Idag fyller min blogg fem år. Det är till att komma ur coltåldern och dags att växa upp. Men ack..
Som tidigare uppflaggat kommer jag att lägga mitt skötebarn i malpåse och inte blogga något mer i år. Inte för att jag skäms... nä, nä
Skälet till min bloggträda är flera. Det handlar mest om att jag skall skriva fortsättningen på "Anfäkta" - och det tar tid. Bloggtid. Jag sitter vid datorn tillräckligt. I jobbet, på fritiden - ja, köttvärlden behöver mig - och jag behöver den mer.
I avvaktan på en eventuell återuppståndelse 2011 rekommenderar jag varmt bloggarna som jag själv följer. De flesta av dem ser du i marginalen till höger.
Låter även David Bowie salutera den här dagen - med en svensk text som jag egenhändigt tillsammans med Googles översättningsverktyg har knåpat ihop... Enjoy!
Knuffar mig fram genom torget här, så många mödrars kinder våta
Nyheten hade just kommit; vi hade fem år kvar att gråta
Nyhetskillen grät och sa; jordens tillstånd suger
Grät så mycket, hans ansikte var blött, så jag visste - han är ingen som ljuger
Jag hörde telefoner, operahus, favoritmelodier
Jag såg pojkar, leksaker, strykjärn och fyrverkerier
Min hjärna ont som ett lager - hade det inget utrymme kvar
Jag var tvungen att klämma in så många saker att lagra allt som jag spar
Och allt det fett-magra människor, och alla höga-kort personer
Och all icke-människor, och alla några-människorna
Jag trodde aldrig jag skulle behöva så många människor
En flicka i min ålder tappa' huvudet och slog några mycket små barn
Om den svarta inte dragit bort henne, hon skulle hackat dem till små, små flarn
En soldat med en bruten arm, stirrar på hjulen på en Cadillac
En polis knäböjde och kysste fötterna på en präst, och en bög spydde upp en sko med hög klack
Jag tror jag såg dig i en glassbar, drack en milkshake, kall och lång
Leende, vinkande - så söt utan tänk
du visste att det var dig jag sjöng om
Och det var kallt och det regnade
så jag kände mig som en skådis
och jag tänkte på mamma, ville tillbaka, det var brådis
Din kropp och ditt lopp, sättet du ringer
Jag kysser dig, du vackra, jag vill se när du springer
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Fem år, det är allt som vi fått
Fem år
Fem år
Fem år
Fem år
But I never wave bye-bye... (Modern Love - oxå Bowie)
lördag, juli 17, 2010
fredag, juli 16, 2010
Vi är mycket oroade...
Jag har gjort en insekt!
... min äldsta dotter och jag.
Efter att igår kväll ha sett "The human centipede (first sequense)" (länken går till Fiffis recension - och jag delar dess åsikt) - tänkte vi lite vidare där i soffan.
Alltså - filmen är obehaglig, men lite tafflig. OK - men jag är mer oroad över hur det är ställt med manusförfattare, skådisar och så... det här är ingen storfilm med en budget på miljontals dollar. Det luktar t o m 70-talsprulle då filmen inleds på en rastplats. Skådisarna kan iofs inte vara så bra - för det måste vara svårt att tacka ja till att vandra omkring med sin mun fastsydd i framförvarandes rövhål. Dessutom gissar jag på att det har varit många omtagningar... Svenska Wiki vet mer.
Något annat vi diskuterade - var det nån symbolik i att två amerikanska tjejer syddes fast vid en manlig asiat? Alltså - nummer ett i kedjan av den mänskliga tusenfotingen (som inte fick munnen fastsydd i någons anus) var japan och talade bara japanska filmen igenom. Det var ju lite dumt eftersom doktor Heiter (jo han hette så) inte förstod japanska.
Funderade på om filmmakarna hade någon idé om att USA nu ligger efter Asien och de få suga i sig resterna av det som Det asiatiska undret skapar. Men, nej - det måste handla om något annat.
Vi undrade också varför japanen brast ut i en vacker filosofisk betraktelse i filmens slutskede.. det var mycket oväntat och var egentligen som ett klipp från en svår cineastrulle av Wong Kar-Wai, eller nåt.
Det fanns två tyska snutar med i filmen. Dom såg i alla fall ut som tyska civilsnutar skall göra; svarta skinnjackor och grått långt hår.
Update: Om man vill skojsa till det, så kan man göra en uppföljare, men då behöver man fler personer.... typ 10-12 stycken - sen sammansätta den som har fri mun längst fram med den som har fri röv längst bak. Så skapar man THE HUMAN DOUGHNUT (ultimate sequense). Där har vi en film jag faktiskt skulle titta på - men inte vilja vara med i
torsdag, juli 15, 2010
Foux du Fafa
Mina töser är hemkomna från Franska Rivierian.
Enligt deras mor har de varit flitigt uppvaktade...
Så här nånting...
För övrigt var det med sorg i hjärtat som Flight of the Conchords sista avsnitt sändes igår. Det är god höjd på samtaliga avsnitt - men säsong 1 (som jag har på köp-DVD) Var grym.
Se fler klipp och videos på Youtube. Sök på "Flight of the Conchords" - eller köp DVD:n.
Just nu finns den på CDon.se för stabila 99:-
Enligt deras mor har de varit flitigt uppvaktade...
Så här nånting...
För övrigt var det med sorg i hjärtat som Flight of the Conchords sista avsnitt sändes igår. Det är god höjd på samtaliga avsnitt - men säsong 1 (som jag har på köp-DVD) Var grym.
Se fler klipp och videos på Youtube. Sök på "Flight of the Conchords" - eller köp DVD:n.
Just nu finns den på CDon.se för stabila 99:-
tisdag, juli 13, 2010
Inte lika mysig som Becks...
Efter en febril genomlyssning av En nästan vanlig man gav jag mig hän åt Grannen av Buthler & Öhrlund.
Den tidigare presentationen som jag anser vara en spoiler av megaformat lockar onekligen till att läsa/lyssna på Grannen.
Dessvärre kommer mina förväntningar på skam. Detta är en bok - som sin intrig till trots går mycket på repeat. Eller - den står och stampar i ett och samma tillstånd hela vägen fram till upplösningen - både i tid, rum och händelseupprepningar.
Du som ännu inte läst En nästan vanlig man - sluta läs här.
Du som tänker läsa Grannen kan också med fördel sluta läsa, men jag skall inte tala om hur boken slutar.
Fullblodspsykot och wackon med fläskkotelettsfrisyr, den makalöst vackre Christopher Silverbielke är tillbaka och nu skall han hämnas.
Tidigare vännen Hans Ecker ligger pyrt till. Han har svikit och försökt döda Christopher. Nu sitter Hans på Kumla och får däng av sina medfångar. Han skall förflyttas. Fångtransporten utsätts för överfall. Två väktare skjuts ihjäl. Hans Ecker fritas - men ändå inte.
Han hamnar i en källare som Christopher gjort iordning på sitt eget speciella sätt. Här kommer Ecker att hållas inspärrad och förnedras under större delen av boken. Det är en återkommande scen.
En annan flitigt förekommande aktivitet är sexlekarna med Hans Eckers fru - Veronica. Det är också nogsamt och frekvent skildrat boken igenom. Deras SMS-trafik, hemliga möten osv.
Nästa tema är grannskapet och den terror som Christopher utsätter flera par ur "verklighetens folk" för. Bara så där på skoj gör han diverse vuxenpojkstreck, skadegörelse, fiffel med post, räkningar m m.
En kvinna retar honom så - sedan hon vägrat släppa till - så att han åker till Mallorca några dagar för att ställa till en scen. Mycket jobb för det, kan tyckas.
Den som är hans primära mål för hämnd - Herbert de Wahl får också sina fiskar varma.
Upplösningen kommer under bokens sista 30-40 sidor och är öppen, bäddar för en fortsättning på något sätt.
Vi får givetvis ta del av poliserna och deras utredning som inte ger så mycket. Det blir lite ketchupeffekt på slutet. Samtidigt kommer en ny polis in i bilden - Linda Schecker. Jag misstänker att hon figurerar även i "Förlåt min vrede".
Sammantaget - boken är lite väl repetiativ och händelsefattig för att motivera närmare 500 sidor. Den kunde tightas ner till 400 och då blivit riktigt bra.
Nu ger jag den tre fiskar - för jag kunde omöjligtvis sluta lyssna - och jag vill veta hur det kommer att gå i nästa bok om Christopher.
Den tidigare presentationen som jag anser vara en spoiler av megaformat lockar onekligen till att läsa/lyssna på Grannen.
Dessvärre kommer mina förväntningar på skam. Detta är en bok - som sin intrig till trots går mycket på repeat. Eller - den står och stampar i ett och samma tillstånd hela vägen fram till upplösningen - både i tid, rum och händelseupprepningar.
Du som ännu inte läst En nästan vanlig man - sluta läs här.
Du som tänker läsa Grannen kan också med fördel sluta läsa, men jag skall inte tala om hur boken slutar.
Fullblodspsykot och wackon med fläskkotelettsfrisyr, den makalöst vackre Christopher Silverbielke är tillbaka och nu skall han hämnas.
Tidigare vännen Hans Ecker ligger pyrt till. Han har svikit och försökt döda Christopher. Nu sitter Hans på Kumla och får däng av sina medfångar. Han skall förflyttas. Fångtransporten utsätts för överfall. Två väktare skjuts ihjäl. Hans Ecker fritas - men ändå inte.
Han hamnar i en källare som Christopher gjort iordning på sitt eget speciella sätt. Här kommer Ecker att hållas inspärrad och förnedras under större delen av boken. Det är en återkommande scen.
En annan flitigt förekommande aktivitet är sexlekarna med Hans Eckers fru - Veronica. Det är också nogsamt och frekvent skildrat boken igenom. Deras SMS-trafik, hemliga möten osv.
Nästa tema är grannskapet och den terror som Christopher utsätter flera par ur "verklighetens folk" för. Bara så där på skoj gör han diverse vuxenpojkstreck, skadegörelse, fiffel med post, räkningar m m.
En kvinna retar honom så - sedan hon vägrat släppa till - så att han åker till Mallorca några dagar för att ställa till en scen. Mycket jobb för det, kan tyckas.
Den som är hans primära mål för hämnd - Herbert de Wahl får också sina fiskar varma.
Upplösningen kommer under bokens sista 30-40 sidor och är öppen, bäddar för en fortsättning på något sätt.
Vi får givetvis ta del av poliserna och deras utredning som inte ger så mycket. Det blir lite ketchupeffekt på slutet. Samtidigt kommer en ny polis in i bilden - Linda Schecker. Jag misstänker att hon figurerar även i "Förlåt min vrede".
Sammantaget - boken är lite väl repetiativ och händelsefattig för att motivera närmare 500 sidor. Den kunde tightas ner till 400 och då blivit riktigt bra.
Nu ger jag den tre fiskar - för jag kunde omöjligtvis sluta lyssna - och jag vill veta hur det kommer att gå i nästa bok om Christopher.
söndag, juli 11, 2010
Littorin, horan och sanningen
Alla vet. Ingen har kunnat undgå - därför ger jag mig inte in på att dra förutsättningarna - men det är viktigt att ge den bild, eller slutsats jag har dragit inför mitt resonemang. Jag kan bli missförstådd, kommer att bli feltolkad ändå.
Den fd prostituerade "Anna" påstår att Sven-Otto under nick-namet "Peter" köpt sex för 2000 kr i hennes bostad. Detta skulle ha skett 2006 - innan Sven-Otto blev minister. Som bevis för detta finns bland annat ett telefonummer i Annas datorbaserade adressbok (förmodligen kopplad till "Peters" hotmailadress) som numera går till en förskola, men tidigare tillhört Sven-Otto.
Är detta bevis för att sexhandel ägt rum? Knappast.
Aftonbladet konfronterar Sven-Otto med de här uppgifterna. Han avgår. I samband med avgången lägger han tonvikten vid sina barn och den pågående vårdnadstivisten samt hur han känner sig förföljd av media.
Det är lätt att veta hur man borde ha gjort om man haft tillgång hela sitt intellekt och inte varit stressad och pressad. Det är tveksamt om Sven-Otto hade det efter tingsrättsförhandling, flyg, åter till Visby osv... men - låt oss anta att "Annas" story bara är luft. Eller - de hade cyberkontakt, men inget mer.
1. Sven-Otto kunde ha avgått - men samtidigt meddelat sin sanning av ställt mot "Annas" uppgifter - även om det inneburit att han sagt; Ja, jag var där. Jag träffade henne. Jag köpte sex för 2 000 kronor. Det hade tagit udden av all vidare publicitet, spekulationer (och den här bloggposten)
Den fd prostituerade "Anna" påstår att Sven-Otto under nick-namet "Peter" köpt sex för 2000 kr i hennes bostad. Detta skulle ha skett 2006 - innan Sven-Otto blev minister. Som bevis för detta finns bland annat ett telefonummer i Annas datorbaserade adressbok (förmodligen kopplad till "Peters" hotmailadress) som numera går till en förskola, men tidigare tillhört Sven-Otto.
Är detta bevis för att sexhandel ägt rum? Knappast.
Aftonbladet konfronterar Sven-Otto med de här uppgifterna. Han avgår. I samband med avgången lägger han tonvikten vid sina barn och den pågående vårdnadstivisten samt hur han känner sig förföljd av media.
Det är lätt att veta hur man borde ha gjort om man haft tillgång hela sitt intellekt och inte varit stressad och pressad. Det är tveksamt om Sven-Otto hade det efter tingsrättsförhandling, flyg, åter till Visby osv... men - låt oss anta att "Annas" story bara är luft. Eller - de hade cyberkontakt, men inget mer.
1. Sven-Otto kunde ha avgått - men samtidigt meddelat sin sanning av ställt mot "Annas" uppgifter - även om det inneburit att han sagt; Ja, jag var där. Jag träffade henne. Jag köpte sex för 2 000 kronor. Det hade tagit udden av all vidare publicitet, spekulationer (och den här bloggposten)
2. Sven-Otto kunde ha setat kvar i okackat bo. Om "Annas" uppgifter är helt gripna ur luften, borde samvetet vara vitt och då brukar sanningen inte vara svår att bära - anklagelser till trots. (typ: ryktet om min död är betydligt överdrivet)
3. Sven-Otto kunde avgått med heder och nämnt sexköpsanklagelserna som huvudsakligt skäl - istället för sina tre barns namn. Jag skulle haft full förståelse för detta också. Att han bara inte orkade ta mer (speciellt om anklagelserna är falska - eller påspädda)
Nu till Aftonbladet. Det är en tidning vars förhållningssätt i väldigt många frågor lämnar mycket övrigt att önska. Det är en tidning vars löp och innehåll påminner om en skiva man köper på Statoil. Eller trycksvärtesufflé som snabbt sjunker ihop då man börjar hugga in på den...
Om det visar sig att Aftonbladet inte har mer att lägga fram än de uppgifter som de hittills publicerats OCH Sven-Otto är helt oskyldig - och han dessutom kan bevisa det (men att bevisa sin oskuld skall man egentligen inte behöva göra) då kan Aftonbladet ligga pyrt till. Hoppas jag. Men de har förmodligen sålt många extra lösnummer och kan skratta hela vägen till banken då de i sammanhanget också indirekt agerat politruker åt såssialdemokraterna genom att misskreditera en mininster och även sittande regering...
Regeringen, ja. Men, alltså... hallå. Det här har Reinfeldt skött med vänster hand, mörkat, eller inte velat veta. Snacka om att skicka ut Sven-Otto i kylan med enkel biljett - på kredit förmodligen.
Vad händer nu: oerhört svårt att sia om - men jag hoppas att Sven-Otto - om han är så oskyldig som han påstår går ut och redogör för sin syn på anklagelserna. Om han köpt sex av "Anna" eller haft en relation, verklig eller cybernetsik - så bör han tala om det också. Om inte annat för att städa upp och ge sitt parti och den regering han tillhört möjligheter att fokusera på annat.
Expressen ger i en artikel bilden av "sanningen bakom". Rent spontant låter den hållbar och logiskt trolig, d v s Sven-Otto har sexchattat, men inte gjort något hembesök. Utifrån detta ter sig regeringens agernade mer förklarligt, men kanske inte särskilt klokt ändå.
Det vore också lämpligt om Aftonbladet blev tydligare i den fakta och den info de besitter. Som det är nu verkar de endast ha konfronterat Sven-Otto med "uppgifter" inte bevis.
Hela storyn stinker och jag har inte sett någon inblandad som hanterat det här på ett vettigt sätt - oavsett vad som är sant, sannolikt, falskt eller spekulationer.
Slutsats: sanningen är alltid bäst - och helst om den kommer innan den står i Aftonbladet.
3. Sven-Otto kunde avgått med heder och nämnt sexköpsanklagelserna som huvudsakligt skäl - istället för sina tre barns namn. Jag skulle haft full förståelse för detta också. Att han bara inte orkade ta mer (speciellt om anklagelserna är falska - eller påspädda)
Nu till Aftonbladet. Det är en tidning vars förhållningssätt i väldigt många frågor lämnar mycket övrigt att önska. Det är en tidning vars löp och innehåll påminner om en skiva man köper på Statoil. Eller trycksvärtesufflé som snabbt sjunker ihop då man börjar hugga in på den...
Om det visar sig att Aftonbladet inte har mer att lägga fram än de uppgifter som de hittills publicerats OCH Sven-Otto är helt oskyldig - och han dessutom kan bevisa det (men att bevisa sin oskuld skall man egentligen inte behöva göra) då kan Aftonbladet ligga pyrt till. Hoppas jag. Men de har förmodligen sålt många extra lösnummer och kan skratta hela vägen till banken då de i sammanhanget också indirekt agerat politruker åt såssialdemokraterna genom att misskreditera en mininster och även sittande regering...
Regeringen, ja. Men, alltså... hallå. Det här har Reinfeldt skött med vänster hand, mörkat, eller inte velat veta. Snacka om att skicka ut Sven-Otto i kylan med enkel biljett - på kredit förmodligen.
Vad händer nu: oerhört svårt att sia om - men jag hoppas att Sven-Otto - om han är så oskyldig som han påstår går ut och redogör för sin syn på anklagelserna. Om han köpt sex av "Anna" eller haft en relation, verklig eller cybernetsik - så bör han tala om det också. Om inte annat för att städa upp och ge sitt parti och den regering han tillhört möjligheter att fokusera på annat.
Expressen ger i en artikel bilden av "sanningen bakom". Rent spontant låter den hållbar och logiskt trolig, d v s Sven-Otto har sexchattat, men inte gjort något hembesök. Utifrån detta ter sig regeringens agernade mer förklarligt, men kanske inte särskilt klokt ändå.
Det vore också lämpligt om Aftonbladet blev tydligare i den fakta och den info de besitter. Som det är nu verkar de endast ha konfronterat Sven-Otto med "uppgifter" inte bevis.
Hela storyn stinker och jag har inte sett någon inblandad som hanterat det här på ett vettigt sätt - oavsett vad som är sant, sannolikt, falskt eller spekulationer.
Slutsats: sanningen är alltid bäst - och helst om den kommer innan den står i Aftonbladet.
Vad tycker du?
En man som jag träffat och gillar högt är Paul Ronge - han tycker så här
Leif GW Persson gör andra kopplingar och det väcker givetvis minnen till liv...
Man kan också anlägga ett oerhört liberalt perspektiv på det hela.. och låta var och en göra det man finner bäst - en skrotad sexköpslag eller inte - men det här handlar mer om vad som är sant/osant än moral/omoral
En man som jag träffat och gillar högt är Paul Ronge - han tycker så här
Leif GW Persson gör andra kopplingar och det väcker givetvis minnen till liv...
Man kan också anlägga ett oerhört liberalt perspektiv på det hela.. och låta var och en göra det man finner bäst - en skrotad sexköpslag eller inte - men det här handlar mer om vad som är sant/osant än moral/omoral
lördag, juli 10, 2010
En nästan vanlig man
Nemo lyssnar bok...
När miljonkonton, sex och kokain inte längre är nog...
Christopher Silfverbielke är stjärnmäklare i Stureplans finansvärld. Beundrad och avundad, men helt känslokall och hänsynslös under den charmfulla ytan. Van att få vad han vill. Och vem han vill. Men miljonerna och framgångarna är inte nog. Han kräver mer, mycket mer. Något nytt, som kan ge honom spänning i livet.
Hans Ecker är Christophers bäste - och kanske ende - vän. På väg att motvilligt dras in i ett seriöst förhållande med Veronica, men inte beredd att släppa det ljuva livet med champagne, brudar och kokain. Johannes Kruut är rikemanssonen som på nåder får vara med i gänget, ivrig att platsa och bra att ha till hands när krognotorna blir för höga.När miljonkonton, champagne, sex och kokain inte längre är nog, går de tre männen över gränsen i sin jakt på spänning och njutning. Med Silfverbielke som manipulerande hjärna ger de sig in i en kriminalitet som trappas upp alltmer och resulterar i mord. Katt-och-råtta-leken mellan kommissarie Jacob Colt och trion blir kicken som Silfverbielke letat efter, beviset på hans överlägsenhet.
Så presenteras boken och jag blev nyfiken efter att ha läst pocketbloggs recension.Det var rätt att bli nyfiken. Efter konvertering till mp3-filer började jag lyssna.
Kapitlen kryssar fram ur både brottslingars, bifigurers och polisernas synvinkel. Många cliffhangers blir det.
En av huvudpersonerna - Christopfer är obehagligt sociopatisk, kall och hänsynslös. Det finns sådana människor. Jag känner igen dragen från människor jag mött och delvis hos mig själv - i vissa stunder - i tankarna ialla fall. Då jag anser att större delen av världen befolkas av idioter. Vad jag saknar är en beskrivning om hur han blivit som han blivit - de yttre uppväxtförhållandena förklarar inte hans psykopati eller antisociala personlighetsstörning… kanske är det en yrkesskada som bidrar till min efterlysning av en bakgrundshistorik.
Litterärt påminner Christopfer om Leif GW Perssons antihjälte Bäckström, då det gäller syn på andra människor - men Christopfer nöjer sig inte med att tänka som Bäckström - han agerar.
Jag blev fångad av boken och ville veta hur det skulle gå - den är mycket spännande. Dessutom är den språkligt skärpt, utan onödiga beskrivningar, metaforer och utfyllnad. Inget tjafs.
Den har dessutom begåvats med goda analyser av samhällstillståndet på flera plan. Boken är alltså oavbrutet spännande, men den del som handlar om ett besök i Berlin hade vunnit på att kortas ner betydligt, då de viktiga händelserna där kunnat skildrats lika rappt och vasst som resten av boken
En stor del av behållningen ligger i Stefan Sauks uppläsning som gör boken till habil radioteater emellanåt. Dialekter och tonfall är träffsäkra - utom göteborgskan en rättstekniker skall prata… den är sån som de som skall säga Götlaborg i tid och otid envisas med att tala.
Det finns en fortsättning på den här boken, som heter Grannen. Det är inte smart att läsa vad den boken handlar om INNAN du läser den här. Den presenteras på ett sätt som gör att du får ett saftigt facit över hur den här boken slutar.
Efter att ha mailat författarna, och fått svar, har jag förstått att de bytte förlag - och att förlaget för den nya boken - Grannen - valde att presentera den boken på det sätt de gjorde. Så fruktansvärt dumt... spolilervarning utfärdas.
Det är tydligen så att en av deras tidigare böcker - Förlåt min vrede - helst skall läsas EFTER Grannen - för att kronlogin skall bli den rätta. Är du med?
OK - det var inte jag - jag har läst presentationen av Grannen - innan jag läste ut En nästan vanlig man. Det gjorde inte sååå mycket ändå - men lite av nerven försvann. Nu lyssnar jag på Grannen - den tar galenskapen till nya dimensioner... återkommer gällande den.
Fyra feta firrar till En nästan vanlig man
onsdag, juli 07, 2010
Rhodos D. I. Y - all exclusive
Att snika sig med på charterplan är egentligen inget jag strävar efter. Alltså - varför hosta upp 5 tuss och bara få en flygstol? Inget transfer, inget hotell, inget välkomstmöte vid poolen och inga käcka utflykter?
"Kan själv". "Vill inte". Och "Näh-äh" trycker starkt på i argumentationen.
Så voffö charteravgång alls?
Det är det ofta så att när älsklingen och jag skall resa - så är antalet avgångsdagar att resa på begränsat. Alternativen är få. Bara att bita ihop och gilla läget. Applådera vid landningen och så vidare. Dessutom begåvades nedresan med en "skön rulle". Farsan av Josef Fares. Say no more.
I år blev det Rhodos som fick nöjet bli utforskat av två soltörstande, frusna och badlängtande själar under två veckor.
Vill vi ha det här?
Elli beach - Rhodos stad
Nä - det vill vi inte….
Vi vill ha detta:
Kalathos beach - nånstans mitt på - med tysktältet uppslaget
Och fick det.
Hur gör man? En schysst bil är en bra början
Gosemumsan vinkar glatt
En snabbguide till Rhodos - all exclusive
Efter att återigen packat för mycket kläder - (jfr förra DIY-inlägget om Kreta) landade vi mitt på dan söndag 20 juni och blev hämtade Kristinas söner. Vi bodde där de tre första nätterna - på "Kristinas rum", alltså. Detta skulle visa sig vara ett lyft på flera sätt - det fanns svenska sängar att sova i - vilket innebar att vi sov på IKEA-Sultan och bäddmadrasser.
Du som varit i Grekland vet att sängnormalitet betyder ett styck resårmadrass med ett tunt lakan på - inget mer. Inga skydd. Inga tunna småmadrasser som mjukgör horisontalläge.
Allvarligt - jag tror att mycket av Greklands kris beror på deras sängstandard. En hel befolkning som ligger på något som ger mig en känsla av "mjuk sten" kan inte vara bra för nationalekonomin. En trött och befolkning jobbar sämre än en utvilad. Åtgärdspaket från EU: bäddmadrasser istället för Eurolån. Tro mig, det kommer hjälpa landet på fötter. För att inte tala om att de hygieniska förutsättningarna gradvis förbättras. Varje hotell och alla dessa sängar... vågar inte tänka på alla DNA-blandningar, kroppsvätskor och annat som bor i dessa resårmadrasser...
Alltnog - Kristina har bott på Rhodos i 30 år och kan ön. Gav ovärderliga tips om platser, stränder och restauranger.
Apropå stränder så har den käre Kapten Barfota en mycket bra guide - och nej - det är inget krav att vara naken - stränderna är bra ändå.
Men - ge gärna Gamla Stan på Rhodos några kvällar. En helt unik miljö. Shoppingen är OK - men alla inkastarna vid restaurangerna som ligger i turistgyttret är påfrestande. Syrahöjande.
Restaurant Lipsi undantaget. Där var det vänligt, gott och fullt med folk.
Basföda - lunch och middag
I Pefki - där vi sedan kom att bo under resten av resan - var det lätt att känna sig snygg. 90% av alla turister var engelsmän. De är som regel inte jättesnygga. De är ofta mycket blekta, föga långsträckta och ser äldre ut än vad de är. Alla män är tatuerade. Deras flickvänner har alltid klänning på kvällarna som sitter konstigt på deras kroppar. De få undantagen som skiljer sig från den bleksskära skaran är chokladöverdragna och toppade med frisyrer med färg av spunnet socker. De påminner om installationer mer än människor på på något vis
I Pefki bodde vi hos Mrs Mika och hennes man Sifis. Så här ser det ut där:
Mrs Mika var precis som Kristina mycket tjänstvillig med resturangtips. Nikolas Restaurant o Taverna var en hit. Samt Artemis. Likaså Dinonysos Restaurant i Lindos (som här bjuder på en 360-virtual tour)
Pefki som var vår bas är ett gott läge - det är 5 km från Lindos. Lindos stad är helgjutet mysigt på kvällarna. Förutom Dionysos kan jag varmt rekommendera Marias Taverna.
Otur i pannan? På Santa Lucia i Rhodos stad kan du äta svenskt
Så till det egentliga syftet med resan - bad, sol och bokläsning. Så glad att både jag och älsklingen av att ligga som strandade valar längs en öde beach och bara vegetera. Göra absolut ingenting... då är det gott att leva.
Vi fann Kalathos beach som det bästa alternativet (ligger mellan mellan Haraki och Lindos) se på Google maps. 5 km lång pebblesstrand med klart vatten och lagom fläktande vindar
Badet på Kalathos beach kryddades av att bonden Kornström transporterade sin fru varje dag kl 16. En nedtuffande traktor med frugan på släpet. Hon skulle bada. Bonden själv slog sig ner på en medhavd stol och väntade till tanten badat klart. Efter 20 minuter avgick detta ekipage lagom stillsamt upp mot bebyggelsen igen. Så mycket mer hände inte på stranden under en dag.
Den serviceinriktade äkta mannen
Vi var även på Tzambika beach lite längre norrut. Sand. Men lite väl många kuk-Greker som lajjade runt i vattenbrynet och kamakade sig. Det är inte stabilt.
Faliraki fick också ett besök - hastigt och osunt var det. Som ett valrossberg med hög människotäthet. Även här snurrades könsdelar moturs i vattenbrynet. Att folk kan vara så osnygga. Ja, inte alla - men det är ju dom man lägger märke till... cocky Greeks..mest.
Pefki var också lämpligt för sunda rörelser. Fyra löpträningspass på mellan 6-11 km blev det. Trots att jag försökte komma upp innan förmiddagshettan satte in - så var det svårt att vakna och känna sig mjuk och spänstig. (Se ovan ang. de grekiska sängarna)
Efter 10 dagar var det dags att åka tillbaka till Rhodos stad....
Den sista natten hamnade vi på Nikis Hotel i ett snyggt rum. Men lampan... pyntad med lô.
I lölampans sken avslutade jag min läsning under resan. Det var trögt att komma igång - så det blev bara fyra volymer - och en ljudbok
Från vänster: Nagelbitande bladvändare, Skitbra thriller, Överreklamerat sömnpiller, skruvad Enquist
That's all...
Sammanfattning - kommer inte åka till Rhodos igen om det inte är en väl liggande restresa som lockar - för Kreta, Korfu och Zakyntos (som är jämförbara i storlek) slår Rhodos - på alla sätt utan gamla stan och Lindos - men det är tveksamt om det är värt en egen resa.
Om du däremot är ute efter att ha allt på krypavstånd - bad, stad, nattliv och parasollstrand - då är Rhodos en charterö för dig...
"Kan själv". "Vill inte". Och "Näh-äh" trycker starkt på i argumentationen.
Så voffö charteravgång alls?
Det är det ofta så att när älsklingen och jag skall resa - så är antalet avgångsdagar att resa på begränsat. Alternativen är få. Bara att bita ihop och gilla läget. Applådera vid landningen och så vidare. Dessutom begåvades nedresan med en "skön rulle". Farsan av Josef Fares. Say no more.
I år blev det Rhodos som fick nöjet bli utforskat av två soltörstande, frusna och badlängtande själar under två veckor.
Vill vi ha det här?
Elli beach - Rhodos stad
Nä - det vill vi inte….
Vi vill ha detta:
Kalathos beach - nånstans mitt på - med tysktältet uppslaget
Och fick det.
Hur gör man? En schysst bil är en bra början
Gosemumsan vinkar glatt
En snabbguide till Rhodos - all exclusive
Efter att återigen packat för mycket kläder - (jfr förra DIY-inlägget om Kreta) landade vi mitt på dan söndag 20 juni och blev hämtade Kristinas söner. Vi bodde där de tre första nätterna - på "Kristinas rum", alltså. Detta skulle visa sig vara ett lyft på flera sätt - det fanns svenska sängar att sova i - vilket innebar att vi sov på IKEA-Sultan och bäddmadrasser.
Du som varit i Grekland vet att sängnormalitet betyder ett styck resårmadrass med ett tunt lakan på - inget mer. Inga skydd. Inga tunna småmadrasser som mjukgör horisontalläge.
Allvarligt - jag tror att mycket av Greklands kris beror på deras sängstandard. En hel befolkning som ligger på något som ger mig en känsla av "mjuk sten" kan inte vara bra för nationalekonomin. En trött och befolkning jobbar sämre än en utvilad. Åtgärdspaket från EU: bäddmadrasser istället för Eurolån. Tro mig, det kommer hjälpa landet på fötter. För att inte tala om att de hygieniska förutsättningarna gradvis förbättras. Varje hotell och alla dessa sängar... vågar inte tänka på alla DNA-blandningar, kroppsvätskor och annat som bor i dessa resårmadrasser...
Alltnog - Kristina har bott på Rhodos i 30 år och kan ön. Gav ovärderliga tips om platser, stränder och restauranger.
Apropå stränder så har den käre Kapten Barfota en mycket bra guide - och nej - det är inget krav att vara naken - stränderna är bra ändå.
Men - ge gärna Gamla Stan på Rhodos några kvällar. En helt unik miljö. Shoppingen är OK - men alla inkastarna vid restaurangerna som ligger i turistgyttret är påfrestande. Syrahöjande.
Restaurant Lipsi undantaget. Där var det vänligt, gott och fullt med folk.
Basföda - lunch och middag
I Pefki - där vi sedan kom att bo under resten av resan - var det lätt att känna sig snygg. 90% av alla turister var engelsmän. De är som regel inte jättesnygga. De är ofta mycket blekta, föga långsträckta och ser äldre ut än vad de är. Alla män är tatuerade. Deras flickvänner har alltid klänning på kvällarna som sitter konstigt på deras kroppar. De få undantagen som skiljer sig från den bleksskära skaran är chokladöverdragna och toppade med frisyrer med färg av spunnet socker. De påminner om installationer mer än människor på på något vis
I Pefki bodde vi hos Mrs Mika och hennes man Sifis. Så här ser det ut där:
Mrs Mika var precis som Kristina mycket tjänstvillig med resturangtips. Nikolas Restaurant o Taverna var en hit. Samt Artemis. Likaså Dinonysos Restaurant i Lindos (som här bjuder på en 360-virtual tour)
Pefki som var vår bas är ett gott läge - det är 5 km från Lindos. Lindos stad är helgjutet mysigt på kvällarna. Förutom Dionysos kan jag varmt rekommendera Marias Taverna.
Otur i pannan? På Santa Lucia i Rhodos stad kan du äta svenskt
Så till det egentliga syftet med resan - bad, sol och bokläsning. Så glad att både jag och älsklingen av att ligga som strandade valar längs en öde beach och bara vegetera. Göra absolut ingenting... då är det gott att leva.
Vi fann Kalathos beach som det bästa alternativet (ligger mellan mellan Haraki och Lindos) se på Google maps. 5 km lång pebblesstrand med klart vatten och lagom fläktande vindar
Badet på Kalathos beach kryddades av att bonden Kornström transporterade sin fru varje dag kl 16. En nedtuffande traktor med frugan på släpet. Hon skulle bada. Bonden själv slog sig ner på en medhavd stol och väntade till tanten badat klart. Efter 20 minuter avgick detta ekipage lagom stillsamt upp mot bebyggelsen igen. Så mycket mer hände inte på stranden under en dag.
Den serviceinriktade äkta mannen
Vi var även på Tzambika beach lite längre norrut. Sand. Men lite väl många kuk-Greker som lajjade runt i vattenbrynet och kamakade sig. Det är inte stabilt.
Faliraki fick också ett besök - hastigt och osunt var det. Som ett valrossberg med hög människotäthet. Även här snurrades könsdelar moturs i vattenbrynet. Att folk kan vara så osnygga. Ja, inte alla - men det är ju dom man lägger märke till... cocky Greeks..mest.
Pefki var också lämpligt för sunda rörelser. Fyra löpträningspass på mellan 6-11 km blev det. Trots att jag försökte komma upp innan förmiddagshettan satte in - så var det svårt att vakna och känna sig mjuk och spänstig. (Se ovan ang. de grekiska sängarna)
Efter 10 dagar var det dags att åka tillbaka till Rhodos stad....
Den sista natten hamnade vi på Nikis Hotel i ett snyggt rum. Men lampan... pyntad med lô.
I lölampans sken avslutade jag min läsning under resan. Det var trögt att komma igång - så det blev bara fyra volymer - och en ljudbok
Från vänster: Nagelbitande bladvändare, Skitbra thriller, Överreklamerat sömnpiller, skruvad Enquist
That's all...
Sammanfattning - kommer inte åka till Rhodos igen om det inte är en väl liggande restresa som lockar - för Kreta, Korfu och Zakyntos (som är jämförbara i storlek) slår Rhodos - på alla sätt utan gamla stan och Lindos - men det är tveksamt om det är värt en egen resa.
Om du däremot är ute efter att ha allt på krypavstånd - bad, stad, nattliv och parasollstrand - då är Rhodos en charterö för dig...
söndag, juli 04, 2010
Sinnesro - eller övertro
Sinnerobönen - den sociopatiska versionen
Med tanke på att jag för tillfället ljudbokslyssnar på "En nästan vanlig man" av Dag Öhrlund & Dan Buthler - samtidigt som jag vandrat omkring i ett spritlandskap på den Rhodonesiska västkusten och inte haft den minsta lust att tuta i mig sponken - de grisskära engelsmännens excesser räcker så gott att se för att jag skall finna sinnesro i mitt eget varande - så kunde min mobilkamera inte låta bli...
Comin' up:
Ett längre blogginlägg om, med och för Rhodos - all exclusive-varianten
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)