Jo - det är ett tag kvar - men redan börjar jag få frågor och propåer...
"Hur skall du fira din 50-årsdag?"
"Skall du inte ha en bamsefest? Det skulle vara roligt..."
Om jag gjorde det enkelt för mig så svarar jag: "Jag har inte tänkt att göra något särskilt. Kanske är jag i Grekland. Kanske tar jag den fredagen ledigt från jobbet och åker iväg och solar på Ramsvik eller Smitten. Kanske sitter jag hemma och sorterar post och räkningar. Vet inte.
Då är det detta med att låta sig bevekas och ge tillbaka. Jag har varit på några 50-årskalas. I släkten har dessa som regel varit ganska varierande som jag kan minnas. Ett 40-årskalas har jag vartpå som gick utanpå det vanliga . Det var galet stort och ett riktigt rövarparty. Det passade mig ypperligt utifrån det liv jag levde då.
Jag kommer tvingas in i en beslutsprocess - och följer jag bara mina egna högst egoistiska motiv, så blir det inget kalas. Jag har massor med ursäkter. Eftersom jag fyller mitt i sommaren är ändå alla upptagna med sitt och det kommer då inte bli något kalas.
Om...säger om... jag beslutar mig för att dra loss ordentligt kommer detta förmodligen ske någon månad efter jag fyllt och augustimånen börjar klättra sin lugna ban.
S fick nyligen inbjudan till et 50-årskalas med en hos en man som uppenbarligen tryckt in en axel i Daimkrysset och sedan låtit sig bli universums mitt. Det var ingen hejd på hur detta kalas skulle gå till och vems behov som skulle tillfredsställas. Och det är klart... om jag själv skulle ha ett sånt kalas - mitt eget 50-års-king baby-kalas, så skulle jag ha monumentala bildspel av mig själv kompat av bra musik, som jag själv valt. Vi skulle äta kycklingwok. Vi skulle meditera och ha frigörande andningsövningar. Alla skulle bli personlighetskartlagda och jag skulle därefter klara ut vilka terapeutiska behov var och en hade.
Ingen skulle få dricka sprit. Jag skulle se till att gästerna kom samtidigt kl 17 och att allt avlöpte enligt ett sedan tre måander i förväg uppgjort schema. Musiken skulle vara anpassad efter aktivitet och stillsam Buddha Bar-lounge skuell soft klinga under middagen. Det skulle vara sol, vi skulle bada och dansa. Alla skulle få påsar med uppgifter och i olika team skulle dessa få måla ett porträtt av mig.
Jag skulle få presenter... massor av presenter. Snordyr kaffemaskin. Presentkort på hantverkshjälp livet ut, en resa till Indien, en exempellöst välutrustad laptop och en mycket påkostad Nikon. En portastudio och sequenser med massa datalull-lull samt en privatlärare som kunde hjälpa mig på vägen till epitetet "Landalas svar på Jean-Michel Jarre".
När jag sitter och skriver det här är jag övertygad om att jag inte skall ha den typen av kalas om det blir något.
I så fall blir det för att glädka andra, vilket kan vara svårare...det bästa är nog bara att skapa mycket lösa ramar och sätta sin tillit till att andra kan, tar eget ansvar och har förmåga att sätta egna standards för hur en fest skall vara... det där skall nog vara med i inbjudan i så fall.
Återstår festmängd i antal mänskor... 10 eller 250? Funderar vidare. Har trots allt ett drygt år kvar att bry min stockstinna hjärna.
måndag, maj 12, 2008
söndag, maj 11, 2008
lördag, maj 10, 2008
Sport & Ekonominyheter.
Ända sedan jag var mycket liten så har sport varit något som funnits med, kring och runt mig. På TV, i lekis, skolan, yrkeslivet och det har varit naturligt. Inget konstigt alls. Men de senaste 5-10 åren så har sport blivit något hysteriskt. Ett skapat behov ur medial synvinkel förstås.. Det skall finnas 7-10 sportkanaler att välja på. Speciella golfkanaler. Fotbollskanaler och magasin med stora feta S och mycket initierade reportrar som med en humanistdoktorands förtvivlade nergrottningsterndenser ger sig på att analysera sportevents och matcher. MYCKET sport skall det vara hur som…
Om…egentligen ingenting. Världen blir förmodligen inte bättre, eller sämre, av att sporten upptar merparten av utrymmet i en nyhetssändning på TV 4 – så är det idag – kolla och klocka av själv om du inte tror mig.
Jag tog mig för pannan när ÖIS, Häcken och GAIS hade presskonferens på Hard Rock förra året. Tänk så här… Telia, Tele2 och Telenor har presskonferens och meddelar – vi går ihop… inom vårt nät kommer ni alla ringa gratis, på sikt kan vi utvidga marknaden, rationalisera och ge mervärde till er som mobilkunder.
Hur många hade ställt sig upp och ropat ”död, ta bort dom huh-huh-huh…krossa knäskål – mera öööl…”
Av någon anledning som jag har mycket svårt att förstå är kundtroheten inom vissa lagsporter BengtDennisräntehöjningsprocentnivå över vanlig sund bankkundtrohet. Jag hade till viss del kunnat förstå om det var så att i Häcken – där spelar gubbsen från Bösön – Hisingen alltså - och i ÖIS vaxar vi mustascher, talar som PG och smörjer oss med fiina linimenter. Så är det ju inte idag. Alla tre klubbarna är (precis som Telia, Tele2 och Telenor) affärsdrivande rörelser med spelare från precis överallt. Det var längesen som alla hette Glenn i samma lag - men det vill inte gå in. Det vill inte gå in och vi får fortsätta att leva med gigantiska polisuppåd när fotbollslag skall träffas och ha lite sköj…
Det värsta är ändå kommentarer från spelare och tränare före, under och efter match. Är det någon sportjournalist som kan tänka sig att bryta trenden genom att ställa frågan:
”Har du nåt vettigt att säga, som tillför den här matchen någon ytterligare dimension eller kunskap?”
Så blir det nog inte…
Vad tänker du så här innan matchen? (Förväntat svar: Vår målsättning är att vinna)
Hur vill du kommentera förlusten? (Förväntat svar: Det andra laget ville helt enkelt mer än vi)
Vad kommer ni att göra inför sista perioden? (Förväntat svar: Det är bara att gå ut och ge allt)
Ekonominyheter. Vad var det före 1978? En sexig tantröst läste börsnoteringar i P 1 en gång om dagen och ibland sågs en grånad herre i bastun läsa "Näringsliv" i SvD. Aktier var något som kapitalistsvin hade, och så var det bra med det.
Vad som sedan har hänt vet jag - men inte hur det gick till. Kan ha med IT-revolutionen att göra. Men är det hela sanningen?
Vad är det som gör världen bättre om jag får reda på att den 5-åriga räntan gått ner från 4, 06 % till 4,02 %. Det är dessutom ett "kraftigt fall" säger mannen med slips i rutan. Jag är säker på att jag - och många med mig - uppfattar en sänkning med 0,04 % som en "marginell justering".
Ändå återkommer männen i slips varje kväll och meddelar att det har hänt något med 1- och 5-åriga räntor. Jaha... och så har DOW Jones index rört sig något sedan en gubbe mellan 90 och döden uttalat sig med bekymrad ton kring konsumtionsinriktningen i de lägre medelklasslagren där i USA.
Precis som sportsidan har Ekonomihypen fört med sig att penningporren breder ut sig i Veckans Affärer, Privata Pengar, Dagens Industri.
Ett år prenumererade jag på Privata Affärer. Det var som att få samma nummer flera gånger. Innehållet var snarlikt i varje nummer. Bara siffror som kastats om en smula och någon redaktör som bytt slips och tipsade om vilka avdrag man kunde göra inför husförsäljning, deklaration och sånt. Jag var inne och tassade på köttbergets (40-talisternas) marknad och drog mig ur.
Hur tacklar jag det här? Det är svårt. Givetvis hade jag önskat att det var It- och Nöje/kultur som fick det här utrymmet. Med 7-10 musikkanaler, dagliga nyjeter innan vädret om mobiltelefoni, Laptops och annat som gör livet värt att leva. Och inte som nu.... vart tog tekniskt magasin vägen? Det om något hade haft en given plats där A-ekonomi idag är.
Pjuu... det här var ett tungt inlägg som nästan gav mig hår och gelé tillbaka på skulten.
Om…egentligen ingenting. Världen blir förmodligen inte bättre, eller sämre, av att sporten upptar merparten av utrymmet i en nyhetssändning på TV 4 – så är det idag – kolla och klocka av själv om du inte tror mig.
Jag tog mig för pannan när ÖIS, Häcken och GAIS hade presskonferens på Hard Rock förra året. Tänk så här… Telia, Tele2 och Telenor har presskonferens och meddelar – vi går ihop… inom vårt nät kommer ni alla ringa gratis, på sikt kan vi utvidga marknaden, rationalisera och ge mervärde till er som mobilkunder.
Hur många hade ställt sig upp och ropat ”död, ta bort dom huh-huh-huh…krossa knäskål – mera öööl…”
Av någon anledning som jag har mycket svårt att förstå är kundtroheten inom vissa lagsporter BengtDennisräntehöjningsprocentnivå över vanlig sund bankkundtrohet. Jag hade till viss del kunnat förstå om det var så att i Häcken – där spelar gubbsen från Bösön – Hisingen alltså - och i ÖIS vaxar vi mustascher, talar som PG och smörjer oss med fiina linimenter. Så är det ju inte idag. Alla tre klubbarna är (precis som Telia, Tele2 och Telenor) affärsdrivande rörelser med spelare från precis överallt. Det var längesen som alla hette Glenn i samma lag - men det vill inte gå in. Det vill inte gå in och vi får fortsätta att leva med gigantiska polisuppåd när fotbollslag skall träffas och ha lite sköj…
Det värsta är ändå kommentarer från spelare och tränare före, under och efter match. Är det någon sportjournalist som kan tänka sig att bryta trenden genom att ställa frågan:
”Har du nåt vettigt att säga, som tillför den här matchen någon ytterligare dimension eller kunskap?”
Så blir det nog inte…
Vad tänker du så här innan matchen? (Förväntat svar: Vår målsättning är att vinna)
Hur vill du kommentera förlusten? (Förväntat svar: Det andra laget ville helt enkelt mer än vi)
Vad kommer ni att göra inför sista perioden? (Förväntat svar: Det är bara att gå ut och ge allt)
Ekonominyheter. Vad var det före 1978? En sexig tantröst läste börsnoteringar i P 1 en gång om dagen och ibland sågs en grånad herre i bastun läsa "Näringsliv" i SvD. Aktier var något som kapitalistsvin hade, och så var det bra med det.
Vad som sedan har hänt vet jag - men inte hur det gick till. Kan ha med IT-revolutionen att göra. Men är det hela sanningen?
Vad är det som gör världen bättre om jag får reda på att den 5-åriga räntan gått ner från 4, 06 % till 4,02 %. Det är dessutom ett "kraftigt fall" säger mannen med slips i rutan. Jag är säker på att jag - och många med mig - uppfattar en sänkning med 0,04 % som en "marginell justering".
Ändå återkommer männen i slips varje kväll och meddelar att det har hänt något med 1- och 5-åriga räntor. Jaha... och så har DOW Jones index rört sig något sedan en gubbe mellan 90 och döden uttalat sig med bekymrad ton kring konsumtionsinriktningen i de lägre medelklasslagren där i USA.
Precis som sportsidan har Ekonomihypen fört med sig att penningporren breder ut sig i Veckans Affärer, Privata Pengar, Dagens Industri.
Ett år prenumererade jag på Privata Affärer. Det var som att få samma nummer flera gånger. Innehållet var snarlikt i varje nummer. Bara siffror som kastats om en smula och någon redaktör som bytt slips och tipsade om vilka avdrag man kunde göra inför husförsäljning, deklaration och sånt. Jag var inne och tassade på köttbergets (40-talisternas) marknad och drog mig ur.
Hur tacklar jag det här? Det är svårt. Givetvis hade jag önskat att det var It- och Nöje/kultur som fick det här utrymmet. Med 7-10 musikkanaler, dagliga nyjeter innan vädret om mobiltelefoni, Laptops och annat som gör livet värt att leva. Och inte som nu.... vart tog tekniskt magasin vägen? Det om något hade haft en given plats där A-ekonomi idag är.
Pjuu... det här var ett tungt inlägg som nästan gav mig hår och gelé tillbaka på skulten.
fredag, maj 09, 2008
TV 4
Me hate. Instantly. Ända sedan Destination Nordsjöns dagar har TV 4 varit en smärta i stjärten på mig.
TV 4 är min müsli i 42" format. Snuttifierad, hopblandat och torrt, tråkigt och ingen ordning nånstatns mer än att det är feta pengar som gäller - men maskerat.
Då gillar jag VIASAT bättre. Dom försöker inte ens mörka. Där är inget tjafs...rakt på. Skit rakt ut. Hej och hå.
TV 4 vill försöka göra bra TV och klarar det väldigt sällan. Det blir söndertuggat av reklam, " Hallå?
"ring det här numret...och nu skall vi se vad Karin gör i köket.
Är det OK att en film börjar kl 20:15 och går imål lagom till 23:45? Ja.. om det är Fanny & Alexander eller en riktig rökarrulle som klockar in på dryga tre timmar rakt av. Men här snackar vi "Polisskolan del 7" eller nån annan kvalitativ höjdare som TV 4 kablar ut på bästa sändningstid från skuggan av Lidingöbrons södra fäste.
En nyhetsmorgon med TV 4 är som att klafsa runt i sirapsträsket, strukturen är lös som en aladåb och ett program som inte går att lita på är fult. Snuttnyheter med en fet kaka sport och ekonomi (mer om det i ett kommande inlägg) och väder åt alla håll samt lokala nyheter med ringlande köer vid Stockholms infarter. Alla människorna ser ut som Dressmän eller Lindexmodeller och är svalt trevliga och blir sällan upprörda.
TV 4 är också genuina primetimesabotörer. Fel film på rätt tid...eller så fredagsmys med Idol, Bönder, Körer, dansande kändisar...och... när det till äventyrs är nåt uppehåll i dessa såpaserier som draperar kioskväggarna dagen efter....då kastar vi in lite folklustspel från någon friluftsteater där Stefan & krister kastar låga skämt på Jojje Jönsson och hela Sverige skrattar...
Min hantering av TV 4 heter HD-recorder. Jag bandar rätt film som sänds vid fel tid på hårddisk och klipper bort reklamen.
jag förbigår TV 4:s samhällsprogram, typ Kalla Fakta och Ekdal...jag menar hur snuttigt kan det bli. Snutt... snutt-i-snutt-snutt.
TV 4 är min müsli i 42" format. Snuttifierad, hopblandat och torrt, tråkigt och ingen ordning nånstatns mer än att det är feta pengar som gäller - men maskerat.
Då gillar jag VIASAT bättre. Dom försöker inte ens mörka. Där är inget tjafs...rakt på. Skit rakt ut. Hej och hå.
TV 4 vill försöka göra bra TV och klarar det väldigt sällan. Det blir söndertuggat av reklam, " Hallå?
"ring det här numret...och nu skall vi se vad Karin gör i köket.
Är det OK att en film börjar kl 20:15 och går imål lagom till 23:45? Ja.. om det är Fanny & Alexander eller en riktig rökarrulle som klockar in på dryga tre timmar rakt av. Men här snackar vi "Polisskolan del 7" eller nån annan kvalitativ höjdare som TV 4 kablar ut på bästa sändningstid från skuggan av Lidingöbrons södra fäste.
En nyhetsmorgon med TV 4 är som att klafsa runt i sirapsträsket, strukturen är lös som en aladåb och ett program som inte går att lita på är fult. Snuttnyheter med en fet kaka sport och ekonomi (mer om det i ett kommande inlägg) och väder åt alla håll samt lokala nyheter med ringlande köer vid Stockholms infarter. Alla människorna ser ut som Dressmän eller Lindexmodeller och är svalt trevliga och blir sällan upprörda.
TV 4 är också genuina primetimesabotörer. Fel film på rätt tid...eller så fredagsmys med Idol, Bönder, Körer, dansande kändisar...och... när det till äventyrs är nåt uppehåll i dessa såpaserier som draperar kioskväggarna dagen efter....då kastar vi in lite folklustspel från någon friluftsteater där Stefan & krister kastar låga skämt på Jojje Jönsson och hela Sverige skrattar...
Min hantering av TV 4 heter HD-recorder. Jag bandar rätt film som sänds vid fel tid på hårddisk och klipper bort reklamen.
jag förbigår TV 4:s samhällsprogram, typ Kalla Fakta och Ekdal...jag menar hur snuttigt kan det bli. Snutt... snutt-i-snutt-snutt.
torsdag, maj 08, 2008
Snabbåldrande bananer
Vad har hänt? Här ovan det jag bär hem från grönsaksmannen eller Mållgans Place (Coop Konsum. Landala) Läckert gula former som för tankarna till erotiska utsvävningar och stegrad upphetsning.
Nu ser det ut så här...ja kanske inte med en gång - men nästan. Det går jättefort utför med bananuslingarna nuförtiden. Annat var det förr. Då kunde jag vara på hajk i dagar och plocka fram välhållna bananer ur ränseln. Så icke mer. Vad har hänt? Är det någon som vet nåt? Samma skarpa intellekt kan i så fall ge sig på frågeställningen kring apelsinerna. Hur kommer det sig att de smakar som en blandning av fadd juice och upplagt virke under perioden april - november. Att mumsiga julapelsiner är en vara som någon Houdini förmår trolla bort under mer än ett halvår. Vad är det som sker?
Nemo - nu med en kedja om halsen och ett fat med nygrillade flottiga kabanosser i höger hand.
onsdag, maj 07, 2008
Utegrillar
Det är ett sätt att ursäkta sig för att få bete sig som en grottmänska. Full, dum och osande i sin trädgrådsdomän med ett fånigt leende och rödvinet i ett plastglas. Stekta, marinerade och glaserade likdelar osar och blandas med dofter av oljeblandad motorgräsklipparbensin, nyslagen gräsmatta och syrén.
Utegrillen är kanske ett sätt att samlas. Den kanske har samma dragningskraft som en TV med Idol en fredag i november. Det gör den i mina ögon inte mindre avskyvärd.
Det kan vara min radhusångest. Åren med husägaroket hängande som hämoröjdknippen i själ och tanke. Att lätta upp vardagen med flottiga flintastekar och döva det ännu mera fadda med smak av billig whisky och tetravin.
Kan jag inte hantera detta idag? Jo, det kan jag nog, men det är störande att se hypen, den massmediala upphausningen av att grillsäsongen är här. Nu skall vi bära ut våra osande altare. Mannen i mössa och förkläde, kvinnan och barnen intar kulierollen och ordnar allt kringspring. Det marineras, och vänds, briketter eller kol, gasol eller el.... alla skall med i ett osande rus och den marinerade trevlighetsfaktorn har ingen hejd.
Vad gör jag? Knaprar broccoli och surar inne vid köksbordet. Arma bittra mänska...
Utegrillen är kanske ett sätt att samlas. Den kanske har samma dragningskraft som en TV med Idol en fredag i november. Det gör den i mina ögon inte mindre avskyvärd.
Det kan vara min radhusångest. Åren med husägaroket hängande som hämoröjdknippen i själ och tanke. Att lätta upp vardagen med flottiga flintastekar och döva det ännu mera fadda med smak av billig whisky och tetravin.
Kan jag inte hantera detta idag? Jo, det kan jag nog, men det är störande att se hypen, den massmediala upphausningen av att grillsäsongen är här. Nu skall vi bära ut våra osande altare. Mannen i mössa och förkläde, kvinnan och barnen intar kulierollen och ordnar allt kringspring. Det marineras, och vänds, briketter eller kol, gasol eller el.... alla skall med i ett osande rus och den marinerade trevlighetsfaktorn har ingen hejd.
Vad gör jag? Knaprar broccoli och surar inne vid köksbordet. Arma bittra mänska...
tisdag, maj 06, 2008
Mobilblottare på spårvagnen
Det är en värdemätare på mitt allmäntillstånd. Men efter 8 tim kontor med papper, papper, papper och ärenden, ärenden, ärenden - då är jag trött, trött, trött.
Ahh.... en tom 8:a. Det är det bästa. Den är ofta hel, ren och tom då den startar vid Frölunda torg.
Efter tre-fyra hållplatser är det förstört. Då har jag fem språk i olika röstlägen och i ett omfång som få min hemmabioanläggning att bli oerhört futtig i jämförelse.
Den största irritationen är att de som talar högt och ljudligt från alla håll samtidigt inte är förståeliga.
Jag är ingen raketforskare på serbiska, somaliska, kurdiska eller arabiska. Inte på farsi heller, om jag skall vara helt uppriktig.
Förr... när jag bodde i Gamlestan och gick på skrivarkurs fick jag applåder då jag beskrev 7:ans spårvagn på morgonen som "...ett gungande tomblickshav" men det var innan mobilerna var små och nätta. Då var det att spänna fast en NMT-utrustning på en Haglöfs ryggsäcksmes och se ut som en cybernetisk urtidsscout om man ville jiddra luftburet på vagnen.
Det är nästan så att jag längtar tillbaka. Kan inte alla som åker bara sitta ner, se rakt fram och vara tysta. Lite som Nord-Korea? Det är nästan så att jag vill få en Falling Down XXS och ställa mig upp och skrika;
"Men för fan...tala tystare, eller på svenska och en i taget. Jag står inte uuuuut!!!!!!!!!!!!"
Nu gör jag inte det. Jag är uppfostrad enligt den svenska normalstandardiserade modellen för fortsatt överlevnad. Istället smyger jag upp mitt motmedel. Också det portabelt. En Samsung YP - K3. Grön, fin och ny med kupong från Coop har den blivt min för 499:-. Jag känner mig nöjd och kupongsmart...med keps. Det enda är att jag behöver ha tung dödsmetall i lurarna för att skärma av mig. Men hellre det än ett aggrodamputbrott på 8:an.
Förr... när jag bodde i Gamlestan och gick på skrivarkurs fick jag applåder då jag beskrev 7:ans spårvagn på morgonen som "...ett gungande tomblickshav" men det var innan mobilerna var små och nätta. Då var det att spänna fast en NMT-utrustning på en Haglöfs ryggsäcksmes och se ut som en cybernetisk urtidsscout om man ville jiddra luftburet på vagnen.
Det är nästan så att jag längtar tillbaka. Kan inte alla som åker bara sitta ner, se rakt fram och vara tysta. Lite som Nord-Korea? Det är nästan så att jag vill få en Falling Down XXS och ställa mig upp och skrika;
"Men för fan...tala tystare, eller på svenska och en i taget. Jag står inte uuuuut!!!!!!!!!!!!"
Nu gör jag inte det. Jag är uppfostrad enligt den svenska normalstandardiserade modellen för fortsatt överlevnad. Istället smyger jag upp mitt motmedel. Också det portabelt. En Samsung YP - K3. Grön, fin och ny med kupong från Coop har den blivt min för 499:-. Jag känner mig nöjd och kupongsmart...med keps. Det enda är att jag behöver ha tung dödsmetall i lurarna för att skärma av mig. Men hellre det än ett aggrodamputbrott på 8:an.
Andra bloggar om: mp3-spelare, Falling Down, spårvagnspuls, mobiljidder,
måndag, maj 05, 2008
Fyll fem frågor
Jag blev ombedd att fylla i fem saker under nedanstående punkter. I instruktionen ingick att jag inte fick skriva i sådant som alla skulle skriva under på - till exempel “Jag vill inte ha: Sjukdomar”.
Jag är: lugn, introvert, klok, tänkande, reflekterande
Jag är inte: impulsiv, upprörd, nervös, brinnande, dömande
Jag tycker om: kärlek, textmassa, insikter, musik, mjuk hud i solen
Jag tycker inte om: skal, falska människor, dubbelmoral, inskränkthet, kyla
Jag vill ha: lugn och ro, reslust, hälsa , fortsatt nykterhet, mer kyssar
Jag vill inte ha: bråttom, sportintresse, husdjur, måsten, rädsla
Jag har: två döttrar, god fysik, en älskande kvinna, avsmak för döda ting, humor
Jag har inte: bärbar dator, en bil, mingelkompetens, takterass, framtidsplaner
Jag är: lugn, introvert, klok, tänkande, reflekterande
Jag är inte: impulsiv, upprörd, nervös, brinnande, dömande
Jag tycker om: kärlek, textmassa, insikter, musik, mjuk hud i solen
Jag tycker inte om: skal, falska människor, dubbelmoral, inskränkthet, kyla
Jag vill ha: lugn och ro, reslust, hälsa , fortsatt nykterhet, mer kyssar
Jag vill inte ha: bråttom, sportintresse, husdjur, måsten, rädsla
Jag har: två döttrar, god fysik, en älskande kvinna, avsmak för döda ting, humor
Jag har inte: bärbar dator, en bil, mingelkompetens, takterass, framtidsplaner
söndag, maj 04, 2008
Tjejer med Svintohår
Vad det här handlar om vet jag inte riktigt. Jag känner ingen som har svintohår, men jag möter dom lite för ofta.
Svintohår har inget med krull eller lockar att göra. Det är mer en frisyr, som bildligt till stor del utgörs av luggslitet könshår - fast tunnare och sprödare.
Bärare av såna hår har ofta en cykel i släptåg, går i jordfärgade kläder och älskar Haga.
Jag vet inte varför de gör mig upprörda. det kanske handlar om att de utstrålar nån sorts farlighet som jag inte kan hantera. Män med svintohår får bara hög mupp-faktor i mina ögon. Det handlar oftast om alternativa cirkusartister, missförstådda konstnärer eller förvirrade professorer som har en platta stålull på huvvet.
Precis som män i kostym med loafers, där det finns lite fransar och metallbollsnören, gör mig skygg och missmodig. Lika lätt kan jag byta sida på gatan då svintokvinnorna närmar sig. Det kanske är därför jag slutat gå på filmfestival också.
Svintohår har inget med krull eller lockar att göra. Det är mer en frisyr, som bildligt till stor del utgörs av luggslitet könshår - fast tunnare och sprödare.
Bärare av såna hår har ofta en cykel i släptåg, går i jordfärgade kläder och älskar Haga.
Jag vet inte varför de gör mig upprörda. det kanske handlar om att de utstrålar nån sorts farlighet som jag inte kan hantera. Män med svintohår får bara hög mupp-faktor i mina ögon. Det handlar oftast om alternativa cirkusartister, missförstådda konstnärer eller förvirrade professorer som har en platta stålull på huvvet.
Precis som män i kostym med loafers, där det finns lite fransar och metallbollsnören, gör mig skygg och missmodig. Lika lätt kan jag byta sida på gatan då svintokvinnorna närmar sig. Det kanske är därför jag slutat gå på filmfestival också.
lördag, maj 03, 2008
Lördagsaktivteter
Bilden kommer från 4-Gott, Brunnsgatan
Man blir fet av godis. Sätt ett skott i råttan istället.
Otajming...
I dagens GP går Anna Mannheimer loss på sig själv. Hon är trött på att vara en halvfet, rödhårig gooo' götebosska. Istället är det Skugge som är förebild. Anna vill bli irriterad och reta upp sig på saker. Hon läggger ut texten om mänskor som svänger sig med "rätta" uttal av geografiska platser och brutalnysare.
Så typiskt... hade själv ett blogginlägg i huvvet med en lista under rubriken; "Saker jag stör mig på och vill åtgärda, men inte vågar, eller vet hur" Kör i alla fall.. återkommer med hur det har gått om en månad.
* Mobilblottare på spårvagnen
* Tjejer med svintohår
* Snabbåldrande bananer
* Hundhypen
* Koldioxidångest
* Sport & Ekonominyheter
* Avundsjuka pensionärer
* Campingliv
* Utegrillar
* TV 4
* Pappersbiljetter (Ticnet)
* Fylla 50 och tvingas in i nåt jag inte vill
* Etterkukar (manliga bitterfittor... alltså)
* Bloggbesserwissrar
Jaha... 14 teman att gå loss på. Kommer att hanteras här eller i verkligheten. Avstämning görs före 13 juni.
Så typiskt... hade själv ett blogginlägg i huvvet med en lista under rubriken; "Saker jag stör mig på och vill åtgärda, men inte vågar, eller vet hur" Kör i alla fall.. återkommer med hur det har gått om en månad.
* Mobilblottare på spårvagnen
* Tjejer med svintohår
* Snabbåldrande bananer
* Hundhypen
* Koldioxidångest
* Sport & Ekonominyheter
* Avundsjuka pensionärer
* Campingliv
* Utegrillar
* TV 4
* Pappersbiljetter (Ticnet)
* Fylla 50 och tvingas in i nåt jag inte vill
* Etterkukar (manliga bitterfittor... alltså)
* Bloggbesserwissrar
Jaha... 14 teman att gå loss på. Kommer att hanteras här eller i verkligheten. Avstämning görs före 13 juni.
fredag, maj 02, 2008
Birro, spriten och försäkringskassan
Marcus Birro har en underbar blogg. Han är dessutom modig, formulerar sig väl och beskriver alkoholism på ett mycket målande och begripligt sätt. Intervjun i Aftonbladets artikelserie om alkoholism är fullkomligt glimrande. Även web-TVinslaget. Jag skulle kunna sitta sida vid sida med honom och prata beroende, sjukdomsbegrepp och göra allt jag kan för att sprida kunskap och förståelse kring beroendeproblematik i syfte att skingra skammen kring alkoholism och liknande tillstånd.
Min vision är ett Sverige där jag på samma sätt säger; "Hörru... jag måste gå till tandläkaren, behöver kolla upp garnityret lite..." som att säga "Jag tror jag dricker lite för mycket... jag behöver staga upp mig, gå på AA eller se om jag kan hitta någon hjälp på annat sätt.."
Där tror jag att Birro och jag är riktiga vänner. Däremot har debatten om Försäkringskassan blivit ett troll som jag inte kan förhålla mig till. Här nedan följer en text som jag riktar direkt till Marcus Birro. Jag har valt att hålla mig till den delen som INTE handlar om att sätta åt fuskare. Det är något annat, som inte jag sysslar med. Jag bryr mig inte så mycket om svaret. För mig är det viktigaste att få det ur systemet, så min sinnesro återkommer...
Jag är en av de där frontsoldaterna som du är så arg på. Som avgör om en människa med ett medicinskt underlag från en läkare skall få sjukpenning - eller inte.
Inte någonsin har jag skämts över mitt arbete. Jag har hittills kunnat se mig i spegeln varje dag utan att känna skuld, skam eller otillräcklighet. Jag har däremot kännt skuld då jag skulle begått misstag, haft en dålig dag, varit otrevlig och korthuggen i telefon eller fattat felaktiga beslut som gjort att någon annan blivit drabbad hittills har det gått att rätta till.
Jag delar den grundsyn som nuvarande regelverk vilar på. Bland annat att sjukdom inte nödvändigtvis behöver likställas med att jag är trött, ledsen eller inte orkar gå och jobba. Är jag i sorg, konflikt eller något annat tillstånd som rubbar min sinnesro kan det möjligen ha med livet självt att göra och då inte nödvändigtvis ge mig rätt till sjukpenning
Självklart kan traumatiska händelser som nära anhörigs död eller dennes svåra sjukdom utlösa krisreaktioner som behöver hanteras. Kanske med sjukskrivning, vila, terapi och successiv återgång till arbete. Men inte slentrianmässigt.
Visst är det konstigt att sjukskrivningstiden för en depressionsdiagnos fördubblades i Sverige mellan 1990 till 2000? Eller den bild som Östersundsposten förmedlar; är inte den märkvärdig?
Eller att mediantiden för depression i sverige är 107 dagar, medan den enligt MDA (en databas med 5 miljoner sjukfall från 30 länder) är 48. Så kan vi väl inte ha det?
När jag tar del av ditt korståg och den kommentarssvans som eldar på dig i din blogg, så undrar jag stillsamt vad som pågår.
Inte i något annat fall skulle du väl ondgöra dig över poliser som myndighetsutövar och verkställer utifrån de lagar och förordningar som gäller?
Skulle du hoppa jämfota av ilska då tullaren ögnar igenom en väska vid misstanke om smuggling?
Det verkar som om du skjutit in dig på fel häst…och till viss del kan jag förstå att det är svårt att ställa politiker till svars. Det ”onda” system som du nu ser i funktion har beslutats av socialdemokrater och verkställts av alliansen, så det finns väl möjligen något litet stöd ute i vänsterkanten att greppa.
Det är också säkert så att i den omställningsprocess som pågår med attitydförändringsarbeten och nya rutiner INOM FK.
Inte någonstans har jag sett något förslag från dig Marcus, hur vi skall ha det istället. Ja..det skulle väl vara att; ”Låt folk få sjukpenning när dom vill”.
Är det så du tänker?
Skulle det bli på det viset kommer jag sluta på Försäkringskassan. Något som gör mig mycket ont, är om jag tvingas in i ett system och förhållningssätt som gör mig till möjliggörare. En term som du säkert är bekant med utifrån din alkoholism.
För att Sverige och dess befolkning skall bli friskare gör vi rätt i att ställa krav. Långvarig sjukskrivning leder till ohälsa och för tidig död. Det är hälsofarligt att vara sjukskriven för länge. Jag hoppas mycket på det försäkringsmedicinska beslutsstödet som Socialstyrelsen tagit fram till läkarna och som nu började användas från 1 mars.
Slutligen, Birro, jag har svårt att se hur det skulle ankomma på dig att döma andra. Lika lite som jag har rätt att döma dig och dina åsikter. Men jag förstår dem inte. Jag kommer förmodligen inte att förstå även om jag vill. Inte förrän du på ett tydligt sätt beskriver hur vi skall ha det istället för den ordning som du vänder dig mot.
I dagens debattartikel slår du ett slag för de marginaliserade - den där gruppen vi alla kan hamna i om återfallen kommer, om arbetslösheten slår hårt och långvarigt. För de marginaliserade skall vi hitta lösningar, men jag tror inte sjukförsäkringen är rätt väg att gå. I samma stycke tar du upp kampen om för att få ersättning i samband med sorg. Det är också något annat, som inte handlar om marginalisering. Sorg drabbar lika - rik eller fattig.
Är det dessutom OK att din lösning kostar mer...då får du nog hosta upp en finansieringsplan också.
För ett tag sedan skrev Pernilla Ström i DN om sjukskrivningssystemet. Inte heller hon tycks ha någon förändringslösning, men hon ser problemet utifrån en annan infallsvikel än vad du gör. Jag bryr mig inte så mycket om vilket - jag vill gärna se någon som flaggar upp en hållbar lösning på hur välfärssystemet skall fungera som det är tänkt... som det är tänkt och avsett. I din blogg går du till storms mot artikeln och hissar ett fall med en kvinna som förlorar sitt barn i för tidig födsel på söndagen...skall hon gå till jobbet på måndag?
Jag kan svara - det tycker jag inte. Hon har möjlighet till egensjukskrivning i en vecka. Om hon behöver ytterligare tid för återhämtning/sorgearbete och på grunda av det är oförmögen att arbeta helt eller delvis skall en läkare utreda. Generellt sett tror jag att en succesiv återgång till arbete för att efter senast kring en månad vara fullt arbetsför är en rimlig sjukskrivningstid och omfattning som accepteras av de flesta. Kanske även av dig?
I sinnesro och med hopp om detsamma till dig...
Nemo![Reblog this post [with Zemanta]](https://lh3.googleusercontent.com/blogger_img_proxy/AEn0k_uZP6F7mnfBaBMQAYhp1TVS5gm2T5VQ3OOrAri0pTE0SXcwswlh3qc5nl9-negjcBLw0z9_XzTN9ti5UxVEKuRxj4Rk9jc3rnRdPgXvLQV7RyE0I1zmE42gCWRIX72R6xj583Zf609uj3fBtdhr14M=s0-d)
Min vision är ett Sverige där jag på samma sätt säger; "Hörru... jag måste gå till tandläkaren, behöver kolla upp garnityret lite..." som att säga "Jag tror jag dricker lite för mycket... jag behöver staga upp mig, gå på AA eller se om jag kan hitta någon hjälp på annat sätt.."
Där tror jag att Birro och jag är riktiga vänner. Däremot har debatten om Försäkringskassan blivit ett troll som jag inte kan förhålla mig till. Här nedan följer en text som jag riktar direkt till Marcus Birro. Jag har valt att hålla mig till den delen som INTE handlar om att sätta åt fuskare. Det är något annat, som inte jag sysslar med. Jag bryr mig inte så mycket om svaret. För mig är det viktigaste att få det ur systemet, så min sinnesro återkommer...
Jag är en av de där frontsoldaterna som du är så arg på. Som avgör om en människa med ett medicinskt underlag från en läkare skall få sjukpenning - eller inte.
Inte någonsin har jag skämts över mitt arbete. Jag har hittills kunnat se mig i spegeln varje dag utan att känna skuld, skam eller otillräcklighet. Jag har däremot kännt skuld då jag skulle begått misstag, haft en dålig dag, varit otrevlig och korthuggen i telefon eller fattat felaktiga beslut som gjort att någon annan blivit drabbad hittills har det gått att rätta till.
Jag delar den grundsyn som nuvarande regelverk vilar på. Bland annat att sjukdom inte nödvändigtvis behöver likställas med att jag är trött, ledsen eller inte orkar gå och jobba. Är jag i sorg, konflikt eller något annat tillstånd som rubbar min sinnesro kan det möjligen ha med livet självt att göra och då inte nödvändigtvis ge mig rätt till sjukpenning
Självklart kan traumatiska händelser som nära anhörigs död eller dennes svåra sjukdom utlösa krisreaktioner som behöver hanteras. Kanske med sjukskrivning, vila, terapi och successiv återgång till arbete. Men inte slentrianmässigt.
Visst är det konstigt att sjukskrivningstiden för en depressionsdiagnos fördubblades i Sverige mellan 1990 till 2000? Eller den bild som Östersundsposten förmedlar; är inte den märkvärdig?
Eller att mediantiden för depression i sverige är 107 dagar, medan den enligt MDA (en databas med 5 miljoner sjukfall från 30 länder) är 48. Så kan vi väl inte ha det?
När jag tar del av ditt korståg och den kommentarssvans som eldar på dig i din blogg, så undrar jag stillsamt vad som pågår.
Inte i något annat fall skulle du väl ondgöra dig över poliser som myndighetsutövar och verkställer utifrån de lagar och förordningar som gäller?
Skulle du hoppa jämfota av ilska då tullaren ögnar igenom en väska vid misstanke om smuggling?
Det verkar som om du skjutit in dig på fel häst…och till viss del kan jag förstå att det är svårt att ställa politiker till svars. Det ”onda” system som du nu ser i funktion har beslutats av socialdemokrater och verkställts av alliansen, så det finns väl möjligen något litet stöd ute i vänsterkanten att greppa.
Det är också säkert så att i den omställningsprocess som pågår med attitydförändringsarbeten och nya rutiner INOM FK.
Inte någonstans har jag sett något förslag från dig Marcus, hur vi skall ha det istället. Ja..det skulle väl vara att; ”Låt folk få sjukpenning när dom vill”.
Är det så du tänker?
Skulle det bli på det viset kommer jag sluta på Försäkringskassan. Något som gör mig mycket ont, är om jag tvingas in i ett system och förhållningssätt som gör mig till möjliggörare. En term som du säkert är bekant med utifrån din alkoholism.
För att Sverige och dess befolkning skall bli friskare gör vi rätt i att ställa krav. Långvarig sjukskrivning leder till ohälsa och för tidig död. Det är hälsofarligt att vara sjukskriven för länge. Jag hoppas mycket på det försäkringsmedicinska beslutsstödet som Socialstyrelsen tagit fram till läkarna och som nu började användas från 1 mars.
Slutligen, Birro, jag har svårt att se hur det skulle ankomma på dig att döma andra. Lika lite som jag har rätt att döma dig och dina åsikter. Men jag förstår dem inte. Jag kommer förmodligen inte att förstå även om jag vill. Inte förrän du på ett tydligt sätt beskriver hur vi skall ha det istället för den ordning som du vänder dig mot.
I dagens debattartikel slår du ett slag för de marginaliserade - den där gruppen vi alla kan hamna i om återfallen kommer, om arbetslösheten slår hårt och långvarigt. För de marginaliserade skall vi hitta lösningar, men jag tror inte sjukförsäkringen är rätt väg att gå. I samma stycke tar du upp kampen om för att få ersättning i samband med sorg. Det är också något annat, som inte handlar om marginalisering. Sorg drabbar lika - rik eller fattig.
Är det dessutom OK att din lösning kostar mer...då får du nog hosta upp en finansieringsplan också.
För ett tag sedan skrev Pernilla Ström i DN om sjukskrivningssystemet. Inte heller hon tycks ha någon förändringslösning, men hon ser problemet utifrån en annan infallsvikel än vad du gör. Jag bryr mig inte så mycket om vilket - jag vill gärna se någon som flaggar upp en hållbar lösning på hur välfärssystemet skall fungera som det är tänkt... som det är tänkt och avsett. I din blogg går du till storms mot artikeln och hissar ett fall med en kvinna som förlorar sitt barn i för tidig födsel på söndagen...skall hon gå till jobbet på måndag?
Jag kan svara - det tycker jag inte. Hon har möjlighet till egensjukskrivning i en vecka. Om hon behöver ytterligare tid för återhämtning/sorgearbete och på grunda av det är oförmögen att arbeta helt eller delvis skall en läkare utreda. Generellt sett tror jag att en succesiv återgång till arbete för att efter senast kring en månad vara fullt arbetsför är en rimlig sjukskrivningstid och omfattning som accepteras av de flesta. Kanske även av dig?
I sinnesro och med hopp om detsamma till dig...
Nemo
Om fysiska begär
skriver Pia i sin blogg. Det är väldigt sant det som står där.
För en td sedan blev jag lätt upprörd då en kulturvetare i en insändare i GP hade synpunkter på begreppet "allergi" som en förklaringsmmodell för alkoholism.
På samma sätt som jag blev upprörd då, blir jag upprörd nu, då moralister som Cissi Wallin fördömer Sanna Bråding, utan att nämna hennes namn, sätter sig till doms över och vet hur allt är.
Det är beklämmande att läsa Cissis rader. Hon frågar sig iofs mot slutet.... "hur i helvete kunde hon vara så dum i hela huvvet? Förklara för mig nån, snälla."
Och det kan jag ju försöka mig på. Att förklara alltså. Läs Pias bloggpost genom länken först i detta inlägg. Även om det är skillnad på kokain och alkohol, så är mekanismerna till beroendet likartade. Att vara beroende har inget med smartness, dumhet eller logik att göra.
Cissi kunde lika gärna frågat: "Hur i helvete kan människan vara så jävla dum så hon blev allergisk mot jordnötter, fick prostatacancer eller whatso...
Men beroendet slåss hela tiden mot den moraliserande kraften. Så länge den gör det blir det svårare att våga be om hjälp, mötas av förståelse och komma i bättre tillstånd.
För en td sedan blev jag lätt upprörd då en kulturvetare i en insändare i GP hade synpunkter på begreppet "allergi" som en förklaringsmmodell för alkoholism.
På samma sätt som jag blev upprörd då, blir jag upprörd nu, då moralister som Cissi Wallin fördömer Sanna Bråding, utan att nämna hennes namn, sätter sig till doms över och vet hur allt är.
Det är beklämmande att läsa Cissis rader. Hon frågar sig iofs mot slutet.... "hur i helvete kunde hon vara så dum i hela huvvet? Förklara för mig nån, snälla."
Och det kan jag ju försöka mig på. Att förklara alltså. Läs Pias bloggpost genom länken först i detta inlägg. Även om det är skillnad på kokain och alkohol, så är mekanismerna till beroendet likartade. Att vara beroende har inget med smartness, dumhet eller logik att göra.
Cissi kunde lika gärna frågat: "Hur i helvete kan människan vara så jävla dum så hon blev allergisk mot jordnötter, fick prostatacancer eller whatso...
Men beroendet slåss hela tiden mot den moraliserande kraften. Så länge den gör det blir det svårare att våga be om hjälp, mötas av förståelse och komma i bättre tillstånd.
Äntligen!!!
Blogger - jag pussar era skinkor... det här har jag väntat på sedan jag förlorade svendomen....
XXXX
Nemo
XXXX
Nemo
Vrida rätt och komma ut...
Good har svarat på en bloggenkät Och skickat den utmaningen vidare till mig, men då höll jag på att lista skivor och blev autistirriterad och kunde inte bryta mönstret, så därför kör vi nu:
1. Hur länge har du bloggat?
På min 46:e födelsedag tog jag ett beslut - det var 17 juli 2005...och på den vägen är det
2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Jag hade varit och nosat på "dagböcker på nätet" i flera år - men först då - 2005 - insett att det fanns bra mallar att jobba med, eftersom jag inte kunde nåt själv. Jag hade också skapat en egen hemsida i dinstudio.se att ha som en resedagbok. Det sög. Det var svårjobbat.
3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Bloggfrossa kom snabbt upp som en favorit.
4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
"Don't look back in anger" - så här löd det;
Nu drar det ihop sig. Har lööövat mig själv att skriva blogg under det kommande året. Mitt 47:e. Det hämpar sig så...fyller 46 imorgon och har väl ett sorts tänk om att fokusera på :
- löpning
- tillfrisknande
- arbetssökande
- ondgöra mig över samhällstillståndet
Till vi hörs... må lyckan vara med dig
5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
10-15 st
6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Nästan bara trams och dagboksbloggar... jag läser mest för att bli underhållen. Politiker- & åsiktsbloggar stör min sinnesro. Och modebloggar
7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Birro, försäkringskasse-Birro
8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Det är väl Dr Nic, då... lite samma ålder, tänk och smått halvgalet personlighetsstörd ;-). Förut var det den här mannen... men han har slutat.
9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Det är lugnt... S har mycket klokt påpekat att jag ibland går in i bloggandet med sådan frenesi och upptagenhet att jag blir Nemo...och inte är kvar i verkligheten. När vi är ute och går, reser eller gör annat - så ser jag ett blogginlägg i varje skyltfönster, varje otäck mänska' på spårvagnen eller whatsoever... då är det dags att tagga ner. Detta är ett av skälen till att jag älskar henne så mycket. Hon ger mig möjlighet att hämta hem mig själv till vardagen
10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vet ej- har inte frågat. Är jag det? Va, Va ???... maila.
11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Nej, det går fram och tillbaka.
12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Namn på de närmaste och deras liv. Det handlar inte om mig, mig ,mig!!!
Mina sexvanor, mina innersta mörka tankar eller dolda brister... då blir bloggen för svart. Allt sånt hanterar jag i andra rum genom meditation, frigörande andning och goda möten.
13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Ganska mycket tror jag. Skulle jag INTE göra det, så skulle jag även ta bort min besöksräknare och bloggtoppsfunktioner. På det viset skulle jag inte veta alls om någon kom på besök. Kommentarsmöjligheterna tog jag bort för länge sedan - för att kunna fokusera på nuet och göra mig mindre bloggberoende.
14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Bara delvis. I de flesta fall. Fördomarna seglar upp ständigt och skapar en helhet - vare sig jag vill eller inte.
15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, men inte så att jag gett mig till känna. Jag är tveksam till om jag skulle gå på en mingelbloggfest... mingel är för mig vad djävulens rövhål är för andra.. Däremot skulle jag kunna tänka mig att hålla tal eller föredrag under temat: "Bloggens betydelse för samhällets utformning, påverkan och strömningar". Jag tycker om att känna mig kompetent och märkvärdig. Att vara inkluderad och få höra till är mindre viktigt.
16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Bröderna Schulman, Linda Rosing, modebloggsjabba-jabba osv. Jag tror att bloggar kan bli monster som går överstyr
17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej, ingen har varit elak mot mig...ännu.
18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, i alla fall inget om ligger kvar här och nu i denna stund. Det är i så fall hanterat.
19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
När jag fått en kanonidé till ett inlägg och fomulerat det i huvvet dag 1. Och sedan...när jag skall knacka ner det dag..3-4 - då är det bara tomt och svart. Då blir det youtube eller nåt i stället. Shit..
20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Tveksamt om jag bloggar om två år. Just nu har jag bestämt att blogga fram till 12 juni... sen får vi se.
21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
De som inte vet vad internet är, eller hittar till annat än Aftonbladet och sportsajter - nej. För Internetmänskor... ja
22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Ett nytt sätt och nytändning på att få utlopp för mitt intresse för det skrivna ordet, samt några få cybernetiska kontakter
Jag känner mig mer deltagande och påläst i mediabruset och känner att mitt öra ligger mot rälsen och att jag har lite koll på vad som debatteras och händer. Bloggarna gör det också lätt att sålla.
Andra bloggar om: egenintervjuer, bloggosfären, under skinnet, utmaningsfrossa
torsdag, maj 01, 2008
Folknykterhetens dag...
Det är såna härna bilder och liknande propaganda som kan få mig att, åtminstone för en kort stund, fantisera om att ta återfall...
Andra bloggar om: militant, förbudsivrare, rivjärn, huskors, glädjedödare
Hero
Av bara farten plöjer jag vidare i skivfloden... något som fångade mitt öga på spårvagnen nyligen var Perrellis album som Metros recencent käkat till frukost...
"Hero" är ljud från snabbköpet, för folk som inte orkar annat. Slätstruken stadshotellsdisko och klämmig schlager i en soppa som inte ens börjat sjuda. Fadd musik för afterskin på familjehotellet i Sälen eller förortsfruarnas tjejmiddag med sallad och spritzer. En skiva för reahyllan på Tönnebro.
Tönnebro är, för den som undrar, en mack någonstans i Hälsingland där den tredje målgruppen, lastbilschaufförerna, stannar och äter något stekt och köper en skiva med snygga ben på.
Vi andra frågar oss stilla: Hur blev det så här? Varför hatar de musik?
Tönnebro är, för den som undrar, en mack någonstans i Hälsingland där den tredje målgruppen, lastbilschaufförerna, stannar och äter något stekt och köper en skiva med snygga ben på.
Vi andra frågar oss stilla: Hur blev det så här? Varför hatar de musik?
Jag har inte hört... men blir inte heller sugen på att lyssna, eller särskilt förvånad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)