Balos är snoppen som sticker ut längst bort till vänster på Kreta. Sedan flera år har vi sett bilder och hört om de fantastiska stränderna som finns uppe i toppen av nordvästra delen av ön.
Det finns en väg på kartan och på Google Earth kan man se något som påminner om väg. Om Flisvos biluthyrning haft bandvagnar i sin hyrpark kunde det vart ett alternativ, men de har de inte. Vi satt i vår Peugeot 207 och inväntade turistångesten. På Kalimeras forum har den här platsen och sättet att ta sig dit diskuterats flitigt.
Turistångest, my way, består i tvånget att umgås med människor som jag inte bett om att få träffa. Jag är med på transporter som sådana - flyg t ex. Det vore osunt att kräva egen kärra bara för att odla mina principer. Jag kan också tänka mig att dela taxi med några randoms som skall åt samma håll...ja, lite så.
Att åka på en temaresa i buss mot norra Italien finns inte. Inte heller charteräventyr som innebär att man blir framföst och lallad med som värsta vuxendagiset.
Nu stod vi inför ett mellanting; dagstur med Gramvousa - det är den största båten som går upp mot lagunen.
Efter ombordstigning och snar utläggning drog båten iväg utmed den karga kusten
Första stoppet var inte Balos, utan Gramvousa. Det är en liten plutt-ö med resterna av ett venetianskt fort.
Det var en mäktig stigning från havsnivån och upp till toppen. Väl där kunde man se långt. Det är bra att kunna se långt, men jag förstod inte riktigt nyttan med att lämmla upp 5-600 pers i grisvärmen där... ja, ingen var väl tvungen - men i sort sett alla ryssar, finnar, italienare och skandinaver klättrade och slet. Endast några franskmän och vitmenade japaner låg och flämtade ner på stranden...
Redigt goa i huvvet och svettiga kom vi ner igen och hann med ett svenningt textildopp på den lilla, lilla stranden och sedan var det då dags för Balos.... helt OK - men har du varit på Elafonissi, så är Balos klart jämförbar.
Snygga bilder blev det hursom...
Efter drygt två timmar var det dags att åka båt igen. Tillbaka till Kissamos. På vägen hade besättningen fullt krig om vilken musik som skulle snärta upp tillvaron för oss härdade båtturister.
Först blev det 50-talsklassiker... sedan lite lationovåg från 90-talet med Macarena, Mambo nr 5 och sånt.
Det var även ett tredje tema som jag förträngt... men det gör inget.
Att återse den kära Peugeoten och ratta iväg mot Chora Safkion var en befrielse... fattar inte varför jag har så svårt för kollektiva övningar. Sitter säkert kvar sedan militärtiden då fan allt skulle göras i grupp.
De flesta av våra medpassagerare som hade olikfärgade all-inclusiveband på sig steg lydgt in i sina svala turbussar och fick hemtransport till Platanias, eller där i kring...
Vårt slutmål den här dagen var Chora Safkion och Samaria Rooms.... en slutmål värt att vänta på - här hade vi det gott. Skall berätta mer om våra äventyr där i nästa del kring den här resan. I den här takten blir väl det kring 5-6 augusti...
Rum 21 på Samaria Rooms - klart värd utsikt
Det finns en väg på kartan och på Google Earth kan man se något som påminner om väg. Om Flisvos biluthyrning haft bandvagnar i sin hyrpark kunde det vart ett alternativ, men de har de inte. Vi satt i vår Peugeot 207 och inväntade turistångesten. På Kalimeras forum har den här platsen och sättet att ta sig dit diskuterats flitigt.
Turistångest, my way, består i tvånget att umgås med människor som jag inte bett om att få träffa. Jag är med på transporter som sådana - flyg t ex. Det vore osunt att kräva egen kärra bara för att odla mina principer. Jag kan också tänka mig att dela taxi med några randoms som skall åt samma håll...ja, lite så.
Att åka på en temaresa i buss mot norra Italien finns inte. Inte heller charteräventyr som innebär att man blir framföst och lallad med som värsta vuxendagiset.
Nu stod vi inför ett mellanting; dagstur med Gramvousa - det är den största båten som går upp mot lagunen.
Efter ombordstigning och snar utläggning drog båten iväg utmed den karga kusten
Första stoppet var inte Balos, utan Gramvousa. Det är en liten plutt-ö med resterna av ett venetianskt fort.
Det var en mäktig stigning från havsnivån och upp till toppen. Väl där kunde man se långt. Det är bra att kunna se långt, men jag förstod inte riktigt nyttan med att lämmla upp 5-600 pers i grisvärmen där... ja, ingen var väl tvungen - men i sort sett alla ryssar, finnar, italienare och skandinaver klättrade och slet. Endast några franskmän och vitmenade japaner låg och flämtade ner på stranden...
S poppar ut ur ett bröstvärn 137 m ö h på Gramvousa
Redigt goa i huvvet och svettiga kom vi ner igen och hann med ett svenningt textildopp på den lilla, lilla stranden och sedan var det då dags för Balos.... helt OK - men har du varit på Elafonissi, så är Balos klart jämförbar.
Snygga bilder blev det hursom...
Efter drygt två timmar var det dags att åka båt igen. Tillbaka till Kissamos. På vägen hade besättningen fullt krig om vilken musik som skulle snärta upp tillvaron för oss härdade båtturister.
Först blev det 50-talsklassiker... sedan lite lationovåg från 90-talet med Macarena, Mambo nr 5 och sånt.
Det var även ett tredje tema som jag förträngt... men det gör inget.
Att återse den kära Peugeoten och ratta iväg mot Chora Safkion var en befrielse... fattar inte varför jag har så svårt för kollektiva övningar. Sitter säkert kvar sedan militärtiden då fan allt skulle göras i grupp.
De flesta av våra medpassagerare som hade olikfärgade all-inclusiveband på sig steg lydgt in i sina svala turbussar och fick hemtransport till Platanias, eller där i kring...
Vårt slutmål den här dagen var Chora Safkion och Samaria Rooms.... en slutmål värt att vänta på - här hade vi det gott. Skall berätta mer om våra äventyr där i nästa del kring den här resan. I den här takten blir väl det kring 5-6 augusti...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine