I GP läste jag igår om att Västtrafik frångått sin La Coste-attityd (inga öron - stor mun) när det gäller det 500 miljoners-system som hämtats från Down Under... eller below zero i detta fallet.
Systemet skall förenklas och de nuvarande knapparna* kommer att få en annan och mer relevant betydelse samt få inbyggda styrfunktioner för bussen eller spårvagnen.
T = Tryck
V = Växla alt. Vänd
S = Stopp
Å = Åk nu
K = Kör... Ja, men köööör då!
? = Var är vi?
+ = Öka farten
* Hur det fungerar idag kan du läsa om här - och bli något förvirrad. Dagens betydelse av knapparna är:
T = Tilläggsresa (används när man kombinerar både områdesladdning och kontoladdning vid en resa)
V = Vuxen. Används för att tala om hur många vuxna som ska resa med kortet. Tryck så många gånger på knappen som antalet vuxna som ska resa med kortet
S = Skolungdom. Används för att tala om hur många skolungdomar som ska resa med kortet
Å = Ångra. Används om du vill ångra din inmatning vid grupp check in eller ta bort en felaktig check in. Du har en minut på dig att annullera din check in. På fordon utan gul kortläsare kan senaste check in tas bort av föraren inom tio minuter.
K = Klar. Används då du har valt antal resenärer
Efter att du har tryckt på ”Klar” visar du kortet för kortläsaren, och du har då checkat in.
? = Kortfråga (används för att ta reda på vad som finns på kortet)
+ = Flerzonsresa (används vid resa mellan flera zoner med enbart kontoladdning)
Det är inte lätt att vara multiresenär i kollektivtrafiken från helvetet...
fredag, april 30, 2010
torsdag, april 29, 2010
Spotify - 1984-versionen
Nu har Spotify blivit integrerat med Facebook. Allt flyter ihop. Jag kommer att dela spellistor med vänner (verkliga och låtsaskompisar) och kan upptäcka ny musik, skapa cybernetiska blandband och bära med mig musiken överallt.
Spotifyklienten tar också med den musik jag har på datorns hårddisk.
När jag läste om nyheten och gjorde ominstallation for minnet iväg till hösten -84.
På DDR-tiden fanns endast vinyl och kassett. I oktober det året intog jag Vindarnas tempel – ett så kallat befälshotell som låg i utkanten av Kvarns skjutfält. Mellan Borensberg och Tjällmo. Eller i navet som inramas av Motala, Askersund, Finspång och Linköping.
Där – mitt ute i obygden - skulle jag leva och vistas under 8 månader. I skorderande befälsmun gick jargongen att man hade två alternativ för överlevnad; fysdåre eller alkoholist. Jag jobbade då hårt på det senare alternativet, mest på veckosluten.
Uppe på själva Stridsskolan bestod kvällsnöjet av att äta vattenskadad korv med bröd på mässen, sluka två pilsner och en whisky för att sedan återgå till sitt hotellrum utan TV. Jag hade en ghettoblaster och kassetter. Det var det.
Spotifyklienten tar också med den musik jag har på datorns hårddisk.
När jag läste om nyheten och gjorde ominstallation for minnet iväg till hösten -84.
På DDR-tiden fanns endast vinyl och kassett. I oktober det året intog jag Vindarnas tempel – ett så kallat befälshotell som låg i utkanten av Kvarns skjutfält. Mellan Borensberg och Tjällmo. Eller i navet som inramas av Motala, Askersund, Finspång och Linköping.
Där – mitt ute i obygden - skulle jag leva och vistas under 8 månader. I skorderande befälsmun gick jargongen att man hade två alternativ för överlevnad; fysdåre eller alkoholist. Jag jobbade då hårt på det senare alternativet, mest på veckosluten.
Uppe på själva Stridsskolan bestod kvällsnöjet av att äta vattenskadad korv med bröd på mässen, sluka två pilsner och en whisky för att sedan återgå till sitt hotellrum utan TV. Jag hade en ghettoblaster och kassetter. Det var det.
Om jag hade haft Spotify, Facebook och andra sociala medier hade jag säkert skrivit en blogg om grislivet på Kvarn, all oförlöst testosteron som satt i väggarna och all uniformell ångest som infekterade mitt sinne den där hösten.
Ett försök till "Spotify-axelvaddsversionen" gjordes av en kapten som hette Håkan. Av honom kunde man beställa ”månadens band”. Det var en C90-tape med fullversioner av det som låg på Trackslistan och lite annat som spelades i radio eller på disco under den här tiden.
Jag hade också kassett – men gjorde egna tapes med min egna skivsamling som bas. Mest artrock förstås.
Det bästa med de här 8 månaderna var att ett storstilat traktamentskonto sakta med säkert växte till sig och la grunden till fina JBL-högtalare och så småningom... ta-da: CD-spelare. En pjäs som med dagens penningvärde kostade mer än en än hel hemmabioanläggning av OK kvalité.
I övrigt rådde mörker under vinterhalvåret 84/85...
onsdag, april 28, 2010
Önska - och agera
Om du fick chansen att välja helt fritt hur skulle ditt liv då se ut? Ta inte bara in den frågan intellektuellt utan verkligen låt din fantasi sväva iväg med dig. Kanske inte någon mjukstart på det här brevet, men varför inte gå rakt på det väsentliga? För sanningen är ju den att alla skapande processer startar med en önskan om något bättre.
Har du inte kommit på något redan så kanske det kan bero på att en fråga om hela livet är lite väl generell för dig. Så om jag får så skulle jag vilja ledsaga dig in i din hjärnas alla små vrår. Det enklaste och mest effektiva sättet att göra det är att ställa lite riktade frågor till dig:
1. Vad vore något som bara är en fantasi för dig?
Något som är mer som vad du kunde hitta på som din innersta önskan när du var liten. Jag vet inte vad det är för dig, men jag skulle verkligen vilja veta alla former av liv som finns i universum. Eller få förmågan att hela vem som helst från även de värsta av sjukdomar. Inte vet jag, men fundera lite över vad det vore för dig och du är redan en bit på vägen mot att se dig själv mer som en skapare.
2. Vad är något som du faktiskt vill, men som av någon anledning ändå känns omöjligt för dig?
Just nu är det för mig att skriva en bok som inte bara blir en bästsäljare världen över, utan verkligen förändrar människors liv till det bättre på en global nivå. Vad är det för dig?
3. Vad skulle du ändra på i världen om du bara kunde vifta med ett trollspö så skulle det hända? Kanske är det göra slut på hungersnöd, krig eller annat elände? Kanske är det något mer personligt som att du skulle vilja bli mer villkorslöst kärleksfull mot dina närmaste? Inte vet jag, men släpp lös dina tankar helt och hållet och se vad som dyker upp i sinnet.
När du har besvarat dessa frågor, hur känner du dig då? Min erfarenhet är att svaret på den frågan kan vara allt från neutral till ledsen till exalterad. En del är neutrala helt enkelt därför att de trots allt fått fram mål som bara är lite bättre än vad de har nu eller för att de verkligen ser det som omöjligt. Ledsna för att de är säkra på att det aldrig kommer att bli av för dem. Exalterade är det vanligaste för det är kraften i mål när man vågar önska fritt.
Nästa steg är att fundera över vad som behöver hända eller förändras i världen för att det ska kännas möjligt för dig? Vad behöver du göra för att det ska bli av? Låt dessa frågor rulla runt i huvudet tills du lockar fram något som du kan ta tag i och faktiskt göra. Lägg också i detta stadium i processen märke till om du fortfarande är med i spelet. Ger du dig själv en ärlig chans eller har du slutat försöka redan? Häng i lite och inse att det bara är en mental lek som du kan använda dig av för tillfället. Som sämst så har du skapat tro på att framtiden åtminstone kan bli lite bättre. Som bäst kan du börja skapa det som verkat omöjligt för dig. Ingen dålig deal, eller hur?
Det viktigaste med hela nästa bit av skapande processen är: Fråga efter det du vill ha! För att kunna göra det är nästa logiska fråga: ”Vem kan hjälpa mig att få till det här?”. Finns det någon som kan hjälpa mig? Med uppmuntran, kontakter, finansiering, hjälp med ärenden etc.? Ingen av oss klarar saker och ting helt själva. I stort sett alla som klarar ”omöjliga” saker har ett team bakom sig som gör det möjligt. Vilka behöver du ha med på ditt?
Om du följer denna enkla process vågar jag utlova att du kommer att upptäcka att en hel del av det som du gått och burit på i bakhuvudet och som du trott var omöjligt, faktiskt börjar kännas alltmer möjligt. Att det till och med plötsligt kan kännas tämligen ansträngningslöst. För det märkliga är att det är mycket enklare att skapa det du verkligen ärligt vill ha än det du borde vilja ha eller tycker dig måste ha. Så använd den här veckan till att utforska alla dina ”omöjligheter” och upptäck den enorma skaparkraft som legat och väntat på att väckas i ditt inre.
Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se
Har du inte kommit på något redan så kanske det kan bero på att en fråga om hela livet är lite väl generell för dig. Så om jag får så skulle jag vilja ledsaga dig in i din hjärnas alla små vrår. Det enklaste och mest effektiva sättet att göra det är att ställa lite riktade frågor till dig:
1. Vad vore något som bara är en fantasi för dig?
Något som är mer som vad du kunde hitta på som din innersta önskan när du var liten. Jag vet inte vad det är för dig, men jag skulle verkligen vilja veta alla former av liv som finns i universum. Eller få förmågan att hela vem som helst från även de värsta av sjukdomar. Inte vet jag, men fundera lite över vad det vore för dig och du är redan en bit på vägen mot att se dig själv mer som en skapare.
2. Vad är något som du faktiskt vill, men som av någon anledning ändå känns omöjligt för dig?
Just nu är det för mig att skriva en bok som inte bara blir en bästsäljare världen över, utan verkligen förändrar människors liv till det bättre på en global nivå. Vad är det för dig?
3. Vad skulle du ändra på i världen om du bara kunde vifta med ett trollspö så skulle det hända? Kanske är det göra slut på hungersnöd, krig eller annat elände? Kanske är det något mer personligt som att du skulle vilja bli mer villkorslöst kärleksfull mot dina närmaste? Inte vet jag, men släpp lös dina tankar helt och hållet och se vad som dyker upp i sinnet.
När du har besvarat dessa frågor, hur känner du dig då? Min erfarenhet är att svaret på den frågan kan vara allt från neutral till ledsen till exalterad. En del är neutrala helt enkelt därför att de trots allt fått fram mål som bara är lite bättre än vad de har nu eller för att de verkligen ser det som omöjligt. Ledsna för att de är säkra på att det aldrig kommer att bli av för dem. Exalterade är det vanligaste för det är kraften i mål när man vågar önska fritt.
Nästa steg är att fundera över vad som behöver hända eller förändras i världen för att det ska kännas möjligt för dig? Vad behöver du göra för att det ska bli av? Låt dessa frågor rulla runt i huvudet tills du lockar fram något som du kan ta tag i och faktiskt göra. Lägg också i detta stadium i processen märke till om du fortfarande är med i spelet. Ger du dig själv en ärlig chans eller har du slutat försöka redan? Häng i lite och inse att det bara är en mental lek som du kan använda dig av för tillfället. Som sämst så har du skapat tro på att framtiden åtminstone kan bli lite bättre. Som bäst kan du börja skapa det som verkat omöjligt för dig. Ingen dålig deal, eller hur?
Det viktigaste med hela nästa bit av skapande processen är: Fråga efter det du vill ha! För att kunna göra det är nästa logiska fråga: ”Vem kan hjälpa mig att få till det här?”. Finns det någon som kan hjälpa mig? Med uppmuntran, kontakter, finansiering, hjälp med ärenden etc.? Ingen av oss klarar saker och ting helt själva. I stort sett alla som klarar ”omöjliga” saker har ett team bakom sig som gör det möjligt. Vilka behöver du ha med på ditt?
Om du följer denna enkla process vågar jag utlova att du kommer att upptäcka att en hel del av det som du gått och burit på i bakhuvudet och som du trott var omöjligt, faktiskt börjar kännas alltmer möjligt. Att det till och med plötsligt kan kännas tämligen ansträngningslöst. För det märkliga är att det är mycket enklare att skapa det du verkligen ärligt vill ha än det du borde vilja ha eller tycker dig måste ha. Så använd den här veckan till att utforska alla dina ”omöjligheter” och upptäck den enorma skaparkraft som legat och väntat på att väckas i ditt inre.
Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se
måndag, april 26, 2010
Marathon - 6 veckor kvar
Tyska saker för bättre fötter
Det är skit med lilltån. En blåsa som blev en förhårdnad och nu smärtar o trilskas i min jakt mot Göteborgsvarv och Stockholm Marathon. Så här kan vi inte ha det...
Med raska steg och en punktvis smärta åt högra fotflanken till gick jag till Scholl på Kungsgatan. Har du inte varit där - så är väggen till höger ett underverk av gadgets för fötterna. Det är inte värt att nämna det som eventuellt saknas. Fick med mig två produketer efter att två damer nogsamt synat och "ack-ack-ackat" sig över min tå.
Den lilla tåskyddstuben har jag klippt till och använde under gårdagens långpass. Det känns som att dra på en död men vrängd snigel över tån. Tingesten till höger, som ser ut som ett strykjärn jag stulit från herr Mullvad, har jag inte behövt använda ännu.
Gårdagens långpass blev nu en ren njutning för mina fötter - tack Scholl och den innovativt tyska fotvårdskulturen som funnit på rätt sak för rätt tillfälle. Gott!
Passet som graf och i siffror:
Sträcka: 27 km
Snittfart: 6:04
Snittpuls: 148
Maxpuls: 165
Kaloriförbrukning: 2300 (en fett grym kebabpizza)
Lättare vecka. 38 km på 4 pass, med långpassvila på helgen! Det är jag tacksam för. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
fredag, april 23, 2010
Annonsens
Efter gårdagens mer djuplodande kring moral, otrohet och beroende gör jag helg.... och återkommer med fortsättningen under nästa vecka.
..men förmodligen svarar han inte på annonsen. Han ligger så det räcker ändå.
torsdag, april 22, 2010
Casanovas kvinna - beroende eller moral
Det blir dåligt läst numera. Men jag köper böcker. Samlar på hög. En egenhet som går emot mina principer där frigörelsen från tingen är en ständig kamp.
Nyfikenheten driver mig. Nyfikenheten på andra människor. Därav en försvarlig mängd biografier som står på vänt i bokhyllan.
Förra veckan läste jag en självbiografi med ett ämne som ligger mig nära. Det är en bok som jag varmt kan rekommendera. Om du irriteras av otrohet och partners som stannar finns det ett ännu starkare skäl att läsa den. I bästa fall kommer du inse att det här är komlicerat. I sämsta fall kommer du bli ännu mer irriterad. Men det kommer att väcka känslor hos dig. Böcker som väcker känslor är som regel bra böcker.
”Casanovas kvinna” är skriven av Åsa Hellberg. Jag hade inte hört talas om henne eller boken förrän jag så den recenserad i pocketblogg.se.
Nu vet jag mer. Och drabbades smärtsamt under läsningen hur jag dömt Tiger Woods och andra män/kvinnor som lever i dysfunktioner. Eller i relationer som är ett slags hittepå. Där närhet och ansvar skrämmer. Skapar frustration och ångest. Där pysventilen är ett ansiktlöst sex genom cyber, krogragg, horeri, telefon, jagande efter gifta män/kvinnor osv.
Att moralisera kring detta är en meningslös uppgift.
Vår syn på otrohet, eller den som sviker och bedrar, är generellt fördömande. Det är dåliga och karaktärssvaga människor som ägnar sig åt sånt. Kvinnor som nästlar sig in och förstör en fin, välpolerad kärnfamilj. Eller den loafersslipprige slipsmannen på affärsresa som vet att hotellbaren alltid har någon köttig godsak att plocka med upp på rummet. Kanske en liten svart bok med en sida för varje ort där han genom åren skvätt sin flyghavre mellan vita, blanka Berendsenlakan.
Visst kan det vara så. Klart att det finns män och kvinnor som ägnar sig åt detta helt skrupelfritt och tycker att de är värda det. Kanske till och med det stora flertalet.
Och så finns det de som lider. Som försöker låta bli, men som inte kan hejda sig. De som trots oönskade konsekvenser fortsätter med dysfunktionella beteenden kopplat till relationer och sex.
Om vi återvänder till Tiger Woods ett ögonblick. Vilken grupp skall han placeras i? Det kan vi inte veta.
Det vi vet och som han berättat själv är att han har tagit behandling för att komma till rätta med ett beteende som han anser ha skadat honom och gett oönskade konsekvenser. Här kan det vara lätt att raljera om att en oönskad konsekvens var att få et järntrea vevad genom bilrutan och bli avslöjad… men det kan också ha känts som en befrielse. Vi vet inte.
Åsa Hellberg har skrivit om detta på Newsmill. Läsvärt.
Dysberoendekliniken förklara mycket lättfattligt hur sexuellt dysberoende fungerar på denna sida.
De förklarar också vad de INTE tror;
"Vi tror inte att sexuellt dysberoende beror på att en del människor är syndigare än andra, har sämre karaktär, är moraliskt svagare eller har en inneboende ondska. Vi tror inte heller att det handlar om att ha ”fel” läggning. Att till exempel vara i en homosexuell relation är inte att vara sexuellt dysberoende. Att ha sexuella relationer – långvariga eller kortvariga – tillsammans med människor av samma kön är inte ett symptom på sexuellt dysberoende. Vi tror inte att sexuellt dysberoende är ett symptom på psykiskt störning/sjukdom och inte heller ett tecken på dåliga relationer."
Hur det kommer sig att jag ganska enkelt köper den här formen av beroende är givetvis självidentifikation.
Jag känner så väl igen perioder av mitt liv då själva jagandet, datingen och bekräftelsen var en stark drivkraft. Jag sökte inte en relation. Jag sökte ett sätt att dämpa min ångest, ensamhet och frustration. Till mig själv sa jag att jag sökte min drömkvinna. Det var ett stort självbedrägeri. Jag ville dämpa min ånget och gynna mitt ego.
Alkoholen fanns ofta med. Ibland tog den över och det blev riktigt, riktigt dumt.
När allt var över och helgen förbi försökte jag känna efter... tomheten växte.
I och med min resa mot ett tillfrisknande - efter 28-dagarsbehandlingen försökte jag minnas rådet; "Behåll byxorna på det första nyktra året".
Då var motivet att känslorna är det vi dricker på och häftig förälskelse eller motsatsen - att bli sviken och lämnad - kan vara det som utlöser vägen mot återfallet.
Nu vill jag gärna tillföra; Det kan också bli det som ersätter alkoholen. Beroendet är kvar, alkoholen är bara utbytt mot en annan ångestdämpare. Det kunde blivit mat, socker, spel, arbete eller träning. Nu - för min del började jakten på nätet igen. Lite försiktigare, lite nättare - men bakom min rygg stod en jävel och bara väntade...
To be continued.....
måndag, april 19, 2010
Marathon - 7 veckor kvar
Då - halvklädd löpare - nederdelen skvallrar om Svennebananattityd (Koh Chang 2006)
Årslängsta igår - 25 km lungt långpass .Upplägg - 3 varv på Skatås grusåtta + en knapp 2 kilometersutflykt på ett sidospår för att få till det.
Skatås grusåtta är inte 8 km, om du nu trodde det. Den mäter prick 7 777 meter. Därav många fina resultat i tron att det är 8.
Passet i siffror:
Tid: 2.30
Sträcka: 25 km
Snittfart: 6 min/km
Snittpuls: 152
Maxpuls: 167
Kaloriförbrukning: 2 153
Känsla i kroppen efter loppet: "Jag tar ett varv till om jag får lite mat först"
Under passet drack jag bara vatten och försökte hålla farten och pulsen nere för att fettförbränna så mycket som möjligt och bygga mitokondrier. De är cellens "bränslestavar" som omvandlar det vi äter till energi. Dessa små rackare mår tydligen bra av att lära sig att omvandla fett till bränsle genom låååånga pass.
Typiskt nog gick tävlingen Gothenburg Cross Country av stapeln uppe på det blåsiga Skatås. Att rulta fram och strutta grus i maklig fart - och möta Mustafa Mohammed som kommer susande som en hind, ute på en lätt uppvärmning är bra för mitt psyke. Att förstå att alla inte kan vara bäst - men att alla kan må bra av att röra på sig. Utifrån sina förutsättningar. Självklart vann han. Men alla som rör sig är vinnare. Var och en på sitt sätt.
Nu tuffar jag vidare. Hoppas på forstatt god hälsa och skadefrihet. Idag för ett år sedan var det mest skit med Nemo.
I övrigt under veckan? Jotack. Har gått med i den förnämliga communityn jogg.se
Gör det du med - så kan vi jämföra pass, skav, flås och ligament med varandra. Tipsa om bra rundor och tramsa om löpning på ett otvunget sätt.
En tuff vecka igen, med hela 56 km på 4 pass om du får in all träning. Lyssna på kroppens signaler, visst är det en viktig period nu med knappa 7 veckor kvar till loppet, men det är bättre att avstå något pass nu än att bli skadad eller för sliten. Företrädesvis tar de som känner av all träning (att det blir för mycket) bort lördagspasset (vilar) och lägger in löpskolningen i samband med torsdagspasset istället. Fokus blir att verkligen genomföra det nu riktigt långa långpasset. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
| ||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||
|
lördag, april 17, 2010
onsdag, april 14, 2010
måndag, april 12, 2010
Marathon - 8 veckor kvar
Gött humör - men så lämnar jag också Hisingen...
I lördags var jag med på en löprunda - tillsammans med andra. Mycket olikt mig. Som medlem i famösa Lonesome Runners håller jag mig helst för mig själv.
Några killar har dock haft den goda smaken att göra en tradition av att löpa premiärbanan för Göteborgsvarvet, så den gick 1980. Start och mål Heden. GT skrev om det i fredags
Kurvan visar hur det var - men ändå inte. De små topparna beror på att mitt pulsband och min kropp inte var i riktigt god kontakt med varandra. Mestadels låg pulsen på 135-145.
Nu - kommande vecka är det dags för behagliga 5 mil - varav hälften på söndag. Veckopassen är dels ett intervallpass (som är så rörigt att jag behöver fusklapp i terrängen) samt en nice och lätt distanslöpning.
Runt 51km inkl bra kvalitépass. Så åter igen en lite tuffare vecka. Hoppas allt känns fortsatt bra, och ta det "lagom" på intervallpasset och på löpskolningen som ligger dagen innan långpasset för att ge lite "springa långpass med något urspänstade ben"... Viktigt är att dom du känner dig sliten på söndagen, kör du långpasset riktigt lugnt och är ute "kortare angivna tiden" och skippar km tänket. (Kan även korta ner den tiden något, men försök hålla igång över 2 timmar ialla fall; lägg in gång!) Det kommer fler träningsveckor, och kontinuiteten är viktigare än att du i detta skede går över gränsen och blir för sliten. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
lördag, april 10, 2010
Katoliker - kan det bli nån' ordning?
Stephen Fry står i en talarstol och under 20 minuter mosar han en religion vars styrmedel, maktstrukturer och oförmåga att få ordning på sin moralitet.
Om det vore så att jag var medlem eller anhängare i en slik organisation hoppas jag att min klarsyn skulle få mig att lämna. Efter att tagit del av Fry's uppgörelse kring pedofili, ondska, sexualsyn... jag skulle lämna omgående.
The Intelligence² Debate - Stephen Fry (Unedited)
Uploaded by Xrunner17. - Full seasons and entire episodes online.
Som sagt - 20 minuter. Väl värda att lyssna på. Wildenstam, Anjo och Trettioplus anser sammanlunda
Om det vore så att jag var medlem eller anhängare i en slik organisation hoppas jag att min klarsyn skulle få mig att lämna. Efter att tagit del av Fry's uppgörelse kring pedofili, ondska, sexualsyn... jag skulle lämna omgående.
The Intelligence² Debate - Stephen Fry (Unedited)
Uploaded by Xrunner17. - Full seasons and entire episodes online.
Som sagt - 20 minuter. Väl värda att lyssna på. Wildenstam, Anjo och Trettioplus anser sammanlunda
fredag, april 09, 2010
Att se saker - efteråt
För några dagar sen fick jag en kommentar:
Tack för det du skriver - framför allt ang alkoholism. Det ger mig många bra insikter och tänk kring detta. Och bra "argument"... Försöker just avsluta en relation pga detta - med en person som inte har insikten - jag känner mig rätt maktlös och vet inte riktigt hur hantera. Det finns inget annat än att lämna relationen som sådan, men frågan är "vad kan jag göra"? Det är ju en person jag bryr mig om och älskar... Måste även hitta mina lösningar i detta.
Ville egentligen säga Tack för din blogg... som är ett stöd för mig i mitt tänk....
Allt gott!
Sånt här får mig mjuk och soft. Blödig, dårå..
Att bloggen kan vara ett stöd för andra är gott. Att få ta del av andras maktlöshet kan vara ett stöd det också - jag är inte ensam i detta.
Just relationsprobelmatiken som den anonyma kommentaren beskriver är skruvat svår. Och ändå så enkel.
Men - det enkla ser jag först efteråt. Inte när jag är mitt i.
Att lämna en person man älskar - för att denne skadar sig själv och sin omgivning med sitt beroende, det är att hjälpa till. Det är att ta ansvar för sig själv. För sig själv. För sig själv....
Inte sällan väcker det den beroende. Tänker bland annat på vad Per Holknekt sa i programserien "Kysst av Spriten;
- Hade det inte varit för att jag haft en såpass stark fru då, som slängde ut mig på gatan, då hade jag förmodligen inte levt idag.
Tack för det du skriver - framför allt ang alkoholism. Det ger mig många bra insikter och tänk kring detta. Och bra "argument"... Försöker just avsluta en relation pga detta - med en person som inte har insikten - jag känner mig rätt maktlös och vet inte riktigt hur hantera. Det finns inget annat än att lämna relationen som sådan, men frågan är "vad kan jag göra"? Det är ju en person jag bryr mig om och älskar... Måste även hitta mina lösningar i detta.
Ville egentligen säga Tack för din blogg... som är ett stöd för mig i mitt tänk....
Allt gott!
Sånt här får mig mjuk och soft. Blödig, dårå..
Att bloggen kan vara ett stöd för andra är gott. Att få ta del av andras maktlöshet kan vara ett stöd det också - jag är inte ensam i detta.
Just relationsprobelmatiken som den anonyma kommentaren beskriver är skruvat svår. Och ändå så enkel.
Men - det enkla ser jag först efteråt. Inte när jag är mitt i.
Att lämna en person man älskar - för att denne skadar sig själv och sin omgivning med sitt beroende, det är att hjälpa till. Det är att ta ansvar för sig själv. För sig själv. För sig själv....
Inte sällan väcker det den beroende. Tänker bland annat på vad Per Holknekt sa i programserien "Kysst av Spriten;
- Hade det inte varit för att jag haft en såpass stark fru då, som slängde ut mig på gatan, då hade jag förmodligen inte levt idag.
onsdag, april 07, 2010
Heja Benny!
Sprit tar fort så jävla slut... visst? Benny gårt hårt åt TV 4. Med rätta.
Har skrivit om hans bok förut - och om alkoholrelationen. Läs gärna igen. Och titta på klippet med Benny. 12 minuter klarsyn. Oöverträffat.
Har skrivit om hans bok förut - och om alkoholrelationen. Läs gärna igen. Och titta på klippet med Benny. 12 minuter klarsyn. Oöverträffat.
måndag, april 05, 2010
Marathon - 9 veckor kvar
Igår var det långpass - 24 km längs Säröbanan i 6:00-tempo. Kändes förvånansvärt piggt och stadigt i benen. Medelpulsen 144 vilket då enligt föregående veckas laktattest är i nivå med min aeroba tröskel -dvs där min fettförbränning är som mest aktiv. Kurvan visar hur det flöt på...
Göteborgsvarvet är för dörren och på GP.se hittade jag den här frågesporten.
Nu: dags för en vecka med tre pass... men söndagspasset blir på lördag och utan fartökning - på gund av detta - GBG-varets ursprungsbana från 1980
Göteborgsvarvet är för dörren och på GP.se hittade jag den här frågesporten.
Nu: dags för en vecka med tre pass... men söndagspasset blir på lördag och utan fartökning - på gund av detta - GBG-varets ursprungsbana från 1980
35 km på 3 pass. Vi pulserar ner till en lite lättare vecka, som är bra att följa även om du är "pigg" för sen följer en lite tuffare period. Dock inte "hellugnt", utan vi fortsätter med långbacken och på långpasset kan du om allt känns bra lägga in en fartökning. (skippa denna, om du inte känner dig pigg/sugen, då kör du lugnt hela passet) | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
söndag, april 04, 2010
Saker som inte är lika
På Twitter förekommer en så kallad hashtag om saker som inte är lika.
Den tilltalar min humor. Min humor kanske inte tilltalar dig, men det gör inget.
Några exempel på saker-som-inte-är-lika:
Pokulera och kopulera
kebabhak och kakbak
Vörtbröd och vårtgård
Rena rama haren och Hare rama
Patrik låg upplöst och Patrik lågupplöst
Öl berusar och Ale stenar
Carpe diem och crap in denim
Egna förslag?
lördag, april 03, 2010
Pride & Joy
Yngre o äldre dotter - 17 juli 2009 Foto: Nemo
Sällan skriver eller nämner jag något kring mina döttrar på bloggen.
Kanske för att de inte bett om det.
Kanske för att jag vill hålla dem utanför.
Nu gör jag ett undantag. Dom är världens bästa döttrar. (Såklart)
E fyller 17 år idag. I torsdags satte jag mitt kontrollbehov på spel. Pantsatte hela förtroendekapitalet och lämnade våningen i händerna på 30 festsugna ungdomar i åldern 16-19 år. Ansvarig; E.
Det kan väl bara gå på ett sätt? Kaos, polis, spillda vätskor, chokladklet i soffan, vansinniga grannar, total urballning osv... icke.
Kl 1.53 fick jag ett SMS: "hej, alla har dragit nu så allt är lugnt :) lite att städa bara men vi fixar det ."
Vackert. Det är såna SMS som värmer.
Igår förmiddags återvänder jag och finner;
En trasig blomkruka och en gammal förstärkare som gett upp. Mitt sedan länge halvpajade handfat vars infästning segat betänkligt under lång tid gav med sig under partyt och hänger nu lite mer än vad som är lämpligt. Man kan säga att förstärkaren och handfatet fick den fest de förtjänade för att slockna av. Gott så. Dessutom har någon tyckt att mina tomater, en vitlök och en bit ingefära tog sig bättre ut i bakgårdens rabatter fyra trappor ner än att bli kvar i sina korgar vit köksfönstret.
Nu har E bara ett år kvar innan hon är myndig. Hon har skaffat sig ett fast jobb på McDonalds och vill jobba 8-12 timmar per vecka för att bunkra pengar. Hon har insett detta Och det är jag mycket glad för. Hon vill ha hjälp med att förstå och komma igång med en aktiedepå. Klokt.
Min yngre dotter - M - är 15 snart och har på något sätt som jag inte riktigt förstår ännu blivit med castad och insatt som en av huvudrollerna i en barn- o ungdomsserie som kommer att visas i SVT. Hårt jobb 3-4 dagar i veckan maj-september.
Väl medveten om att jag bara har dem till låns under ett par år till så hoppas jag vi får fortsätta att trivas ihop. Skratta, resa, käbbla och bara vara under samma tak - veta att vi tänker på varandra.
Jag kallar dem ibland mina levande skyddsänglar... de har på ett mycket starkt sätt motiverat min resa från lalligt alkad till den man jag är idag.
All kärlek... ni är med mig, vartän jag reser.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)