Att ge - och att få tillbaka

Det är gott med respons.

Fick idag ett mail som värmer så innerligt gott i hjärtat;


Hej,

Jag ville bara skicka ett mejl för att tacka.
Att du lade ut boken som PDF att läsa gjorde antagligen att jag läste den. Jag tror inte det hade blivit av att beställa.
Den gjorde ett otroligt intryck på mig, jag kände igen mig själv i så mycket. Jag grät flera gånger...

Jag har själv funderat mycket på att gå till ett AA-möte men hålls tillbaka av rädsla och skam.
Jag bor på en ganska liten ort och skräms av det faktum att någon skulle känna igen mig...
Men som sagt, din bok fick mig att känna hopp om livet och det betyder mycket, Tack.

Jag svarade givetvis och gav några förslag på hur man kan gå tillväga för att ta sig till ett AA-möte trots sina rädslor och att de som sitter där på sina möten varken är rädda eller skäms. Det har skämts färdigt...


Vad skulle du gett för råd till mailskrivaren?

Terrorns ansikte - Norge vs Arabvärlden

I fredags eftermiddag satt jag och bräkte på jobbet om att jag skulle ha en god kväll - bara för mig själv.
Sitta och fisa i soffan, kolla friidrott och Nilecity. Kanske en dålig 80-talsfilm.

Istället satt jag hukande över laptopen, sneglade på NRK och följde ett osannolikt drama som jag där och då endast var förmögen att försöka förstå och ta in... det gick inget vidare.

 

På lördagen började vansinnesdådet sjunka in och samtidigt började olika läger; västerytter, sverigedemokrater, terrorexperter, humanister, kristna...blandningar av alla dessa - ja  till och med en av västvärldens största foliehattar - David Icke - göra gällande att Breiviks illdåd hade sin förklaring i den och den -ismen eller ideologin.

Jag blir så trött på sånt skitsnack. Jag kan förstå behovet av att söka förklaringar på att det ena leder tll det andra - men att t ex att det är kristendomen som närt och fått Breiviks hat att gro är att dra det en smula för långt.

En annan debattör skärskådar andra exempel på hur korten bladas ihop då någon form av -ism eller lära skall ligga till grund för någons beteende. Bra skrivet.

Det bästa jag hört och en av de få som lycktas fånga upp vad det här handlar om är Robert Ashberg.

Hörde honom nyss på Rapport där han sa; "...det som står i hans manifest är inget nytt. Det här sättet att uttrycka sig spänner över ett stort antal människor på nätet och även bland riksdagsledamöter. Det är när man börjar göra skillnad på folk och folk, grupperar och buntar ihop...det är så man skapar grogrund för såna här massmord och på sikt även folkmord."



Kan inte sägas bättre... så till alla er som söker förklaringar i att traditionellt kristna, frimurare och nationalromantiker är potentiella hot - ni är inte ett dugg bättre än Jimmie Åkesson som menar att alla muslimer i sig är potentiella hot.


Det jag finner mest trösterikt i den här ofattbara tragedin är Norges sätt att ta hand om sig. Det politiska ledarskapet är outstanding, norrmännen framstår som värdiga överlag. De agerar precis så som terroristen/massmördaren/galningen INTE vill... fortsätt gärna på det viset. Mina tankar går till vännerna på andra sidan kölen.

Balos - resan fortsätter

Balos är snoppen som sticker ut längst bort till vänster på Kreta. Sedan flera år har vi sett bilder och hört om de fantastiska stränderna som finns uppe i toppen av nordvästra delen av ön.

Det finns en väg på kartan och på Google Earth kan man se något som påminner om väg. Om Flisvos biluthyrning haft bandvagnar i sin hyrpark kunde det vart ett alternativ, men de har de inte. Vi satt i vår Peugeot 207 och inväntade turistångesten. På Kalimeras forum har den här platsen och sättet att ta sig dit diskuterats flitigt.

Turistångest, my way, består i tvånget att umgås med människor som jag inte bett om att få träffa. Jag är med på transporter som sådana - flyg t ex. Det vore osunt att kräva egen kärra bara för att odla mina principer. Jag kan också tänka mig att dela taxi med några randoms som skall åt samma håll...ja, lite så.

Att åka på en temaresa i buss mot norra Italien finns inte. Inte heller charteräventyr som innebär att man blir framföst och lallad med som värsta vuxendagiset.

Nu stod vi inför ett mellanting; dagstur med Gramvousa - det är den största båten som går upp mot lagunen.

Efter ombordstigning och snar utläggning drog båten iväg utmed den karga kusten

Första stoppet var inte Balos, utan Gramvousa. Det är en liten plutt-ö med resterna av ett venetianskt fort.
Det var en mäktig stigning från havsnivån och upp till toppen. Väl där kunde man se långt. Det är bra att kunna se långt, men  jag förstod inte riktigt nyttan med att lämmla upp 5-600 pers i grisvärmen där... ja, ingen var väl tvungen - men i sort sett alla ryssar, finnar, italienare och skandinaver klättrade och slet. Endast några franskmän och vitmenade japaner låg och flämtade ner på stranden...

S poppar ut ur ett bröstvärn 137 m ö h på Gramvousa 

Redigt goa i huvvet och svettiga kom vi ner igen och hann med ett svenningt textildopp på den lilla, lilla stranden och sedan var det då dags för Balos.... helt OK - men har du varit på Elafonissi, så är Balos klart jämförbar.

Snygga bilder blev det hursom...

Efter drygt två timmar var det dags att åka båt igen. Tillbaka till Kissamos. På vägen hade besättningen fullt krig om vilken musik som skulle snärta upp tillvaron för oss härdade båtturister.
Först blev det 50-talsklassiker... sedan lite lationovåg från 90-talet med Macarena, Mambo nr 5 och sånt.
Det var även ett tredje tema som jag förträngt... men det gör inget.

Att återse den kära Peugeoten och ratta iväg mot Chora Safkion var en befrielse... fattar inte varför jag har så svårt för kollektiva övningar. Sitter säkert kvar sedan militärtiden då fan allt skulle göras i grupp.
De flesta av våra medpassagerare som hade olikfärgade all-inclusiveband på sig steg lydgt in i sina svala turbussar och fick hemtransport till Platanias, eller där i kring...

Vårt slutmål den här dagen var Chora Safkion  och Samaria Rooms.... en slutmål värt att vänta på - här hade vi det gott. Skall berätta mer om våra äventyr där i nästa del kring den här resan. I den här takten blir väl det kring 5-6 augusti...

Rum 21 på Samaria Rooms - klart värd utsikt

Hej till 6-åringen!

Hej bloggen!

Grattis på sexårsdagen... jag sköter inte om dig nå vidare, trots att du är i förskoleåldern.

Jag skall försöka bättra mig... snart.

Hav tålamod med mig...

Grekland rör sig

I väntan på att mina händer skall vakna till liv och lärkvingssmattra över laptopen - leverera några reseminnen bjussar jag på bildspelsvideo så länge.

Vi behöver ge bort det vi har fått för att kunna behålla det....

Du som följer den här bloggen har säkert noterat att jag gett ut en bok för snart två år sedan.

Det har gett mig otroligt  fin respons och feedback. Relationer har skapats, goda samtal har förts och jag vet med säkerhet att boken hjälpt åtminstone en människa framåt i sin resa mot ett bättre varande i förhållande till alkohol.

Inom tolvstegsrörelsen talas ofta i samband med det tolfte steget att vi måste ge bort det vi har fått för att kunna behålla det - och det syftar då på nykterheten i sig.


Jag spinner vidare på detta och lägger nu ut min bok i e-version för gratis nedladdning.


Du hittar boken här - i högerspalten.  Passa gärna på att donera då jag fördelar alla inkomna medel lika till Ersta Diakoni i Stockholm och Räddningsmissionen i Göteborg. Donationerna riktar sig endast till arbete med utsatta barn vars föräldrar lever i aktivt beroende.

Vad jag förstått så fungerar e-boken i pdf-format alldeles utmärkt att läsa på iPad eller annan läsplatta.

Jag önskar dig god läsning och en fortsatt fin sommar....

Komna till Kreta

Den första delen av vår resa skulle gå i igenkänningens tecken. Vi ville ogärna hamna i samma bekvämlighetslimbo som skedde förra resan till Kreta 2008. Då låg vi bara och vältrade oss i vattenbrynen kring Paleochora under två veckor. Vår hyrbil med alla fria mil fick inte jobba nåt vidare.

Så S – som för året var researkitekt la upp en resplan i stil med; 4 dagar Paleochora – 1 dag Balos, 2 dagar Chora Safkion-Loutro, 1 dag Almirida och Langley Resort.

Så långt Kreta.

Därefter Karpathos och Rhodos – mer om det i kommande bloggposter.

Resan gick från Köpenhamn med danskt lågprisflyg; Cimber. Dom skötte sig och det gjorde också Flisvos Biluthyrning som mötte upp på Chanias flygplats. Nja… kontokort tog de inte emot. Ett fenomen som vi fick erfara mer och mer under resan. Kan ha att göra med den grekiska ekonomin. Det är svårt att få in skatt när det mesta löper utanför statens kontroll.


Allt var sig likt. Inget hade tillkommit eller försvunnit på tre år – vad vi kunde se.

Utsikt från den mycket havsnära balkongen.

Galiskari beach

Då den förträfflige Kenneth tipsat om matställen som The Third Eye och Small Garden Restaurant
åt vi oss mätta flera kvällar. (Jag får länka till Kenneths blogg för att visa Small Garden - ägaren är inte villig att skylta med sin verksamhet på nätet. Inte heller IRL -det kan vara svårt att hitta fast den ligger mitt i smeten)

Europas Maldiverna var vi tvungna att dra iväg till också

 Elafonissi - at it's best

Älsklingen låg i vattnet många gånger

I nästa avsnitt - Balos och Almirida