potential - men jag tycker att det är taffligt skrivet - nerven som drar igång mig och som kan få mig att bladvända till kl 3 på natten saknas helt."

Och så går det som det går. Lasse Hallström kommer hem, kliar sig i nacken, klipper med ögonen och börjar regissera efter ett manus som brister betänkligt.

OK- jag förstår svårigheten med att överföra den här boken till film. I alla fall om man har aspirationer på att göra spännande film. Boken är nämligen fett ospännande genom att själva splattermordgåtan får en tidig upplösning.

Benjamin - Persbrandts & Olins son försvinner. En spännande scen, men sen...ur spännande är det att någon inte är där och inte heller korsklipps i vad som händer honom?

Nåväl... upplösningen som i boken är Den sista färden med banjo har här blivit ett mycket konstigt klimax.

Joona - supersnuten - och Persbrandt & Olin - tar sig lååångt upp i Norrland där den förlorade Benjamin skall finnas. Under framryckning till huset finns det många poliser med. Bilar, overaller....men plötsligt i och med inbrytning i hus med psykotisk kidnapparkvinna är ALLA borta - utom Joona och Persbrandt & Olin. Det är ju mycket konstigt att barnets föräldrar är med i stormningen - men inte poliserna.

Det är också mycket märkligt att psykoskvinnan släpar iväg barnet in i en gammal buss och remmar iväg över isen. det är som upplagt för nagelbit då bussen går genom isen...oj, oj...hur skall det gå?

Repliker som; "-Skynda dig..vi måste ut...bussen sjunker" är kanske inte den info man tänker på att lämna när vattnet forsar runt en i öronhöjd - men det kanske är för att vi dumma tittare skall förstå att det är DUMT att stanna i sjunkande fordon?

Det finns andra delar i och kring filmen som jag undrar över; 

Varför massa flygbilder med Gladiatormusik?

Varför hela tiden mänskor som säger vad de skall göra - "Jag går upp nu" 

säger Olin när hon går upp på övervåningen?

Varför plockades den den här filmen ut som Sveriges bidrag till Oscarsnomineringen

för bästa icke engelskspråkiga film?

Vems säkringar hade brunnit på Svenska Filminstitutet?

Hur kom det sig att filmen inte fick en enda guldbaggenominering? (om den nu höll Oscarklass)

Finns det då inga förtjänster med filmen? Jo - relationsspelet mellan Persbrant & Olin är ångestdoftande och starkt - men nu var det väl knappast det som som skulle vara huvudtema? En thriller behöver mer än enstaka vassa familjescener för att ta tag i mig.

Se hellre; Barninfiltratören (hög Johan Falk-klass) eller Snabba Cash 2 - alternativt The Bourne Legacy

Så här tyckte andra om Hypnotisören

Vänlighet

"Vänlighet kan vara kränkande."

Ställer du upp på det påståendet?

Första gången jag fick det till mig blev jag helt ställd... hur kan någon uttrycka sig så?

Efter att ha tagit del av barnfattigdomsdebatten under sista veckan börjar jag förstå bättre.

Att mötas av överdriven hjälpsamhet och vänlighet kan uppfattas som kränkande eller i vart fall stötande av den som oombedd får vänligheten och hjälpen riktad till sig.

Det kan finnas flera orsaker;

• självhatet som säger att jag inte är värd dessa omsorger
• en misstanke om att hjälpen kommer för att döva ett eget dåligt samvete
• att vänligheten är ett behov som skall tillfredsställas hos den som delar med sig

Det gav mig en tankeställare som jag fortsätter att processa.

Hur ser du på vänlighet - både den som du ger, och den du tar emot?

100 dagar

Fredrik Wass heter en man som drivs av olika saker - bland annat att sätta fart på saker o ting.

Här har han lyckats; varje dag och ytterligare 99 dagar framåt kommer Nemo - en blogg för beroende att rulla ut dagliga inlägg.

Bloggen vaknar ur sin comatösa tillvaro och tar ny sats. Välkommen

Vi kan ju börja med en vacker bild.....

Kreta, Elafonnissi, juni 2007

Me love Trängselskatt

Ända sedan jag flyttade till Göteborg för 25 år sedan har jag längtat efter glesare biltrafik inne i stan. Längs Övre Husargatan, Aschebergsgatan och Linnégatan - hoods där jag ofta rör mig - har det bara blivit värre och värre. Ofta sitter det hålöga ensamma mänskor och bara vill in eller ut...kanske bort. Vet inte, men det är tragiskt att se.

Är så glad för att trafiken har minskat med 20-25 % jämfört med de första dagarna tidigare år.

Vad är det för nödvändiga resor som gjordes tidigare, men som nu inte behöver göras?

Det gnälls så förbannat från Köttberget (läs 40-talister) i Backa och däromkring. De bittrar i sina kedjehus över att de innestängts och inte kan åka till sina köpcentra längre.

Read my lips; om ni nu inte kan tugga i er att pynta 10-20 spänn för en storhandling, så går det att ratta S80:n GRATIS på kvällar och helger.

De jag ömmar för är mest småbarnsföräldrar med dubbla jobb, olika dagis - där två bilar är ett nödvändigt ont för att få ihop det... dom får gnälla. Det kan jag förstå. En tröst är att de kan göra avdrag för sin trängselskattekostnad - om de har rätt till avdrag för bilresor till och från jobbet. Så...egentligen är det inte synd om dem heller.

Det är tråkigt att politikerna har sålt in hela det här paketet med en av de knöligast kollektivtrafiksystem som finns - ett obegripligt taxesystem och zonindelningar som ingen förstår, där resan kostar vad den kostar med facit i efterhand.

Det är också knepigt att politkerna har bestämt sig för att gräva ner järnväg i göteborgsleran. I en konstig båge under stan. Jättekonstigt.

Men trängselskatten - jag gillar den (bor vid Aschebergsgatan och saknar bil) - så det är inte så konstigt. MEN jag hade gillat den ÄVEN om jag bott i Backa och lyssnat på Glenn Miller som liten.

Uppdaterat; Läs här  - lite styvare argumentation än mitt gnäll/pladder - samt fortsättningen HÄR

Lägg ut med platta

Testar nya Blogger för ipad. Lysande

Om dold ilska

Om vi har något gemensamt fel så är det att dölja vår egen ilska för oss själva. Här följer en checklista för att hjälpa dig att fastställa, om du döljer din ilska för dig själv. Vilken som helst av dessa är vanligtvis ett tecken på dold outtalad ilska.

1. Att dra ut på tiden med att slutföra påtvingade arbetsuppgifter.
2. Att ståndigt vanemässigt komma försent.
 3. En tendens att vara sadistisk eller ironisk..
 4. Att vara sarkastisk, cynisk eller nonchalant i konversationer.
5. Att sucka ofta.
 6. Att vara överdrivet artig, ständigt munter och att ha attityden le och uthärda.
7. Att le då Du känner Dig ledsen.
8. Att ofta ha drömmar som upprör eller skrämmer Dig.
9. Att ha en alltför kontrollerad och monoton röst då Du pratar.
10. Svårigheter med att somna eller sova hela natten igenom.
11 Att vara uttråkad, känna Dig apatisk eller förlora intresset för saker som Du vanligtvis känner dig entusiastisk över.
12. Att röra Dig långsammare.
13. Att ha lättare än vanligt att bli trött.
14. Att bli alltför irriterad över småsaker.
15. Att känna Dig dåsig vid olämpliga tidpunkter.
16. Att sova mer än vanligt - kanske 12 till 14 timmar om dygnet. 
17. Att känna Dig trött då Du vaknar, snarare än utvilad och pigg.
18. Att bita ihop käkarna - särskilt då Du sover.
19. Att Dina ansiktsmuskler rycker till, Dina fötter rör sig spasmodiskt, Du knyter nävarna vanemässigt eller liknande fysiska beteenden som Du gör ofrivilligt eller omedvetet.
20. Att gnissla tänder - särskilt då Du sover.
21. Att ha en kroniskt stel eller öm nacke eller axelmuskel.
22. Att vara kroniskt deprimerad - långvariga perioder då Du känner Dig nere utan någon bestämd anledning.
23. Magsår.

 Det handlar inte om raseri. Raseri är okontrollerad ilska, som tar överhand över dig. Det handlar om känslan vi kallar "irritation", "förtret", "att bli arg" osv. Alla de negativa känslorna har en sak gemensamt, de anses icke önskvärda, som bäst syndiga eller destruktiva som värst. Vi blir lärda att undvika dem, att om möjligt undvika att ha dem (det är det inte) och absolut att undvika att uttrycka dem. Tyvärr går många människor till överdrift med att kontrollera negativa känslor. De kontrollerar inte bara sitt uttryck av dem, utan även sin medvetenhet om dem.


 Bara för att du är omedveten om att du är arg, betyder det inte att du inte är arg. Det är den ilska Du är omedveten om som kan orsaka mest skada för dig och ditt förhållande till andra människor. Det beror på att den i och för sig blir uttryckt, men på olämpligt sätt. Freud liknade en gång ilska med röken i en gammal vedspis. Den vanliga vägen för röken att komma ut, är genom skorstenen. Om den vanliga vägen är blockerad, kommer röken att sippra ut genom spisen på ett oavsiktligt sätt - omkring luckan, genom gallret osv och kväver alla som finns i rummet. Om alla vägar är blockerade, släcks elden och spisen upphör att fungera. På samma sätt, är det normala (mänskliga) sättet att uttrycka ilska, att röra sig med grova, rörelser och/eller att prata högt. Se bara på en hungrig baby med illrött ansikte. Vid ungefär fem års ålder, får vi lära oss att sådana sätt att uttrycka sig är oacceptabla för andra och leder till icke önskvärda konsekvenser, såsom att få stryk eller bli vägrad kärlek.


 Vi får lära oss att "vara snälla", vilket betyder (bl a ) att dölja dåliga känslor. Då vi blir vuxna, blir även muntligt uttryck inskränkt eftersom en civiliserad människa förväntas vara "hövlig". Följaktligen blir vi hindrade att uttrycka oss och för att skydda oss från den outhärdliga bördan av "dåliga" känslor som vi ständigt undertrycker går vi till nästa steg och övertalar oss själva att vi inte är arga, fastän vi är det. Sådant självbedrägeri lyckas däremot sällan och den undertryckta ilskan "sipprar ut" på olämpliga sätt. En del av de sätten har nämnts tidigare.


 De saker som står på listan är alla varningstecken på att negativa känslor undertrycks. Det är sant att varje sak kan orsakas av annat än ilska. Förhalande t ex kan orsakas av en oresonlig rädsla för misslyckande. Om någon av dessa saker gäller dig, finns det emellertid tillräckliga skäl till att du letar inom dig efter en dold förbittring. Om du är mänsklig, kommer du att finna det. Om du har tur, kommer du bara att finna lite, eftersom du har lärt dig effektiva sätt att släppa ut förbittringen på. Om du är som de flesta av oss, kommer du att behöva göra dig av med några gamla ovanor, innan du kan lära dig nya sätt att hantera "dåliga" känslor - sätt som är konstruktiva snarare än destruktiva.


 Att göra sig av med dold förbittring som har byggts upp under ett helt liv, är en stor uppgift, vilken är ett av målen för psykoterapi. Huruvida en sådan process är nödvändig för dig, bör avgöras i samråd med en kvalificerad, utbildad människa. Vår främsta angelägenhet med dessa verktyg är att lära dig några tekniker som kommer att hjälpa dig att inte ytterligare bygga upp förbittringen, hur djup den än må vara för närvarande. Processen av att ta itu med negativa känslor kan delas upp i tre delar eller diskussionsämnen, fastän den i grund och botten är sammanhängande.


 De tre delarna är:

 l. Att förstå dina känslor.
2. Att äga dem - att erkänna att de är dina.
3. Att släppa ut dem - att åtgärda dem på något sätt.


 Att förstå sina känslor

 Alla har sina kroppssignaler som antyder rådande ilska. Leta efter dina. Vänner och anhöriga kan vara tillhjälp eftersom de kanske är medvetna om din irritation innan du är det. Dom kanske kan tala om för dig hur dom märker att du är upprörd. Några vanliga signaler är; att vara tystlåten, rodna, att vara anfådd, trumma med fingrarna, att stampa med fötterna, att darra eller skruva på sig, att skratta fastän det inte är något som är lustigt, att klappa eller stryka sig på huvudet, att bita ihop käkarna eller knyta nävarna, att hålla tummen i näven, att gäspa eller bli dåsig, att plötsligt vägra att ha ögonkontakt med någon, att inte kunna sitta still, att be om ursäkt fastän det inte finns några skäl, att känna smärta i nacken, magen eller ryggen, att få huvudvärk, att höja sitt tonfall. Listan ar oändlig. Försök att/finna vilka dina signaler är. Om du känner dig deprimerad eller melankolisk och inte vet varför, tänk tillbaka på något som inträffat det senaste dygnet. Försök komma underfund med vem som har gjort något som fått dig att bli arg (depression är vanligtvis följden av undertryckt ilska) Glöm bort att du är en hygglig männsika och föreställ dig att du är den mest lättretliga, oresonliga och barnsliga människan i hela världen. Tänk tillbaka på din dag och leta efter en händelse där denna fantasimännsika skulle ha kunnat bli arg. Allting talar för att du blev det utan att veta om det. Erinra dig om det du egentligen sade och gjorde i den situationen. Försök att "återuppleva det . Du kanske lär dig vilka några av dina egna inre signaler för ilska är.


Ilskan är din


Den andra människan kan ha sagt eller gjort något som utlöste din ilska, men avtryckaren är din, likaså de känslor den utlöser. Du kan inte göra någon annan ansvarig för dina egna känslor. Klander hjälper inte. Ingenting den andra människan gör hjälper, om det inte är som gensvar till något du gör. Att acceptera ilskan som din egen. är lättare ifall du överger idén av att känslor måste vara berättigade. Det måste de inte och kan ofta inte bli det. ”Borde” och ”känner” är två ord som inte hör ihop. Det är meningslöst att säga att någon ”borde känna” på ett visst sätt. Känslor bara finns på samma sätt som att din hud, dina muskler och olika organ bara finns. Faktum är att det är rent av skadligt att oroa sig över vilka känslor man ”borde ha”. Sådan oro sätter sig i vägen för att du ska kunna ta reda på vilka känslor du har. Att veta vad du känner bestämma vad som är bäst att göra.


Att släppa ut sin ilska – eller åtgärda den på något sätt 


 Först och främst, dölj den inte. Du kommer med all sannolikhet ändå inte att lyckas. Ilska kräver uttryck. Om du har förstått den och äger den, då har du ett val av när, var och hur du kan uttrycka den. Samhället (och din egen säkerhet) förbjuder våld. Vänskap eller andra personliga förhållanden (såsom make/maka, arbetgivare/anställd) gör att explosiva verbala uttryck till sist blir självförgörande. Att bara säga ”Det där gör mig arg” eller ”Jag tycker inte om när du...” kanske inte ger lika stor tillfredsställelse än att inte säga eller göra något alls. I verkligheten finns det en del situationer, där det är bäst för dig att dröja med att uttrycka dig. Det finns däremot inga situationer, där du kan kosta på dig att dröja med att förstå eller äga dina känslor

Mord & Psykoterapi

Under sommaren har jag läst och lyssnat på böcker. Många. Den eller de som satt sig starkast fast i kroppen och minnet är trilogin "Victoria Bergmans svaghet".

Denna romansvit är uppdelad i Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar. Jag lyssnade på den sista - förnämligt uppläst av Reine Brynolfsson.

Del 2 - bäst enligt mig


Första delen är Kråkflickan som handlar om psykoterapeuten Sofia Zetterlund. Hon utreder två klienter: Samuel Bai, barnsoldat från Sierra Leone och Victoria Bergman, en kvinna mitt i livet, bärande på ett stort, oläkt sår från barndomen. Två olika människor med samma problematik: de visar  tecken på multipla personligheter.
Samtidigt hittas en ung pojke död i ett buskage. Kroppen är svårt sargad.
Han är av utländsk härkomst och ärendet får låg prioritet då pojken saknar historia.
Kriminalkommissarie Jeanette Kihlberg och terapeuten Sofia ställs inför samma fråga: hur mycket lidande kan en människa utsätta andra för innan hon själv upphör att vara människa och blir ett monster?


I den andra delen, Hungerelden, fortsätter Jeanette Kihlbergs att försöka lösa fallen med de döda invandrarpojkarna, men avbryts när en framgångsrik företagsledare mördas i Stockholm.

Flera märkliga detaljer gör att det ser ut som hämnd. Men, hämnd för vad?
Sofia Zetterlund kopplas in för att bistå med en gärningsmannaprofilering. Ett arbete som blir problematiskt då de samtidigt inlett en kärleksrelation.
Jeanettes fortsatta sökande efter den försvunne Victoria Bergman leder inte bara till internatskolan i Sigtuna utan också till Danmark och händelser i det förflutna.
Sofia Zetterlund försöker, parallellt med sitt arbete som psykolog, att hitta tillbaka till sitt rätta jag.


I den sista delen, Pythians anvisningar,  försöker Victoria Bergman komma tillrätta med sitt splittrade inre. I slutet av arbetet återstår endast den starkaste av hennes många delpersonligheter. Flera händelser i hennes förflutna har då ställts i helt nytt ljus.
Pythians anvisningar syftar på ett regelverk som instiftats bland några av bokens huvudpersoner. I takt med att Victoria Bergman blir psykiskt friskare kan Sofia  Zetterlund ge sin älskarinna Jeanette allt bättre vägledning i jakten på männen som skadat inte bara Victoria för livet, utan även dottern Madeleine.
Upplösningen äger rum på en av nazismens mest beryktade avrättningsplatser, Babij Jar i Ukraina. Och inte heller nu är det lag och rätt som regerar.

Så långt storyline och ramhistoria



Det som gör denna romansvit till något annat än en vanlig svensk dussinkrim är att den tar sikte på det mänskliga psyket i en helt annan utsträckning än vanligt. De flesta personporträtt blir djupa och vältecknade - gäller framförallt brottsoffren. Förövare och sidofigurer är det sämre bevänt med.

Den absolut största behållningen under läsningen är de oväntade vändningarna i boken - där det som tycks vara en sanning inte alltid är det. Du blir som läsare ständigt överraskad. Detta gäller framförallt i de första två böckerna.

Svagheter? Ja, som läsare är jag inte helt nöjd över en del lösa trådar och förklaringsmodeller i den tredje boken. Där finns en del skeenden som är märkligt orealistiska och förutskickade antydningar tidigare i böckerna som inte reds ut. Jag tänker bland annat på hanteringen av en viss Ulrika, som saknar relevans och förklaring. Även den ondaste skurken  (som får Hannibal Lector att verka timid) blir lämnad  bristfälligt porträtterad.

Detta drar ner betyget - för mig skall en bok vara fattbar och logisk

Jag kan hursom leva med det. Stort tack till författarna som gett mig många överraskningar, tankar kring uppväxt, minnen och det mänskliga psyket.

Stark rekommendation på dessa tre böcker.

Har du läst ? I så fall vad tyckte du?

So much for pathos....

Igår vid den här tiden drog restarmen (läs res-tarmen) till ordentligt igen. Bokade resa på Apollo och kände mig så  där gött världsvan.... Ospec. Jaja... det blir nog bra med detta. Och följde upp med en FB-status:

" efter att ha tokdeppat på survädret (ja, jag vet att det är som det är...) så utmanar jag mitt kontrollbehov och köper "Ospec-Kykladerna" med älsklingen. Avresa 28 juli. Hem 11 aug. Oklart var vi hamnar.... File under: Spännande"


Så långt - allt lugnt. Men då bokning och betalning skedde i hastigt mod, så kröp eftertanke på eftertanke krypande. Transfer? Bokade jag det? Nähä... fail. Tillrättat. Mat på flyget? Nähä... fail. Tillrättat.

Sedan var det kväll. Jag började kolla in de öar som vi skulle kunna hamna på; Ios, Paros, Naxos...eller så kunde vi bli kvar på Santorinis svarta textilstränder i två veckor. Två veckor. Eller hamna mitt i Ios partyträsk med säj det-säj-det mänskor som häller tequila och skjuter retsinaslammers på mig och aldrig sover... I'm to old for that shit...

Tveksamhet förbyttes till ruelse. Ruelse blev till nervösa ryckningar. Fladdrig spädbarnssömn följde.
Kontrollbehovet tog över och skrek; "Du vill inte vara på en en svettig svart strand i två veckor och äta gyropittar på samma gatukök i Perissa eller Kamari. "

Nu på morgonen förstod jag av villkoren för resan att jag helt var utlämnad till Apollos välvilja om jag skulle kunna byta ut resan från "Ospec" till namngivet hotell.

Lisa i Apollos kundtjänst var dock hur tillmötesgående som helst. Allt är nu kokat o klart, som vi säger.

Det blir Naxos från nästa lördag. Och det på hotellet här så... Sunny Beach (bara namnet ger mig semiribba). Apollo presenterar stället så här


Mer om Naxos: På Kalimera

Korsika - fördomar krossades

Min bild av Frankrike har alltid varit den här;

 


alternativt den här:

 

Detta har medfört att jag inte velat åka dit. "- Dom pratar konstigt och har massa exter för sig", har jag sagt och pekat på Kreta eller nåt'.

Allt detta kom på skam i och med att vi landsteg på Korsikas sydspets och hamnade i staden Bonifacio.

Tänk dig Dovers vita klippor med en borg uppepå. Innanför murarna lägger du gamla stan. I omgivningarna pytsar du ut lite stränder som påminner om vykort från Maldiverna.

Bonifacio sett norrifrån

När vi kom hade vi bokat hotell uppe i Propriano. Även det en hit.
Allt det som var dumt på Sardinien var det inte här; stränderna var många och halvtomma. Maten var helt fantastisk, trafiken var behaglig och båda de städer vi bodde i under våra fem dagar var softish.

Den här grytan fann vi på ett litet hotell uppe i bergen. En by som hette Quensa. Där, där låg det.

Och så stränderna då... fantastiskt! Mer info har du här om du gillar det mer avspända sättet att leva strandliv på.

Kulturen skulle ju ha sitt givetvis. Vi fann Filitosa. En av de mer mäktiga upplevelserna jag varit med om. Det kändes båda andligt och högtidligt att strosa omkring bland de neolitiska utgrävningarna. En mycket speciell plats.


En sammanfattning över hela resan på 1:25 får du här

  -

Nu - mot nya äventyr - vi drar till Grekland om någon vecka. Ospec. Kan bli hur bra som helst.