Den där låten...

#blogg100 p 19

..som du kanske trodde kom från en bakgata i värsta ghettot -

("The song tells a story in which Warren G, while looking for some "skirts", is mugged in Long Beach, California. Nate Dogg comes along guns blazing and saves the day, and the two go off looking for their women. The two rappers go back and forth, telling each side of the story with some of the cleverest lines in hip-hip history.") Hela texten - som bekräftar en del fördomar om G-funk finns här

Warren G – Regulate (länk t Spotify) Sedan har den samplats ett varv till: Jadakiss – Kiss Is Spittin' - Featuring Nate Dogg

gör inte det. Alls... det är i själva verket en westcoast/FM-radio-hit från sångaren i det Doobie Brothers som verkade i slutet av 70-talet. Medan Warren G och Nate Dogg sjunger och röka, bilar, brudar och cool attityd är Michaels grundversion en ballad om förlorad kärlek.

Michael McDonald – I Keep Forgettin' [Every Time You're Near]  (Spotify-länk)

"Hej, jag är hårig - till och med i halsen"

Detta album kom för drygt 30 år sedan - och Michael är då 30 år, medan Warren G plockade upp en stor samplingsbiff och gjorde hip-hop 12 år senare.

Vilken version gillar du bäst?

Ringfingret... samt om kärlek och hat

#blogg100 p 18

Ringfingret - Min passion/kärlek

 Mina älskade döttrar hamnade på tummen – de får plats här med. Annars delar jag upp Passion/Kärlek i delar av företeelser (rum, sysselsättning) och människor.

 Den djupaste kärleken/passionen riktar jag mot S. En kvinna som kom in i mitt liv för ganska prick 11 år sedan. Jag är nykär ännu. Om det har att göra med att vi inte bor ihop (än) eller för att vi båda känner oss hyfsat klara med nödvändiga dikeskörningar tidigare i livet låter jag vara osagt. Jag vet inte. Jag vet däremot att det inte går många timmar utan att jag tänker på henne. Om vi inte pratar med varandra varje dag känner jag mig konstig och ohelad. Det småskaver då.

 Sällan har jag mött någon som är så god och vänlig men samtidigt har en integritet och fasthet i sin person. Den combon faller jag för och älskar. Hela tiden. Vi gör så mycket kul ihop och det är få personer som jag lyckats trivas med på det sättet. Nu är jag ju partisk här... stå ut med det.

Älsklingen och jag i livets ying o yang - hennes vurm för ancient history- min för stränder

Och när vi ändå är inne på kärlek - senaste dagarnas debatt om #näthat vs #nätkärlek:


Läs Mymlans begåvade tankar om kärlek på nätet

och det gör även Magnus Betnér

Kundvård

#blogg100 p17

Mogge skojar till det i kvartersbutiken.....

Långfingret

#blogg100 post 16

Åh.. det här fingret har jag väntat på.

Detta gör mig förbannad:

Åhå... så blir det lite svårigheter med detta. Har svårt att reta upp mig numera. Eller så kommer det sig av att jag inte försätter mig i situationer där ilskan tar över och styr.

"Ilska är en lyx som du inte har råd att unna dig" påstod flera av de terapeuter jag träffade under mina första nyktra år och det har jag försökt ta lärdom av.

Detta har inneburit många felsteg och tramp upp i högpulsområdet med varnade ansiktsfärg och kraftfulla magsyrepåslag.

Numera börjar jag dra öronen åt mig fort; ju fler människor i min omgivning som jag betraktar som idioter - ju farligare är det för min sinnesro. Jag blir orolig, irriterad och missnöjd. Tillstånd som behöver läkas och få vädras ut på något sätt. Ibland har den här bloggen eller Internetz i allmänhet fått kanalisera mina frustrationer, förhoppningsvis utan att göra andra illa - för det är inte meningen.

Sedan är jag ju precis som de flesta andra - jäser i soffan, ser någon på TV som misshagar mig (det händer lätt) - kvider ett "jävla idiot" i halvliggande ställning och zappar vidare till något annat.

Men - det finns ett par frågor som engagerar mig och där jag har svårt att stilla still och vara helt passiv.

Trängselskatt - i Göteborg. Det är motståndet som jag är ilsk på. Inte skatten. Orka...
Sverigedemokrati - som bygger på att betrakta människor som grupper och inte individer
Jämställdhetsfrågor - där jag hött med näven många gånger kring föräldraförsäkringens utformning

Går vi utanför landets gränser... oj, så jobbigt - då finns det så jättemycket  och jättemånga att vara arg på.  Talibaner, högerkrafter i Ungern, Nordkoreas ledarskap och Silvio Berlusconi 

Bokerier

#blogg100 16

Hittade en bokenkät hos Älskade dumburk och drog bort och la till lite. Den som vill får gärna sno och svara.

 1. Ljudbok eller bok i handen? Blir mer och mer e-bok. iPad har fantastiska möjligheter, både med köpeböcker och lån från Elib - och det är så enkelt  - kolla klippet

 



2. Pocket eller inbunden? Både och - men bara pocket på resa - lämnar alltid kvar  lästa böcker på hotell och så.

3. Påhittat eller verklighetsbaserat? Har med stigande ålder blivit mer och mer inne på verklighet. Gärna biografier

4. Harry Potter eller Twilight? Harry - men jag har inte läst mer än ettan.

5. Fantasyvärld eller vår värld? Vår värld - men jag är en sucker på Tolkien

6. Låna eller köpa böcker? Helst låna - men bara e-bok

7. Bokhandlar eller online? Online - enstaka gånger i bokhandel

8. Tjock bok eller kort bok? Spelar ingen roll - det är innehållet som avgör

9. Mysa under en filt eller steka i solen? Jag +  Grekland + strand = bok

10. Varm choklad eller latte? Kaffe - och det skall vara svart som en sotarröv

11. Läsa recensioner eller bilda egen uppfattning? Jag läser helst recensioner först och boken sen

12. Sträck ut armen och ta en bok ur bokhyllan. Vilken blev det? "Den sista cigaretten" av Klas Östergren

13. Senast köpta bok? "Sandmannen" av Lars Kepler - som julklapp till syrran

14. Bok som du har i bokhyllan men ännu inte läst? "Stalin" av Simon Sebag Montefiore

 15. Senaste bok du rekommenderade till någon? "Inte så tråkiga indisk mat" av David Batra

Pekfingret

#blogg100 post 14

Fortsätter att gå igenom Handens fem fingrar och har kommit till pekfingret;

Mitt mål o inriktning - hit vill jag

Detta är nog det svåraste fingret - har faktiskt ingen aning om vad jag skall bli när jag blir stor.

Tillåter mig att spåna fritt och hamnar i någon sorts digitalt nomadskap. Att jag kan verka o arbeta (skriva böcker och terapera) oavsett var jag befinner mig. Att slippa vara knuten till någon speciell arbetsplats. Att kunna göra nytta och hjälpa andra via Skype/FaceTime - telefon - mail.

Det där med ekonomiskt oberoende är ingen förutsättning, men det ökar valfriheten, samtidigt som jag ser en fara i att komma in i ett lättjefullt skov och glamma runt, bli drygare, fetare och avmätt rigid.

Ett retreat-meditationscenter-kursgårdsjox på Kreta...DET vore något.

Så... det var drömmarna - nu till det realistiska i närtid;

Jag tänker fortsätta att underhålla min hälsa, äta nyttigt och utveckla mitt motionerande genom att hitta fler aktiviteter. I och med att älsklingen och jag skall vara i Grekland under 5-6 veckor i sommar står Kitesurfing högt på dagordningen. Tänkte ta kurs här i Göteborg i vår - hyra utrustning på Naxos. Yiiee!

På jobbfronten trivs jag så oerhört bra. Att få jobba med "mjuka utbildningar" och få förmånen att se andra göra insikter och växa - det är mums för mig och mina behov.

Alkoholens ansikte

I fredagens Skavlan framträdde Anna Wahlgren. Hennes medverkan tycks mest ha framkallats utifrån att Felicia Feldt - dotter till Anna - var med hos Skavlan för ett år sedan och då med anledning av boken Felicia försvann.

 

Anna Wahlgren har därefter skrivit en "svarsbok" - Sanning eller konsekvens som av många anses fördjupa sprickan, såret, mellan mor o dotter ännu mer. Hur det ligger till med den saken har jag ingen åsikt om - har inte läst Annas bok, men väl Felicias.

Nu var det inte dessa böcker bloggposten skulle handla om - utan alkohol.

Parallellt som Benny Haag bloggar om Mattias Flinks "vansinnesdåd" i Falun 1994 och då ställer sig lite frågande inför alkoholens bortglömda inblandning i massmordet.

Det är lite på samma tema jag ser Anna Wahlgrens framträdande - och även här har handlingarna, kopplat till alkohol, en avgörande roll.

30 minuter in i programmet tillstår Anna att hon är alkoholberoende på Skavlans fråga. Om detta skall hon ha skrivit i boken men finner sig snabbt och tillägger;

- Beträffande detta med alkoholen, så vill jag bara tillägga - jag har varit gift med en alkoholist, så jag vet hur sjukdomen alkoholism ser ut; jag är inte alkoholist.... så om jag skall kallas alkoholist, ja..det vet jag att jag inte är.  Och fortfarande...bruk av alkohol - eller missbruk; jag kan inte dra gränsen mellan bruk och missbruk - men fortfarande är det väl vad  du GÖR när du dricker - det är väl handlingarna som avgör om man går att leva med?

Detta resonemang är inte ordagrant, men nära på. Även om det inte är korrekt citerat så gör inte det så mycket. Det är bisarrt nog ändå.

Det visar så tydligt (i mina ögon) alkoholismens fula tryne. En alkoholberoende människa, som inte är alkoholist. Som anser att det är handlingarna som avgör om man är alkoholist eller inte.

Då skulle jag vilja bemöta det genom att påstå följande;

- alkoholism yttrar sig rent fysiskt genom att jag har en oförmåga att avstå från att dricka. Tappra försök genom att minska konsumtionen misslyckas
- irritation över att andra har synpunkter på mitt drickande
- en viss skuldmedvetenhet kring mitt förhållande till alkoholen
- gärna en återställare dagen efter... helst före lunch

Om endast handlingarna avgör skulle ju jag kunna återuppta mitt drickande igen. Några lådor whisky på en öde ö med endast en apa till sällskap - där skulle jag förmodligen inte kunna agera så störande. Jag är däremot övertygad om att alla mina destruktiva tanke- o känslomönster snart skulle återvända.

Inte sällan bidrar alkoholen till att förstärka karaktärsdrag som självcentrering, påtagen offerroll "stackars mig", paranoida tankar om att alla är ute efter mig och liknande.


Om Anna Wahlgren i fredagens Skavlan var ute efter att återupprätta sig och mildra de omdömen som förekommer i Felicia försvann, så misslyckades hon svårt.

Det var mycket tragiska minuter som möjligtvis inte borde ha sänts, med hänsyn till henne själv.

Avslutar med  inledningen till ingressen som ofta läses i anslutning till AA:s möten;

Sällan har vi sett en människa misslyckas som utan förbehåll följt vår väg. De som inte tillfrisknar är de som inte helhjärtat kan eller vill följa detta enkla program. Vanligtvis är det män och kvinnor som är så skapta att de inte förmår vara ärliga mot sig själva. Det finns sådana olyckliga människor. Det är inte deras fel, det tycks vara medfött. De är av naturen oförmögna att förstå och utveckla ett levnadssätt som kräver omutlig ärlighet. Deras chanser är därför mindre än för genomsnittet. Sedan finns det också de som lider av allvarliga känslomässiga och mentala störningar, men många av dessa människor tillfrisknar trots detta – om de förmår vara ärliga.

Skatåsdag

#blogg100




Såååå.... peppad #ironi

Smurf the ticket

#blogg100 post 11





Biljettsmurfkontrollanter, formly known as Tensonligan

Tummen

Kopplat till föregående inlägg om Handens fem fingrar och den där beskrivna presentationsmodellen går jag nu in och avverkar mina egna fingrar - en i taget


Tummen - det här är jag stolt över;

Exklusive mig själv...fast det handlar nog mer om ödmjuk tacksamhet..den där nåden kring att leva nykter...så står det mer och tydligare klart att jag är mycket stolt över mina två döttrar...eller mina och mina?

Två människor jag fått till låns under en tid i livet då de behövt styrsel och vägledning.
 Lyckligtvis har de haft en bra skolgång, omgivna av ambitiösa lärare i skolor med resurser och de har dessutom haft bra kompisar. Jag är också glad över att min ex-fru och jag haft samstämmiga värderingar kring gränssättning och sånt.

Det var någon som sa; "I och med att ni fyller femton är min uppfostran avslutad. Jag kan nu endast fungera som en förebild" En vettig syn på föräldraskap tycker jag  - utifrån att barn gör inte vad man säger till dem att göra - utan den gör som man själv gör.

Just nu tänker jag mycket på äldsta dottern som på bilden här ovan står till vänster och sträcker armarna mot skyn. Hon är tillsammans med två vänner och reser i Asien. Efter ett par veckor i Goa och södra Indien är de nu mitt på Sri Lanka. Så här skriver de på sin blogg; 

"Igår besökte vi Sigiriya Landmark, 120 meter högt och tusentals trappor upp tidigt på morgonen! Och blev asglada och nöjda när vi kommit upp på toppen haha! Sen tog vi oss till ett tempel och kollade vi på världens största Buddha :) Och var lite svettiga när vi klättrade upp för ännu mer trappor till ett 2000 år gammalt buddhistiskt klipptempel... Riktigt härlig och aktiv dag! Har åkt massa lokalbuss överallt och gått hur mycket somhelst, jättenöjda! Inatt ska vi upp klockan tre och pilgrimsvandra, önska oss lycka till!"

...och det är ju inte svårt att göra...önska lycka till alltså. Om allt går väl (och det tror jag att det gör) så är hon hemma lagom till sin 20-årsdag i början av april. Jag blir så glad och stolt när jag tar del av deras bloggposter och får kvitto på att; Men... det här går ju riktigt bra samtidigt som jag kan få skuldkänslor över att tänka så...varför inte, liksom. Tillitsövning i högre skolan detta.

Här är yngre dottern som hade den goda smaken att hälsa på mig i Stockholm för några helger sedan då jag var kvar över helgen. Vi gick på Dramaten, på Riche och ett par museer. Hur trevligt som helst. Den här flickan är målmedveten och sköter sig själv på många sätt. Film och kulturintresserad. Går på Schillerska och har skådespelardrömmar som redan infriats till viss del genom en större roll i  ungdomsserien Svaleskär samt ett par småroller i svensk TV-krim.

När jag tänker på dem blir jag varm och samtidigt läser jag en artikel i Aftonbladet om Instagramupproret och upplever parallella världar. Eller?

Handens fem fingrar

”If you want to be less scared, try to be open faster” - en fin devis, om du frågar mig.

 Under mitt yrkesverksamma liv har jag varit på otaliga konferenser och kurser där människor skall "lära känna" varandra. Detta har ofta skett på konstlade sätt, säkert med gott syfte, men där resultatet har utmynnat i någon konkurrerande tävling, uppgifter som framkallar beteenden av skentrevlighet och mycket yta av skal. Lite kärna och autenticitet.

Här är en uppgift som kom till mig under ett större möte för några dagar sen. Det är en fransman som heter Olivier Herlin. Han är med i det internationella nätverket inom The Human Element

Så här går det till;

Varje finger representerar ett ämne;

 - Gillar med mig själv alt. Detta är jag stolt över
 - Mitt mål/riktining - hitåt vill jag
 - Det här gör mig förbannand
 -Min passion/kärlek
 - Det här får mig att känna mig liten

I en större grupp - dela in eller låt gruppen dela in sig i smågrupper 4-5 personer i varje grupp.

Uppgiften genomförs stående och deltagarna uppmanas att tydligt använda fingrarna under sin presentation.

Har du förslag eller tips på liknande uppgifter/övningar som påskyndar ett öppnare klimat?

Panik i väderfabriken

I väntan på "DET STRUKTURERADE KLIMATET".....

Pappvitstips

Var och så Johan Glans på Konserthuset för några dagar sen. det var 90 minuters svår magplåga. Sällan har jag skrattat så mycket under så lång tid.

Hoohohoho...hahhahahah..Moahahahaaaa lät det. Ofta

Några passager var riktiga höjdare i min humorskola. Bland annat när Johan kom in på Pappavitsar.

Han förklarade hur det var förr så här... "Ja, ni vet...när far kommer förbi i köet och säger Här var det glass...i stora lass. Eller Spagetti...spagotti."

När han sean drog pappavitsandet till nya nivåer och nutid;

"Tänk dig att du är på restaurangen och pappamässigt skall betala notan. In kommer servitören med en kortdosa där du för in VISA-kortet och knappar in belopp och kod, men istället stoppar du i kortet, trycker lite random siffror, lyfter dosan mot örat och säger; Hallååå...banken?

Sånt tycker jag är oemotståndligt kul Så oemotståndligt att jag kommer att göra det IRL. Sån' är jag...

Vilket nummer är det nu till Banken?

Update; Var på Resturang Räkan med jobbarkompisar måndag kväll och fick tillfälle att praktisera. De fyra i mitt sällskap gjorde ingen stor sak av att jag försökte ringa med kortläsaren. Jag fann det som om de närmast såg det som ett naturligt beteende från min sida. Troligen är jag redan från början dömd som ett wacko i deras ögon...

Gnällbrist

Dag 6 av 100 - och jag är helt väck.

Skall det va så här?

Va..den..bloggrosten

Orkar inte en gnälla, trots att jag åkt med SJ.

Måste  bero på att mitt "måbrasaldo" är vältankat.

Något som får mig att må ännu bättre är grekiska stränder.

Denna här ovan är från Naxos. Beachen heter Plaka och ligger c:a 15 km söder om Naxos stad och 3 km norr om Mikro Viglia.

Lite mer tankar om medberoende

Den som är aktiv i sitt beroende slutar vanligtvis inte dricka förrän konsekvenserna blir för stora och för svåra. När omgivningen sätter gränser ökar konsekvenserna för den beroende. Alla som finns runt en beroende kan delta i att sätta gränser. Chefen kan kräva närvaro. Kollegerna kan kräva att uppgifter görs i tid. Fotbollslaget kan kräva att man kommer ihåg att ta med matchtröjorna. Men vad kan de nära anhöriga göra?

Det är skillnad med de anhörigas förmåga att sätta gränser eftersom de är så mycket mer känslomässigt involverade. De är oftast lika sjuka i medberoende som den som dricker är i alkoholismen. Därför är det viktigt att påminna om att en anhörig aldrig kan få den som dricker att sluta dricka. En anhörig kan/ska bara fokusera på att ta hand om sig själv och sätta gränser mot den som dricker för sin egen skull.

Dessa gränser kan handla om att:

Sluta dölja – tala öppet

Sluta handla på systemet

Sluta serva med städ, tvätt och körning

Säga ifrån så att alla hör

Sluta ljuga för chefen

Sluta låna ut pengar, lägenhet, rena kläder

Sluta bjuda personen på middagar/fester

Kräva alkohollås om de ska skjutsa barn eller barnbarn

Kräva att de är nyktra om de ska vara med på släktträff/studentmottagning

Bryta kontakten

Litteratur på Bokus

När kylan biter i...

...är det gott att återvända till arkiven.

Här ett bildspel som minner om sommaren på Kreta, Karpathos och Rhodos 2011





Det går inte att komma runt det här - jag är så såld på Grekland, även om sommaren 2012 hade fokus på Sardinien och Korsika... så nu till sommaren är det dags igen och i nära sex veckor. Sååå gött


Vad skall du göra i sommar?

Hypnotisören

Dristade mig till att se Hypnotisören tillsammans med min blivande hustru. (SPOILERVARNING)

(det är i alla fall min plan - att hon skall bli det. Jag övar ofta genom att säga - när jag ringer till Comhem eller nån myndighet - då säger jag; "Ja, godda...jag ringer för min hustrus räkning"...sån' är jag)

Vi hade problem med filmen innan vi ens började titta... "Hypnositören" eller "Hypnosisören"...svårt det där.

I alla fall...

Hej, jag heter Micke, men ser inte alls så här hård ut i filmen. Jag zombieknarkar och går i mysbyxor

Som du säkert vet bygger Hypnotisören på Lars Kepplers debutbok. Jag läste den och hade vissa invändningar  - men jag tänkte och skrev även följande; 

 "På något sätt tror jag att boken kan bli film. En riktigt bra film i händerna på en habil regissör som får ett gott manus att gå loss på - för det finns potential - men jag tycker att det är taffligt skrivet - nerven som drar igång mig och som kan få mig att bladvända till kl 3 på natten saknas helt."

Och så går det som det går. Lasse Hallström kommer hem, kliar sig i nacken, klipper med ögonen och börjar regissera efter ett manus som brister betänkligt.

OK- jag förstår svårigheten med att överföra den här boken till film. I alla fall om man har aspirationer på att göra spännande film. Boken är nämligen fett ospännande genom att själva splattermordgåtan får en tidig upplösning.

Benjamin - Persbrandts & Olins son försvinner. En spännande scen, men sen...ur spännande är det att någon inte är där och inte heller korsklipps i vad som händer honom?

Nåväl... upplösningen som i boken är Den sista färden med banjo har här blivit ett mycket konstigt klimax.

Joona - supersnuten - och Persbrandt & Olin - tar sig lååångt upp i Norrland där den förlorade Benjamin skall finnas. Under framryckning till huset finns det många poliser med. Bilar, overaller....men plötsligt i och med inbrytning i hus med psykotisk kidnapparkvinna är ALLA borta - utom Joona och Persbrandt & Olin. Det är ju mycket konstigt att barnets föräldrar är med i stormningen - men inte poliserna.

Det är också mycket märkligt att psykoskvinnan släpar iväg barnet in i en gammal buss och remmar iväg över isen. det är som upplagt för nagelbit då bussen går genom isen...oj, oj...hur skall det gå?

Repliker som; "-Skynda dig..vi måste ut...bussen sjunker" är kanske inte den info man tänker på att lämna när vattnet forsar runt en i öronhöjd - men det kanske är för att vi dumma tittare skall förstå att det är DUMT att stanna i sjunkande fordon?

Det finns andra delar i och kring filmen som jag undrar över; 

Varför massa flygbilder med Gladiatormusik?

Varför hela tiden mänskor som säger vad de skall göra - "Jag går upp nu" 

säger Olin när hon går upp på övervåningen?

Varför plockades den den här filmen ut som Sveriges bidrag till Oscarsnomineringen

för bästa icke engelskspråkiga film?

Vems säkringar hade brunnit på Svenska Filminstitutet?

Hur kom det sig att filmen inte fick en enda guldbaggenominering? (om den nu höll Oscarklass)

Finns det då inga förtjänster med filmen? Jo - relationsspelet mellan Persbrant & Olin är ångestdoftande och starkt - men nu var det väl knappast det som som skulle vara huvudtema? En thriller behöver mer än enstaka vassa familjescener för att ta tag i mig.

Se hellre; Barninfiltratören (hög Johan Falk-klass) eller Snabba Cash 2 - alternativt The Bourne Legacy

Så här tyckte andra om Hypnotisören

Vänlighet

"Vänlighet kan vara kränkande."

Ställer du upp på det påståendet?

Första gången jag fick det till mig blev jag helt ställd... hur kan någon uttrycka sig så?

Efter att ha tagit del av barnfattigdomsdebatten under sista veckan börjar jag förstå bättre.

Att mötas av överdriven hjälpsamhet och vänlighet kan uppfattas som kränkande eller i vart fall stötande av den som oombedd får vänligheten och hjälpen riktad till sig.

Det kan finnas flera orsaker;

• självhatet som säger att jag inte är värd dessa omsorger
• en misstanke om att hjälpen kommer för att döva ett eget dåligt samvete
• att vänligheten är ett behov som skall tillfredsställas hos den som delar med sig

Det gav mig en tankeställare som jag fortsätter att processa.

Hur ser du på vänlighet - både den som du ger, och den du tar emot?

100 dagar

Fredrik Wass heter en man som drivs av olika saker - bland annat att sätta fart på saker o ting.

Här har han lyckats; varje dag och ytterligare 99 dagar framåt kommer Nemo - en blogg för beroende att rulla ut dagliga inlägg.

Bloggen vaknar ur sin comatösa tillvaro och tar ny sats. Välkommen

Vi kan ju börja med en vacker bild.....

Kreta, Elafonnissi, juni 2007

Me love Trängselskatt

Ända sedan jag flyttade till Göteborg för 25 år sedan har jag längtat efter glesare biltrafik inne i stan. Längs Övre Husargatan, Aschebergsgatan och Linnégatan - hoods där jag ofta rör mig - har det bara blivit värre och värre. Ofta sitter det hålöga ensamma mänskor och bara vill in eller ut...kanske bort. Vet inte, men det är tragiskt att se.

Är så glad för att trafiken har minskat med 20-25 % jämfört med de första dagarna tidigare år.

Vad är det för nödvändiga resor som gjordes tidigare, men som nu inte behöver göras?

Det gnälls så förbannat från Köttberget (läs 40-talister) i Backa och däromkring. De bittrar i sina kedjehus över att de innestängts och inte kan åka till sina köpcentra längre.

Read my lips; om ni nu inte kan tugga i er att pynta 10-20 spänn för en storhandling, så går det att ratta S80:n GRATIS på kvällar och helger.

De jag ömmar för är mest småbarnsföräldrar med dubbla jobb, olika dagis - där två bilar är ett nödvändigt ont för att få ihop det... dom får gnälla. Det kan jag förstå. En tröst är att de kan göra avdrag för sin trängselskattekostnad - om de har rätt till avdrag för bilresor till och från jobbet. Så...egentligen är det inte synd om dem heller.

Det är tråkigt att politikerna har sålt in hela det här paketet med en av de knöligast kollektivtrafiksystem som finns - ett obegripligt taxesystem och zonindelningar som ingen förstår, där resan kostar vad den kostar med facit i efterhand.

Det är också knepigt att politkerna har bestämt sig för att gräva ner järnväg i göteborgsleran. I en konstig båge under stan. Jättekonstigt.

Men trängselskatten - jag gillar den (bor vid Aschebergsgatan och saknar bil) - så det är inte så konstigt. MEN jag hade gillat den ÄVEN om jag bott i Backa och lyssnat på Glenn Miller som liten.

Uppdaterat; Läs här  - lite styvare argumentation än mitt gnäll/pladder - samt fortsättningen HÄR