Igår vid den här tiden drog restarmen (läs res-tarmen) till ordentligt igen. Bokade resa på Apollo och kände mig så där gött världsvan.... Ospec. Jaja... det blir nog bra med detta. Och följde upp med en FB-status:
" efter att ha tokdeppat på survädret (ja, jag vet att det är som det är...) så utmanar jag mitt kontrollbehov och köper "Ospec-Kykladerna" med älsklingen. Avresa 28 juli. Hem 11 aug. Oklart var vi hamnar.... File under: Spännande"
Så långt - allt lugnt. Men då bokning och betalning skedde i hastigt mod, så kröp eftertanke på eftertanke krypande. Transfer? Bokade jag det? Nähä... fail. Tillrättat. Mat på flyget? Nähä... fail. Tillrättat.
Sedan var det kväll. Jag började kolla in de öar som vi skulle kunna hamna på; Ios, Paros, Naxos...eller så kunde vi bli kvar på Santorinis svarta textilstränder i två veckor. Två veckor. Eller hamna mitt i Ios partyträsk med säj det-säj-det mänskor som häller tequila och skjuter retsinaslammers på mig och aldrig sover... I'm to old for that shit...
Tveksamhet förbyttes till ruelse. Ruelse blev till nervösa ryckningar. Fladdrig spädbarnssömn följde.
Kontrollbehovet tog över och skrek; "Du vill inte vara på en en svettig svart strand i två veckor och äta gyropittar på samma gatukök i Perissa eller Kamari. "
Nu på morgonen förstod jag av villkoren för resan att jag helt var utlämnad till Apollos välvilja om jag skulle kunna byta ut resan från "Ospec" till namngivet hotell.
Lisa i Apollos kundtjänst var dock hur tillmötesgående som helst. Allt är nu kokat o klart, som vi säger.
Det blir Naxos från nästa lördag. Och det på hotellet här så... Sunny Beach (bara namnet ger mig semiribba). Apollo presenterar stället så här
Mer om Naxos: På Kalimera
" efter att ha tokdeppat på survädret (ja, jag vet att det är som det är...) så utmanar jag mitt kontrollbehov och köper "Ospec-Kykladerna" med älsklingen. Avresa 28 juli. Hem 11 aug. Oklart var vi hamnar.... File under: Spännande"
Så långt - allt lugnt. Men då bokning och betalning skedde i hastigt mod, så kröp eftertanke på eftertanke krypande. Transfer? Bokade jag det? Nähä... fail. Tillrättat. Mat på flyget? Nähä... fail. Tillrättat.
Sedan var det kväll. Jag började kolla in de öar som vi skulle kunna hamna på; Ios, Paros, Naxos...eller så kunde vi bli kvar på Santorinis svarta textilstränder i två veckor. Två veckor. Eller hamna mitt i Ios partyträsk med säj det-säj-det mänskor som häller tequila och skjuter retsinaslammers på mig och aldrig sover... I'm to old for that shit...
Tveksamhet förbyttes till ruelse. Ruelse blev till nervösa ryckningar. Fladdrig spädbarnssömn följde.
Kontrollbehovet tog över och skrek; "Du vill inte vara på en en svettig svart strand i två veckor och äta gyropittar på samma gatukök i Perissa eller Kamari. "
Nu på morgonen förstod jag av villkoren för resan att jag helt var utlämnad till Apollos välvilja om jag skulle kunna byta ut resan från "Ospec" till namngivet hotell.
Lisa i Apollos kundtjänst var dock hur tillmötesgående som helst. Allt är nu kokat o klart, som vi säger.
Det blir Naxos från nästa lördag. Och det på hotellet här så... Sunny Beach (bara namnet ger mig semiribba). Apollo presenterar stället så här
Mer om Naxos: På Kalimera
Låter klokt. En del av nöjet i resande är ju (enligt mig) att ha något att se fram emot. Jag kollar upp massor inför våra resor och det har inte ångrats än, även om det innebär många besatta timmar framför datorn.
SvaraRaderaHaha...det där känner jag igen. Datorn...besattheten
Radera